Hur mycket tycker du att det är ok att din chef (som även är ägare till företaget) tjänar/tar i utdelning innan du anser att det borde ge dig högre lön? I kronor och/eller procent.
Utgå från att du tjänar medel eller strax över medel för ditt yrke.
Edit
Kan tillägga att jag är ägare, inte anställd.
Dom får ju ta ut precis hur mycket dom vill om dom äger företaget. Det är ju dom som pröjsar lönen så man kan inte direkt gnälla. Sen om det är en vettig ägare så premieras nog dom anställda med.
Det känns som att det ligger ett underliggande antagande här att du som anställd är en stor del av orsaken till att företaget går så bra. Om du t.ex är en fantastiskt skicklig säljare som drar in miljonbelopp regelbundet, och hela verksamheten bygger på att du fortsätter med det … ja, då bör du kompenseras därefter. Att kompensera dig väl är en fråga om överlevnad för företaget, för annars tar du dina skills någon annanstans där du får bättre betalt.
Om du däremot är anställd för att bemanna receptionen, då bör du få en marknadsmässig lön för det arbetet. Det är nog sällan receptionisten har en direkt inverkan på hur stor vinst företaget som helhet lyckas få till, så där har ägarens utdelningar ingen koppling till din lön.
En VD för ett större företag tar i princip mindre risk än vad en vanlig svetsare/byggjobbare gör, det finns 0% risk för skador i arbetet samt så är deras personliga förmögenhet (undantaget aktier som blivit tilldelade i kompensation) helt frånkopplad från företagets framtid.
Jag håller med om att en ägare/grundare bör kompenseras avsevärt mycket högre då dessa faktiskt tog risker. Risk skall belönas, en glorifierad säljare (VD) skall inte belönas med såna groteska multipler vi ser idag.
Tvärtom. Jag är ägare och upplever att mina anställda vill ha större del av kakan. Vet inte om det är min inbillning eller inte. De har lön över medel för sitt yrke men det är ett låglöneyrke.
Vilken risk skulle du säga att personen utsätts för i sitt jobb? Varför kompenseras en VD med 80x vad t.ex en byggnadsingenjör (ansvarig enligt lag för sitt byggnadsprojekt), en läkare (ansvarig enligt lag för att patienten får rätt behandling)
Den typen av inställning är säkert väldigt vanlig, särskilt bland låglöneyrken där man inte har förståelse för komplexiteten i att ta fram en fungerande affärsmodell. Då ser man bara det som är etablerat och fungerar, och tänker att allt har att göra med ens egen dagliga insats. Resten blir nästan osynligt, särskilt riskerna och det arbete som föranledde den fungerande verksamheten. Och allt det som görs av dig som företagsledare för att företaget ska fortsätta fungera.
Om dina anställda inte har den här förståelsen så är det nog lätt att de tänker att deras arbete är hela orsaken till framgången. Och utifrån detta perspektiv vill de säkert ha mer betalt när företaget går bra. Men det är förstås du som företagsledare som avgör vilken kompensation som är rimlig, balanserat mot det värde som de anställda levererar.
Som svar på din ursprungsfråga: jag hade inte förväntat mig att min lön skulle påverkas av att företaget går strålande, om jag endast gjort det jag förväntas göra för min avtalade lön.
Jag har en vän som drivit företag i många år på en relativt liten ort. Från ingenting till drygt hundra anställda. Han har i perioder levt på havregrynsgröt, försakat familj, tagit ut väldigt lite lön i säkert ett decennie. Nu har han skapat arbetstillfällen med bra arbetsvillkor och löner för över 100 personer. Företaget går bra.
Ingen har klagat.
Förrän ganska nyligen.
Vad har ändrats?
Jo, han unnade sig en ny bil, och bytte sin gamla Passat mot en Audi av finare snitt.
Det tåls ej.
Men det får mig att tänka att det inte alltid är bra att vara en generös ägare, för folk vill bara ha mer och mer. Finns inget stopp. Vilket fallet verkar här.
Under lång tid så har fördelningen mellan lönekostnader ( inklusive arbetsgivaravgifter, förmåner och tjänstepension ) och profit ( vinst och bolagsskatt ) legat relativt konstant för svensk industri. 20%-40% till ägarna och 60%-80% till lönekostnader är normalt. Båda sorter beskattas i flera led.
Nej självklart inte, det är framförallt stora företag. Den genomsnittliga VD:n för ett större industriföretag låg på 80-talet runt 9x/10x en vanlig arbetares löner (helt rimligt i min mening) till att idag ligga på 69x/70x vilket är helt orimligt.
Hur kommer det sig att i princip alla andra högutbildade jobb såsom ingenjör/läkare/arkitekt o.sv är bundna av tillgång och efterfrågan medans VD positionerna inte verkar vara det? Varför är det en liten grupp av människor som cirkulerar runt mellan olika uppdrag i toppen?