På 70- (och tidigare?) och till och med 1985 rådde en kreditreglering där bankerna inte kunde låna ut hur mycket de ville, det var krig om att få lån, speciellt i faser där ränteavdraget var så stort att man i vissa i lägen i princip fick betalt för att låna med tanke på inflationen - något som nästan känns igen via negativ ränta!
I slutet av 80-talet var det party vad gäller lån och det slutade i 90-talskrisen.
Sedan tar det fart på 00-talet. Avskaffandet av topplånet som statliga SBAB var först med, och de andra följde efter, gjorde att man kunde låna mycket mer, då man slapp en del med hög ränta och snabb amortering, det öppnade för mycket mer totalt lån. Man kunde låna 100% och slippa amortering!
Här är ett tidsdokument från 2007, där diskuteras från vissa banker fortfarande topplån, och om det går att slippa kontantinsats etc.
I en annan text från 2013 kan vi läsa:
Skandiamäklarna hävdar att oavsett om restriktioner efterföljs eller inte av
kreditgivarna, så anpassar sig alltid den övriga marknaden efter agerandet. ’’Jag
har varit i branschen sedan 1995. Förut belånades bostäder till 100 procent
plus lagfart och pantbrevskostnader. Sedan infördes en kontantinsats på 5,
sedan till 10 och nu på 15 procent. Oavsett förhållningssätt har jag uppfattat
att marknaden alltid anpassas efter det’’ konstaterar Mattsson47
.
Vi får väl anta att detta stämmer för år 1995-2013 , alltså liten eller ingen kontantinsats. Men belåningen begränsades av att räntorna då inte alls var lika höga, och att man hade topplån med hög ränta och amorteringstakt.
Jag har hittat ytterligare en mätpunkt, som innehåller ett intressant koncept:
Redan på 1920-talet rådde stor bostadsbrist i Stockholm. Hus byggdes, men krävde höga kontantinsatser som få hade råd med. Politikern och rektorn John Hedström kom med den smarta idén om att vem som helst skulle kunna byta kontantinsatsen mot sin egen arbetskraft. Våren 1927 sattes de första spadarna i jorden i Olovslund och Stockholms Stads Småstugebyrå föddes. Resten är Stockholmsk historia.
Bostadsbristen i Stockholm i början av 1900-talet drabbade i första hand de ekonomiskt svagare medborgarna. I ett försök att ge alla en chans till en bostad byggde Stockholms Stad fullt färdigställda trädgårdsstäder i utkanten av innerstaden. Men då bostäderna krävde en kontant insats på 30 % av sitt värde, bosatte sig istället mer välbärgade invånare där. I ett nytt försök av staden att skaffa fram bostäder upprättades enklare hyresbaracker, men de kunde inte tillgodose det grundläggande behovet av en sund och billig bostad. Bostadsbristen var fortfarande ett faktum.
## Självbyggare, ett nytt begrepp på 1920-talet
John Hedström var rektor vid Östermalms läroverk och aktiv inom politiken. 1924 förankrade han den briljanta idén att medborgare med mindre kontanta medel skulle kunna växla in sin arbetskraft mot bostadens kontantinsats. På hösten 1926 accepterades förslaget, men i första hand som ett experiment om 200 bostäder att uppföra i Olovslund, Bromma och Pungpinan, Skarpnäck. Så snart klartecken var gett upprättades Stockholms Stads Småstugebyrå för att organisera arbetet och ordna med tomträtter och lagfart. Startskottet för självbyggeriet och Småstugebyråns verksamhet hade gått. Familjer som var intresserade av att bli självbyggare eller “egnahemsbyggare” anmälde sitt intresse till Stockholms Stad. Staden gjorde sedan ett urval där personliga kvalifikationer vägde mer än ekonomiska och de erbjöd självbyggarna en belåningsgrad upp till 90 % med en avbetalning på 30 år.
## Från tomt till hus på åtta månader
Våren 1927 satte de första självbyggarna spadarna i jorden. Innan dess hade de fått detaljerade ritningar och instruktioner kring varje moment. Allt material var standardiserat och levererades i monteringsfärdigt skick. Husstommarna kom i hela stycken från fabrik och vid stomresning fanns hjälp från auktoriserade husmontörer. Installation av ledningar för vatten, avlopp, el och gas gjordes av fackutbildade yrkesmän som förmedlades av Stockholms Stad. På plats fanns även handledare från staden som kom med tips och handfasta råd. Efter fem månaders arbete kunde självbyggarna flytta in i sina nya hem, men en del arbete med bland annat tapeter och lister återstod fortfarande. Efter ungefär åtta månader var husen fullt färdigställda.
Innan det standardiserade materialet började användas av självbyggarna genomgick det en testperiod när några av Stockholms Stads tjänstemän byggde sina egna hem i Smedsslätten.
Självbyggarna fick även hjälp av en trädgårdskonsulent att planera sina tomter. Det var väldigt tydliga riktlinjer från Stockholms Stad kring hur tomterna skulle formges med allt från vårdträd, buskar, häckar och staket – allt för att skapa en enhetlighet och ett lugnt uttryck i området. Självklart fanns det utrymme för en personligt präglad tomt med nivåskillnader, planteringar och trädgårdsland som togs fram efter den specifika tomtens förutsättningar och de boendes önskemål redan på den tiden.
https://www.smaa.se/det-har-ar-smaa/var-historia/
Alltså krav på 30% kontantinsats i början av 1920-talet. Frågan är hur och när de kröp ner till noll 1995.
Ytterligare en tillbakablick, från 2007:
1975 var det stora problemet att få låna pengar på en hårt reglerad kreditmarknad. Klippet gjorde den som köpte ett nytt gruppbyggt småhus där lånet var en del av paketerbjudandet.
Den som väl hade ett hus och ett lån kunde känna sig lugn när väl de första åren med radhusbiff var avklarade. Ränteavdraget gjordes på toppen av inkomsten och gav skattelättnad på 40-50 procent, ja ända upp till drygt 80 procent om inkomsten var riktigt hög. Till detta kom en inflation på ca 10 procent per år som urholkade lånet kraftigt
I mitten på 80-talet var det ungefär likadant även om bolåneinstituten hade börjat försiktigt att konkurrera med varandra. Det var hög ränta, hög inflation och ränteavdrag på toppen av inkomsten.
I mitten av 90-talet hade vi fått skattereformen som gjorde skatteavdraget värt 30 procent för alla låntagare (21 procent för räntor över 100 000 kr). Dessutom hade kreditmarknaden avreglerats och konkurrensen om bolånekunderna var stor.
Inflationen hade börjat sjunka och räntorna var på väg ner efter topparna vid kronförsvaret 1992. 1992 var den rörliga räntan uppe en kort tid vid 24 procent!
Nu började bostadsbyggandet sjunka och vi köpte begagnade hus istället för nybyggda. Unga familjer hade svårt att komma in på villamarknaden och köpte istället fritidshus som de byggde om.
Mer från FI och andra men utan så mycket historisk information?