Kan ju bara bero på att utgifterna inte är jämna månadsbetalningar.
T.ex. så betalar vi hemförsäkringen en gång om året och inte månadsvis, för det tas ut en avgift om man vill dela upp räkningarna.
Eller så gick tvättmaskinen sönder i juni. Eller så fanns det ett jättebra erbjudande på köttfärs så man köpte hela frysen full i juni. Och så vidare.
Det är väl inget konstigt att inte ha exakt lika “måste” utgifter varje månad?
Nja,
3 hotellnätter, lätt 6K på bra hotell
80 mil ToR plus parkering 1K
Resmat 0,2K
Luncher 1,2K
Fika 0,5K
3 middagar 4,5K
3 aktiviteter 3K
Får det till cirka 16K
Eller 1,33K/person/dag
Men absolut, allt handlar om planering och ”hur” lyxigt det skall vara.
Värdeminskning, visst, men annars så ser man bara bilkostnad förutom bränsle som en separat post.
Plus, en weekend brukar väl vara två hotellnätter så plocka bort en dag och du är nere på 10K.
Skaffa 1-2 resenischade kreditkort, det lär ni spara in väldigt mycket resekostnader på.
Nja, jag tänker mer i bokföringsmässiga termer som att kostnad uppstår när någonting förbrukas/nyttjas och utgift när någonting betalas ut. T ex ska jag betala årsskatt på en bil nu på ca 4000 kr, utgiften uppstår i slutet av den här månaden men kostnaden blir 4000/12 fördelat på de kommande månaderna.
Samtidigt kanske vi åker 3 veckor till Amazonas och helt plötsligt finns det en kostnad på 100 000 kr den månaden, det skulle ju dock för mig inte hamna på ett konto som heter “Måste”
Ja, absolut, men nu var det väl användarens utgifter som var listade?
Man kan ju göra som du säger och sitta och räkna ut kostnaden för tvättmaskinen man just köpte med avseende på livslängd, eller köttfärsen som nu ligger i frysen.
Personligen verkar det för besvärligt, så jag plitar bara ner mina utgifter månadsvis och sen tar jag bara ett snitt över tillräckligt lång tid (minst ett år) för att få fram månadskostnaderna.
Köper jag en bil kontant gör jag likadant som ovan, även fast jag vet att det blir missvisande siffror om man då bara tittar på ett år (om man nu inte byter bil en gång om året), men det spelar ingen roll, det är bra nog åt mig själv.
Återigen ett exempel på att folk räknar olika, och att det blir svårt att jämföra.
Nä, den skulle hamna under resor för mig, och förmodligen under villhöver för användaren som delade med sig av sina utgifter.
De argumenten handlar om att det är lätt att glömma bort att har man stora barn blir allt mycket dyrare än om man har småbarn eller barn under 12. Jämför man två barnfamiljers utgifter, tex mat men även annat som resor och andra upplevelser så behöver man ta med barnens åldrar i beräkningen.
Den här tråden är i stort samma jämförelse som den där frågan är hur månader räcker 100.000 kr??
Att de ska jämföras hela tiden me allt…
Har man tonårsbarn hemma så äter dom typ för 2-3 vuxna… Dom kostar massor så om man är 2 vuxna å 2 tonårsbarn så skulle de rättvisa att räkna att de gäller 6-8 vuxna… Barn kostar mer än vuxna…
Vi som är två vuxna har ju jätte låga levnadskostnader då…
Jag tror jag och andra här inne som lyckas leva på extremt lite pengar varje månad är ett stort undantag från resten av samhället ofta har vi kanske tackat nej till det många andra tar för givet att man spenderar pengar på.
Som exempel på kostnader som jag ej har men som ofta är stora utgiftsposter hos folk vilket är villa/barn/bil.
Bor i liten lägenhet har inga barn samt äger ingen bil därför drt blir lite konstigt kan jag tycka att jämföra sina utgifter rakt upp och ner med andra man borde istället jämföra med folk som lever ungefär så som man själv vill leva för att få en mer rättvis bild med andra ord en familjefar bör då kanske inte jämföra sig med mig i hur mycket vi spenderar varje månad.
Utgifterna ökar, men inkomstbortfallet minskar å andra sidan 
. Föräldraledigheten är ju svindyr* första 1-2 åren, sen är det mer vab (och föräldraledighet för att täcka upp stängd förskola). Verkar dock vara runt 10 dagar vab för 2-åringar och går ner till 2 dagar vid 11 år, så man måste nog ha en väldigt bra lön för att 8 dagar extra vab om året ska göra det dyrare med en 2-åring 
.
*) Om man inte har bra föräldralön från jobbet, såklart.
Det här blir egentligen lite som att vara på ett träningsforum. Man vill jämföra sig med andra för att säkerställa att man själv duger/är bra.
Men klart att det är lättare för en 60kg person att springa snabbt än för någon som väger 150. Och tvärtom när det gäller styrka. Undantag finns såklart, men det är undantag.
Liksom som på träningsforum är alla där mer vältränade än genomsnittet som är överviktiga och inte orkar springa 3km.
90+% av alla här har bättre ekonomi än genomsnittet och frågan på ”hur folk går runt” är ju att många inte gör det. X % har mindre än 50k sparat och klarar inte oförutsedda utgifter. Lever lön till lön.
Och alla prioriterar olika. Vissa lägger 10k och tycker det är absoluta minimum. Andra tycker 5k i månaden är att slösa men gillar å andra sidan att ta en weekend varje höst och skidsemester varje sportlov.
Så sant de där me att jämföra handlar väl mycke om bekräftelse å typ duger man…
Jag själv jämför inte gärna utan ser mer på om man själv är nöjd med sina beslut å inte va andra tycker…
Nejdå. Det handlar om att maximera nyttan av de kostnader som går att lägga på företaget trots att det också gynnar en själv som privatperson. T ex behöver vårt företag ett kontor för verksamheten. Då är det naturligtvis bättre att det hyr av oss än att betala för externt kontor eller coworking space. Osv.
Du förbrukar rätten att bo där, vilket är en kostnad. Tänk på detta sättet: hade du inte bott där själv hade du kunnat hyrt ut den. För den fulla beskrivningen hänvisar jag till Ben Felix men sammanfattningsvis så har du ett begrepp som kallas ”Total unrecoverable costs”, vilket består av underhåll, driftkostnader och kapitalkostnader. Kapital kostnad är ungefär 3% oavsett om finansieringen sker med lån eller eget kapital. För att få fram siffran för eget kapital tittar man på volatilitet i bostadsinvesteringen och jämför det med en risk-ekvivalent av en marknadsportfölj.
Tycker TS gör helt rätt och unnar sig att gå på bra restauranger. De flesta restauranger som serverar mat i 200 kr klassen för en huvudrätt känns mer som bukfylla än en upplevelse (finns förstås undantag och ibland kan atmosfären kompensera för medelmåttig mat). Då kan man lika gärna stanna hemma och laga betydligt bättre/godare mat själv för en mindre peng och spara pengarna till ett riktigt restaurangbesök som levererar en upplevelse man minns. För egen del så är mat en ganska central del av livet och jag kan nog lista de 10 bästa matupplevelserna jag upplevt de senaste 30 åren.
För övrigt så känns det mer värt att spendera pengar på bra restauranger än att köpa materiella ting, dessutom ser man till att hålla sysselsättningen på arbetsmarknaden igång.
10 dagar vab för 2 åringar? Vilken dröm! Vi har typ 5 vab-dagar för vår tvååring hittills i år
Jo men blöjperioden är ju 2 år, så för mig inte kanske det som sätter “reglerna” för resande under barnperioden.
Absolut kan man göra massa hemma. Men om man är utomlands 4v per år, så har du 48 helger kvar att fiska, dra ut i skogen, åka till stranden osv med dem.
Vissa tycker man kan uppleva samma saker på hemma plan, jag tycker helt tvärtom. Att uppleva en kultur på dess faktiska plats är alltid något helt annat.
Tack för förtydligande. Det är intressant, och i sak har du säkert rätt. Men jag tycker inte man kan tänka på det sättet när det gäller levnadskostnader.
Det stämmer att rätten att bo i ett hus går att sälja till någon annan genom att hyra ut. Så låt säga att du hyr ut din bostad. För det första så räknas ju pengarna du får in minus kostnaderna som ägandet av huset innebär som inkomst och är således orelaterat till levnadskostnad. För det andra så står du nu utan tak över huvudet. Så du måste ha en ny bostad som du själv bor i. Det ända du har åstadkommit är att du nu har en liten “passiv” (kräver ändå en del jobb) inkomstkälla. Levnadskostnaden ligger i teorin kvar på exakt samma.
Som om detta inte vore nog så betalas ju alla löpande kostnader som reparationer och underhåll, försäkringar, skatt etc kopplat till boendet som du räknar som kostnader med utgifter per din egen definition. Så skillnaden mellan en kostnad och en utgift är för mig fortfarande ett litet mysterium i vissa fall.
Jag ska kolla på Ben-felix när jag har tid. Kanske får jag en annan uppfattning efter det.
Tack för ditt svar iaf. Åter igen säger jag inte att du har fel. Det kan bara vara så att jag inte fullt ut förstår.
“Tomrummet på insidan kan inte fyllas med något man med pengar kan köpa.”
Hela familjens inkomst: 27tkr
Sparar 3-3.500kr/månad
Bor: Bostadsrätt
Lån: Inga.
Allt utöver det mest nödvändiga är ju lyxkonsumtion. Kvalitén på maten en får i sig är ju förvisso viktig. Men där utöver så behöver en faktiskt inte så mycket mer.
Sen må det vara så för att en levt fattig och nu med låg lön som gör att en tänker annorlunda?
Saken är väl att vad som folk tycker är ”nödvändigt” skiljer sig åt.
Ta mat som ett exempel:
En vanlig människa skulle överleva på kanske 600kr i månaden (ris, något ägg, bönor och billiga rotfrukter).
Flera snålbloggare lever på 1000kr i månaden och tycker det är bra och inte att de lever på existensminimum.
Andra på 2000kr vilket väl ligger enligt försörjningsstödets normer.
Etc
10000 per månad tror jag de allra flesta skulle klassa som lyx.
Personligen skulle jag säga
500-1000: överlevnad
1000-2000: Acceptabelt
2000-3000: Helt ok/bra
3000-4000: Bra mat med lite lyx ibland
Över 4000 mer inslag av lyx.
Slutligen är det ju också skillnad på om man är kvinna som jobbar på kontor och väger 50kg eller man som jobbar på bygge och väger 110kg.
Nu har du flyttat diskusionen från att handla om plattförbud, till att uppleva kultur på sin faktiska plats.
Kulturen finns ju kvar oavsett när du åker. Du behöver inte uppleva kulturen exakt mellan åren 2016 och 2022 t.ex.
Blöjperioden är 3.5 år i snitt för ett barn. Det går att få dem blöjfria på två år med det är mycket ovanligt idag. Själv fick jag mina blöjfria efter 2.5 år. Har man två eller fler barn kan blöjperioden enkelt bli det dubbla, eller mer, beroende på hur tätt man bestämmer sig för att skaffa barn. Det kan enkelt ta 10 år för en familj med 3 barn att ta sig ur småbarnsåren.
Man brukar säga att barn skapar minnen först vid 3 års åldern, innan dess är det helt meningslöst att åka för barnen skull iaf. Man kan göra det för sin egen skull om man känner att det verkligen är värt pengarna.
Om man vill maximera utlandsupplevelse per spenderad krona gör man bäst i att spara alla pengar i småbarnsåren och sedan resa mer när barnen är så pass stora att de orkar och får något ut av att upptäcka en stad eller vandra i bergen t.ex.
Men lets agree to disagree.