Detta är något jag funderat på länge. Är IT-konsult med +20 års erfarenhet. Varför ska egentligen ett företag varje år ha ett lönesamtal med en anställd, och då mekaniskt ge någon sorts summa i löneförhöjning? Om en medarbetare har gjort något utöver det vanliga, då kan jag ju se att ett företag är motiverat att belöna denna personen lite extra. Men om man som jag (sen vi fick det andra barnet och orken tryter) gör mitt jobb utan några extravaganser, varför ska företaget höja min lön varje år? Vi har inget kollektivavtal kan tilläggas.
Det känns lite som att detta med lönesamtal är lite “gammal hävd”, att man som arbetsmyra förväntar sig att lönen ska gå upp. Främst är det väl inflationen som spökar, man vill ju inte att lönen ska bli mindre och mindre värd. Problemet är väl när man sitter där och ska prata för sig och egentligen inte har något mer att säga än att “jag har gjort mitt jobb”. Jag har inte löst några världsproblem, varit aktiv på säljfronten eller gjort något annat, utan helt enkelt bara hållit projektet flytande och levererat i tid som jag ska. I sådana situationer har jag svårt att se att det går att motivera en löneförhöjning alls. Dessutom har våra priser ut mot kund inte höjts på över 10 år, vilket har gjort att arbetsgivaren också har börjat knorra över att “vi kan inte höja din lön hur mycket som helst, då timpriset är så lågt”. Nä, det förstår jag också, men samtidigt är det verkligen mitt ansvar som konsult?
När jag har lönesamtal brukar jag ha som minsta accepterade nivå 2%. Då går jag plus minus noll. Allt utöver detta är en bonus anser jag, om det har varit ett år där jag endast gjort det jag ska (är senior anställd, så det ingår ganska mycket i mina “grundarbetsuppgifter”).
Jag vet inte om jag har dåligt självförtroende, är för snäll eller om jag helt enkelt anser att de 45000 kr jag har i lön är oförskämt mycket, att jag inte nyter bråka om speciellt mycket mer än de där 2% som jag ofta får. Förra året fick jag dock bara 1,6%, vilket jag inte var nöjd med, men hade så mycket på det personliga planet att jag helt enkelt inte orkade bråka med chefen om detta. Nu är dessutom ledningen utbytt och vi ska ha nytt lönesamtal snart, då hade jag tänkt ta i rejält. Jag vet att många seniora har slutat och att churn-raten är för hög, men har samtidigt svårt för detta med att “tigga” om mer lön, utan att visa på något fantastiskt resultat. Chefen innan brukade effektivt mala ner mina argument med “det där ingår i dina ordinarie uppgifter som senior medarbetare, och är inget som motiverar en högre lön utöver de 1,5% jag erbjuder”.
Hur gör ni som har hamnat på en “löneplatå”? Hur tog ni er ifrån den? Att byta arbetsgivare är inget alternativ, det finns inte så många att välja på här utan att behöva flytta eller pendla långt, vilket jag inte vill göra som småbarnsförälder.
Om jag inte får en konkurrenskraftig lön så byter jag anställning. Därför behövs lönesamtalet om företaget vill ha mig kvar. Har redan flera kontakter i den här staden där jag bor och har eftertraktade kunskaper. Om du nått en löneplatå där du inte längre blir värd mer pengar för den som köper din tid så kanske du är nöjd med att inflationsjustera lönen. Eller så funderar du på hur du ytterligare kan utveckla ditt erbjudande till marknaden (slipa dina kunskaper), vilket sannolikt är värdefullt även för din arbetsköpare. Vad frågar kunderna efter?
Hela idén om att man måste överprestera för att förtjäna högre lön är ett förenklat sätt att se på lönen. Sanningen är snarare att du ständigt kommer ha en för låg lön eftersom ägaren av företaget vill tjäna pengar på överskottet av ditt arbete. Låt dem inte ta för mycket!
Det enda som egentligen spelar någon roll är att du levererar värde till verksamheten. Ett IT-system automatiserar och ersätter en himla massa andra tjänster så ditt arbete är värt otroligt mycket pengar.
Slutligen låter det helt sjukt att de inte höjer priset ut mot kund. Det är en stor varningsflagga. Det ENDA du behöver konsultfirman till är att förhandla fram det bästa priset åt dig. Om de inte klarar av det så kan du lika gärna starta eget. Du betalar dem med mellanskillnaden mellan din lön och priset mot kund. Det gäller att du får valuta för de pengarna. Kan du fråga chefen vad du kan göra för att de ska kunna ta mer betalt? Det är sånt man ska ta upp i både utvecklingssamtalet och i lönesamtalet.
Finns det inte någon form av lönepolicy som beskriver vad som är meriterande för löneförhöjning? Kolla också vad andra har i lön, tex de du pluggade med. I mina ögon är en lön runt 60-65’ en hög lön men inte chockerande hög i IT branschen (Sthlm) för någon runt 45 år, bara som en referens.
Din chef borde rimligen kunna ge några indikationer på vad hon vill att du ska göra och hur hon vill att du ska utvecklas. Kurser? Nya uppgifter?
Annars kolla om du inte ändå kan byta jobb. Distans??
En liten reallöneökning behövs för att hålla karusellerna i gång. På många arbetsplatser är det svårt att göra lönekarriär om man inte byter roll. Därför brukar det bästa sättet att hålla igång en bra löneökning vara att byta jobb lagom ofta. Är själv urkass på det men är numera konsult genom Eget AB. Nu är jag i stället dålig på att höja priserna gentemot kund.
Som konsult kan man endast byta uppdrag, och de uppdrag som finns och har funnits är ungefär av samma karaktär, programmering, enklare teknisk projektledning, lite arkitektur och ibland rena brandsläckningsarbeten som att fixa upp en säckig databas eller lösa integrationsbekymmer/performanceproblem.
Det går såklart att utbilda sig hur mycket som helst, men jag är inriktad på C++ samt Java och vet inte riktigt hur jag skulle kunna utbilda mig mer. Jag är redan “fullstackutvecklare” och gör allt från databas till frontend. De uppdrag som finns är ändå förhållandevis “enkla”, det är helt enkelt ingen som efterfrågar seniorkompetens.
Jag är inte intresserad av att bli projektledare/systemledare eller chef, vilket annars verkar vara den naturliga karriärvägen. Jag känner att jag har gjort min karriär i och med +20 år i yrket och har byggt upp en rejäl kompetens inom mitt område. Sen att företaget inte hittar uppdrag mer passande är ju knappast mitt bekymmer. Problemet för egen del är att lönen blir stagnerande, då jag helt enkelt har svårt att hitta argument för att jag ska få mer än lite småsmulor runt 1-1,5%.
Gällande timpriser verkar det vara ett generellt problem i IT-branschen i alla fall utanför storstäderna, och jag har hört från tidigare kollegor som fick kanske 55000 kr i månadslön för att byta jobb via headhunting, att deras nuvarande arbetsgivare går back på affärerna. Undrar hur länge det är hållbart?
Vi får se hur det låter när jag ska ha lönesamtal. Kanske går det att få lite indikationer på exakt vad som behöver göras för att få upp lönen till åtminstone inflationsnivåer…
För att behålla den reella lönen, dvs i förhållande till ökande priser. Att jag får lika mycket för pengarna.
Utan ökning blir det i praktiken en sänkning, dvs en reallönesänkning.
Sedan ökar ju erfarenhet och kunskap med åren, något som bör premieras utöver ökningen som motsvarar prisökningar.
Sedan även som du sa, om personen presterat eller åtagit sig något utöver det vanliga.
Så en ökning är självklar anser jag.
I vissa fall, som skolan, kan du få högre lön ju mer du byter arbetsplats. Högre än de som stannar kvar och bidrar till stabilitet, kunskap och kontinuitet för eleverna. Eller tvingas lära upp de nya om just sin skola, elever, organisation och rutiner.
Om bolaget inte ens kan ge ökningar som motsvarar inflationen är det kanske dags att byta arbetsgivare eller t.o.m. bostadsort eller bransch. (Om du inte vill pendla långt och det inte fanns någon intressant konkurrent lokalt.)
Att man varje år bör få någon form av löneförhöjning är rimligt, med tanke på inflationen och så. När man är ny bör den ligga en bra bit över det men någon gång bör det stanna av.
När man har nått en nivå som man är nöjd med och som fungerar väl så känns det helt rimligt att satsa på annat i livet än att anstränga sig extra för att få någon mer procent på lönen. Så hade jag iaf resonerat.
Att tänka på är att en del här inne verkar ha inställningen att alla ska tjäna mer än genomsnittet, annars är det dåligt. En lön på 45K är bra om vi jämför med de flesta i samhället/världen. Att köra sig själv in i väggen för att få 55K, som kanske enbart förhöjer livskvaliten marginellt är inte att maximera livet.
Ett tips från sidlinjen, det är typ aldrig lönt att börja pendla extra långt för en högre lön. När man räknar in den extra reskostnaden och tiden/orken.
Med ökad erfarenhet så ökar rimligtvis både kvalitet och kvantitet i arbetet du utför. Således motiverat med löneförhöjning (utöver den inflationsjustering som också är en självklarhet). Det är ju precis samma anledning till varför du med en gedigen utbildning bör få högre lön än utan någon utbildning alls. Erfarenhet är minst lika viktigt.
Jag har en löpande dialog med min chef och med ’marknaden’. Är avståndet för stort mellan vad min chef, jag själv och marknaden värderar min kompetens till kommer jag att byta jobb.
Detta gäller det totala kompensationspaketet. Här lägger jag såväl ekonomiskt som humankapital (ex utbildningar) och karriärmöjligheter och life/work balance-aspekter. I olika delar av livet är olika saker viktigt.
När jag var 25 var det kul att åka business class till nåt coolt ställe i världen, nu är förståelsen för VAB viktigare.
Och glöm inte karriär är ett maraton - inte en sprint.
Fast lönen blir ju inte för låg bara för att det är någon som tjänar pengar på överskottet av arbetet. Överskottet blir ju ägarens ”lön”, och vad denne bör tjäna kan man diskutera (även om det i slutändan blir svårt att sätta en normativ nivå). Om det exempelvis inte fanns något överskott alls så skulle det inte finnas någon anledning för ägaren att bedriva en verksamhet och ett överskott på en krona är fortfarande (antagligen) för lite med avseende på arbetet/risktagandet/et cetera om ägaren lägger in. Alltså, för lite för att ägaren ska bry sig om att fortsätta verksamheten.
Ett annat alternativ till faktiska pengar i löneökning kan ju vara andra förmåner. Du skrev att du är småbarnsförälder… kan(vill) du jobba hemifrån? ATK? extra semesterdagar, att företaget lägger in extra pengar vid föräldraledighet? friskvårdsbidrag, tillåtelse att träna på arbetstid, möjlighet att ex lämna blod/vaccinera sig på arbetstid. Finns många sätt att få mer utöver “bara” din lön.
Sluta försöka koppla ihop lönen med någon sorts överprestation från din sida är mitt tips. Arbetsgivaren säljer en tjänst som du i sin tur tillhandahåller. Din lön ska motsvara värdet på tjänsten du utför minus en skälig vinst för arbetsgivaren som hittar uppdrag åt dig och står för en del risk (tillsvidareanställning etc). Överpresterar du så att ni (du och arbetsgivaren) kan motivera ett högre timpris utåt mot kunden så ska du ha högre lön.
Allt annat är bara myter och bortförklaringar i min mening. Att lönen ska öka varje år pga inflation är mer ett sätt att hålla sina anställda lugna så att dom inte går någon annanstans. Hade du inte haft några andra alternativ på arbetsmarknaden så hade arbetsgivaren inte gett dig någon löneförhöjning oavsett hur hög inflationen är. Det är ingen välgörenhet dom sysslar med .
Jag förstår detta men samtidig tycker jag att det är synd att många fastnar i denna fällan. Varför ser du det som att “tigga”? Värdet på din kompetens i företaget har ökat eftersom många seniora konsulter har slutat. Då är det helt naturligt att marknadspriset för den kompetensen går upp, eftersom det är svårt och tar tid att hitta samma kompetens genom nyanställningar. “Tough shit” skulle jag bara säga till arbetsgivaren, vill ni ha kvar seniora konsulter så är det bara att betala det nya marknadspriset.
Har också tänkt i dessa banorna och det jag kan se som vettig kompensation utöver lön är semesterdagar. Att jobba hemifrån är inget vi bestämmer utan det är kunden som avgör det. I många fall går det inte pga sekretess och annat.
Något kollektivavtal finns inte och det har inte heller gått att få till extra föräldralön. jag lyckades en gång förhandla till mig mer reseersättning när jag hade 24 mil om dagen i resväg till kunden. Då fick jag 30 kr/mil brutto samt nån hundring i timmen för restiden. Tillåtelse att träna på arbetstid är inget som lockar mig alls.
Under förra löneförhandlingen satte arbetsgivaren en sorts “markering” när man hade som största argument mot en vettig löneutveckling (fick 1,8%) med att “kunden betalar för dåligt, vi går back på affären”. Såklart förstår man ju detta rent matematiskt, men samtidigt finns det ju ganska många juniora medarbetare med kanske 28000 kr i lön för ungefär samma timpris där man går med vinst.
Problemet med mig är att jag tänker för mycket på företaget och de ekonomiska resonemangen och för lite på mig själv. Tittar man på bokföringen går vi väldigt bra, senaste året har det varit ATH. Jag accepterar inte att den procentuella löneförhöjningen minskar för varje år som går enbart pga att jag har högre lön. Jag levererar ett solitt resultat, har hög debiteringsgrad och mycket hög kundnöjdhet.
Det här är dock det absolut mest frustrerande jag kan känna inom arbetslivet.
Inte att behöva komma långt snabbt utan att det finns så otroligt många inneffektiva myglare som sitter på positioner enbart för att de har jobbat länge eller har ett fint CV. Sen att man själv kan göra den personens och ytterligare 3 personers jobb på 10h/vecka är det ingen som anställer för utan titlar och antal år som folk har suttit på en kontorsstol väger tyngre än skicklighet och intelligens
Å ena sidan håller jag med dig samtidigt finns det yrken där detta inte gäller. Exempelvis är roller med stor andel prestationsbaserad ersättning mer rättvis ur den aspekten, då gamla meriter inte väger lika tungt.
Ett annat sätt att komma runt detta är att välja mindre och kanske mer okända arbetsgivare. Större bolag har ofta många ’köttberg’ som är svåra att springa förbi.
Jag har inget att argumentera emot det du nämner Instämmer med att prestationsbaserat yrke där man gör löser samma uppgift så låter det rimligt att det bör vara efter prestation.
Det är mer de som sitter på positioner där de inte blir utmanade ifrån andra som jag syftar på. Tex en lågpresterande avdelningschef känner ingen utmaning från sina anställda trots den personen inte åstadkommer eller gör något. Problemet är när de har suttit på sin stol utan att göra något i 10 år så, VIPS, har de 10 år som avdelningschef på sitt CV.
Sen ska jag inte vara den. Hade turen att tidigt inse att det mesta är ett meritokratiskt spel om titlar och kör själv enligt de reglerna
Om man säger så här… när jag började som konsult för 15 år sen var medeltimpriset i denna del av Sverige 720 kr. I Stockholm kostade en konsult likt mig då 1500 kr. Idag är det 650 kr här, i Sthlm har jag ingen aning. Jag säger bara lycka till för den säljare som försöker sig på en höjning med 7%… det kommer antagligen att resultera i att företaget inte har råd att ha kvar några seniora konsulter för ingen kund vill köpa dem. Jag har på flera uppdrag fått kommentaren “du är egentligen för senior för detta uppdraget”…sen skruvar säljaren lite på timpriset och det går bra. Sen när det har gått en tid får man mer och mer “seniora” uppgifter såsom kravhantering, teknisk projektledning etc. Detta meddelas till min kundansvarige, som då tycker att mina arbetsuppgifter avviker för mycket från det som jag var insåld som, men kunden vägrar höja timpriset ändå. Ett spel kanske, vad det jag. Kontentan är i alla fall att mediantimpriset är vad det är. Några kunder betalar mer, några mindre.
Det är absolut köparens marknad och har varit så under väldigt lång tid.
.