Jag tycker absolut inte att den som är hemma mera med barnen på något sätt ska kompenseras ekonomiskt.
Den som inte är hemma är den som ska kompenseras och det görs genom högre inkomst.
Jag tycker absolut inte att den som är hemma mera med barnen på något sätt ska kompenseras ekonomiskt.
Den som inte är hemma är den som ska kompenseras och det görs genom högre inkomst.
I många familjer är det ekonomiskt rationellt att den part som tjänar mer också är ledig mindre. Det drar in mer pengar till hushållet och, rätt använt, bygger det en större finansiell trygghet än att fjutta runt med lite premiepensionsrätter som dessutom urholkas vid överföring man->kvinna.
Intressant iaktagelse!
Jag tror det ligger till såhär: rent strikt rationellt håller nog de mesta med om att det är en ynnest att få vara hemma med sina barn. Och på så sätt skulle man rent teoretiskt kunna sätta ett ekonomiskt värde på det och räkna därefter.
Men i det här fallet är det så otroligt komplext, med så mycket känslor, kultur, fördomar, förväntningar etc inblandade så det blir stört omöjligt att föra en diskussion om det.
Därför orkar folk inte hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt och det blir istället lättare att se på det som helt frånkopplat vilket du kan utläsa i svaren när detta ämne kommer upp. Samma person kan tycka det är en förmån samtidigt som den tycker att man ska kompenseras ekonomiskt.
Visst är det så men jag får inte ihop logiken riktigt.
Jag tycker att man ska fundera över olika scenarier och vilka konsekvenser dessa får, framförallt för barnens skull:
Hur drabbas parterna ekonomiskt vid en separation?
Vad händer om någon av parterna dör? Eller båda? Vad finns det för försäkringar, livförsäkring, bolåneskydd etc etc?
Vad händer om om någon av parterna blir långtidssjukskriven eller invalid pga skada? Vad gäller för försäkring?
Målet är att säkerställa en rent ekonomiskt sett dräglig livssituation för parterna och framförallt för barnen oavsett scenario. Behöver det kompletteras med någon försäkring? Behövs ett extra sparande för endera parten? Osv.
Om ena parten kan leva på som vanligt vid en separation och den andra får gå raka vägen till fattighuset har man misslyckats fatalt. Tyvärr inte helt ovanligt. Det finns stora fördelar för alla parter med att dela på ansvaren för familj/hushåll och förvärvsarbete. Även vistelsetid med barnen har ett stort värde, inte minst vid vårdnadstvister.
Ingen annan, eftersom det som sagt är meningslöst om man har gemensam ekonomi. Och om skillnaden som pensionen gör är försvinnande liten jämfört med annat är den också meningslös i förhållande.
Viktigt att tänka på om man är sambo eller gifta. Med sambor går man efter samäganderätt dvs att ett “gemensamt konto” vid separation äger man det man satt ni. Dvs sätter du in dubbelt så mycket får du även ut dubbelt så mycket. Så det i sig innebär ju inte kompensation eller jämnlik fördelning av kostnader. Det fakto kan det ju vara motsatsen till det man tänkt t.ex. fördelning efter inkomst då båda betalar samma summa.
Jag tycker man bör kompenseras vid förlust oavsett skäl till fördelning förutom om man förvägrar sin partner att vara hemma utan att det påverkar ekonomin. Vårat liv är ju vårat och det är alltid komplicerat och mångfacetterat vill skälen är om den andra är hemma mer. Går ju inte att resonera sig fram till ersättning eller ej. Om man vill vara hemma för att kunna amma längre är det då fel för att den andra inte tycker det är viktigt? De facto är det ju vanligt att kvinnan tjänar mindre och att den som tjänar minst är hemma mest och att det är en typisk faktor som driver ojämlikhet.
Jag tjänar mest och tycker det är självklart att min sambo ska kompenseras och inte behöva lida ekonomiskt för att vi gemensamt tjänar på det eller av annat skäl. Varför vara medvetet ojämnlik bara för att? Och sedan straffa sig sambo ekonomiskt för att hen vill vara med barnen?
Är en hemma och den andra jobbar är det rätt att dela på ekonomin. Annars kan man jobba 50/50.
Det var den ekonomiska vinkeln.
För barnens skull bör man vara hemma till minst 3 år, gärna 5.
Finns både medicinska och mentala aspekter på det. Ett exempel, barn under 3 har sämre immunförsvar och blir lättare sjuk efter de slutat amma mjölk som innehåller antikroppar. RS-virusinfektion vid låg ålder kan ge andningsproblem upp till 20 års åldern, kanske hela livet. Schizofreni är en annan sjukdom som länkas till virusinfektion. Osv.
Slutligen, varför jobbar kvinnor idag? (många var hemma på 50/60-tal).
Alla i Sverige svarar “jämlikhet”.
Det riktiga svaret är något annat!! Annars hade män och kvinnor delat på jobbet, dvs 4 timmar var.
Se 55 min in i filmen, men se gärna hela filmen för bättre förståelse.
Intressant tråd. För vår del som delar på hela ekonomin blir kompensation vid just föräldraledigheten lite märkligt då det sker hela tiden i form av att den ena parten har högre eller lägre inkomst. Men sen handlar det såklart om utgifter också där den ena ibland gör av med mer pengar o vice versa. Vi är dessutom gifta.
Jag skrev i en annan tråd att efter att ha läst på om hur pensionen påverkas av föräldraledighet om man har kollektivavtal och särskilt för de som jobbar kommunalt för föräldern som tjänar minst är att det går att vara hemma länge utan att det påverkar pensionsavsättningarna i någon större utsträckning. Läs gärna här om ni är intresserade Hur påverkar småbarnstiden din pension? | Pensionsmyndigheten
Det man kanske behöver fundera på är om man har efterlevandeskydd och andra försäkringar som stärker en svagare part ekonomiskt om det behövs såklart. Vi har valt bort det då vi skulle klara oss bra ändå som det ser ut nu.
I vår familj har min man fått hela min föräldrapenning för att min är värd så sjukt lite. Jag tar bara ut det jag måste. Jag är hemma på heltid oavsett och jobbar hemifrån då och då, maken jobbar ca 60 %. Pengarna räckte tills vårt barn fyllde 3 år, nu planerar vi att göra likadant med vårt yngsta barn.
Min man kompenserar mig genom att betala in på mitt privata pensionssparande så att vårt sparande är lika stort. Vi har också efterlevandeskydd så att jag klarar mig om något skulle hända honom. Utöver det är det inte så noga hos oss eftersom vi har delad ekonomi. Han betalar oftast de stående utgifterna i hushållet eftersom hans lön är stabil, och eftersom jag jobbar mer i projekt och får klumpsummor då och då brukar jag stå för renovering, möbler, resor och andra tillfälliga utgifter.
Tänkte bara påpeka att det gäller oavsett mellan vilka premiepensionsrätter överförs. Storleken på avgiften baseras dock på äldre man->kvinna som är det vanliga.
Aha. Det är ju iofs ännu dummare då.
Jag tänker att barn måste tas om hand av en minst en vårdnadshavare första året, men allra helst något längre pga hur barnomsorgen ser ut. Det är givande som fan men det är också ett rätt stort arbete att hålla ett spädbarn vid liv. Det ansvaret bör föräldrarna dela på och om den ena av någon anledning inte tar hand om barnet i samma utsträckning bör den som gör det kompenseras. Om någon sen behöver jobba deltid för att livet öht ska funka så tänker jag att det också är ett gemensamt ansvar som antingen delas eller kompenseras. Att sen (som jag själv tex gjort i perioder och iofs sambon med) jobba deltid för att det är givande att hänga med sitt barn är sånt som inte behöver kompenseras. För mig är skillnaden nog i nödvändigheten/måstet kontra vilja. Nån MÅSTE ta hand om en spädis. En nioåring MÅSTE sällan skippa fritids. Att vara med sina barn är både arbete och en ynnest, samtidigt. Kompensationstanken handlar om jämställdhet där kvinnor fortfarande är mer föräldralediga med sina barn. För olika människor/familjer har det olika orsaker. Normer, pengar, könsroller osv. I vissa fall hade mannen gott kunnat ta mer ledigt men verkar föga intresserad och kvinnan blir då mer eller mindre tvungen att ta ledigt. Andra gånger är hon hemskt gärna hemma mer även om mannen också gärna hade tagit ledigheten. I vissa fall verkar kompensationen överflödig då hon självvalt tagit all ledighet och dessutom haft låg eller ingen eg inkomstförlust och då kan ju kompensation te sig överflödig.
Varför måste det utgå kompensation för att umgås med sitt barn?
Jag var visserligen föräldraledig rätt länge med vart och ett av mina tre barn men min fru var ännu mer ledig, i början när amning etc var som mest relevant. Men de månader som hon var ledig ”längre” än mig, ja då jobbade jag och tjänade med min högre lön in pengar till hushållet. Som äkta makar utan äktenskapsförord gynnade det min fru då, och vid en eventuell separation skulle det gynna henne att vi byggt kapital.
Har man ett samboförhållande där man sköter sina separata ekonomier blir saken lite annan, men om man nu är så noga med ditt och mitt så är det min fasta övertygelse att barn är en dålig idé.
Jag har inte skrivit att det är något måste. Jag tycker själv att det är en sak som inte går att kompensera för och jag skulle själv aldrig skaffa barn med någon som inte förmår/vill dela hyfsat på ansvaret för barn. Det är långt ifrån självklart att en persons inkomst kommer båda till gagn även om man är gifta, och det du nämner är trots allt en tanke om kompensation.
Väldigt individuellt och stor skillnad mellan att vara anställd och företagare. Även bland företagare är det stor skillnad i möjligheter att vara hemma beroende på brancsh etc. Jag arbetar som frilansare inom vården och har valt att vara hemma i betydligt högre utsträckning jämfört med innan barnen.
Svårt att säga att något är rätt eller fel men jdet är en kort period som ställer stora krav och då prioriterar jag hemmet.
Kan inte annat än att instämma i din spaning. Jag har också sett detta och tyckt det är lite dubbelmoral men jag antar att det handlar om att man gärna vill ha allt. Både vara ledig med sina härliga barn och få en massa pengar strösslad över sig. Jag skulle aldrig “kompensera” för att min partner helt självmant väljer att jobba mindre för att få mer tid med barn. Det är ju drömmen! Har själv gjort det och det är hur härligt som helst men jag skulle aldrig kräva min partner på pengar.
Staten och facket/kollektivavtal kompenserar automatiskt vid barnens första år så det där fixas per automatik.
What? Det där har du nog fått om bakfoten.
Det har väl med med graden av uppdelning att göra. Eftersom vi bara har ett bankkonto så går det ju inte att göra någon kompensationsbetalning någon annanstans. Och pengarna skulle ju isåfall ändå gå från ett gemensamt konto, dit båda parter bidrar efter förmåga. Poänglöst med kompensation i det läget vill jag mena.
Inte helt med på vad du menar skulle hända om den ena parten dör. Är det pensionsförsäkringen du är inne på då?