Beroende på bransch och ort kan det vara snäppet svårare att jobba som konsult, om man vill ha ledarskapsroller. Bolag är ofta noga med att personer på ledarroller är investerade i långsiktiga värden, så dessa konsultuppdrag brukar innebära interimroll, vilket inte ger de bästa förutsättningarna.
Det är rätt stora skillnader mellan att vara grundare och att jobba som chef. Som grundare är man ansvarig för vision, strategi och överlevnad på ett annat sätt. Chefsskap handlar mer om att hjälpa människor med olika saker: att växa, att lösa problem, låsa upp friktion, skapa stolthet osv. Men “ledarskap” är ju större än en viss roll — det är gränslöst och universellt. Att våga visa andra vägen framåt genom en osäker resa, är en klassisk beskrivning av ledarskap. Men att uppfostra en hund är också ledarskap. Att hjälpa gruppen att välja var man lunchar. Eller att vara en bra vän.
För mig leder inte ledarskap till att ha kul (men det gör det inte svårare heller), däremot kan det leda till djupare känslor av tillfredsställelse. Att vara olika personer tillsammans i en jolle och lyckas ta sig förbi konflikter och rida ut en storm, gör det häftigt att nå fram till rätt hamn. Men att resa dit med ett kryssningsfartyg där alla har varsin hytt… långt ifrån samma känsla. Jag tror många mellanchefer på stora bolag tappar yrkesglädjen på grund av att bolaget tvingar dem att göra resor utan risk. Det begränsar både vilka resor man vågar försöka sig på och hur man utför dem.
Mitt bästa tips är nog att bra ledare inte är de som är bra på att följa vissa ledarskapstekniker, utan det är är de som är bra på att vara sig själva och vågar tro på saker. Sig själva, andra och framtiden. Dessa personer vågar nämligen misslyckas.