Ett till vittne här som lever i ett hushåll med gemensam ekonomi.
Gifta. Ett barn under 18 i hemmet. För många djur. 30% skillnad i nettolön.
Alla intäkter till hushållet (löner, barnbidrag, extrainkomster) går in till ett gemensamt bankkonto. Alla konton står i bådas namn så långt det går (ISK har vi flera, skapligt jämnt fördelat i kapital och med fullmakt åt bägge håll att se & agera i varandras). Hela hushållets ekonomi ryms i samma bank. Boende i hus ägs 50/50, likaså bolånet.
Alltså så gemensam ekonomi det kan bli. Pensionen är ju det som oavsiktligt blir lite skevt pga pensionsinbetalningar av arbetsgivaren men planen är ju att leva livet ut tillsammans och jag kompenserar mer än gärna skillnaden i händelse av skilsmässa om så önskas.
Alla vardagsutgifter sker från ett transaktionskonto med dubbla kort (varsitt debit-kort) och därifrån går också alla hushållets fakturor. Abonnemang/avtal går ju ofta på en individ så där har vi av slumpen hamnat på lite olika (jag har några försäkringar, min respektive några andra osv) men det kvittar för allt betalas ur samma konto.
Sparandet är gemensamt och “fickpengar” är gemensamma på transaktionskontot. Ett tag gjordes försök med detaljerad budget men över tid försvann behovet och det är nu mer “riktlinjer snarare än regler” för att låna ett citat från Pirates of the caribbean.
Vårt hushåll har åkt på en ekonomisk resa. En av oss fick ett oväntat arv på 1mkr innan vi hade varit gifta ett år. Det gick in i gemensamma ekonomin och användes för att köpa första huset. En av oss behövde plötsligt byta jobb och ville plugga ett år utan möjlighet till CSN. En av oss gick ner i arbetstid under föräldraledigheten. Alla dessa livshändelser och beslut var gemensamma och i vårt perspektiv enklare att ta gemensamt på grund av vår upplevda gemensamma ekonomi.
Jag argumenterar inte för att det är bättre än något annat sätt. Eller sämre.
Så gjorde vi när vi först slog ihop vår ekonomi till en gemensam. Det var ett litet kliv i riktningen att slå ihop allt. Så vi skaffade ett ICA-kort kopplat till ett konto på ICA och förde över pengar dit som skulle täcka alla inköp av mat för nästa månad. När vi vande oss vid det så kunde vi senare strunta i ICA-kortet och istället ta alla utgifter från det gemensamma transaktionskontot direkt från vår huvudbank.
Gemensamt sparkonto där vi är två kontoinnehavare. Båda kan flytta pengar till/från individuellt. Det sker aldrig utan att vi först stämt av med den andre (eller i efterhand om det skulle vara något mega-akut… vilket nästan aldrig borde kunna inträffa).
Inte några nackdelar som jag kan komma på att jag eller min respektive måste “stå ut med”. Det är bara transperent och fördelaktigt på alla sätt och vis. Vi har upplägget att lönekontot inte är detsamma som transaktionskontot. Så månadsvis skyfflar vi först över en summa till sparande (regeln: ge dig själv betalt först) och sen för vi över nästa månads uppskattade utgifter till transaktionskontot. Det blir i regel alltid lite pengar över där som blir en extra spar-skvätt innan nästa månads utgifter flyttas dit. Vi har alltid 5k “bottensats” på transaktionskontot för trivselfaktor om nån oväntad utgift dyker upp mot slutet av månaden och slippa behöva göra en manuell överföring. …eftersom vi vägrar kreditkort 
Frågor på det?