Timvikariat, arbetsgivare och ekonomi | Vilka råd har ni till dessa fem personer?

Person nr 1. Maria, timvikarie

Maria är timvikarie, som kommer till nytt arbetsplats. Med utbildning i bagage, hon erbjuds ett schema där hon kan tacka nej till pass och byta pass med kollegor.

Hon är nöjd! Hon jobbar och ta på sig extra pass, vissa veckor jobbar hon 120%, men chefen ger ju 24h vila efter. Marias pass, är induviduella anställning tillfälle, och hon har ingen semester; men hon få sjuklön. Maria jobbar järnet och har område ansvar på arbetsplatsen. Efter 6 månader, hon bjuds på möte med chef.

Förvirrad, hon får sparken och återanställs 3 veckor senare. Det är 6e gången det händer. Maria, tycker att det är nästan skönt att få semester på en sån sätt, men hon är ledsen att arbetsplats verkar väntat i flera år, på någon bättre att ge stabilt och tryggt jobb till.

Hon längtar, att kunna ta ett lån och skaffa egen bostad; det är ju så svårt att få större lån, även om man jobbar mer än 100%.

Person nr 2. Peter, student

Peter är student, och pluggar 25%, han är inte färdig med arbetsplats aktuell utbildning, han få en timvik som assistent till ordinarie personal. Och redan första veckan med dag pass, han snabbt flyttas till att jobba kväll som övergår till natt. Ordinarie personal, som har tillsvidare, få inte lov att jobba mer än 32h natt. Det granskas hård.

Chefen vill gärna att Peter jobbar varje natt och helst vissa helger också. Peter är tveksam, men som ny på arbetsplats lockas med kunskap, och jobbar heltid, precis som andra nattare exakt 32h/veckan.
Chef verkar frustrerad med det. Första månader Peter tolererar problem med dokumentation och anställning, och jobbar på i 2 månader utan lön. Sen kommer lön, och det är dag lön för hela perioden! Alltså, lön utan kväll/natt ob.

Lika förvirrad, Peter vill boka möte och prata med chef som verkar undvika vikarier. Strax efter mötet, 4 månader in i anställning, Peter få ob-lön och “sen lön” som kommer efter.

Kommunikation problem ökar; Peter vill inte jobba såhär, och informerar att han vill gå ner till 50%. Chefen säger hård nej; 100% timvikariat eller gå din väg. Jobbet är kommunalt, så ingen privat företag. Kollega till Peter informerar att det är anställning stopp och ingen som är ny, är anställd på riktigt; det är timpass som är 100% eller mer; men man kan få sparken på 3 sekunder.
Peter undrar om han har jobbat svart utan att veta om det.

Person nr 3. Erika, 27 år

Erika, är 27 och tagit studieuppehåll. Hon har haft en timvik i 11 år och jobbar lördagar under studier. Hon behåller den medan hon tar den första timvik, på 100%.Område är helt orelaterade; ett vård jobb och en cafe vik. Under en fika samtal, 100% arbetsplatsen tar reda på att Erika jobbar extra. Chefen tar riktigt illa vid.

Flera månader senare, Erika gör ett jobb relaterat mindre misstag som tack och lov löser sig utan problem; Erika bjuds till möte med chef, och få en riktigt utskällning som om hon är 14 år gammal ungdom; där både chefen och kollegor diskuterat hennes extra pass i cafet och hur illa det påverkar hennes jobb med dem.

Chefen kräver att hon slutar med helg jobb och arbetar seriöst. Erika säger nej. Erika få sparken.
Lena, som pluggat med Erika samt jobbat lika länge på samma kafe och samma 100% arbetsplats, ger råd att arbetsgivare vill inte uppleva att dem tävlar med andra arbetsgivare. Det är anledning, varför hon håller hela hennes liv hemligt på jobbet. Lena trivs inte och söker andra jobb.
Erikas mamma är arg att timvikarier jobbar 100%, när ska Erika hinna plugga?

Person nr 4. Lena

Lena verkar inte uppleva några större problem med hennes arbetsplats. Hon går till jobbet och sen går hon hem.Lena har arbetat timvik i flera år nu. Men, så smsar chefen att det finns ett pass ledigt. Lena har en date, och tackar nej.Ett par dagar senare, Lena tackar nej till ett annat extra pass, för hon vill vila up sig.

Nästa schemaläggning, har Lenas bokade pass minskat med 25%. Månaden därefter, är ytterligare 12% borta. Chefen informerar att hen tycker inte att Lena är pålitlig som personal.Lena har det knappert och knappt få ihop det till hyra. Chefen accepterar bara sjukanmälningar, aldrig ett “nej tack, jag är upptagen”.

Person nr 4. Fredrik

Fredrik söker jobb på annons, som kräver att han studerar minst 50%.Fredrik få veckovisa mejl från chef med jobb tillfälle, han jobbar heltid ca 5 mån/året och bara helg resten av året och jobbar under hela studie tiden.

Under sista terminen, helt plötsligt utan några konflikter eller problem, mejl försvinner och chef svarar inte på brev.Kontakt bara försvann. Det handlade om 3-4k i mån och inga större summor i lön, men Fredrik är nu orolig att alla arbetsgivare bara ghostar personal. Hur undviker man det?

Timvikariat ses som temporärt tid i livet.

Tyvärr, så verkar det som fler och fler människor fastnar i timvik som aldrig tar slut.

Vilka funderingar och råd har ni till Maria, Peter; Erika, Lena och Fredrik?

Känner inte igen mig eller någon jag känner i historierna så jag vet inte om det ens faktiskt är ett stort problem.

Men eftersom flera av dem studerar kanske det vore bättre att studera istället för att ta en massa arbeten de inte hinner med.

Alla dessa situationer är vanliga och personer i frågan är vuxna, med avslutat gymnasial utbildning, kompetens och arbetsliverfaranhet.
Det talas om vuxen universitet utbildning, och Erikas utbildning är på paus på grund av utbränhet.
Som student, man har ingen fungerande sjukskrivning, då CSN betalar ut lån via antal avklarade poäng; blir du sjuk i flera månader eller få sämre betyg, så måste du läsa dubbel heltid nästa termin eller/och leva utan inkomst och bostad tills du kommer upp i poäng.

Väldigt många, om inte alla studenter jobbar vid sidan av. Väldigt många nya mammor och pension ålder vuxna jobbar timvikariat. Många immigranter, som Maria, jobbar heltid utan några realistiska chanser till stabil tillsvidare.

Tycker de antingen accepterar sin situation eller söker andra arbeten. Ju fler som väljer bort denna typ av arbeten påverkar arbetsgivarna att ändra villkoren, för de behöver fortfarande personal.
Ett annat alternativ är att gå på a-kassa istället dessa arbeten då de tydligen har dåliga villkor har antagligen så dålig lön att det är bättre att bli arbetslös och fördriva tiden med att leta pantburkar.

Jag delar ändå inte din bild av att det skulle vara ett stort problem. Kan du visa statistik på att trenden för timanställningar med just usla chefer är ökande annars känns det mest som du hittar på dessa alternativt är detta en skoluppgift du fått att reflektera över men kommer inte på något bra själv.

Jag känner inte alls igen mig i bilden att dessa situationer skulle vara vanliga. Inte ens i närheten vanliga faktiskt. Sett en del fulspel av den typen men det är snarare undantaget än regeln.

Bland de jag känner som studerat eftergymnasialt är det en mycket liten andel som jobbat vid sidan av. Annat än små strötimmar lite då och då för extra ölpengar…

Har du nån form av stöd för att det skulle vara vanligt med dessa situationer?

Ja det är ju rent ut sagt för j****gt såklart.

Jag har en kompis som timvikar för ett svenskt statligt företag. Kompetent, flexibel, kan köra många olika grejer, självgående, inte dyr eller krävande.

När hen närmar sig spärren för när det statliga företaget måste anställa hen, så åker hen ut. 6 månader senare kan hen börja igen på timvik för då behöver hen inte anställas på ännu ett tag.

Rinse, repeat. Så har det hållit på i många år. För jäkligt att stora statliga företag utnyttjar arbetsrätten maximalt till sin fördel. Att protestera innebär bara att det inte blir några vik alls. Problemet för hen är att det inte finns så många andra arbetsgivare att göra motsvarande jobb hos.

Det är väl den andra sidan av anställningstryggheten i Sverige för de som inte kommer in på insidan och blir anställda.

Sen har jag även kompisar som trivs med timvik och inte vill vara anställda, eller åtminstone säger så.

1 gillning

Nu är det ganska många år sedan jag studerade men jag jobbade väldigt lite vid sidan av. Jag jobbade lite mest för att få erfarenhet och inte alls för att jag behövde pengarna. (Jag studerade till lärare och jobbade som vikarie för erfarenheten.)

Jag klarade mig på studiemedlet trots att jag hade jobbat många år innan och hade skaffat mig vanor som jag inte hade haft om jag hade börjat studera direkt efter gymnasiet.

Mina funderingar är att det är för jävligt att det ser ut så här för hundratusentals om inte miljontals hårt arbetande människor i Sverige. Företag har satt i rutin att omsätta människor på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt där en anställd är helt utbytbar mot en annan som kan läras upp på kort tid.

Fackföreningsrörelsen kan inte göra något åt situationen i något av dessa fem fall. När jag drog in facket på ett av mina tidigare skitjobb, svarade cheferna fackets förfrågan med att de inte hade några anställda. Det stämde. Eftersom de samma dag sagt upp alla anställde och istället hyrt in dem på sitt nystartade rekryteringsbolag istället.

Kolla i er bekantskapskrets hur det ser ut för alla som arbetar inom vård, skola och omsorg. Det är alldeles för många som staplar vikariat på vikariat bara för att få det att gå runt. Detta med den ständiga osäkerheten som en sten i magen över att aldrig veta om man har ett jobb imorgon, eller en lön som räcker till hyra och mat. Välkommen till välfärdslandet Sverige.

Mitt råd till alla dessa människor är att organisera sig och sätta sig utanför politikernas arbetsbyggnad tills något görs så att de kan leva drägliga liv.

5 gillningar

Det fungerar så här inom förskola, hos privata såväl som kommunala arbetsgivare. Det gäller inte högskoleutbildade förskolelärare, men gymnasieutbildade barnskötare.

Det uppenbara rådet är väl att utbilda sig till något mer eftertraktat eller försöka hitta ett annat jobb i en bättre bransch, lättare sagt än gjort om man inte har en eftertraktad utbildning.

Att det kan se ut så här är enligt mig enbart för att det finns för hög tillgång på arbetskraft, och då kan arbetsgivaren bete sig och utnyttja gråzoner till sin fördel.

Stort problem är en definitionsfråga, men om du hade börjat intervjua folk i låglönesekorer så hade du nog fått till svar av en betydande andel att det är så här det fungerar.

Ett kvitto på det är alla döda inom äldrevården pga Corona. Timanställda gick till jobb trots symptom då timanställda inte får sjuklön då de nekar pass. I samband med det skulle regeringen förbättra villkoren etc. Tror inte att mycket har hänt.

3 gillningar

Alla dessa situationer är från mitt eget liv; som svensk född imigrant med två kandidat utbildningar, till två brist yrken som arbetat vid sidan av studier sedan 16 års ålder och flyttat ut vid 19.
Jag är nästan färdig utbildat vårdyrke specialist och programerare.

Jag blev t.ex nekat bostadlån, med 50% insättning och fick spara hela beloppet på grund av vikariat anställning.
Under tiden bor man på soffan eller tar på sig något som heter vilo- natt pass, där man stödjer natt personal på deras 10-20h långa pass ( ja, 20 timmar på jobbet är normal verklighet för många, flertal gånger i veckan)genom att sova på jobbet och finnas vid behov.

Arbetsgivare är allt mellan mindre privata företag med god ekonomi, till mycket stora arbetsgivare med hundra tusentals anställda; även kommunala jobb och svarta jobb som dessutom annonserats via Arbetsförmedling.

Att ha 2 vikariat, är mera regel än undantag för mina kollegor som brottas med vikariepooler, personliga assistanser med orimliga transport och vid behov krav, stödjande telefonsamtal från kund på helt obetalda tider eller jobbar på att bli “favorit vikarier”.

Till slut, jobbet blir hela ens liv och större prioritering än sömn, hälsa och familjen.

Det verkar spela ingen roll, vilken anställning man tar.Der blir samma oroliga beroendeställning, med prestation krav.Går nånting fel, det är vikariens fel, även om man inte arbetat den dagen.Lättare att babbla runt om saken och byta vikarien, än ta beslut och faktiskt ändra något i arbetsmiljö.

Man verkar ha mänsklig värde, så länge man är villig att arbeta obekväma tider, och göra det bekvämt för “ordinarie” personal, som oftast är en kompis gäng med vab, barn, bostad, lån, sjuklön och semester.
Vikarier står alltid utanför samhörighet, det är faktiskt ovanligt med att vik har lönesamtal eller regelbunden kontakt med chef.Att chefen glömt vad man heter, händer då och då, även om man arbetat längre än chefen haft anställning.

Ett av stora anledningar varför folk hamnar i vikariat, är dem sjukt långa väntetider under jobbsökning process.
I just min region, det kan ta 4-6 veckor innan arbetsgivare hör av sig, att dem faktiskt är intresserade av personal och vill ha intervju och helst ska du hoppa in och jobba 100% på måndag.På den tiden, man måste välja att leva av buffert och vara tillgänglig eller man har glömt bort att man sökte jobb och man hinner jobba upp gratis vikariat månad på nått nytt ställe som schemalagt en och gjort 100% jobb,dagtid, omöjligt.

Oregelbunden inkomst, är största problem för vikarier.Hur hushåller man med medel inkomst på ca 10-16k, men vissa månader så få du 500kr i månadlön.

1 gillning

Tack för att du delar med dig till oss. Jag har lärt känna många människor över åren som har liknande erfarenheter och det gör mig ledsen att det är så.

Det som jag tänker på, är hur bräcklig och tunn, den svenska anställningen är; även tillviss variant.
Nämligen 300 dagar, vid innehav av akassa.
Det hetsas att resa, renovera och köpa hus; men samma människor fattar inte att man kan bli överkörd av en bil, bli av med kroppsdel eller få Covid, och dem tillåtna sjukdagar försvinner.
Samma chefer och säkra medarbetare kommer att flyga ut i arbetslösheten; med god spark i baken från jobb kompisar och kollegor som älskar tala skit bakom varandras rygg.

Utan att har några exakta uppgifter har jag en känsla av att korruptionen i det svenska arbetslivet har brett ut sig mycket de senaste 10-15 åren. Många företag har en blandning av svart och vit verksamhet. Vissa anställda har normala anställningar, andra arbetar svart och saknar ofta arbetstillstånd. Som anställd märker man kanske inte alltid att det förhåller sig på det här viset, även om man kan ana det. Hela modellen går ut på att man som anställd är utbytbar.

En vanlig uppfattning som man får när man läser tidningen är att fuskandet är begränsat till branscher som bygg och transport med svartarbetare som inte kan svenska och ofta utnyttjas på olika sätt. Min granne håller just nu på och lägger om taket. Ett gäng uzbeker klättar omkring utan någon som helst skyddsutrustning och har en köksstege som hjälpmedel.

En bekant till mig blev efter att ha läst på KTH anställd inom IT-branschen och utnyttjad där. Nu var han inte svensk och hade någon sorts oklarhet med sina papper. Det utnyttjade de för att ge honom rena skitvillkor, alltså en svart slavlön. Jag fick höra om detta av en slump och rekommenderade honom att gå med i facket. Det gjorde han och blev då direkt uppsagd. Eftersom han fortfarande bor kvar i Sverige och har ett bättre jobb nu utgår jag från att det hela ordnade sig på ett hyggligt sätt. Jag har inte forskat i det hela.

Inom skolan är det inte ett problem där jag bor Har man jobbat tillräckligt mycket så får man en “riktig” anställning. Bristen på personal är för stor för att vikarier ska bli nekade jobb när de kommer till att de måste anställas.

För att inte tala om ofoget med deltidsanställningar som också blivit populärt. Personalen anställs på tex 75%, men förväntas arbeta upp till 100% när det behövs. Detta till en vanlig timlön (mertid), alltså inte övertid. Men behövs inte personalen mer än 75% så blir det bara en 75%-lön den månaden vilket ofta är rätt tajt att leva på i dom yrken detta brukar handla om. Och att skaffa ett jobb till är svårt då man bara är tillgänglig på utspridda timmar och kanske inte varje månad. Rätt fult att flexa anställningar mellan deltid och heltid och det är personalens privatekonomi som får vara bufferten.

2 gillningar

Jag har buffert på 3-6 månader, som absolut nödvändighet, för att få ekonomi att gå runt med minimi månadkostnader på ca 7k/mån.

Men jag har kollegor med barn, som har ingen buffert och tvungits ta lån 1-2 ggr om året.
Det här med låg inkomst och oregelbunden ekonomi är en katastrof, som fåtal ekonomi guro pratar om.

Jag tror att medborgarlön, lär vara enda konkreta och praktiska förbättringen i vardagen av dem anställda. Tillgänglighet för arbete, bör vara betald i någon form av grundlön.
Alla bonus och förändringar av anställningvilkor, når inte ner till dem anstälda, i bästa fall kan man anställa fler.

Jo, om man har råd att vikariera på ett och samma ställe trots oregelbunden inkomst.

Om Lena är timvik vid behov. Det är inte pålitligt att tacka nej till jobbet eftersom hon inte står till arbetsgivarens förfogande. Det finns inte garanti att hon kan jobba tillvidare.
Ibland arbetsgivaren anser människor jobbar vid behov som en synonym till billig arbetskraft/människor inte har mycket arbetserfarenheter i branschen.
Det finns inte garanti att Lena får en fast tjänst fastän hon tackar ja till jobbet - enligt min egen erfarenhet. :unamused:
Mitt råd till Lena är att skapa en hobby som kan tjäna pengar vid sida av.

Vikarier i skolan behöver inte räkna med oregelbunden inkomst här om de inte vill. De får jobba varje dag om de vill och oftast minst åtta timmar eftersom vikarier behövs både i skolan och på fritids.