9 år och skall förstå räntor, sparande och hantera pengar OCH ha tålamod??
Hade barnet varit 19 år hade det kanske varit befogat med att bli orolig och fråga om hjälp.
Din 10 åring tillhör nog undantaget.
3 gillningar
Jag tror du ställer lite väl höga krav på din 8.5-åring… “låt barn få vara barn” är ibland en bra devis (sålänge de inte slår ner varandra eller så, men det verkar ju inte vara problemet här).
1 gillning
Han skrev ju:
På ämnet, med vår 12-åring kom frågan upp vad hon skulle göra med 5000€ om hon fick det (kommer inte ihåg varför det var just den summan), hennes svar var “jag vet inte, jag har redan allt jag behöver”.
Vet inte om jag ska vara orolig för att vi skämt bort henne, eller om hon bara är anspråkslös. 
2 gillningar
Det handlar ju inte om att hon ska förstå och kunna hantera allt nu på en gång utan vilka tillvägagångssätt man ska använda för att få henne till en mer sparsam inställning på sikt.
Jag förväntar mig inga Quickfix utan mer hjälp med att knuffa henne i rätt riktning. Förstår du hur jag menar?
1 gillning
Ja. Just förståelsen för vad pengar är tycker jag nästan är viktigast att förmedla. Att det inte är några papper eller siffror som bara finns där och som man bara borde få.
Utan det är outnyttjade gentjänster som man både skapar och byter till sig genom att göra tjänster åt andra och som man sen kan byta till sig tex tjänsten tillverka godis och lego för. Eller underhåll och värm upp ett hus, för oss vuxna.
Kanske inget man fattar vid 9. Men definitivt nåt man bör veta när man börjar jobba.
En metod jag använder som funkat väldigt bra för mig börjar så här:
-
Dottern: Pappa - kan jag få en “skräpsak från kina som skall göra mig lycklig för stunden” den kostar 500kr?
-
Pappa: Vet du vad - du skall få 500kr av mig istället, som förskott på ditt arv. Så kan du själv bestämma vad som du tycker ger bäst värde för pengarna.
-
Ibland är det bra att lägga in villkorad betänketid också.
I de allra flesta fall slutar detta med att de tar pengarna och sparar 
(kanske de har hackat pappas bankomat)
1 gillning
Tack för ett underbart inlägg 
Jag och frun skrattade högt 
2 gillningar
Jag har inte uppfostrat egna barn eller har annan föräldrarvisdom så detta kan vara helt fel. Men jag känner igen mig med din dotter trots 20 års åldersskillnad.
Nu har jag ju lärt mig att spara, men jag har fortfarande svårt att hålla i pengar om de bara “är där”. Så för min egen del så har jag börjat "öronmärka pengarna " de sista 10 åren. Dvs att jag nu sitter på alldeles för många sparkonton 
.
1 för bil
1 för semster
1 för årliga försäkringskostnader
1 för att dyra spontanköp
1 för buffert
1 för vardagsspenderingen
Ah det finns ett konto för allt typ.
Det är absolut inte perfekt. Men det hjälper mig mycket eftersom jag har svårt att sätta stopp eller gränser. (Skulle köpa prydnadskuddar på ikea, kom hem med 16 stycken varav majoriteten ligger på vinden t.ex)
Vill jag åka på en semester så bokar jag en för alla mina pengar för jag har ju råd. Det är så min logik funkar trots att jag egentligen vet bättre. Den dotter ksndke sitter i samma tankebana?
Det är då det är bra för mig att ha det uppdelat för då kan jag snabbt se att nej tyvärr får Maldiverna vänta. Men jag kan åka till Töreboda! 
Nu kanske det är svårare att fördela ett barns veckopeng på samma sätt. Men det är ju ett sätt att iaf börja dialogen och dela veckopengen i två spargrisar. Hon har tillgång till båda men 1 av dessa har ett syfte/mål.
Tror även att till en början så kanske du aktivt får hjälpa henne att fördela pengarna. Tills hon själv har kommit in i det.
Och som en sista grej hade jag funderat ut ett sparmål ganska nära i tid. Så att hon får använda pengarna hon har sparat snart, dvs belöning så snart som möjligt.
För går det 3 månader så är det en jättelång tid i ett barns ögon och hon kanske hinner tröttna. Så börja med ett litet mindre mål inom 3-4 veckor så att hon direkt känner av skillnaden sparandet kan göra. Och sen successivt utöka sparhorisonten/målet.
2 gillningar
Vi hade som strategi att om ett barn sparat ihop till något dyrt de ville köpa så betalade vi hälften vid köptillfället. Det gav en positiv överraskning för barnet och förhoppningsvis ett ökat sparintresse.
2 gillningar
Många verkar ge råd som passar lite äldre barn.
Alla barn kan ha svårt att förstå helheten när det kommer till pengar- det är gansla naturligt.
Du säger att hon alltid vill handla för sina småpengar även när storebror kan köpa en större sak. - Kan det vara så att saken är att hon vill just “handla” för att känna sig på samma nivå, men att hon inte ännu förstår varför?.
När jag växte upp hade jag en bror som var lite sådär att handlade någon annan skulle han handla också- bara för att han ville känna sig som andra och handla.
Min mor tog diskussionen med honom när han handlade om varför han ville handla, ville han ha saken, eller bara handla för att någon annan handlade.
Han lärde sig därigenom att man måste inte handla bara för att syskonen handlar, man kan däremot prata om att man känner sig lite utanför när man är den som inte handlar. Efter att frågan lyftes i butiken kunde han med tiden börja tänka på om han ville handla för att handla eller för att få saken.
2 gillningar
Vissa skriver att du ställer höga krav på din 9 åring, jag håller inte alls med. Tycker det är toppen att du ber om råd för den typen av beteende är inte riktigt något som nödvändigtvis kommer med mognad. Vissa personer känner ett behov av att bränna pengar, jag tex. Trots att jag mycket väl vet att jag borde spara mer etc. Jag har bland annat turen att jobba med teknik inom event, så det är alltid grejer som behöver köpas vilket gör att jag får utlopp för mitt köp behov där, men om jag gjort något annat vet jag inte riktigt hur jag skulle hanterat det.
Jag har hittat sätt att lura mig själv, exempelvis jämna 500 tal och flera olika all konton, samt längre besparingar på separata konton, just för att göra det så jobbigt som möjligt för impulsköp. Beteendet kan man sällan ändra på, men det finns sätt att jobba runt det. Tex kanske hon kan få utlopp för sitt köp behov av ett riktigt sparkonto? För varje 10kr hon sätter in får hon också spendera 10kr exempelvis. Försök hitta sådana metoder, som får henne att vilja spara.
Jag tänker också att det kanske vore bra att ge henne lite mer pengar, exempelvis en 100 lapp istället för bara 20. Det kanske låter kontraproduktivt men om hon får mer pengar att röra sig med så blir dockan lite närmare i tid. Jag vet att jag försökte spara ihop till en leksaksbil för 4000kr när jag fick 50kr i månadspeng, men jag var såpas bra på matte att jag insåg redan som 7 åring att det kommer ta flera år. Så då blev det inte så lockande att spara. Du kan ju också försöka locka med att om hon sparar ex 50 kr i en vecka så får hon 50kr till. Lite sånna saker kan ju också göra att det blir en sport att spara. Några tankar bara 
Jag tycker som sagt att det är bra att du redan nu börjar tänka på det, 9 åringar är mycket mer kapabla än vad de flesta vuxna vill erkänna och har mycket väl möjlighet att både förstå och hantera pengar!
4 gillningar
I Lyxfällan handlar det i stort sett alltid om att personer i omgivningen har ställt upp med pengar/lån till den som har skulder. Antagligen har föräldrarna gjort så sedan barndomen. Den vuxne har alltså inte tvingats att ta ansvar som barn.
Låt din dotter gnälla och klaga, till dess att hon lär sig. Avlasta hennes bror från detta gnäll, genom att se till att han gör sina inköp ensam.
Veckopengar är ju till för att träna barn i att hantera pengar. ”Unna” din dotter att göra tråkiga erfarenheter, då hon slösar. Endast genom se konsekvenserna, får hon chansen att lära sig. Stålsätt dig! Beröm dig själv för vad du har klarat av själv. Det är troligen din gamla rädsla för socialhjälp, som spökar då du iakttar din dotter.
3 gillningar
Sån var min uppväxt. Jag har använt den principen på våra barn också. Det är en mycket bra kompromiss, tycker jag.
Har du testat att berätta om andra barn som är såå dumma att de spenderar sina pengar direkt?
Alltså lyft påhittade exempel på slösaktiga barn som du hånar inför din dotter så hon inte vill vara som dem.
https://youtube.com/shorts/EmRsNV4I4q4?feature=share
Tror det kallas något inom psykologi. Spegelneuroner?