Ni som gått igenom den fasen får gärna dela med er av era erfarenheter, själv är jag 50 år och har barn som inom något år lär ha flyttat hemifrån och jag funderar en del på hur det skiftet i livet kommer att bli.
Upplevde ni/genomgick ni några stora förändringar vad gäller t ex fritidsintressen, arbetslivet, ekonomi eller boende? Hur förändrades relationen till den andra föräldern (om ni fortfarande lever tillsammans)?
Det var i realiteten en utdragen process som började med första barnets universitetstudier på annan ort.
Andra barnet studerade i Stockholm och bodde hemma under studietiden.
Bägge köpte bostadsrätter här i 08-land under pandemin och flyttade då permanent.
Jag ser flytten hemifrån som en naturlig fas i livet som det bara är att acceptera och bejaka.
I och med att det sammanföll med pandemin blev ena barnets rum istället arbetsrum.
Vi hade därmed varsitt arbetsrum vilket underlättade det faktum att vi befann oss i samma hus 24/7.
Kontakten med barnen är fortfarande god och vi har dessutom nu fått ett barnbarn vilket är ren lycka.