Hur mycket borde man spara av sin lön?

Tror att vi först måste definiera vad sparande är. En del ser amortering som en del i sparandet. En del räknar med husets reparationsfond. En del räknar med täckande av bilens värdeminskning till sparet. Räknas semestersparet med osv…Vad är spar måste vi nog börja med.

2 gillningar

Med ytterligare lite eftertanke tycker jag nog att frågan kring en sparkvot att rekommendera är lite feltänkt. Precis som @DavidP pekar på här ovan finns det oerhört mycket kontext att ta hänsyn till i frågan. På samma sätt som när årets avkastning diskuterats i andra trådar. Så frågan är om denna typ av rekommendationer och jämförelser någonsin kan vara relevanta, eller bara ska ses som underhållning? För egen del är det så klart rimligt att följa dessa “nyckelvärden” för att kunna reflektera över vad som skiljer mellan olika år/perioder. Men som en allmän rekommendation är jag mycket tveksam.

Istället tycker jag den allmänna rekommendationen måste vara att räkna fram sina genomsnittliga månadskostnader och sparande och därefter sparmål och dess tidshorisonter, samt buffertbehov för att klara mer oönskade scenarios så som arbetslöshet, långvarig sjukdom, separation och dödsfall. Med detta på bordet blir det ganska lätt att se om ens framräknade månadssparande (och risktagande) är lagom stort eller om man ska överväga förändringar för att uppnå sina mål på kort och lång sikt.
Allt detta tenderar ju också att förändras då och då varför övningen bör göras om årligen.

Mer jobb än några tumregler och kvoter, men det är så förståelsen för den viktiga kontexten skapas tänker jag.

3 gillningar

Usch, svårt!

Beror på så himla mycket. Man vill ju inte heller att folk ska känna det är hopplöst, som jag gjorde i unga år. Det var inte lönt för det var ju så lite kvar efter fasta utgifter som hyra mm. Dumt av mig, men jag tror tyvärr många hamnar i ‘det är inte lönt’ hörnet.

Jag skulle säga så här.

  • Före man börjar jobba - ALLT man kan spara och sätta i en indexfond är guld värt m.h.t ränta på ränta. 10 kr eller 100 kr spelar mindre roll. Börja!
  • När man precis börjat jobba - sikta på 10% av det som är kvar efter helt nödvändiga fasta utgifter. Klarar man 5% är det helt OK. Fasta utgifter = överlevnad dvs. hyra/boende, mat, el, transport till jobbet. Inget fancy fancy eller party party räknas som fast kostnad. Man har oftast så många hål att stoppa pengarna i under denna fasen att det ändå måste kännas bra, att man lyckas.
  • När man är etablerad på arbetsmarknaden säg efter 3-4 år - sikta på 10% av lönen. Det borde man klara. Om man inte klarar det så bör man nog se över ev. onödiga fasta kostnader och sitt fancy fancy party party konto. Det var i denna fasen jag vaknade upp :slight_smile:
  • Därefter beror det helt på vilken inkomst man har och vilka utgifter man måste ha (hus, barn, etc.). Kan man komma upp i 20+% av lönen är det kanon. Om/när man får löneökning, så kan man tex. sätta av 50% av det till sparande och sen göra kul saker för resten för att ha en balans. Viktigt att väga kostnaderna - är de nödvändiga eller gör de mig lyckligare betydligt längre än för stunden.

Generellt sett ju högre sparkvot desto bättre under förutsättning att du är nöjd med ditt liv. Jag tycker inte att man ska se en motsats mellan sparande och ett gott liv. Vissa verkar göra det, men ibland levererar livet bra utfall under perioder. Då ska man inte känna sig begränsad av att ens sparkvot är “för hög”. Tvärt om, ta chansen att spara riktigt mycket. Under perioder har vi sparat mycket mer än 50% av lönen OCH levt riktigt gott. Visst, ett extrem fall men vi såg chansen att rycka i sparandet, och tog den istället för att lyxkonsumera upp det.

3 gillningar

Det man måste tänka på är vilken lön man får, påverkar procenten man klarar också.
Bra mycket enklare att spara 50% av 30 000 kronor jämfört med 50% av 20 000.

Tycker att alla människor ska försöka spara 10 procent av sin inkomst. Detta kan bygga upp en bra buffert. Så mitt svar på undersökningen är 10%.

Jag ser 10% som ett minimum för långtidssparande.

För korttidssparande, där man spara till något specifikt, finns det igentligen ingen övre gräns.

Har man över 30% av lönen som far i ett ospecifikt långtidssparande bör man nog överväga att se över andra delar av sitt liv.

Vad tycker du är en lämplig definition av sparande? :slight_smile:

Jag kan ju spontant tycka:

  • semestersparande / bilsparande etc som ska gå till en konsumtion inte är något sparande. Det är en periodisering.
  • amortering = absolut sparande (om än lågavkastande)
  • investeringar = absolut sparande.

Håller ni andra med?

8 gillningar

Logiskt ja, men jag skulle säga att jag har träffat många som inte håller med. Det finns ju något som kallas för lifestyle-creep.

Jag tänker att det självklara svaret till den här frågan är: “det beror på” och det är lite självklart att ju äldre man blir desto enklare blir det att spara. Problemet är att en sparad krona som 65 åring är ju mindre värd än en sparad krona som 25 åring. Ganska exakt 10 kr mindre värd (vid 8 % avkastning).

Så om vi säger så här, vad borde medelsparkvoten ligga på genom livet? Kanske en bättre formulering? :thinking:

1 gillning

Som jag tänker så är allt sparande uppskjuten konsumtion, även sparande i fonder osv. De allra flesta sparar väl inte bara för sparandets skull? Någon är det väl tänkt att pengarna skall användas till något. Jag tänker att det kanske beror på horisonten. Ett sparande på 10-15 års sikt för att slippa måla om huset själv nästa gång klassar jag som sparande, även om det är tänkt att gå till en konsumtion.
Spara till semester som kommer ske nästa år, nja, mer tveksamt skulle jag säga men kanske ändå inte. Sparande kanske helt enkelt skall definieras som alla pengar av lönen du inte använt upp innan nästa lön landar på kontot?
Inte helt enkelt att komma fram till något men för att kunna svara på den initiala frågeställningen måste vi nog ha några linjer att gå på :slight_smile:

2 gillningar

har inte läst svaren ovan men frågan hur mkt man bör spara är såklart underordnad syftet men såklart även inkomsten. Om målet t ex är FIRE om 10 år så kanske det krävs 25 kr/mån vilket ju kan utgöra väldigt olika procent av ens inkomst beroende på den senares storlek.

själv spar jag ca 70% med FI (i.e. ekonomiskt oberoende) inom 8-9 år som sparmål. hade jag inte det så skulle jag nog spara ca 20 % till pensionen

2 gillningar

Helt klart. När man vant sig vid den högre inkomsten lär det också bli svårare att leva på mindre pengar. Så själva resan till att spara pengar (från noll i sparande) kan också vara imponerande, även om man tjänar ganska mycket pengar.

Ja, om det är en investerad krona!?

Ibland är jag dum i huvudet och övertänker saker, som nu. Men är inte en sparad krona idag mindre värd än en sparad krona om tio år? Med det menas att det bör vara enklare att spara ihop till en tusenlapp om tio år, än idag. Är det då inte bättre att vänta tio år och spara ihop den pengen då istället?

Gäller såklart bara om man inte får in någon slags ränta eller vinst på pengen. Sedan ska man inte undvika att spara idag med ursäkten att man sparar senare istället, även om man inte har någon ränta på pengarna. Alltid bra med en del sparande. Men en kul tanke som slog mig med det citerade.

Ja, kanske vore bra med några linjer.
Skrev tidigare i tråden att mitt svar är tio procent. Tänkte då på det långsiktiga sparandet. I min värld borde man spara fler procent utöver om man sparar till en hobby eller annat som kanske inte är nödvändigt för att leva.

Ja, det här är ju en spännande fråga. :thinking: På något sätt tänker jag också att man som ung behöver ordna de saker man behöver pengar till t.ex. boende, barn, partner etc.

1 gillning

… och en flummig fråga. :sweat_smile:

I övrigt håller jag med flera i denna tråd. Det viktigaste är inte att nå en viss procent. Det viktigaste är att kolla på helheten och faktiskt få ett sparande. Sedan lägga upp till vilka saker det sparande är för. Om det handlar om pensionspengar eller en kul grej du ska köpa om tre månader. Se vilka mål man har, på det viset kan man bli lite mer taggad att spara också.

Med det sagt är ju sparkvoten ett kul sätt att mäta sin egna sparande. En möjlig metod för att nå mål och trissa sig själv att klara ännu mer. Men kolla inte på hur hög sparkvot andra har, kolla på dina egna möjligheter istället.

1 gillning

Man ska spara minst 10% av sin lön. Mest sparar man om man hamnar i DINK-kategorin. Double Income No Kids. Där ska man dumpa så mycket som man bara kan.

Vi använder termen “sparande för konsumtion” om det är uppskjuten utgift som ska konsumeras inom året. Dvs typiskt större inköp som semester, Kyl/frys, moppe etc. Detta på grund av att vi inte kan göra ett större inköp utan att ha lagt undan (sparat för konsumtion) i ett par löner.

Allt annat kallar vi sparande. Amorteringar, investeringar av olika slag. Det är också denna typen vi räknar när vi ser över vår sparkvot.

1 gillning

@darkshippo: Helt enig! Jag befinner mig i DINK-kategorin och investerar 15 000 kr per månad (som dras direkt vid löning), samt att jag amorterar 1500 per månad. Det är en sparkvot på cirka 60% och jag har inga problem alls med att hålla det, speciellt inte under pandemin då jag alltid lagar all mat hemma, inte springer i butiker (och riskerar att göra onödiga impulsköp). Före pandemin hade jag en sparkvot på cirka 50%, vilket för mig inte är några problem eller tummar på livskvaliteten.

Överlag borde dock snudd på alla klara av att fixa 10%.

1 gillning

Kan man inte spara 10% trots att man har skurit bort alla onödiga utgifter. Då anser jag att man lever över sina tillgångar. Det är alltid tuffast i början för man tycker att det inte händer något. Kikar 5 år senare, och just nu ligger jag på 90% på Nordnet.

2 gillningar

Jag månadspar ca 20% av min nettolön hos Avanza och LYSA. Brukar kunna lägga undan ett par tusen till under månadensgång.

Sambon spara ca 3% av sin lön trots nästan samma lön och identiska fastautgifter.

Tycker man ska kunna spara minst 10% av sitt lön. Värsta misstag enligt mig är att öka sina utgifter i samband med löneökningar. Jag gjorde det misstag allt för ofta.

2 gillningar

Mycket sunt har sagts. Men princip omöjligt med en exakt summa.

  • Men 10% kräver bra uthållighet, händer ju inte så mycket där över tid och man vill ju iaf se att det rör på sig ibland. Det kan jag tycka är det svåraste av allt, tror många ramlar bort pga det. Och när man möter folk som kanske inte sparar alls - eller vill spara - så känns 10% för fjuttigt för dem och responsen blir ofta “kommer det ta så lång tid att nå x kr?!”. Så 10% känns inte som ett minimum för att hålla i över tid.

  • Sen startade vi med en tes att om vi börjar stenhårt med sparande när vi pluggar/tidigt i arbetslivet, och behåller samma summa typ resten av livet så är det bara jobbigt ett par år i början pga löneökningar och annat skoj. Och det har funkat kanon för oss. Främst för att vi lärde oss rätt snabbt att leva på lite mindre summor - men även att vi har utan några problem kunnat skjuta till mer pengar till maskinen varje månad nu när lönerna är högre. Så håller inte med om att det är lättare med högre lön, känns bara som en dålig ursäkt för att inte börja eller hålla i över tid.

3 gillningar

Långt ifrån alla kan spara 10% av sin inkomst. Jag tror att denna siffran är helt tagen ur luften. Den upprepas av många men jag har sällan sett någon analys av den.

Röstade på “mer än 30%” för att jag inte ser att det skulle finnas något tak. Man sparar det som man inte gör av med. Alla tumregler kommer bara vara baserade på antaganden om vad folk har för inkomster och utgifter.

Om jag går in på Minpension.se så säger de att jag som pensionär kommer få ut ca hälften av min nuvarande lön (har för mig att de inflationsjusterar). Det är mer än mina nuvarande utgifter så tumregeln stämmer inte, jag har ingen anledning att spara om jag ska gå i pension vid 65. 10%-regeln är alltså en överdrift för mig om jag ska behålla min nuvarande livskvalitet livet ut. Samtidigt är den en kraftig underdrift om man tittar till min riktiga sparkvot. Helt missvisande och meningslöst mått.

2 gillningar

10% - regeln verkar vara gammal som…jag vet inte vad, finansmarknaden? Jag har precis börjat läsa
Rikaste mannen i babylon som först publicerades 1926, och där är den med.

Jag tycker ändå att de argumenterar rätt så bra för just 10 % i den boken.

  1. (Nästan) alla kan spara 10%.
  2. (De flesta) märker ingen skillnad i sin vardag.
  3. Över tid, speciellt om man investerar pengarna, ger det stora resultat.

10%- regeln argumenteras för som en absolut grund, som alla borde följa. Och jag håller faktiskt med om det. Samtidigt lyfter de i boken vikten av att inte glömma att leva här och nu. Båda insikter från 1926 som är lika viktiga nu som de var då.

ps. Jag köpte boken på amazon för…10Kr (!) för några dagar sedan, definitivt på min topp 10 lista över bästa köp från förra året.

4 gillningar