Har någon tips på hur jag och min fru enklast kan kompensera vår skillnad i pension?
Min avsättning är ca 12 000 kr/mån, hennes är drygt 2000 kr/mån. Vi funderar på att sätta av mellanskillnaden till henne - men finns det inget enklare sätt att lösa detta?
Har någon erfarenhet av att skriva ett äktenskapsförord/avtal som justerar detta vid eventuell skilsmässa?
Menar du att ni funderar på att spara 10’ till din fru som kompensation för din högre pension?
Samt att det sparandet ska skyddas som hennes enskilda egendom om ni två skiljer er?
Bara en grej till, man måste inte dela lika på alla tillgångar vid en bodelning utan man får dela precis som man vill så länge båda är överens.
Om du avstår från att kräva delning av detta pensions-kompensationssparande vid en ev skilsmässa, då behövs inga avtal/äktenskapsförord. Inte för de pengarna iaf.
Att överlåta PPM avsättnigarna är en bra början… Det gjorde jag i många år och det ökade min frus pension med ca 2500 per månad och minskade min med samma belopp.
Dom reducerar ppm avsättningnen lite om man överlåter den men eftersom damerna lever 10-15% längre statistiskt i pension och det inte tas hänsyn till vid utebtalning går ni ändå som par på plus rent statistiskt på en överföring till henne.
Jag gissar även att du kanske får en pension över gränsen för hög marginalskatt i alla fall i början. (Över 55000 år 2026).
Då går ni som par än mer på plus på en PPM överföring till henne då hon slipper hög marginalskatt på den delen vid utbetalningen.
Ja precis. Jag/vi har ingen avsikt att vara icke-rättvisa vid en eventuell skilsmässa. Så det är ju en bra poäng. Men det känns ändå bra att eliminera det som en potentiell konfliktvariabel.
Jag tycker ni börjar i helt fel ände. Ni verkar fokusera mer på hur ni ska skydda er mot en eventuell skilsmässa än på varför pensionsskillnaden uppstår från första början. Om ni har eller planerar barn är det där diskussionen borde ligga. Vem tar VAB? Vem går ner i arbetstid? Vem tackar nej till karriärmöjligheter? Vem är hemma under de första åren? Det är där de stora pensionsskillnaderna skapas, inte för att någon har otur, utan för att familjen gemensamt prioriterar barnen. Därför är det också där kompensationen ska ske, löpande under livet, inte genom ett komplicerat juridiskt upplägg i efterhand. Pensionsmyndigheten lyfter också att pensionen är individuell och att den som tar större ansvar för barn och hem kan behöva kompenseras genom exempelvis eget sparande eller överföring av premiepensionsrätter mellan makar.
Jag reagerar också på att du direkt nämner skilsmässa. Om ni redan idag försöker konstruera avtal för att hantera en eventuell separation känns det som att ni försöker lösa ett symptom snarare än grundproblemet. Bygg en ekonomi där båda gynnas av de gemensamma besluten under hela livet.
Om ni däremot inte har barn och båda arbetar heltid är situationen en helt annan. Då är det svårt att se varför den med högre lön automatiskt ska kompensera den andra för att arbetsmarknaden värderar era jobb olika. Då är pensionsskillnaden i huvudsak en konsekvens av inkomsterna, inte av familjens gemensamma uppoffringar.
Det enkla svaret är alltså: har ni barn (vilket är kritiskt för ickevuxenbäbis hedonistiskt liv), kompensera den som offrar karriär och pensionsintjäning när det sker. Har ni inte barn, ja då finns egentligen inget självklart att “kompensera”. Att försöka skriva avancerade avtal om framtida pensioner känns som en betydligt krångligare lösning än att se till att ansvar, arbetstid och ekonomiska konsekvenser delas rättvist från början. Pension ingår dessutom som huvudregel inte i en bodelning vid skilsmässa, vilket är en anledning till att frågan behöver hanteras aktivt om man vill jämna ut effekterna.
Jag vet inte om jag håller med riktigt om att mitt upplägg låter komplicerat? Ja vi har barn och är gifta.
Min filosofi är att vi är en familj och hjälps åt, delar på inkomster, kostnader och ansvar. Just nu löser vi detta genom att sätta över alla pengar till samma konto. För det mer praktiska/emotionella hjälps vi åt och finns där för varandra. Vi har barn. Min fru har 0% intresse att göra karriär, jag har det men jag vill samtidigt vara en närvarande far och delta i hushållets ansvar (vi ska tex. dela föräldradagar 50/50 ). Kan tilläggas att min fru ”gått in” med ca 2M mer kapital när vi gifte oss. Pengar som just nu är våra gemensamma.
Med detta som bakgrund känns det inte mer än rättvist (i min mage) att hon inte ska vara beroende av min välvilja, eftersom jag kommer ha högre lön och pension. Vi är inte i närheten av skilsmässa men har sett på nära håll hur saker kan eskalera.
Frågan blir då hur vi ska kompensera? Där tycker jag att löpande överföringar känns krångligare (ska man sitta varje år och räkna VAB dagar och justera för löneökningar etc.) än ett avtal som säger att vi delar 50/50 på allt - då kan vi strunta i ekonomi och fokusera på vår familj och relation istället?
Nej jag tycker inte heller du krånglar till det. Sätt av ett separat sparande till din fru och skriv äktenskapsförord om att det är enskild egendom.
De här viktigt att göra för att bevara den intentionen ni har idag. Ja ni kan välja att strunta i det och hantera i samband med själva skilsmässan, men det tar bort tryggheten för din fru. Så det är bättre att få ner er önskan på papper nu när ni är goda vänner.
Det är ingen självklarhet att arbetsgivaren tillåter löneväxling under brytpunkt. Kolla om det öht är ett alternativ beroende på var hon är anställd
Vad menar du med att “man förlorar pension under brytpunkten”?
Mig veterligt så är det så att det inte anses förmånligt att löneväxla under brytpunkten, då man inte betalar någon statlig skatt oavsett löneväxling eller inte. Samt att den ökade pensionsavsättningen på 30% över brytpunkten ju inte är aktuell oavsett då lönen är under brytpunkten även utan löneväxling.
Men jag har aldrig förstått det som att man “förlorar pension”, fast det kan mycket väl vara jag som helt enkelt är dåligt insatt.
Nej väldigt ointresserad av allt detta. Hon är dock väldigt ”bra” med pengar, och har väldigt anspråkslösa utgifter. Vi har dessutom en redan god ekonomi och har råd att göra med allt vi vill med råge.
Men du skrev ju att löneväxla hennes lön? Har jag missuppfattat det när jag förstått dig som att hon tjänar under brytpunkten (och du över)?
EDIT; Gick tillbaka och inser att jag kan ju ha missförstått ditt första inlägg även om jag inte tror det, men tjänar hon alltså över brytpunkten hon med?
Isf är väl den enklaste lösningen att hon löneväxlar i samma utsträckning som du, eller..
har i ett första steg överfört min PPM. Så får jag se hur vi löser reste . Tänkte att ett avtal som justerar i efterhand hade varit enklare, än ett eget löpande sparande att sätta av till (vi har ju redan ett gemensamt ISK).
Men jag som tjänar över brytpunkten kan löneväxla eftersom det inte påverkar allmän pension etc.
Min fundering var kring om hon löneväxlar, isåfall under brytpunkten. Visst hon går miste om lite pension men får 6% extra av växlingsbeloppet från arbetsgivare,
Din fru har alltså en bruttolön under brytpunkten?!
Då sätter AG av 4,5%, men vissa AG sätter av 6%, dock inte alla (6% gäller bla för kommun/regionanställda enl AKAP-KR)
Vet ni om hennes AG tillåter löneväxling (till TJP) på lön under brytpunkten? Det är ingen självklarhet och isf så måste man ta med i beräkningen att då blir även avsättningen till den allmänna pensionen lägre. Vilket kanske var vad du menade med att “man förlorar pension”
Avslutningsvis, löneväxling på bruttolön under brytpunkten har i princip inga fördelar. Mycket bättre att isf spara privat.
Då förstår jag. Jag tycker faktiskt att ditt senaste inlägg är trådens klart mest genomtänkta hittills. Det flyttar fokus från hur räknar vi kronor och ören till den betydligt viktigare principen: att familjen fungerar som en enhet och att ingen ska missgynnas ekonomiskt av de gemensamma beslut man tar. Det är ett betydligt mognare resonemang än att försöka optimera enskilda pensionskonton. Det är också därför jag tog upp barn. Småbarnsåren är den period då de största ekonomiska uppoffringarna ofta görs. Karriärval, deltidsarbete, VAB och föräldraledighet får långsiktiga konsekvenser. Om man inte ser den kopplingen blir pensionsdiskussionen ganska ytlig.
Jag tycker därför att invändningen om att det skulle vara en brandfackla missar poängen. Att lyfta den enskilt största orsaken till pensionsskillnader mellan makar är inte att byta ämne, det är att diskutera grundorsaken i stället för symptomet. Man behöver inte hålla med om formuleringen, men själva sakfrågan är högst relevant.
Ditt resonemang om att vilja hitta en enkel, långsiktig och rättvis lösning för familjen känns betydligt mer konstruktivt än att fastna i en diskussion om en enskild formulering.