Smått provocerande att läsa alla som koketterar med att de arbetar extremt lite men som lever i tron om att de presterar i linje med vad som förväntas. Visar på extremt dåligt ledarskap av era chefer som inte får ut det bästa av sina medarbetare alt att ni jämför er med medarbetare som uppenbart underpresterar men som det inte går att bli av med i Sverige pga alla regler kring anställning.
Total avsaknad av vilja att arbeta och bidra till företagets bästa genom att effektivt arbeta i den utsträckning man är anställd och ersatt efter. Men det visar väl på att gemene man arbetar för sig själv…
Detta är den uppenbara baksidan med hemarbete ur ett företagsperspektiv och anledningen till att många bolag nu vill ha tillbaka sina medarbetare till kontoren då det är så uppenbart att många inte kan hantera friheten.
Jag behöver inte en lektion i att det för somliga av er funkar perfekt. Jag syftar på de som arbetar 10-20% av den tiden de är anställda för att arbeta.
Bespara mig också kommentarer ”jag jobbar 10h per vecka och min arbetsgivare är jättenöjd”. Ni missar hela min poäng.
Man är oftast inte anställd utefter att man ska slita 100% utan efter vad man förväntas kunna åstadkomma under en arbetsvecka. Om sen vissa kan åstadkomma samma nytta på hälften av tiden så vad gör det egentligen arbetsgivaren?
Tänker att det är lite som i skolan och sen på universitetet att man får fördelar om man kan vara effektiv.
Den bästa presterar ursprungligen 100%, resten 50%.
Den bästa inser då att hen kan komma undan med att slacka 50% av tiden. Så hen växlar ner från 100% till 50%. Resten som vet att de inte förväntas prestera som den bästa följer efter och slackar ytterligare så de istället för att prestera 50% sedan presterar 25%.
Osv. Till sist slackar alla större delen av tiden. Men den bäste presterar fortfarande mer och presterar kanske 10% medan övriga presterar 5%.
Alla tycker ändå att de levererar det som förväntas av dem, eftersom de jämför sig med varandra. Och förhållandet mellan hur de presterar är samma som ursprungligen. Så alla förväntar sig samma lön som de hade innan alla började slacka mer.
Det sunda borde vara att arbeta så lite som möjligt för en så hög ersättning som möjligt. Att börja prata om “bidra till företagets bästa” är helt irrelevant för majoriteten av alla anställda. Vad får personen ut av det? Några 1000 kr mer i handen för att konstant ligga på 100%? Usch vilket värdelöst synsätt på livet. Även om du sitter med optionsprogram är det sällan din egen insats faktiskt spelar roll för beloppet i slutändan.
Finns mer att göra här i livet än att sälja sin själ till någon arbetsgivare som ändå kan ersätta en på några sekunder.
Tyvärr kan man i Sverige inte ersätta de som har den inställningen som du beskriver utan man får dras med kollegor som följer minsta motståndets lag och strävar efter att lägga ner så lite energi som möjligt för så stor personlig nytta som möjligt. Jag tycker det är förkastligt och att det visar på lathet och nyttjande av system. I och för sig perfekt att arbeta i Sverige för er som tycker det är den vettiga vägen i livet, och menar på att det statuerar ett bra exempel för våra barn och medmänniskor
Jag jobbar 10h per vecka och min arbetsgivare är jättenöjd. Ibland jobbar jag 70h på en vecka. Ibland 20h. Det spelar mindre roll så länge jag presterar. Att benhårt och med en dåres envishet försöka vara disciplinerad exakt 40h/v bara för att det är någon slags heltidsnorn för medelmåttiga tjänstemän är ju bara dumt.
Du förstår väl att många av oss inte är anställda på tid utan på kompetens och förmåga.
Det handlar om att lösa problem, leverera framdrift i projekt, fixa en uppgift. Inte sitta av tid.
Nyttjande av systemet borde rimligtvis vara den vanliga situationen, dvs. arbetsgivare som utnyttjar arbetstagare.
Jag tycker inte det är är rätt att anställda nyttjar systemet fullt ut. Men att gå runt med en inställning att man ska ge 100% till ett företag som man bara är anställd i är ju en fruktansvärt skev världsbild. Du anställd för att göra ett visst arbete för minsta möjliga kostnad för arbetsgivaren. Vad spelar det för roll om du sitter av en del av tiden om du ändå levererar det arbetsgivaren vill ha?
Personligen lär jag mina barn att det finns mer i livet än att arbeta för någon annan. Du verkar göra något annat.
Själv har jag numera inget dåligt samvete om det blir en lite lugnare arbetsdag då och då. Har arbetat på min nuvarande arbetsplats såpass länge att jag har mer eller mindre full kontroll på allt väsentligt. Har lärt mig var fokus behöver ligga och om det behövs kan jag gärna ”jobba för tre” vissa dagar. I lugnare perioder har jag däremot slutat leta konstant och fullständig sysselsättning för stunden. Det skapar bara stress och ger ungefär noll tillbaka rent ekonomiskt.
Nu beskriver du en situation som inte är den jag syftar till, men kanske vill du missuppfatta? Det du beskriver verkar ju bara handla om när tid disponeras.
Vad jag vänder mig mot är om man som standard arbetar 10-20% av heltid fast man är anställd på heltid bara för att ens chef är nöjd, sannolikt med anledning att du jämförs med andra som inte kan leverera på din nivå. Tänk vad man då hade kunnat prestera och leverera om man lade den tiden på sitt arbete som det förväntas av en enl sitt anställningsavtal. Jag har aldrig sett ett avtal där det inte står att heltid utgörs av 40h arbete per vecka.
Nja det finns väl ingen arbetsgivare som tvingar dig att ta ett jobb?
Jag menar inte att man ska dedikera sitt liv åt arbete om man inte vill, men om du vill ha ersättning för 100% arbete, dvs 40h per vecka (i snitt) så anser jag att det är fullt rimligt att också lägga den tiden (i snitt). Om du då är 10x mer effektiv än din sopiga kollega så fångar en bra chef upp det. Uppenbart är, som jag nämnde i min första kommentar, att näringslivet även är fullt av sopiga chefer…
Det låter sunt att lära sina barn att det finns annat i livet än arbete, men det är inte heller orimligt att lära dom att det lönar sig att att kämpa för att komma någon vart. Du vet inget om mig eller hur mycket/lite jag arbetar så bespara mig sådana kommentarer tack
Jag har inte haft ett sådant avtal på många många år. Jag är som sagt anställd för att fylla ett behov och lösa problem, inte arbeta en viss tid.
Det finns såklart förväntningar på tillgänglighet, jag kan inte stänga av telefonen eller vägra tjänsteresor hursomhelst men hur jag disponerar tiden i stort är helt upp till mig.
Kul liknelse, men inte så relevant för de flesta då jag tror det är få personer som har arbeten där de bara orkar utföra sin syssla under 1 timme om dagen.
Om du sökt ett jobb, och fått det, där arbetsuppgifterna var att du ska springa så många mil per dag så är det absolut en rimlig andemening av din chef. Adekvata raster, fika, lunch och lite surr mer dina kollegor vid blåbärssoppestationen bör såklart ingå men om du bara sprungit en mil då hade iaf jag försökt ersätta dig med någon annan som är mer villig att göra rätt för sig. Kanske kan du få en tjänst att tvätta din efterträdares skor men då är det slut på löneökningar.
Det kan mycket väl vara så att du inte faller inom ramen för de jag avser med min kritik. Du verkar ha arbetat länge och har ett högt förtroendekapital hos din arbetsgivare men det förvånar mig ändå att det inte verkar som att du förstår min poäng.
Det verkar finnas väldigt många åtminstone på detta forumet som tjänar extremt bra och som jobbar extremt lite och men som inte förstår att det ser ut som ett systemfel. Jag förstår att det för er individer är en perfekt tillvaro men kanske kan det ge trådskaparen en skev bild av verkligheten.
Jag fäktas givetvis mot väderkvarnar på ett internetforum så jag får lugna mig
Njae, jobbet jag fick enligt din första premiss var väl att “springa 8 timmar om dan”.
Om vi säger att jag orkar springa 4 mil om dan, för annars kommer jag slita ut mig, så är det väl orimligt att tro att jag ska kunna springa 8 mil.
Om jag föredrar att springa de på 6 timmar eller 8 timmar, och det som ger värde är sprungna mil, är väl rätt ointressant?
Vem påstod att det bara skulle springas 1 timme om dagen?
Okej så alla som i denna tråd som säger sig arbeta 4-8h per vecka gör det för att inte slita ut sig? Jag får uppfattningen att alla faktiskt har mer kapacitet men väljer att inte använda den då måttot är minsta arbete för mesta ersättning.
För egen del har en stor del av mitt jobb gått ut på att effektivisera mitt eget arbete. Förbättra mina rutiner, minska rapporteringstid, hjälpa andra i företaget med uppgifter som de själva aldrig hunnit med och sedan effektiviserat dessa. Ju mer jag gör detta ju mindre tid behöver jag lägga på att faktiskt genomföra uppgifterna.
Jag producerar idag våra rapporter på en tredjedel av tiden min företrädare gjorde i kombination med högre precision. Jag hjälper också tre andra avdelningar med rapporter och uppföljning som är viktiga för dom som de själva inte hunnit med. Är det fel av mig att efter att ha effektiviserat, producerat mer för bolaget på mindre tid använda en del av besparingen i arbetstid att göra annat?
Ser alltid mina jobb som på sikt sätt att effektivisera bort mig själv och lägga arbetstiden på att bidra med maximal nytta snarare än att skyffla siffror mellan olika filer.
Ska mitt syfte alltid vara att jobba 8 timmar eller finns det någon uppsida för mig som anställd att effektivisera min och andras arbetssituation?
Jag förstår din infallsvinkel men som andra påtalat - är det verkligen 8 timmars hårt slit som alltid är det bästa sättet att genomföra sitt jobb på?
