Jag skulle gärna vilja ha lite tips och idéer kring hur jag ska få min dotter att bli bättre på att hantera pengar.
Min situation är såhär:
Jag har 2 barn, varav en är min dotter på 9 år och en son på 10 år. Sonen har inga problem med att hantera pengar, han sparar och lite pengar på eget konto på banken. Men min dotter kan inte ha en krona över utan att hon vill spendera det på saker som hon nästa stund inte har någon glädje av, har hon 10 kr så vill hon åka till leksaksbutiken och leta efter något hon kan köpa för dessa 10 kr.
Vi lever ett ensamstående mamma-liv med en stabil inkomst, inget överflöd, inga utlandsresor men vi bor i ett rätt ok hus och har en helt ok bil. Jag shoppar inte mer än nödvändigt och köper mycket sällan kläder och barnen har mest begagnade kläder. Vi åker kanske till Liseberg eller Kolmården nån gång ibland och vi kan välja vad vi vill äta när vi åker och handlar. Inga nya dyra telefoner eller liknande prylar finns heller. M.a.o. vi lever gott utan att känna att vi vänder på varenda krona.
Jag har själv gjort resan från att vara oerhört nära socialbidrag till att nu ha en stabil ekonomi med hus och bil utan att ha skulder upp till axlarna. Jag skulle vilja lära min dotter hur hon ska hantera pengar på ett vettigt sätt innan det är för sent och hon hamnar i nån skuld-eller konsumtionsfälla. Jag vet att det är tidigt men jag ser så tydligt på hennes mönster i jämförelse med hennes bror som varit sparsam länge!
Jag tänker att prata om pengar och vikten av att spara. Sen är det säkert olika kring mognad och person hur och när det sätter sig.
Tänker att en av de viktigaste grejerna med barn är att vara tydlig med att är pengarna slut är de slut. Vi låter barnet hemma köpa allt småtjafs (och stortjafs med) som 9 åringar gillar, ex små pillgrejer, spel, spelpengar, lego etc. Räcker inte pengarna är det bara att spara, vi köper inte eller ger mer pengar. Det har hänt att mkt gått åt på inget, med lite tandgnissel som följd, men nu är det sällan att det blir något gnäll. Vi hänvisar till veckopengen bara, att han väljer själv men kan påminna om att han kan ha pratat om någon dyrare grej som inte kommer närmare om det ska köpas mer slajm typ.
Från ett proffs (Judith Rich Harris), om du inte vet vem det är googla Nurture assumption eller No two alike.
När barnet är 0-3 år har förälder full kontroll, mellan 3-10 år har föräldrar viss kontroll och efter 10 år har föräldrar noll kontroll gällande hur barn utvecklas.
Förstås otroligt jobbigt för föräldrar att ta till sig att du utöver gener inte har någon påverkan.
Från 9-10 års ålder blev det lite knapert hemma. Jobbade “på riktigt” från 12 års ålder.
Började på 500kr om dagen, och kunde maximalt jobba lördag+söndag.
Det var nyttigt att lära sig värdera pengarna i förhållande till arbetsinsatsen, som ibland kunde vara riktigt tuff.
Fick såklart kläder och annat nödvändigt av föräldrarna, men egna nöjen och icke nödvändiga saker som TV-spel, större TV, ny dator, körkort, motorcykel osv har jag köpt för pengar jag jobbat ihop själv.
Tycker att det har funkat ypperligt. Bör det inte funka med fast månadspeng + extra pengar för att t.ex klippa gräset? Blåser man alla pengar på dritt direkt bör man väl lära sig till nästa gång.
Problemet är att hon verkar inte lära sig. När hon varit med och handlat leksaker med brorsan som då kan köpa lite större grejer som han har glädje av länge så vill hon köpa småtjafs för det lilla hon har. hon blir ledsen för att hon inte kan köpa något som hon verkligen vill ha och när jag säger att hon får spara ihop till det så vill hon ändå köpa något för allt hon har. De enda gångerna hon kunnat köpa något större är efter tex jul och födelsedag och om jag förbjudit henne att handla. Känns inte som att hon lär sig av sina misstag tyvärr.
Jag har försökt prata om pengar och att även om jag har pengar nog att köpa tex ett tv-spel så gör jag inte det för att man måste ha lite pengar kvar att handla mat för eller om något går sönder.
Jag har pratat om ränta och att man kan köpa aktier som kan leda till att man får mer pengar osv.
Jag tänker att i dagens samhälle så är det så enkelt att dras med i denna konsumtionshets som råder och har man inte så höga spärrar så kan det gå riktigt illa.
Tycker inte du ska vara så hård mot din nioåring. Ett litet barn som vill köpa leksaker direkt istället för att spara? Enligt mig helt normalt. Känns lite som att du får ångest över ditt egna ekonomiska bagage och stressar upp dig i onödan.
Jag tycker du ska hjälpa henne reflektera över sina köp, oavsett om du tycker hon lär sig eller inte.
Fråga henne innan hon köper något, ex: varför hon vill köpa saken? Hur hon tänker sig att den ska få henne att känna sig? Vad eller hur hon vill använda den?
Du ska helst fråga utan någon värdering och sedan låta henne genomföra sitt köp.
Efter en tid kan du fråga henne om de svar hon svarade innan köpet. Var den så bra som hon trodde? Fick den henne att känna sig så som hon trodde? Impade den på kompisarna så som hon tänkte sig? Skulle hon göra om köpet med det hon vet idag? Ställ även följdfrågor som fördjupar hennes tankar.
Här är också trixet att inte lägga dina värderingar i frågorna. Din enda uppgift ska vara att få henne att själv reflektera. Ha en nyfiken inställning.
Jag tror förmågan att reflektera över sina köp bidrar starkt till bättre ekonomi i framtiden.
Jag tror att det viktigaste när det gäller barnen är att göra det i deras takt och efter deras intresse. Jag kommer i veckan släppa lite olika shorts på Instagram på ämnet. Men jag tänker spontant så här:
Det är fortfarande gott om tid, så jag skulle inte lägga för mycket betydelse i det just nu.
Försök lek pengar med henne. Ett tips är att när hon vill ha saker och inte har råd, gör det till “ett gemensamt problem”. Istället för att säga “Nej”, säg: “Jag vill också jättegärna att du ska ha det, låt oss göra en plan för hur du ska kunna få det.” Sedan kan planen innehålla, jobb, sparande etc.
Ett annat sätt är att köra uppdelad veckopeng i fyra delar:
En del att spendera
En del att spara till en uppskjuten konsumtion
En del till välgörenhet
En del till investerande (där hon kan lära sig om ränta på ränta)
En annan viktig grej är att de får ta konsekvenserna av sina beslut. Ja, har pengarna gått till något, då kan de inte följa med på bio, eller får stå där utan en jacka. Allt inom rimliga gränser så klart (jag brukar dra gränsen vid att bli sjuk eller större fara).
En annan lek vi har är “Månadens aktie” etc.
En tredje är att jag brukar låta vår 12-åring välja i affären och sedan får hon motivera varför hon valt just den produkten. Bra tillfälle att prata om jämförelsepriser, ekologiskt, rea, vikt och allt annat.
Tricket är att fånga lärotillfället när det kommer.
Sedan kommer alla föräldrar ha problem med sina barns syn på ekonomi. Med vår dotter upplever jag att vi har problemet att hon är för sparsam och hellre tackar nej till att ta en glass om hon ska betala den själv… Vilket i min värld är lika snett som att slösa alla sina pengar…
Sedan är ju en tuff fråga också att ställa sig - är vem som äger problemet? - Är det du eller din dotter? För det kan vara som så att dottern inte alls upplever sig ha några problem med pengar…
Som jag ser det så är det idag inga stora problem, hon blir ledsen när hon inte har pengar för att köpa något som hon vill ha och känner att pengarna i fickan brinner om de inte används, helst nu! Problemen kommer ju senare i livet när man måste betala allt de där tråkiga först och helst kunna spara en liten slant för oförutsedda händelser.
Vad jag är orolig över är beteendet att konsumera saker som hon egentligen inte tycker är så kul bara för att hon har pengar. Jag kan tycka att det är min uppgift som hennes förälder lära henne hur man får en hållbar framtid inom de plan jag kan och då är ekonomi en grundpelare tycker jag. Sen är det väl upp till henne om hon vill spara i aktier och hamstra eller om hon nöjer sig med att ha en lön och leva för den.
Jag roar mig en del med att titta på programmet Lyxfällan på tv och där ser man verkligen hur snett det kan gå och hur enkelt man kan hamna där.
Det är möjligt att så är fallet. Jag har själv aldrig haft den tanken kring pengar, att de måste spenderas till varje krona är slut och det är inte så jag lever vilket kanske gör det svårare för mig att känna att det kan vara ok.
Men jag har (pga sjukdom och andra omständigheter jag inte kunnat styra över) levt med minimalt med pengar vilket inte är någon vidare trevlig upplevelse. Ur detta så har givetvis ett behov av ekonomisk stabilitet vuxit sig starkt. Troligtvis på gott och ont. Jag vill ju givetvis ge mina barn de bästa förutsättningarna i livet och låta dem göra misstag är bra, sålänge som misstagen inte gör att man halkar efter resten av livet.
Hamnar man snett ekonomiskt kan det ju verkligen gå illa.
Vissa lär sig hela livet. Andra lär sig aldrig. En kompis har aldrig lärt sig spara pengar. Men har lärt sig hantera det genom att snabbast möjligt köpa nåt dyrt begagnat som som han sen gärna säljer i samma skick när han behöver pengarna till nåt annat. Så vad som är rätt väg är inte så säkert.
Med det sagt så har jag iallafall några förslag som högst anekdotiskt stöds av att de funkat på min son.
Ge veckopeng och säg. Du får de här pengarna. Du kan köpa vad du vill, men bara om du inte gnäller när de är slut. För det är ditt eget val.
Skjut aldrig till pengar när veckopengen är slut. Säg: Pengarna är slut för att du valde det. Och du lovade att inte gnälla för det.
Räkna alla priser i antal veckopengar som behöver sparas.
När barnen vill ha något ovanligt vettigt erbjud dig att betala halva när de sparat ihop till sin del.
Ge en större veckopeng än de får använda och spara i en burk där man lägger i ränta och räknar dem efter varje ny insättning.
Förklara att pengar är outnyttjade gentjänster som du byter till dig genom att jobba.
Ingen av grejerna har dock funkat direkt. Det har tagit år av att samma regler har gällt. Många felköp och en del tårar över saknade pengar till drömleksaken.
Men som jag ser det är tårar över att ha köpt fel lego inget dåligt. Då får man öva på att hantera felköp också. Vilket man kommer göra många fler i livet.
Hur mycket får era barn i veckopeng nu för tiden? Våra barn är vuxna nu.
De hade en grundpeng och då ingick till exempel att hjälpa till med matlagning och att städa egna rummet.
Sen hade vi ett kontrakt med olika “lön” för extrajobb. Till ex. snöskottning.
Ena barnet var “Slösa” och det andra, som är två år yngre var “Spara”.
Före detta Slösa, spar nu ca halva lönen men är inte snål. (Vi får fina presenter.)
Spara pluggade på annan ort. Vi betalade hennes hyra och och några hemresor. Hon betaladeallt annat med bara stuiebidraget ca 2500 kr i månaden. Gjorde själv en budget som hon höll noga.
Förra julen gav vi dem en öronmärkt summa som de med pappans hjälp köpt aktier för. De är lite rädda för att aktiekurserna ska sjunka och allt försvinna.
Som utbildning tittade vi på Lyxfällan ibland. Vi berättade att det enda man skulle låna till var bostad och möjligen en bil om den behövdes för att åka till jobbet.
Absolut. Jag syftar på beteenden. Poängen är vem man lär sig beteende av. Kunskap om hur man ska bete sig tex träning och godis påverkar inte beteendet. Det har du kanske märkt. Människor lever inte som de lär heter det i ordspråket.
Beteenden påverkas av kompisar och förebilder. Det är inte föräldrar om barnen är >10 år.
Mycket bra. Delar uppfattningen att man inte har någon aning om hur det blir. Däremot kan man lära ut att föräldrar (i dessa situationer) beter sig konsekvent och tjafset som är en del av förhandlingarna från barnen inte kommer i detta sammanhang.
Tänker också att du förväntar dig lite väl mycket insikt av en 9-åring (även om brorsan verkar fattat galoppen). Det är inte många vuxna som har den självbehärskningen vi pratar om här. Kolla alla konsumtionslån, avbetalningar osv som vuxna använder sig av för att de vill ha en ny telefon, tv, bil osv som de egentligen inte har sparat till.
Med det sagt, du kanske behöver visa vägen lite. Tvinga dottern att spara hälften under en viss tid för att sedan säga "Nu kan du köpa “exempel”, men om 3 månader kan du köpa “exempel”.
Jobbar själv inom skola och även om jag försöker ha inställningen “de behöver lära sig själva att ta ansvar” måste man ibland också ta ansvaret ifrån dem för att de ska kunna känna känslan hur skönt det är, och där skapa en vilja att nå den känslan igen. Har man aldrig sparat ihop sina första 5 000 vet man inte hur det känns, och då finns inget behov direkt heller.
Är i samma situation med dottern på 8.5 år. Dock ser jag inte hennes beteende och oförstående kring pengar som något problem, hon har helt enkelt inte mognat för att få den insikten. Hon får 20 kr i veckan i veckopeng. Denna går inte att använda för att få henne att göra saker hon inte vill för då säger hon bara “jag struntar i veckopengen”. Säger hon att hon vill köpa en viss leksak (trots att hon brukar tjata som f-n efter nån speciell docka eller nåt och när hon väl får det leker hon lite med det och sen glömmer bort det). Har hon lärt sig något? Nähädå, sen om en månad är det en ny grej hon bara måste ha, och hon har inte något minne av hur kortlivad lyckan efter den förra grejen blev.
Nu ska hon på skoldisko på lördag. jag frågade hur mycket pengar hon vill ta med för att köpa snask. 200 kr var svaret. det är alltså 10 gånger veckopengen. Hur hon kom fram till detta visste hon inte, “vet inte”. Räcker 100 frågade jag. “Visst” blev svaret. Jag får intrycket att hon inte bryr sig alls dels om pengars värde eller vad som krävs, hon vet bara att hon ville ha godis på det där diskot. Vi har dock ett berg godis här hemma, som är sparat från påskägg, barnkalas hon varit på etc, tänker enklaste är att hon får äta godis hemma, sen kanske hon blir så trött på det att hon inte behöver köpa nåt på diskot haha. Vi får se.
Det är tydligt att hennes föräldrars expertis när det gäller att spara och leva “kostnadsmedvetet” inte på något sätt har smittat av sig än.
