Hej på er!
Här kommer en liten uppdatering. Det har dröjt av flera anledningar, en är att jag tycker det är svårt att förstå mig på hur man svarar osv i detta forum 
Jag sitter på mobilen så det är kanske därför eller så är jag dum i huvudet. Sjukdomarna har även avlöst varandra här hemma och livet återvänder väl i maj nån gång 
Hur som haver, ber er ha överseende att jag inte lyckats citera osv.
Jag känner väl egentligen likadant idag. Fokuserar dock på det jag tycker är meningsfullt och roligt på jobbet. Jag har aldrig respekterat min chef som jag haft i många år nu, sen hen blev chef (var tidigare min kollega…). Skillnaden nu är att förut tyckte jag ändå om min chef som person. Nu föraktar jag hen bara. Och det bottnar i att hen är en helt inkompetent chef och jag är less på att täcka upp shit och göra hens jobb. Så det har jag slutat med.
Någon skrev att jag låter bitter och förmodligen är en hemsk kollega att vara runt. Blir lite full i skratt för ja. Vissa dagar skulle vissa av mina kollegor nog skriva under på det. Det drabbar dock ingen ”oskyldig”. Min chef har haft synpunkter på detta också, men grejen är att hen säger inget rakt ut. Säger det på ett sätt så jag förstår vad hen fiskar efter men hen vill att jag ska säga det. Var ett helt bisarrt möte där hen fiskade, jag svarade med att fråga vad hen menade och hen flummade vidare varpå jag flummade tillbaka. Ledde alltså absolut ingenstans. Har gjort det till en sport: spegla vad och hur min chef tar upp saker. Säger hon något klart och tydligt så kommer jag svara klart och tydligt. Detta har ännu inte skett.
Jag gör inte heller något fel som någon kan ge mig skit för. Jag har bara sänkt mitt engagemang till nivån hos 95 procent av alla andra. Och det är tydligen inte ok att just jag gör.
Aja jag har skärpt till mig. Är trevlig och hjälpsam. Men jag har skapat en hälsosam distans till de som jag känner har gjort mig ledsen och besviken (min chef och närmaste kollega/tidigare även vän). Jag märker att de är ledsna över detta, men jag har fortfarande inte sett någon ansats från någon av dem att förbättra det jag har synpunkter på. Så nu är det som det är. De är inte onda eller dåliga människor, jag är bara less på dem och deras tillvägagångssätt, så distans är bra.
Någon skrev om stoicismen. Jag har faktiskt varit inne på det tidigare och det har hjälpt mig i andra aspekter av mitt liv. Har börjat försöka applicera det tankesättet på jobbet mer och det hjälper.
Jag har inget intresse av att starta eget, som någon tipsade om. Jag vet inte varför riktigt, men det har aldrig lockat. Tror det delvis är pga att det innebär mycket direkt sälj på olika sätt, mer än att faktiskt göra något man brinner för. Jag är inte intresserad av att sälja något eller mina kompetenser. Jag har erfarenhet av företagare från mitt arbete och jag har inte sett något som låter som ”frihet” i min värld. Snarare tvärtom. Jag tycker att vara anställd är att vara mer fri. Att bli groteskt rik är inte något mål jag har i livet- är inte intresserad, så det skulle inte heller vara en motivation. Jag motiveras av samhällsnytta och att bidra till en fungerande statsapparat och se till att rättssäkerhet upprätthålls i myndigheters beslut. Och det genom direkt arbete. Svårt att få till på den privata sidan.
Jag jobbar inte på Försäkringskassan. Jag är i sena 30-årsåldern. Det var någon som skrev en ganska träffsäker beskrivning av mig som person Ja, jag blir frustrerad när saker görs ineffektivt och ja, mitt sätt är oftast bättre. Saker måste dock inte vara på just ”mitt sätt”. Jag kopierar gärna någon annans sätt om det visar sig vara mer effektivt. Jag frågar även ofta kollegor hur de löser saker när jag känner att mitt sätt irriterar mig pga att det inte är optimalt. Så jag känner väl att jag (orättvist) kan upplevas som att det tvunget måste vara på mitt sätt, men att detta är en följd av ointresse och lathet från andra att ens analysera eller fundera på lösningar.
Någon skrev om att fokusera på barnen. Mitt barn är drygt 2,5 år och jag tycker att det bara blir roligare och roligare. Hen är en riktig liten karaktär vilket märks mer och mer och det ger mig mycket glädje mitt i all kaos.
Jag ska också dra igång något på fritiden. Har alltid varit aktiv men har tröttnat på aktiviteterna. Har kommit på en som jag är sugen på iaf som jag ska dra igång med.
Vad mer… just ja! Sökte precis en tjänst inom samma myndighet som jag jobbar på idag. Oklart om jag vill/orkar byta om jag skulle bli erbjuden, men den intresserar mig och är ett ”steg upp”. Det var bra för mig att skriva en ansökan och ett cv, insåg vad jag faktiskt gjort och att jag verkligen kan något som är relevant 
Jag vet inte vad mer jag ska säga. Jag är inte en bitter person, inte innerst inne. Jag är en sarkastisk och ironisk person dock, för det tycker jag är den roligaste humorn. Det kanske inte framkommer i skrift, men snälla, försök ha den aspekten med er när ni läser mina ”gnälliga” rants. Jag är ganska mycket samma person IRL också- jag har inget övers för spel eller att saker ska framstå bättre än vad de är. Förstår inte poängen alls mer än ego. Och ego känns inte logiskt för mig. Det är väl därför jag inte tål personer som är så besatta av sin ”image” och ska huffa och puffa för att verka viktigare än de är. Nej, ”low-ego professional” eller nåt åt det hållet är väl hur jag skulle vilja beskriva vad jag respekterar. När man låter sitt arbete tala för sig självt och inte har något behov av att blåsa upp det.
Silent quitting var det någon som nämnde också! Det har jag också snubblat över tidigare och insåg att det var vad jag behövde göra. Tyckte det var svårt att få till naturligt dock. Men sen skar det sig och då blev det helt plötsligt en helt naturlig effekt. Så det är vad jag gjort nu. Någon light-variant, för iom det har jag fokuserat på sådant jag tycker är roligt och intressant, vilket ”råkade” medföra att jag förbättrade mitt och arbetsområdets arbete och arbetssätt 
Vi har även dragit igång diverse projekt här hemma och det är kul. Ny extremt detaljerad budget och planering för årets ekonomi osv.
Jag är fortfarande ledsen innerst inne, över att saker är som de är. Men just nu lyckas jag ignorera den känslan för det mesta och saker känns mindre nattsvart. Känner väl mer en lugn sorg än brinnande ilska just nu. Haha har jag gått över till nästa steg i sorgeprocessen?! 
Allt gott, hoppet är det sista som överger människan yadayadayada, peace out✌️
. Fortfarande sur och bitter? 
Vill inte hafsa igenom.