Om man sätter in pengar på ett sparkonto på en av storbankerna idag så kan man räkna med en ränta på ungefär mellan 0.0-0.5% (oftast 0%) per år.
Historiskt sett har jag förstått att den här inlåningsräntan har varit mycket högre, i vissa fall betydligt högre än inflationen.
Detta beror på en del olika faktorer men det är inte det som är min huvudfundering.
Min fundering gäller skatten man gör på “vinsten” från inlåningsräntan.
Man betalar 30% skatt på “vinsten” man gör från att låna ut pengar (spara på sparkonto) till banker.
Detta kan jag förstå var motiverat förut när ens pengar verkligen ökade i värde genom att inlåningsräntan var högre än inflationen.
Men är detta verkligen rimligt i de fall räntan är så pass långt under inflationen som idag, om man vill uppmuntra sina medborgare att spara långsiktigt?
Min poäng är att om en medborgare lånar ut pengar till en bank idag minskar de i relativt värde för att inlåningsräntorna är lägre än inflationen, är det då politiskt motiverat att dessutom beskatta medborgaren utöver detta?
Jag ställer frågan dels ifrån ett samhällsperspektiv.
Det kan finnas något jag har missförstått eller missat, är fortfarande relativt ung och naiv (och har mycket att lära mig) när det gäller ekonomi.
Man har valt ett system där man beskattar nominella värdeökningar även om värdeökningen endast är orsakade av inflation. Det samma gäller dock även åt andra hållet där man får ränteavdrag på lån med ränta lägre än inflationen. Det skapar även ett reformutrymme för staten som dels får in skatt på inflationen (utom sånt som automatiskt räknas upp så som brytpunkt för statlig skatt där nivån höjs varje år med mer än inflationen) men även där även många bidragsutbetalningar inte räknas upp med inflationen (om de inte baseras på prisbasbelopp) och då automatiskt sänks om man inte aktivt väljer att höja dessa.
Man vill inte att medborgare sparar långsiktigt. Därför man låter inflationen vara kvar utan att höja räntan. Tittar man på verklig inflation som skulle behöva innefatta alla kostnader (inkl. Bostäder, tillgångar och energi) så är den inte så låg som KPI är idag.
Jag har svårt att se att räntenivån skulle göra det mer eller mindre motiverat. Dagens situation är ju till exempel bättre för skattebetalaren än en situation med 5% inflation och 2% realränta. Så jag skulle säga att kapitalvinstskatter är som värst när inflationen är som högst.
Det är en intressant fråga, varför har vi valt nominell inkomstbeskattning istället för inflstionsjusterad/real?
Jag försökte hitta en enkel sammanfattning men svaret verkar vara väldigt komplext.
Jag hittade iaf ett förslag om inflationsjusterad inkomstbeskattning, men förslaget är 100tals sidor långt och förklaringen till avslaget är förmodligen minst lika långt haha.
Fast varför skulle staten välja ett system som är både krångligare och inbringar mindre skatteinkomster? Det finns ju långt mer effektiva sätt att blidka skattebetalarna om staten skulle känna ett behov av att göra det.