Jag är uppväxt på landet med 100m till närmaste granne och jag bor nu på landet i en annan kommun med 60m till närmaste granne, stor tomt och stora uthus. Vi har cirka 5km till ett centrum.
Jag anser att läget är mer avgörande än priset initialt, där man ska bo med sina barn och skapa minnen för livet.
Planera för intressen och ren logistik gällande förskola, skola, idrottshall, sjö, skog, hav eller vad ni nu har tänkt hur livet ska vara.
Bara för att man har råd med ett hus för x kronor betyder ju inte per automatik att det är rätt hus, det kan lika gärna vara ett ruckel i andras ögon där ni ser potentialen och kan plöja ner tid och pengar i drömhuset.
Det är en konstig modell att utgå från en prislapp. Du behöver först slå fast vad du letar efter på ett ungefär. Sedan kan du ju inom det segmentet hitta alternativ i olika prisklasser.
Det är också bra att gå på visningar i fler områden än de som du har som huvudalternativ. Bostadsletande bör helst ta rejält med tid för att det ska bli bra.
Jag hade satsat på att inte ligga över 30000 innan ränteavdrag (dvs brutto) per månad för räntor och amorteringar. Sen om det innebär att man lägger in mer kontanter eller köper billigare hus är en smaksak.
Men det är väldigt många andra variabler att ta hänsyn till, inte minst driftskostnader, behov av bilar, etc.
Jag skulle vilja att du vände lite på frågan och att ni tänker såhär: Om inte pengar, område och tankar var en begränsning, vad skulle vårat drömboende vara? Låt det ta ett tag och dröm. När ni sedan drömt och stakat ut hur drömhuset ska se ut och vart det ska ligga, sätt upp en plan hur ni tar er dit .
Runt 12-13 mkr, sikta på dyrt, bra läge och område. Tänk skolor, socioekonomiska utmaningar etc.
Motiveringen är att det läget som attraherar folk med stor köpkraft, har historiskt och sannolikt i framtiden varit en bra investering på bomarknaden.
Dessa områden blir färre idag.
Omöjligt att säga, lite som om jag skulle fråga mig vilken ost jag ska köpa baserat på hur många miljoner jag har.
Bankens kalkyl ger en fingervisning kring vad ”ni har råd med” och även om den inte alltid stämmer med verkligheten kan ni ju utifrån den iallafall minska ned det potentiella utbudet till vad ni tekniskt sett kan köpa.
Man kan väl börja med att fråga hur stor del av er inkomst skulle ni vara beredda att betala för ett boende? Där finns ju någon slags smärtgräns.
Pris på bostaden är en aspekt, men jag hade kollat mer på månadskostnad (inkl amortering, driftskostnader etc). Fundera över hur hög andel ni är bekväma med att lägga på boende.
Fundera sedan på hur mycket sparande ni vill ha utanför boendet, vilket då ger möjlig kontantinsats. Ni får sedan låna strax över 7mkr utan att åka på straffamortering (4,5x årsinkomst brutto).
Då har ni ert teoretiska tak. Därefter kommer den roliga och praktiska övningen med att leta område, boendetyp & sedan specifika objekt. Bara för att ni skulle kunna köpa en villa för 9mkr kanske ni ändå föredrar ett radhus för 6mkr. Då kommer ni också psykologiskt känna att ni bor billigt
Rekommenderar att ta fram en kalkylmodell där du lägger in alla objekt ni kollar seriöst på. Fyll i driftskostnader & andra nyckeltal. Totalkostnaden för ett hus kan skilja ganska mycket. Ibland är ett dyrare hus billigare i månaden, tex pga mer energieffektivt, bra bredbandsavtal etc.
Hur långt är ett snöre?
Ni har garanterat råd med mycket! hus och annat också.
Fundera rejält på vad ni tycker är viktigt på riktigt med boendet.
Gör en lista över vad som är måsten och vad som uppskattas med boendet…
En sak att inte ta för lätt på är att prio kan ändras kraftigt när man har fått ett par små barn.
Den summerade arbetsviljan och energin för det kan sjunka drastiskt i flertal år.
För oss gjorde den det i ca 10 år. Den ene av oss arbetade <50% i snitt dom åren.
Bra skolor , Bra förskolor blev MÅSTE krav som vi som tur var hade tänkt på en del när vi köpte hus och hade en hel del tur med.
Rent ekonomiskt skulle jag säga att ni löser ett boende för 10Mkr men att det är en stor skillnad om ni kan landa runt 5Mkr och slippa 5mkr lån till i löpande kostnader till banken.
Men helt klart utrymme att trycka på om boendet är prioriterat för er och inkomsterna känns säkra framåt.
Jag skulle ändå sökt mig bort från de mest “attraktiva” områdena och de högsta priserna.
Är det helt feltänkt?
På ett sätt borde man ju kunna säga tvärtom; att superexklusiva hus blir säkrare investeringar, lite som att köpa Mona-Lisa eller någon exklusiv samlarbil. Det finns alltid köpare och priserna går upp i takt med att de rikaste blir rikare - inte medelsvensson. Men då kanske man ska upp i hus för 50-150 msek istället?
Jag vet inte, det blir ren spekulation med väldigt höga insatser. Huset kommer i sig inte generera något mer än underhållskostnader och fastighetsavgift så det är ju inte att jämföra med aktier, produktionsskog, ett jordbruk eller en fabrik på så sätt. Man saknar helt kassaflöde in i investeringen. Allt hänger på att man jobbar och står i för lång tid framöver. Man kanske vill vara hemma lite med barnen också? Jag värdesätter iaf flexibilitet och oberoende framför exklusivitet. Sedan kanske det går att uppnå även i ett hus för 3-4 Msek, men ju mindre fasta utgifter i form av räntor desto bättre skulle jag säga.
Jag skulle vända på frågan hur billig bostad kan vi köpa utan att kompromissa bort det som är viktigt.
Ni har ju ett fantastiskt utgångsläge. När vi köpte hus va det snarare hur långt räcker det vi har men hade jag haft er ekonomi hade jag hellre försöka få lite pengar kvar efter köpte
Om jag var i er sits hade jag nog kollat på hus för runt 6 till 8 miljoner, beroende på läge och skick. Ni har riktigt bra med pengar på kontot och en hög inkomst, så ni har råd att ta ett rejält bolån utan att det blir stressigt. Själv hade jag kanske lagt 1–2 miljoner i kontantinsats och behållit minst en miljon i buffert – alltid skönt att ha när man snart ska få barn och allt kan hända. Med den inkomsten klarar ni lätt ett lån på 5–6 msek, och det räcker långt om ni bor i goa fina Göteborg ( som jag) om man inte är superpetig. Hade hellre tagit i lite nu och fått något jag verkligen trivs i än att köpa något som känns halvdant och behöva flytta igen om ett par år.
Gillar man Dave Ramsey kan man ju kika på hur de resonerar. Månadskostnaden ca 25% av hushållets totala inkomst. Då inkluderar man allt för boendet. Bra fingervisning kanske?