Nåjo, så värst många är det väl inte i tråden, en av de är dessutom egenföretagare.
Men ja, klarar man av ett heltidsjobb på 4-8h per vecka utnyttjar man nog inte sin fulla potential.
Många kan säkert vara lika effektiva på 6 timmar som de är på 8 timmar med.
Kanske en del, men många inbillar sig nog också det felaktigt för att kunna motivera för sig själva varför de bara arbetar 6 timmar istället för 8.
Avrundas nog till 40 timmar i veckan. I vissa perioder mindre, i andra perioder mer.
Nja i en ideal värld skulle du väl vilja fundera på hur du kan nyttja denna frigjorda tid att göra andra värdeskapande saker för din arbetsgivare inom ramen för heltidsarbete men det verkar snarare (generellt, inte just du kanske) vara att man då är nöjd och ska kunna luta sig tillbaka från hängmattan för man ”gjort sin del”. Det kanske är en svensk mentalitet som en konsekvens av att många har fasta lönesättningar och märket att förhålla sig efter. Om din chef hade haft mandat att värdesätta dig korrekt så tycker jag hen skulle ge dig en rejäl uppskattning alt låta dig gå ner i tid på pappret med bibehållen lön. Det är väl vad som sker i praktiken nu men att det är någon sorts outtalad historia och att det är just att många ser det som en normalitet som jag vänder mig mot. Men det är bara att acceptera att folk ”nöjer sig” 
Rent allmänt, om jag lyckas skapa mer värde för min arbetsgivare vill jag nog också ha rättmätig utökad kompensation för det.
Kompensationen kan ju ges i monetära medel eller att fritt kunna disponera sin tid.
Med andra ord, vi är ense om det här.
Väldigt bra och insiktsfullt inlägg för mig, känner att jag är exakt där du va innan du blev IT-konsult. Vill dock jobba med ledarskap så skippar nog hela konsultdelen.
Har du några tips där? Är det kul att vara ledare, du som nu driver eget?
Svenska mentaliteten? Jobbar en hel del ihop med människor från många andra världsdelar. Ibland på plats på deras kontor. Jag är inte imponerad någonstans. Banalt att vara duktig som svensk. Dålig produktivitet, dålig initiativförmåga mm.
Sen håller jag ju med om att vi skulle kunna vara ännu bättre än vad vi är om vi fokuserade hela arbetsveckan. Men det är trots allt bara ett jobb, och gör man det bra och skapar värde så räcker väl det. Nu jobbar jag också 100% på distans men om jag går tillbaka i karriären så kan jag väl minnas folk som satt på kontoret och surfade/pratade bort sin arbetstid.
Skillnad såklart om man är snickare, men jag utgår från att vi här pratar om traditionella kontorsjobb. Jag får ju bla betalt för att tänka. Hur mäter man det. När har jag tänkt färdigt?
Håller fullständigt med andra ovanför att mäta på tid är helt meningslöst. Leverans är allt!
Detta får nog bli mitt sista inlägg 
Jag håller med om att leverans är allt. Därav, som jag skrev i mitt första inlägg, så är det provocerande att det finns de som jobbar 1h per dag och anser sig vara effektiva och leveransfokuserade. Dock visar det nog mer på dåligt ledarskap när jag tänker efter. Det är förkastligt ur ett arbetsgivaroerspektiv och alldeles för lågt ställda krav på denna individ. Gör då din extrema insats några fler timmar per dag, kanske till och med mot 6-8h och testa och se hur mycket värde du då kan skapa. Det känns som alla tror att jag propagerar för att man ska jobba ihjäl sig men människor är experter på att feltolka…
Kör hårt era slackers 
En delförklaring till att vissa kan göra ett 8-timmarsjobb på 6 timmar är nog för att många som påstås arbeta 8 timmar i själva verket fikar/skitsnackar bort minst 10% av arbetsdagen och glor/pratar i telefonen privat ett antal ytterligare %.
Om man till skillnad från denna typ av kollegor jobbar på riktigt utan alla distraherande mikropauser är det då inte svårt att göra samma jobb på 6-7 timmar.
Utöver det kan man förstås jobba mer effektivt per faktiskt arbetad timme men en stor del tror jag kommer av ovan.
Är det omoraliskt att slacka på jobbet? I guess, om inte annat är det tråkigt.
Dock kommer det alltid att finnas slackers så det är arbetsgivarens jobb att följa upp och rimlighetsbedöma nedlagd tid, prestation etc.
Gör arbetsgivaren inte det får den skylla sig själv.
Oavsett om det är över- eller underpresterande personer med dödtid så är det ett misslyckande från chefens sida att inte nyttja potentialen som finns i ens anställda och få dem motiverade.
Lustigt. Jag får betalt för att leverera. Hur mycket jag tänkt är ointressant.
Klart att man kan säga upp folk. Det är bara ingen som vill säga upp sina högpresterare med hänvisning till att personen inte stämplar exakt 40 timmar varje vecka.
Personligen är jag mer provocerad av folk som tror att det viktiga är antalet timmar man lägger på jobbet istället för resultatet. Och som gärna jobbar en massa onödiga timmar och ändå inte hinner med sina jobb.
Tycker din berättelse är mycket intressant! Och det visar väl på många sätt att arbete är mycket mer än att prestera så bra som möjligt. Att prestera betydligt mer än snittet ger svårigheter.
Har du några tekniker som du vill dela med dig av? I och med att du ägnar så lite tid åt att lösa problemen antar jag att du på något sätt skär bort det allra mesta som de andra gör på vägen till resultatet? Detta tycker jag skulle kunna vara intressant att ta upp i ett avsnitt @janbolmeson. Vi är väl många som skulle kunna bli hjälpta att nå resultat i arbetslivet på kortare tid. Egentligen är det kanske så att mycket av det vi gör på jobbet inte bidrar till slutresultatet?
Det verkar finns en person på mitt jobb som har en utmärket sig på liknande sätt som dig, om än kanske mindre extremt. Men som tur är har jag bara hört positiva omdömen om denna. Detta trots att jag arbetar på en myndighet
Oj, vet inte om jag är kapabel till att ge ett rättvist svar på din breda fråga. Som märkts ovan är det många som kränks av att vissa arbetar snabbare och bättre än andra och tror det är omöjligt medans de tycker det är fullt realistiskt med någon som presterar sämre. Sen läser jag att det finns en avsaknad av erfarenhet för olika roller, speciellt de med lite mer ansvar.
Wall of text, jag har försökt minska ert lidande med liiite struktur:
För att svara rakt på sak:
Allt är förhandling.
Precis som att en arbetsgivare kan försöka pressa ner ett kollektivs löner för utfört arbete så kan ett kollektiv försöka pressa upp lönen för utfört arbete. Förhandling går åt båda hållen. Allt annat bygger på okunskap.
Tex:
Är du säker på att du har hög kompetens så tar du betalt för leveransen. Då du kan leverera på kort tid.
Har man låg kompetens ska man ta betalt för tiden det tar, för du är långsammare.
Dvs för att förtydliga motsatsen:
En arbetstagare med hög kompetens får sämre timlön om den är betald för varje arbetad timme.
(då den klarar arbetet snabbare)
En arbetstagare med låg kompetens får sämre timlön om den tar betalt för leveransen.
(då den klarar arbetet långsammare)
Ett klassiskt dilemma inom konsultvärlden är att oerfarna uppdragsgivare vill betala per timme
Vilket en erfaren konsult aldrig accepterar (såvida det inte är rimligt)
men oerfarna alltid nappar på.
För den som fortfarande är ny för situationen:
Om jag som konsult kan designa en logga som du kommer älska på 3h
eller
En konsult kan designa en logga som du tycker är sisådär, på 30h
Vem ska få mest betalt för leveransen?
3h arbetstid med bra resultat
eller
30h arbetstid med oönskat resultat?
Organisationer och roller
Om en arbetstagare har tid över på arbetsveckan. Vem är ansvarig för det? Är det någons fel?
Det beror helt på arbetstagarens roll samt organisationen.
Strategisk roll
Någon refererade tidigare till i “länder med större frihet för att avskeda”. Om du svarar nära under styrelser och vissa direktörer så är att arbeta MER än förväntad leverans anledning till att avskedas. Du ska ENBART lösa problemet som du tillhandahålls. Löser du det inom deadline så är det partaj och sen inväntar du nästa problem att tilldelas. Löser du något mer så motarbetar du organisationens främsta intresse.
Operativ roll
Brukar karakteriseras av att maintaina “status quo” samt följa med förändringar som du blir beordrad att implementera. Om det är perioder med låg maintenance/förändringar och du väljer att implementera egna initiativ så är det anledning att avskedas i “länder med större frihet för att avskeda”. Du går emot organisationens främst intresse.
Produktionsroll
Låt säga att du har en oändlig hög med fall att lösa. Du kan alltid fylla dina 40h. Om du söker anställning på ett företag där snittarbetaren producerar 100 fall per månad och du är kapabel till 400 fall per månad, då bör du rimligtvis få upp till 4 gånger lönen. Allt annat handlar mer om att man värderar tidsåtgång mer än man värderar kvalitet och resultat. Sen är rättvisa alltid en helt annan fråga.
Sen finns det såklart fler domäner av roller och roller kan flyta in i flera domäner.
Personliga Tips & Tricks
Tyvärr så måste jag med sorg i hjärtat säga att du spontant har 2 mer konkreta hjälpmedel.
Var intelligent
Jag tror personligen det gynnas stort med en högre intelligens än genomsnittet i ditt kontext. Att kunna se lösningar och effektivitet bortom vad din grupp kan se. Däremot tror jag intelligens starkt handikappas av att inte ha utvecklats som person.
Väx som person
Den största begränsande faktorn tror jag är du själv med dina känslor.
Jag har
Var inte som dem.
Se bortom ditt ego och fokusera istället på resultatet. Det här är något alla skulle instämma att de gör, men jag tycker det snarare nästan inte existerar.
Hur växer du som person?
Läs en bok om personlig utveckling eller filosofi. Vilken som helst.
Sen läser du en till
och en till
och en till
sen när du är kräkfärdig på alla clichéer och hur stor andel av böckerna som är skräp
så läs alla andra du kan komma över
Slutkläm:
Sen finns det mycket mer än bara “jobba” enligt konventionella medel, beroende på senioritet i rollen. I min nuvarande position tex. är det nästintill uteslutande politik och beteendevetenskap jag rent praktiskt sysslar med mer än att “analysera företagsprocesser” som är mina “egentliga uppgifter”. Men jag tycker att det alltid gynnas av att läsa på inom det här området, oavsett yrke/roll. Jag upplever definitivt att folks ineffektivitet korrelerat starkt med hur outvecklade de är med sina känslor.
Jag har arbetat i striktare och mer reglerade organisationer än de flesta någonsin kommer komma i kontakt med, arbetat på startup, drivit eget och haft insyn i styrelsearbete. Men jag kan trots det oändligt långt ifrån allt. Det här är enbart ett försök till att förklara min erfarenhet från min anekdotiska resa.
Puck2:a på den
Det var en intressant diskussion om antalet timmar kontra resultat, så jag tänkte bidra med hur det funkar för mig som jobbar på statlig myndighet, ganska långt upp i näringskedjan.
40h vecka är det som gäller. Punkt. (men rätt flexibla arbetstider)
Kan jag lösa en uppgift fortare än väntat, då hoppar jag på nästa. Kan jag effektivisera arbetet (tex stryka en mötesserie som ändå inte gav något) så använder jag den tiden till andra saker.
Vi har alltid att göra och det finns alltid uppgifter som inte hinns med.
Får jag då mer betalt om jag löser fler saker…
Statlig myndighet… 
Men jag ser det så här: mitt jobb går inte ut på dra in pengar till högre chefer, utan att få verksamheten att fungera. De som nöjdast om jag kan lösa fler uppgifter är inte min chef (han vet inte ens allt jag gör, finns ingen anledning att han ska hålla koll på varenda grej som dyker upp och som ska hanteras.) utan de längre ner i verksamheten när vi löser problem som gör att de i sin tur kan lösa sina uppgifter.
Även om jag skulle kunna fokusera enbart på de uppgifterna som kommer uppifrån och där min chef ser resultatet, men om jag ändå ska vara där, varför då inte ta tag i andra sker som ligger och väntar? Är ju bara tråkigt att inte göra något vettigt, och jag skulle inte känna mig nöjd efter en arbetsdag om jag vet att jag slappar halva dan bara för en uppgift gick fortare än väntat
Men jag är högst medveten om att i den privata sektorn kan det funka annorlunda, detta inlägg är bara en jämförelse vad som driver mig att leverera mer än nödvändigt, även om jag inte får betalt extra för det
Gick på Handels i Stockholm 5 år efter gymnasiet (kandidat och master). Blev managementkonsult efter mastern (56k i lön / månad + en mindre bonus och vissa förmåner). Timmarna varierar men de veckor man är på projekt cirka 50 timmar drygt i veckan, medan veckor utan projekt kan man vara rätt fri. Det varierar en del helt enkelt
Jag förstår din poäng. Själv har jag haft ett antal kontrakt på ett fast antal timmar per vecka, t.ex. 50%, men uppdragsgivaren struntade fullständigt i att ge mig några arbetsuppgifter. Jag satt bokstavligen och rullade tummar hela dagarna. 100% remote dessutom. I vissa fall undrade jag varför de övhuvudtaget ville ha mig, jag gjorde ju ingenting, i andra fall var det gamla kunder som hade ett visst behov av support, men långt ifrån så mycket att det hade rättfärdigat en garanterad fakturering på 50%. Nu är jag så korkad att jag mår dåligt när jag inte har nåt att göra, och jag mår ännu sämre av att ta betalt för att ha rullat tummar. Somliga säger att jag borde vara tacksam att jag kan få “money for nothing”, men så funkar inte jag. Jag vill känna att jag gör nytta på riktigt. Jag tycker faktiskt att det är roligt att jobba, och jag anser att jag är ganska bra på det.
Jag har sedermera sagt upp mina rulla-tumme-kontrakt. Man får kanske sämre ekonomi, men det känns rätt i alla fall.
Beroende på bransch och ort kan det vara snäppet svårare att jobba som konsult, om man vill ha ledarskapsroller. Bolag är ofta noga med att personer på ledarroller är investerade i långsiktiga värden, så dessa konsultuppdrag brukar innebära interimroll, vilket inte ger de bästa förutsättningarna.
Det är rätt stora skillnader mellan att vara grundare och att jobba som chef. Som grundare är man ansvarig för vision, strategi och överlevnad på ett annat sätt. Chefsskap handlar mer om att hjälpa människor med olika saker: att växa, att lösa problem, låsa upp friktion, skapa stolthet osv. Men “ledarskap” är ju större än en viss roll — det är gränslöst och universellt. Att våga visa andra vägen framåt genom en osäker resa, är en klassisk beskrivning av ledarskap. Men att uppfostra en hund är också ledarskap. Att hjälpa gruppen att välja var man lunchar. Eller att vara en bra vän.
För mig leder inte ledarskap till att ha kul (men det gör det inte svårare heller), däremot kan det leda till djupare känslor av tillfredsställelse. Att vara olika personer tillsammans i en jolle och lyckas ta sig förbi konflikter och rida ut en storm, gör det häftigt att nå fram till rätt hamn. Men att resa dit med ett kryssningsfartyg där alla har varsin hytt… långt ifrån samma känsla. Jag tror många mellanchefer på stora bolag tappar yrkesglädjen på grund av att bolaget tvingar dem att göra resor utan risk. Det begränsar både vilka resor man vågar försöka sig på och hur man utför dem.
Mitt bästa tips är nog att bra ledare inte är de som är bra på att följa vissa ledarskapstekniker, utan det är är de som är bra på att vara sig själva och vågar tro på saker. Sig själva, andra och framtiden. Dessa personer vågar nämligen misslyckas.
Utvecklingsingenjör på 27 år här, “jobbar” ungefär 50 timmar per vecka(snare 6h per dag, men hjälper ibland andra tidszoner så skriver givetvis övertid för dessa timmar), men spenderar ungefär 20 timmar på ordinarie arbetsuppgifter, resten av tiden spenderas med utbilda produktion, “hobbyprojekt” på jobbet och övrigt snicksnack och tyckande som antagligen är extremt värdefullt för de som vet mindre än mig.
Trivs bra och får ofta beröm över hur effektivt jag hanterar min tid. Skulle antagligen kunna jobba extremt mycket mindre men gillar att ha hjärnan stimulerad.