Hur ränterisk påverkat tillgångsslag under 2022

Hej,

Dags för en kort update om hur min allvädersportfölj har presterat så här långt i år, även om själva utvecklingen snarare är en parentes i detta inlägg.

Istället kommer vi att fokusera mer på ränterisk, som för en gångs skull varit en större drivande faktor för tillgångspriser under 2022 än förväntad inflation och förväntad tillväxt som annars brukar vara det som påverkar priser. Men mer om det inom kort.

Som bakgrund följer två grafer som rör mina allvädersportföljer. I den första visas utvecklingen i år jämfört med S&P 500 (notera att jag har två portföljer som handlas i olika valutor, med olika allokeringar till europeiska statsobligationer och olika nivåer av belåning; utifrån grafen kan man gissa vilken som är vilken).

Här följer också hur min amerikanska portfölj (som handlas på eToro) är uppbyggd - alltså tämligen diversifierad mellan olika tillgångsslag. Den ljusgröna icke-namngivna tårtbiten är carbon credits.

Att portföljen är såpass diversifierad är viktigt i detta sammanhang. Detta eftersom portfljen, trots diversifiering och balansering baserat på risk, gått tämligen dåligt så här långt under 2022. I terorin, ska det ju alltid finnas något som går bra i en allvädersportfölj, men nu har verkligen allt underpresterat.

Därför har jag från flera håll fått många frågor kring huruvida allvädersportföljen som koncept verkligen fungerar, eller om den negativa avkastningen som vi sett är en inbyggd egenskap i en viss miljö.

Det är här ränterisk kommer in.

Även om det huvudsakligen talats om inflation så här långt under året, är det inte inflation som främst drivit tillgångspriser. När inflationen ökar, svarar centralbanker (som bekant) med att höja styrräntan. Då ökar också den s.k. riskfria räntan som används i värderingsmodeller som CAPM och DCF, och är den riskfria avkastning som avkastningen för riskfyllda tillgångar tävlar emot.

Exempel: Om det blir mer attraktivt att hålla cash då de avkastar mer, måste det löna sig mer att hålla riskfyllda tillgångar som aktier, varför avkastningskravet på aktier ökar och värdet pressas ned.

Detta är ett känt fenomen och i t.ex. Alex Shahidi’s pedagogiska bok “Risk Parity” diskutera hur ränterisk slår brett mot nästan tillgångsslag (förutom råvaror och guld vars avkastning inte kommer från en traditionell riskpremie). Här fås dock lugnande besked att ränterisk oftast är en kortlivad risk, då tillgångar prisas om under en begränsad period när förväntningarna på förändrade riskfria räntan införlivas i värderingarna (prisas in).

Notera att det viktiga i sammanhanget inte är den faktiska räntan som centralbanker sätter, utan förväntningarna på vad räntan kommer vara på kort och medellång sikt.

Därför blev jag intresserad av att mäta hur stor inverkan förändringarna på förväntad riskfri ränta har på tillgångar nu under 2022, och tänkte att fler här på forumet kan vilja ta del av vad jag funnit.

Som proxy för marknadens förväntningar på riskfria räntan, använder jag priset på ett futures-kontrakt för 30-Day Fed Funds Rate med förfall i december 2022. Detta kontrakt visar alltså vad marknaden förväntar sig att Fed:s styrränta kommer att vara i december 2022.

Dessa kontrakt är ett av de vanligaste sätten att hedga ränterisk (se mer på CME:s hemsida).

Nedan är priset på futureskontraktet de senaste åren, och som ni kan se, har priset varit mycket nära 100 till oktober 2021. Det var nämligen då som marknaden började ana att räntehöjningar kunde följa, för att priset på kontraktet sedan skulle accelerera nedåt under 2022.

Låt oss härnäst titta på hur utvecklingen av förväntade förändringar i riskfria räntan har påverkat tillgångspriser. Om det är sant att detta påverkar tillgångspriser, borde korrelationen mellan olika tillgångsslag och detta futureskontrakt vara högt.

Vi börjar med en ockulär analys. Här nedan är en graf över olika ETF:er (med exponering mot ett brett spektrum tillgångsslag) har rört sig under de första sju månaderna under 2022 jämfört med Fed Funds Rate-kontraktet (rött). Notera att prisrörelserna är skalade till samma volatilitet som futureskontraktet för att grafen ska bli lättare att läsa.

Redan från denna graf kan man tydligt se hur alla tillgångar (förutom råvaror) i stor utsträckning rört sig i tandem med förväntade riskfria räntan. Även om vi inkluderat många (vanligtvis okorrelerade) tillgångar i analysen, har alla följt rörelserna för den röda linjen.

Om vi tittar närmare på data, följer nedan också en tabell över respektive ETF:s korrelation med 30-Day Fed Funds Rate Dec’22-kontraktet över sista 12, 6 och 3 månaderna fram till sista juli.

I nästan samtliga fall är korrelationen mycket hög över alla tre perioder, särskilt vad gäller aktier och statsobligationer, men också fastigheter och Bitcoin. Förhållandet har dock börjat avta något under de sista månaderna, kanske då mycket av kommande räntehöjningar redan prisats in av marknaden från juni.

Jag lade också till en kolumn med R-Squared-talen för sista halvåret, som alltså visar förklaringsgraden, det vill säga hur stor andel av rörelserna i dagliga prisutvecklingen för de listade tillgångarna som förklaras av de dagliga förändringarna i förväntningar på ändrade räntor. För t.ex. S&P 500, förklaras 62% av dagliga kursrörelserna av vad marknaden förväntar sig att riskfria räntan ska vara den närmsta tiden. Detta är ovanligt högt.

Som en parentes finner jag det också ironiskt att Bitcoin - som ju anses vara en tillgång som ska vara avskild centralbankers inflytande - har varit så beroende av förändringarna i ränteförväntningarna. Det tyder på att detta fortsatt är en spekulativ och riskfylld tillgång snarare än en egen decentraliserad valuta.

Slutsatsen är att ränterisk har varit den drivande faktorn för tillgångspriser så här långt under 2022. I och med att marknaden nu förväntar sig att Fed höjer räntan till omkring 3,75% i slutet av året, är det mesta av höjningarna nu redan inprisade. Därför borde det mesta av ränterisken vara bakom oss. Således ska korrelationerna mellan tillgångsslagen nu åter minska igen framöver så att också allvädersportföljer och andra diversifierade portföljer ska fungera igen som förväntat i större utsträckning framöver än hittills under året.

Hoppas att jag lyckades hålla inlägget någorlunda tydligt. Jag försökte hålla det så kort och översiktligt som möjligt, men har publicerat en längre text på ämnet för den som vill har ännu mer bakgrund och information på allseasonsportfolio.eu.

Ser fram emot att höra också era tankar om utvecklingen i år, både till dags dato och framgent, för diversifierade portföljer.

/Nicholas

15 gillningar

Hur mycket har VIX-delen i din portfölj stigit under denna period?

Också lite roligt att R^2 dök upp i denna tråd. Hörde talas om det måttet för första gången tidigare i morse. Hur beräknas det och vad är skillnaden mellan korrelation och R^2?

Det är ett gammalt statistiskt mått för “goodness of fit”. Ett högt r^2 implicerar att värdena som modellen predicerar ligger nära de observerade värdena. Ett lågt r^2 implicerar att de predicerade värdena ligger långt ifrån de observerade värdena. Om alla observerade datapunkter ligger nära regressionslinjen så kommer du t.ex. få ett väldigt högt r^2.

Det används ibland lite olyckligt som ett mått på hur stor andel av variationen i utfallet som kan “förklaras” av de andra variablerna som man har stoppat in i modellen. I praktiken ger dock ett högt r^2 inte någon licens för att tolka sambanden i kausala termer. Även om du hittar ett samband mellan x och y med ett högt r^2 så kan det fortfarande finnas en uppsättning bakomliggande och o-observerade variabler z som orsakar variationen i både x och y.

Se t.ex.:

4 gillningar

VIX har inte presterat nämnvärt det heller, vilket främst beror på att nedgången i S&P 500 har varit tämligen odramatisk.

Det har varit en långsam och utdragen nedgång utan mycket till volatilitet, vilket är ovanligt.

Nedan är en graf över VIX för YTD, men då ska man komma ihåg att exponeringen fås genom futureskontrakt med VIX som underliggande tillgång, och dessa kontrakt har sett ännu mindre uppgångar när volatiliteten väl ökat. T.ex. när VIX nådde 35 i mitten av juni, nådde futureskontrakten bara 32, så det har varit svårt för VIX-delen av en portfölj att göra någon betydlig skillnad.

Dock har det så klart bidragit något, om än mindre än förväntat. VIX bör som bekant handlas mer aktivt (beroende på produkt, t.ex. VXX ETF:en är en sådan som kräver aktiv handel), då volailiteten alltid faller tillbaka efter en topp och futureskontrakten har negativ carry.

Amundis Volatilty-fond kan däremot också fungera för buy-and-hold, och detta är fonden som gått bäst i min PPM exempelvis i år.

===

R-Squared beräknas som korrelationskoefficienten i kvadrat.

T.ex. 6-månaders korrelationen för S&P 500 med 30-Days Fed Funds Rate Dec’22-kontraktet är 0,7899.
0,7899^2 = 0,624 = 62,4%

Hänvisar annars till förklaringen från @Leakim. :slightly_smiling_face:

2 gillningar

Riktigt kul att få den här informationen i siffror och grafer, tidigare är det bara något man har haft en känsla för att det är så i år men inte något svart på vitt. Jag har dragit mig för att köpa “tillräckligt” räntefonder till min allvädersportfölj i år eftersom korellationen mellan räntor och aktier har kännts så hög så att räntornas funktion som hedge mot nedgångar i aktier har kännts ur spel, men nu kanske det börjar släppa alltså! En graf som hade varit väldigt intressant är en graf likt tabellen du presenterade, alltså en graf över korellationerna mellan tillgångsslagen och riskfria räntan över tid senaste året eller så, så att man verkligen kan bekräfta den sjunkande trenden i korellation, det är inget du råkar ha tillgång till? Tack för ett bra inlägg :slightly_smiling_face:

1 gillning

Det är en intressant graf som jag ska ge mig på att ta fram senare när jag får tillfälle.

Generellt är korrelationen mellan aktier och (stats)obligationer negativ under regimer då tillväxt är den dominerande faktorn, men rör sig mot positiv korrelation när inflation tar över. Detta är vad som händer nu.

Under sådana omständigheter är det extra viktigt att ha allokering till alternativa tillgångar som råvaror, guld, trend following, hedgefonder (t.ex. multi-strat) för vederbörlig diversifiering.

Hur mycket som bör allokeras till sådana alternativa tillgångar varierar, men AQR har med hjälp av en förenklad model tagit fram den pedagogiska grafen nedan med en fingervisning över hur stor sådan allokering bör vara baserat på utvecklingen av korrelationen mellan aktier och obligationer.

image

Notera dock att de i sin modell räknat korrelation baserat på avkastning för rullande och överlappande femdagarsperioder och mäter korrelationen över 10 år. För kortare perioder än så, är modellen inte lika tillförlitlig, men ger en indikation om vikten av bredare allokering än bara aktier och obligationer i ett klimat då inflation är en drivande kraft. I exemplet används en 60/40-portfölj, som inte gynnas i dagsläget.

Hela artiklen publicerad under Q2 2022, finns här på AQR:s hemsida.

3 gillningar

Tack så mycket för utvecklingen, återigen väldigt lärorikt. Undra hur fort korellationen skiftar från högt till lågt. Anledningen till frågan är att jag undrar om det är någon idé att öka på andelen råvaror, guld, hedgefonder mm. när man ser att korellationen mellan aktier och räntor ökar eller om man som vanligt är för sent ute då, det är ju trots allt historisk korellation vi tittar på och hur mycket säger den om framtiden? Hur gör du, ökar du mängden övriga tillgångar eller låter du den alltid vara konstant?

1 gillning

Annat än inflationen överraskar på uppsidan så att högre räntor måste prisas in, tänker jag.

Tack för intressant inlägg/uppdatering :grinning::+1:

1 gillning

@MarcoS, jag kom ju på att jag redan gjorde en sammanställning över korrelationernas utveckling över tid det senaste året, se nedan.

Det är svårt att sia om, men så länge inflation är den huvudsakligt drivande faktorn, kommer korrelationen vara högre än vad vi är vana vid. Det är sannolikt att det kommer att fortsätta åtminstone ett tag till, men frågan är hur länge.

Som jag antydde i inlägget, har jag alltid allokering till andra tillgångsslag som råvaror, guld, realränteobligationer, etc. Det är något jag kommer att fortsätta ha, just för att min portfölj ska vara skydda mot chocker då inflation eller tillväxt överraskar på ned- eller uppsidan. Det senaste året har jag dock minskat min allokering till nominella långa statsobligationer och viktat upp råvaror och realränteobligationer. Jag har dock börjat neutralisera detta något, men har fortfarande 35% av portföljen i annat än aktier och långa statsobligationer.

Tack! Även om inflationen skulle fortsätta var hög, har jag svårt att se att FOMC kommer att kunna höja räntan särskilt långt över 4 %. Med “det mesta” menar jag att vi gått från 0% till 4% inprisat, men att ytterligare ökningar utöver det lär vara mindre aggressiva.

2 gillningar

Jo, och det var nog många som hade svårt att se att det ens skulle till 4%.

Sen skadar det inte att sätta saker i historiskt perspektiv och då är vi fortfarande lågt. 60+ år av FED funds rate nedan.

Visst, det är såklart med olika skuldnivåer och därmed olika räntekänslifhet men ändå. Eller som Mark Twain sa ”History doesn’t repeat itself, but it rhymes”. Kanske en risk att ha med i bakhuvudet tänker jag.

https://www.macrotrends.net/2015/fed-funds-rate-historical-chart