Det var en intressant diskussion om antalet timmar kontra resultat, så jag tänkte bidra med hur det funkar för mig som jobbar på statlig myndighet, ganska långt upp i näringskedjan.
40h vecka är det som gäller. Punkt. (men rätt flexibla arbetstider)
Kan jag lösa en uppgift fortare än väntat, då hoppar jag på nästa. Kan jag effektivisera arbetet (tex stryka en mötesserie som ändå inte gav något) så använder jag den tiden till andra saker.
Vi har alltid att göra och det finns alltid uppgifter som inte hinns med.
Får jag då mer betalt om jag löser fler saker…
Statlig myndighet… 
Men jag ser det så här: mitt jobb går inte ut på dra in pengar till högre chefer, utan att få verksamheten att fungera. De som nöjdast om jag kan lösa fler uppgifter är inte min chef (han vet inte ens allt jag gör, finns ingen anledning att han ska hålla koll på varenda grej som dyker upp och som ska hanteras.) utan de längre ner i verksamheten när vi löser problem som gör att de i sin tur kan lösa sina uppgifter.
Även om jag skulle kunna fokusera enbart på de uppgifterna som kommer uppifrån och där min chef ser resultatet, men om jag ändå ska vara där, varför då inte ta tag i andra sker som ligger och väntar? Är ju bara tråkigt att inte göra något vettigt, och jag skulle inte känna mig nöjd efter en arbetsdag om jag vet att jag slappar halva dan bara för en uppgift gick fortare än väntat
Men jag är högst medveten om att i den privata sektorn kan det funka annorlunda, detta inlägg är bara en jämförelse vad som driver mig att leverera mer än nödvändigt, även om jag inte får betalt extra för det