Hur dyrt boende för vår situation?

Ok då kör vi.?,…censur censur

Hur ska någon annan kunna prioritera åt er?
Banken ger er i princip randvillkoren för hur högt ni får belåna er. Detta är i mitt tycke för högt för de allra flesta. För er del så handlar det ju både om var och hur ni vill bo men också om vad ni har för planer för resten av ekonomin och livet i övrigt.

Med det sagt kan jag meddela att det är rätt gött att ha köpt billigare än man kunde. Att kunna sova gott om natten i vetskap om att man har marginaler.

16 gillningar

Jag skulle köpt för max vad en av er kan bära i boendekostnad. Då blir livet enkelt.

9 gillningar

Typ 10-12 mille?

Skulle försöka hitta ett bra hus som passar behovet för så bra pris som möjligt.

Skulle alltså vänt på frågan från hur dyrt jag kunde köpa, till hur billigt kan jag köpa.

9 gillningar

Om pappa betalar så fläskar vi väl på så att ni hittar det ni vill ha.
Det är köpläge nu så grattis :slight_smile:

1 gillning

För 4,5 miljoner kan man hitta ett hyfsat boende på pendlingsavstånd… Jag skulle använda kapitalet till bostaden…

Grattis till god ekonomi!

För själsligt välbefinnande hade jag då inte lånat mer än att utgiften (ränta + amortering + driftkostnader) kan klaras på en lön. För att slippa ekonomisk oro ifall nån av er i framtiden skulle bli sjuk, arbetslös eller liknande. Samt för att kunna lägga pengar på annat trevligt i livet också. (Edit: såg nu att även @Leena skrivit just detta!)

Säger som @Anonym och @JPT , fundera på vilka definitiva behov ni har i en bostad och hur ni kan lösa dem till låg kostnad. Tänk också på att platsen är minst lika viktig som byggnaden. (Finns det grannar att ha gemenskap med, andra barn att leka med, bra kollektivtrafik, fina promenadstråk, osv.)

3 gillningar

Ett alternativ kunde vara att göra upp scenarier utifrån olika faktorer. Jag tänker nu på typ:

  1. Praktiskt läge
    Bra pendling, nära till service, valfritt om man vill ha bil.
  2. Fin omgivning
    Mycket natur, fin utsikt, ser trevligt ut.
  3. Social status
    Att bo där främst rika människor bor, köpa sig fri från att behöva bo nära invandrare eller ”fattiga”.

Ni kan så klart lägga till ytterligare faktorer utifrån egna preferenser. Sedan handlar det om att ranka faktorerna. Hur viktiga är faktorerna för mig/oss.
Beroende på vilka faktorer som ni prioriterar kommer ni logiskt att hamna i helt olika områden.

Många har en tendens att ”följa strömmen” i meningen att köpa ”samma som alla andra”. Någon riktig analys görs inte utan man har en färdig idé om vilka områden som är ”bra”, ”trygga” eller ”passar oss”.

Om man ska gå utanför ramarna så kräver det en mer ordentlig analys. Det funkar inte att bara bedöma hur ett visst område ser ut idag. Man behöver också ha en bild av hur området kommer att se ut om 20 år. Jag menar nu inte att förutse stora prisökningar utan mer att förstå vad som leder till att område 1 har en långsiktigt negativ utveckling vilket område 2 inte har.

Ett bra verktyg för att analysera områden är områdesstatistiken som ges ut av Stockholms stads statistikkontor. Där kan man detaljstudera varje område utifrån en mängd parametrar, även över tid. Även i de områden som inte är ”etablerat fina” finns väldigt stora variationer, både gällande nuläge och utveckling. Jag använde själv detta verktyg när jag letade hus.

När jag själv köpte hus i Stockholm så var min prioritering att skippa social status. Jag är uppvuxen i ett sådant område och har sett baksidan av sådana områden. För många som är inflyttad från mindre städer eller kommer från enklare förhållanden vore detta typ otänkbart. För många i den gruppen är möjligheten att räkna sig till ”de fina” något eftersträvansvärt. För mig är den där världen ytlig och förljugen. Been there, Done that.

En möjlig variant är förstås också att begränsa sig till en viss sektor i Stockholm. Jag bor själv i nordväst som är den billigaste sektorn. Jag skulle inte säga att det är ”bättre” på annat håll men man kan ju vilja bo rimligt nära vissa personer.

Ett inspel på detta är att noga fundera igenom om området är för rikt för vad ni tänker konsumera i framtiden. Om ni är rika men inte vill konsumera så mycket kanske ni skulle uppleva ett socialt tryck att skaffa finare bil, finare prylar osv för att matcha grannarna. Det låter kanske fånigt men det är en kraft att räkna med.

1 gillning

Om man lyckats förhandla fram denna inkomst borde man kunna lösa sin boendekalkyl eller?
Förstår inte problemet.
Det är som att någon vinnit 20 millar på lotto.
Hur ska jag investera så jag klarar mig som pensionär? Ove 63 år typ…

3 gillningar

Jag skulle ta i lite extra. Det är bökigt att flytta och med familj så är just boendet viktigt. Många utgifter går att variera över tid men boende är på en viss nivå. Vi ville hitta en lagom nivå mellan bra område och att barnen får en viss verklighetskoppling.

1 gillning

Fast det skadar aldrig att be om råd.

2 gillningar

Ett generellt tips med barn är ju att ha nära till skola och dagis. Det underlättar vardagslogistiken enormt. Speciellt när de är så stora att de kan ta sig dit och hem på egen hand.

Sen så klart, närhet till affärer och era arbetsplatser… Börja där och se hur marknaden ser ut.

Bränn inte allt nuvarande och framtida kapital och låneutrymme på en enda bostad. Framöver kanske ni vill ha sommarhus eller rejäla semestrar osv.
Inte enkelt men fundera på vad som är viktigt nu och senare. (Time-bucketting).

3 gillningar

En obelånad pensionär fick råd av en försäkringsmäklare pension.
Hans ekonomi rasade med stor skuld och pensionsförsäkring som var utan värde.
Har man väldigt god ekonomi så varför "ta råd "av okända?

Det här är en bra poäng. I många “finare” områden finns ett socialt tryck att “lägga sig på en viss nivå” i en rad olika avseenden. Detta gäller i synnerhet i nybyggda områden. Detta beror på följande faktorer:

  1. Alla som bor i området är ofta i samma ålder, har samma förhållanden och allt är väldigt jämförbart.
  2. Alla hus är lika varandra och det enda som skiljer sig är storleken på poolen, hur fin bil man har på uppfarten och liknande attribut.

I ett äldre område kan det vara något mer tillåtande. Detta beror främst på att mångfalden ändå är något större, främst med avseende på olika generationer. Alla är inte stöpta i precis samma form. Dock blir den sociala aspekten ofta tydlig när man har barn i skolan. Då hamnar man i ett sammanhang där allas konsumtionsnivå direkt kan jämföras.

I mer “vanliga” eller blandade områden är det sociala trycket betydligt lägre. Det finns fina och dyra villor även i sådana områden men även enklare och billigare boenden. Skillnaden är mer att områdena som sådana inte är “synonyma” med “fint och dyrt” utan saknar ett “socialt mervärde”. Det är lite som att köra Volkswagen istället för Mercedes. Sedan kan man ju ändå välja den finaste modellen med maxad utrustning, om man känner för det.

I ett “etablerat finare” område är det ofta så att mångfalden i fråga om social klass inte är särskilt stor. Nästan alla som bor där är “rikare” och vissa av dem kan ha ganska dålig markkontakt. Man anser att det är “självklart” att t.ex. ha semestrar på en viss nivå och kan ha en nedlåtande inställning till personer som inte har råd eller gör andra val i livet. I andra typer av områden är det oftast ingen som bryr sig. Vill du göra en väldigt dyr resa så går det väl bra men det är knappast norm att göra det. Samma sak gäller en mängd andra val i livet. Det är ok att leva på sitt eget sätt och det finns inga förväntningar om att vara med i någon sorts tävling om att visa upp den tjusigaste fasaden.

Jag bor i ett “finare” men inte überdådigt lyxigt område.
Här är de flesta grannar med i ratracet och tävlar tillsynes med varandra om att bygga pooler eller ställa bilar i miljonklassen på uppfarten. Trots att de flesta har relativt oansenliga löner som visserligen är högre än snittet men knappast medger “pool och Range Rover” utan aggressiv belåning.

Det ger mig en förvånansvärt hög tillfredsställelse att inte bygga pool, skippa idiot-SUVen och svara “bygga pepparkakshus” när idiotgrannen på väg till sin Gran Canaria-charter undrar vad vi ska göra i jul…

12 gillningar

Hur många minuter lägger ni i dagsläget på förflyttning en vardag?
Hem → Förskola → Jobb → Livsmedel → (framtida) Fritidsaktivitet för barn etc.

Med så fantastiska inkomster skulle jag betalat så mycket som behövs för att få tillräcklig boyta och samtidigt minimera slöseri av tid för transport.
(Om ni cykel/löp-pendlar eller bor jättenära tågstation och kan lägga arbetstid på tåget men har resterande saker inom armlängds avstånd är det helt lugnt för min del…)

Tiden är begränsad. Ni har ekonomi för att ta till vara på den till max

3 gillningar

Nej, jag tror samtidigt att områden typ Djursholm är sådana att man litegrann står över den typ av statustävlinig som grundas på konsumtion. Status uppnår man där genom att ha en viss stamtavla, vara “kungavän”, vara medlem i exklusiva sällskap eller andra mer abstrakta saker. Att man har råd med det ena eller andra av någonting vet alla ändå så det behöver inte bevisas eller visas upp.

Som jag minns det från Bromma där jag växte upp så var det mycket i skolan och på olika sociala arenor som “tävlingen i konsumtion” utkämpades. Där träffade man andra med likartad nivå och situation i livet. Då kunde man jämföra vart man varit på sommar- eller vintersemester, var man hade sin sommar-, fjäll- eller jaktstuga, i vilken golfklubb man var medlem eller andra sådana saker. I fråga om bilar på uppfarten och stora pooler så fanns det säkert de som utmärkte sig men det var ändå inte standard. Vissa hus och gator stack ut men tillräckligt många var “normala” för att den tävlingen ändå skulle vara något mer begränsat. Detta var nu på typ 90-talet så det kan mycket väl ha ändrats nu. Den ekonomiska nivån där idag är annorlunda än den var då, även i relativt mening.

Vid ett tillfälle var jag på besök i Gribbylund i Täby och besökte en bekant. På hans gata bodde alla i stora fina hus av exakt samma modell. Där blev tävlingen nästan övertydlig eftersom alla hade samma grundnivå och även samma förutsättningar. Det kändes lite plastigt och konstigt, ärligt talat.

I radhusområdet där jag bor finns det absolut folk som har gott om pengar men jag uppfattar ändå idé om att skaffa sig synliga attribut som en verklighetsfrämmande idé. Det är helt enkelt inte ett område som passar för en sådan livsstil. Man har valt att bo där för att man inte är intresserad av sådant.

1 gillning
  1. Vilka områden är lämpliga för barnen att växa upp i.
  2. Närhet till t-bana/pendeltåg.
  3. Fundera på hur stort ni verkligen behöver.
  4. Leta upp mest prisvärda alternativ för ovanstående.
2 gillningar