Hur känslorna saboterar besluten

Spara och investera Strategier
1

I omniekonomi har man haft en serie artiklar som diskuterar hur känslobaserade ställningstaganden leder till dåliga beslut. Gäller generellt men här avgränsas till investering och sådant som har med sådant att göra.

Är nog bara för prenumeranter så jag plockar ut några få valda delar.

Philip Tetlock hamnade för länge sedan i en grupp forskare som skulle komma på hur man skulle undvika globalt kärnvapenkrig. Och noterade att många där uttalade sig tvärsäkert även när evidens visade på motsatsen.

Det gjorde att han bestämde sig för att undersöka hur väl “experter” lyckas med förutsägelser.

Tetlock tänkte att man borde testa hur träffsäkra de var och började samla in prognoser från nästan 300 experter, många med en doktorshatt inom politik och ekonomi. Två decennier och över 82 000 bedömningar senare var slutsatsen glasklar: Experter var värdelösa på framtidsprognoser, och ju starkare varumärke en person hade, desto sämre prognos.

Och detta kan ju stämma till viss eftertanke.
När det gäller prognoser om framtiden så är ju framtiden okänd och lite variabel. Så det är i sig inget konstigt att det blir avvikelser.

Men det fanns en fascinerande upptäckt bland Tetlocks data. En grupp som han kallade för superprognostiker var bättre än andra.

– Förhållandet mellan skicklighet och tur verkar vara cirka 70-30, säger Philip Tetlock i podcasten ”The Knowledge Project”.

Och då blir det genast lite intressant. Varför kan några på ett konsistent sätt göra bättre ifrån sig?
Då handlar det inte längre bara om att framtiden är okänd.

Vad var deras hemlighet? Gemensamt för superprognostikerna var ett väldigt bra siffersinne och många beskrev sig själva som nyhetsnarkomaner, skriver Philip Tetlock i boken ”Konsten att förutsäga framtiden”. De duckade mentala fällor, som det kognitiva reflektionstestet från del två i den här artikelserien, och kunde öva upp förmågan att inte bli lurade.

Kort sagt så lät dom inte känslorna driva dom åt skogen utan de var helt enkelt rationella. Det kan låta simplet. Men att göra sig fri från känslostyrning är allt annat än lätt.

– Vi har gett dem massor av […] liknande problem för att se om de faller offer för samma slags fördomar och fel […] Det är inte alls lika ofta som du ser hos oss andra vanliga dödliga, säger Barbera Mellers, professor i psykologi på Wharton och Philip Tetlocks fru, till Edge.org.

På tester där de flesta kör i diket, även med enkla triviala frågor, så undviker dessa då det och ger korrekta svar i stället.

En svensk omnämns som sk superprognostiker, och varit med i Mellers och Tetlocks tester, med gott resultat. Jobbar som analytiker i Dubai. Malcolm Murray.

Några saker nämns som metoder för att undvika misstag.

  • Att inte göra prognoser där det bara är slump. Det är helt enkelt meningslöst.
  • Inte heller där svaret är givet. (Kan i sig ge bra track record men är ganska bortkastad tid).
  • Att beakta det som kallas basfrekvens. Dvs sannolikhet baserat på historiskt utfall. Ger man en prognos för årlig försäljningstillväxt för ett bolag på säg 30% där det knappt förekommit sådana historiska utfall för den typen av bolag, då handlar det troligen ett känslobaserat misstag. Man tror och hoppas.
  • Snittet av flera oberoende gissningar är ofta bättre än det enskilda estimatet.
  • Att i efterhand analysera och utvärdera varför en prognos blev rätt eller fel. (Kan vara lite jobbigt då. Men förbättrar ju möjligheten att göra bättre i från sig i framtiden).
  • Att dela ned problem i mindre delproblem. Har man de logiska beroendena klar för sig kan detta ge bättre prediktioner.
  • Regression mot medelvärde. Avvikelser tenderar att röra sig tillbaka mot medelvärde.

En sak som nämns är att det kan vara svårt att göra lyckade placeringar även om man lyckas prediktera något. Konsekvensen av den predikterade händelse beror på hur andra reagerar och vart kollektivet tar vägen. Det behöver man då också korrekt prediktera. Och det går kanske inte lika bra.

9 gillningar
2

Hur rör sig känslolivet i dessa personer som är bättre än de flesta på att göra prognoser?

Stänger de av sina känslor och går emot dem?
Det tror jag är en dålig strategi, för den som stänger av sina känslor misslyckas oxå, om personen inte börjar tillämpa en rimlig kunskapsbaserad analys.

Maximerar super-prognosticerarna trygghet genom att rationellt analysera/sammanväga alla relevanta fakta/aspekter så gott de kan för det ger mindre risk för att ha fel, mindre risk för kritik och därmed maximering av tryggheten?
I så fall är super-prognostikernas känslor något som hjälper dem att agera klokt.

Flock-beteenden i bubblor kännetecknas av att väldigt få vågar gå mot den gängse uppfattningen, alla säger och tycker samma sak tills bubblan brister.
Är dessa super-prognostiker psykopater som stänger av sina känslor när andra säger si eller så?
Eller är dessa superprognostiker normalt inkännande och känslosamma, men det känner att det är bättre, det känns bra, att fatta beslut utifrån alla fakta (och då blir det oftare rätt)?

För att göra en klok analys måste de givetvis ha kunskap på sitt område, men jag tror inte att de känslomässigt är avstängda.

Jag tror inte att att man ska måla upp känslorna som något hemskt.
Det är bara det att superprognostikerna känner att de sover bättre på natten om de agerar utifrån sina kloka kunskaper och logiska analyser.
Det ger en bra magkänsla att ha argumenten och oddsen på sin sida.

3

Hur känslorna går hos dessa är nog osagt. Däremot står det klart att de inte låter känslorna inverka på ställningstagandena.

Blev väldigt motsägelsefullt det där. De framgångsrika baserar sig just på fakta och logik.

Det kan väl vara ett sätt att uttrycka det på.

Tar vi ett exempel med bro-kostruktörer. Säg att vi har två team. A och B som skall göra var sin bro.

Team A) kopplar bort känslorna och dimensionerar bron efter noggranna beräkningar och baserat på evidens.

Team B) ignorerar fakta och går bara på känsla.

Här kan man väl säga att Team A) prioriterat någon slags trygghet. I första hand för de som skall använda bron. Man har säkerställt att den inte skall rasa.

Vilken bro vill ni som läser detta använda? Följer ni med mig över bro A.
Eller följer ni med skribenten TunderTarFyr över bro B.

Flock-beteenden är utmärkta exempel på när hjärnan är avstängd och känslorna styr.
Superprognostikerna lär slå på hjärnan och stänga av känslomaskineriet. Därav att dom får mer rätt.

Att Superprognostikerna och Team A som bygger bron skulle vara psykopater tvivlar jag på att du får något medhåll till från någon.
(Psykopater och sociopater drivs för övrigt av sina känslor).

Hur de är som personer är ju inte uttalat. Det blir bara spekulationer.
Min gissning är dock att de är ganska rationella personer i största allmänhet. Tvivlar ju på att hysteriska känslomänniskor lyckas vara rationella ens temporärt.

Det stämmer med mätresultatet. De flesta hamnade ju fel. Dom lyckades inte vara rationella. Utan blandade in känslor.

Jag kan dock tycka att det är ganska hemskt när bron rasar.

4

Det var nog en plattityd att skriva så!
Hur mätte man känslorna vetenskapligt? PET-scan? Skattningsformulär?

Visade mätningarna att personerna hade känslor och impulser att agera på ett irrationellt sätt?
Visade vetenskapen att goda prognostiker oxå hade hade sådana irrationella impulser?
Visade vetenskapen att de mentalt ignorerade irrationella känslor?

Nej, det finns en spridd plattityd om att rationella måste stänga av sitt känsloliv.
Det är inte vetenskapligt uppmätt att det är så.

Jag tror/spekulerar ändå att de duktiga prognostikerna har riktiga

  1. kvalificerade kunskaper på sitt område och
  2. de använder sina kunskaper utan att ta massa genvägar etc och då
  3. lyckas de bättre än andra vilket ger positiv förstärkning (och sköna känslor, bra resultat) så att de fortsätter lägga ned lika mycket noggrant arbete även nästa gång.

Arbetsglädje är en känsla: Goda prognostiker älskar troligen sitt jobb och det ger dem troligen positiva känslor när de får göra jobbet efter alla konstens regler. Stängde de av sin kärlek för sitt jobb med prognoserna, då skulle jobbet försämras.

Besluten blir bättre om man fokuserar på att kompetensen ska omsättas i handling, att göra goda analyser.
Då behöver man inte fundera så mycket på att ignorera irrationella känslor/impulser.

5

Det gör man naturligtvis inte.

De rationella kan redovisa logiska rationella resonemang.

De känslostyrda kan inte redovisa.

Det är för att känslorna inte skall kunna ställa till med saken man försöker implementera beslut så mycket som möjligt i datorprogram.

Lite kuriosa: James Simons försökte i början av sin karriär som aktiespekulant göra egna affärer. Men kunde snart inse att hans känslor saboterade allt och gjorde att han gick back. Och insåg att det här skall matematiker sköta genom att programmera datorer att göra affärerna.

6

Ekonomi handlar om att prioritera baserat på “värde” som är högst subjektivt. Särskilt på individnivå. Att frikoppla känslolivet kan nog vara utmärkt för vissa beslut, men förödande för andra.

Vill du bo här eller där? Att stänga av känslorna och ta “rationella” beslut är omöjligt utan grundläggande antaganden som ibland måste göras utifrån god kontakt med känslor.

Man kan inte lösa alla ekvationer rationellt. Exempelvis är “y+z=x” omöjligt att veta utan y och z. Hur många kronor och timmar är det värt att ha barn, hund och bo på släktgård nära naturen?

1 gillning
7

När människor fattar dåliga beslut utan att göra en grundlig analys, då är det inte vetenskaplig stringens att snabbt hoppa till slutsatsen att det var känslorna som styrde.
Nej, det var bristen på grundlig analys som gav dåligt beslut.

Rationell logisk analys: När det gäller börsen så misslyckas de flesta fondförvaltare slå index, trots att de har de bästa utbildningarna.
(Småsparare är ännu sämre)

Alltså: Inse faktum, aktiemarknaden är ett område som styrs mycket av slump, så rationella analyser fungerar inte alltid när politik och oförutsedda världshändelser plötsligt ändrar förutsättningarna.

Det handlar inte om mina känslor vid investerings-beslut, när ett land startar krig med ett annat eller man får en pandemi. Vi människor kan inte rationellt förutse vad konsekvenserna kan bli av alla möjliga händelser som kan inträffa.

Slump är inte känslostyrning. Slump är mer att likna vid utfallet av en liksidig tärning och tärningar styrs absolut inte av känslor.

Gillar man indexfonder, då inser man att myten om den rationella fondförvaltaren med rationella beslut tjänar massor med pengar är bara en myt.
Fondförvaltarna tjänar inte stora summor av pengar på sina rationella beslut, de tjänar pengar på fond-avgifterna.

8

I frågan som du ställer “Vill du bo här eller där?” efterfrågas ett känslobaserat ställningstagande. Det hittar du i ordet “vill”. Har du med ord som t ex “trivs” så är det just emotionella preferenser som efterfrågas.

Men i frågan “vad är ett estimat för BNP/Capita 2025” så är det inga emotionella preferenser som efterfrågas.
Och där blir det då “fel” att låta känslorna orsaka rena felaktigheter i beräkningarna.
Det är vad tråden handlar om.

Ekvationer kan man lösa “rationellt”. Det du talar om är snarare hur man ställer upp ekvationerna. Och att formulera en matematisk modell för att problem man vill lösa är det långt ifrån alla som klarar av. (Det är en sak som teknologen motioneras med på teknisk högskola och som många har svårt att lära sig. Och då för enkla fysikaliska problem).

2 gillningar