jag tänker att det är en rätt bra fingervisning om vi pratar nettoinkomst
Jag skulle vilja lyfta ett annat sätt att tänka som kanske inte nämnts så tydligt än:
Tänk inte bara på hur mycket ni kan köpa för, utan hur länge ni vill bo där utan att behöva flytta igen.
Har man råd att “ta i lite mer” nu och köpa något man verkligen trivs i långsiktigt, så kan det i längden bli billigare – både ekonomiskt och mentalt.
Samtidigt är det klokt att inte maxa sig. Själv skulle jag sikta på ett boende där totala boendekostnaden (ränta, amortering, drift) inte överstiger 25–30% av nettoinkomsten – gärna mindre. Det ger trygghet.
Ni har ett fantastiskt utgångsläge, så ni har råd att både bo bra och behålla flexibilitet.
3 gillningar
När man köper hus så kan man ändra på det mesta förutom läget.
Läget på er nya bostad är det viktigaste.
Mitt råd är köp inte för dyrt ! Livet kan komma emellan och
det är lätt att förstöra ett bra förhållande med dålig ekonomi.
Lycka till !
4 gillningar
Jag hade spenderat så lite som möjligt för ett hus jag tycker om på en plats som jag vill bo på. M.a.o är det relativt.
1 gillning
Som tidigare skribenter har sagt. Börja med det viktigaste, läge, läge, läge. Är ni osäkra så ta en promenad i ett nytt område varje helg och känn efter. Vi gjorde så under en period och kunde på så vis utesluta vissa områden.
Sen efter det så gjorde vi som andra har skrivit, gjorde en excelsnurra med drift och underhållskostnader. Kom fram till att vi kunde låna x kr enligt bankens KALP men att vi själva satte ett tak på hur mycket vi ville låna. Poängen här är skillnaden mellan att ni äger huset eller att huset äger er.
Går ni in på banken kommer de säkert säga att ni kan låna typ 8,5 mkr, med 3 % ränta och eventuellt 3 % amortering de första åren skulle det betyda 42,5 tkr/mån. Det fungerar fram till någon av er blir föräldraledig, sen är det inte roligt längre.
Sätt ett max lån på 6 mkr så är räntan ca 15 tkr/mån + amortering beroende på hur mycket ni sätter själva. Då finns det utrymme att leva utan att huset äger er. Över 6 mkr hade jag inte velat låna även om ni har råd.
4 gillningar
Att ni planerar för familj känns mer centralt än era inkomster. Välj ett boende som ligger bra till för era båda arbeten och i ett område där barnen tidigt själva kan ta sig till skola och kompisar.
Pratar vi hus så drar det ju lätt iväg om ni vill bo inne i städerna, åtminstone de två största. Pratar vi större områden utanför städerna är ju läget ett annat förstås.
1 gillning
Tack för alla svar! Tyckte det var intressant att utgå från en prislapp i frågeställningen, även om det inte blir huvudfrågan i vårt bostadsletandet (mer en begränsande faktor).
”Problemet” är att vi är väldigt kräsna. Vi vill gärna bo relativt centralt, i ett fint äldre hus, gärna inte för litet. Man behöver ju inte vara ett geni för att lista ut att det kostar.
Jag har gjort kalkyler i det oändliga och landat nånstans i att vi borde kunna köpa för 8-9 MSEK och klara av rejäla ränteökningar utan att leva på vatten och bröd.
Problemet är nog ”känslan” köpa att köpa för så mycket pengar - det känns ruskigt mycket och nästan lite vulgärt haha
Håller med! Hade gärna haft under 70% belåningsgrad eller max utgifter om 25-30% av nettoinkomst (för att sova gott om natten) och lite buffert till renovering, utan att sälja alla fonder.
Det handlar mycket om vad man är för typ av människa och hur man är uppväxt, etc. Jag kan bo i en låda och tycker inte att man behöver lägga halva lönen på boendet. Min sambo tycker dock annat…
1 gillning
Skulle rekommendera att ni med den budgeten och de önskemålen väljer bort stort och satsar på något mindre i stället. Det finns (iaf i Stockholm) fina retroradhus/kedjehus från 40-50-tal som inte är så dyra. Så planerar ni för att byta upp er om 10 år.
10mkr skulle jag investerat i ert fall. Få saker man uppskattar så mycket som ett bra boende.
1 gillning
Inte överdrivet. Finns roligare saker att lägga pengar på än en bostad
En varm förmaning att noga räkna på de riktiga kostnaderna med att köpa ett äldre hus. Underhåll & reparationer är det många som underskattar, särskilt i äldre hus där det mesta kan ha uttjänt livslängd. Det är mysigt med äldre hus, men det innebär också ett konstant underhållsbehov om ni inte köper något som är totalrenoverat.
Så lite som möjligt 
Nä, men hade åkt runt och tittat vad vi vill ha och vad som faktiskt är viktigt. Ska man ha barn kan jag säga att ett tryggt område, en tomt och gärna ett område där de kan leka, närhet till aktiviteter och bra skolor och förskolor är allt och har man överhuvudtaget pengarna får det kosta vad det kosta vill. Utrymme att svinga en katt är ju inte dumt heller. Vi själva hade gärna bott i “ett fint äldre hus” men vi kände inte att vi hade råd. Det blev ett stort radhus i rätt område istället. Vi är ändå sjukt nöjda.
1 gillning
Om det ändå vore så enkelt att det fanns en fix summa som fungerade för alla. Då skulle vi inte längre behöva tänka eller väga saker mot varandra, då skulle vi princip kunna ha autogiro som köpte exakt det vi behövde både när det gällde boende, transport och mat.
Som sagt hela frågeställningen tycker jag kan ogiltighetförklaras.
Min inställning är lite tudelad till bostäder.
Det finns två värden när jag kikar på bostad. Detta då jag ser det som en utgift, om det slutar med att det varit en bra investering så är ju det kul. Men jag köper för att bo långsiktigt.
Så när jag har kikat på bostäder så har jag värderat 2 saker.
- vad vill jag ha för hem(läge/miljö/storlek/etc)
- vilken utgiftsnivå vill jag ha per månad
I slutändan så kommer kostnaden bostaden som jag köper baseras på vad som finns och uppfyller 1 samt hur mycket jag har att peta in kontant för att uppnå 2.
1 gillning
Tyckte nog att frågeställningen handlade om hur mycket trådskaparen skulle köpa hus för, inte hur mycket alla skulle köpa hus för. Där TS dessutom uttryckligen ville ha våra åsikter.