Hur ska jag bäst förvalta mitt arv?

Hej allihopa. Har blivit rekommenderad hit från annat håll och tänkte att det var läge att skriva här.

Jag kommer inom kort att få ut ett arv på ungefär 4 miljoner kr, och jag är helt öppen med att jag inte kan speciellt mycket om sparande alls, utan tvärtom är det första gången jag kommer att vara ens i närheten av att ha pengar.
Jag är i tidiga 30-årsåldern och jag har haft väldigt stora ekonomiska bekymmer under mitt liv och ligger fortfarande hos Kronofogden (främst för att jag blev långtidssjukskriven och mina inkomster totalt störtdök, men det är en långtråkig och deppig historia som jag vill lämna bakom mig nu) tekniskt sett, och har betalat tillbaka sisådär 10 000 kr/mån ett bra tag nu.
Första jag ska göra är ju att betala av mina skulder, det är ju prio ett.

Men ja, förutom det så ser det ut såhär: 30-ish år gammal, singel (more or less), bor själv i hyresrätt, har fast heltidsjobb, tjänar inga massiva pengar men med den årliga lönerevisionen i år borde jag landa >40 000 före skatt ungefär.

Jag vill iallafall kunna få se mina pengar växa och få till ett bra sparande så att jag slipper oroa mig för tillvaron framöver. Har tänkt att köpa lägenhet relativt snart men det är kanske något som jag har tänkt på inom 2-3 år snarare än tidigare, och då lär jag använda mina pengar till åtminstone kontantinsatsen, kanske lägga lite mer än det man brukar göra också.

För sparande så har jag mest kollat på typ fondrobotar som Lysa och lite Avanza globalindex-fonder som något som verkar vara hyfsat stabilt att stoppa in pengar på, och eventuellt ett sparkonto med ränta (ca. 3%) för buffert.
På grund av min tidigare obalanserade tillvaro så är jag tyvärr ganska riskavers för att jag inte vågar förlora för mycket och vara tillbaka på ruta ett, men samtidigt så vill jag ju såklart också kunna se pengarna växa så mycket som möjligt också, men jag vet också att jag inte har kunskapen ELLER intresset att hålla på med det på sikt. Klart att jag vill lära mig mer, men jag tror att ju mer jag petar runt i att hitta det som är “bäst”, desto mer kommer jag att bli fixerad och stressa/oroa mig över saker i onödan om placeringar/investeringar osv… för jag känner mig själv rätt väl.

Något annat att påpeka som många här kanske kommer att motsätta sig emot, är att jag kanske inte sparar primärt för pensionen heller, även om det är en stabil bonus om det blir en trevlig buffert att ha när man blir äldre också.
Jag kanske är pessimistisk, men jag vet att jag har familjemedlemmar som dels i tidig ålder har fått neurologiska muskelsjukdomar (genetiskt betingat dessutom, risken att jag har det/får det är faktiskt inte försumbar) som begränsar livskvaliteten märkbart redan i 40-årsåldern, och andra familjemedlemmar som gick i pension och fick flera typer av demens inom några få år som hade ansamlat sig rejält med pengar som denna inte fick någon glädje av.
Jag har inga barn eller egen familj, och vet ännu inte om det är något som ens kommer att hända, iallafall inte på ett bra tag. Sen kan såna saker absolut bli av, och då är det ju självklart omprioriteringar som kommer att vara aktuella. Men jag vill inte spara med tanke på eventualiteter, utan baserat på min tillvaro nu.

Så med det sagt så vill jag kunna spara, se pengarna växarna, men mycket just nu för att kunna leva mitt liv på bästa sätt just nu medan jag fortfarande har kvar lite ungdom i kropp & sinne och få känna att jag lever, typ.
Jag har t.ex. missat sjukt mycket i mitt liv tidigare pga psykisk ohälsa och dålig ekonomi, och har knappt kunnat resa och sådant tidigare, som ett exempel.
Vill kunna spendera pengar på mina intressen och hobbys utan att ruinera mig själv och mina finanser också såklart.
Med det sagt så vill jag inte för den sakens skull bara leva mitt liv för konsumtion, utan självklart vill jag att pengarna ska kunna gå till framtiden också om en sådan finns för mig, och att ligga bakom som ett lager av trygghet framöver.

Så med allt sånt i åtanke, har ni någon tanke om hur jag ska förvalta dessa pengar på bäst sätt? Hur hade ni gjort om ni var i min sits, osv.

Jag förstår att en del saker kanske ses som ren idioti när många av er antagligen sparar för att gå i pension tidigt, att kunna ha det fett om dom går i pension i vanlig ålder, eller ser sparande för en framtida generation som det viktigaste, jag hoppas att folk är ok med att det inte ligger högst upp på min lista just nu.
Skulle uppskatta lite hjälp!

6 gillningar

Hej och välkommen. Låter som att du har reflekterat ganska mycket och har självinsikt vilket är bra förutsättningar för att saker och ting ska gå bra framåt (:slight_smile:

Det finns avsnitt där exakt detta gås igenom. Även flera tidigare trådar så kika runt där. Men helt klart skulle jag prioritera att bli skuldfri. Hur mkt skulle skrivas av dit?

Personligen skulle jag tipsa om, precis som övriga trådar och avsnitten att försöka ha is i magen och inte hasta in i saker. Gör det i din takt!

Ett annat tips är väl att avsätta en summa till kul saker och håll dig till den så du inte börjar norpa på det andra. :sunny:

Lycka till

5 gillningar

Det bästa med fyra-hinkar-principen är att du kan modifiera den som du själv vill.

Hur stora skulder har du nu? Det kanske kan vara en måttstock på hur mycket du kan behöva i en kris? I så fall kan du sätta den summan på ett sparkonto som buffert, kanskr i SBAB dom jag har hört har bra ränta. Då vet du att den potten finns. Bra bufferthink.

Sen funderar du på det där med pengarna som du tänker spendera. Kan du gissa hur mycket du tänkt göra av med på lyxkonsumtion de närmaste fem åren? Det kanske kan vara lagom för ett konto på Lysa (så gör jag till exempel med mitt konto till nästa bil som jag sparar till på ca 10 års sikt). Lysa är toppen gör denna sortens sparande eftersom du får svara på frågor om hur just du ställer dig till risker. Om du verkligen inte vill ta risk med dessa pengarna heller så kan du ha dem på ett sparkonto, men just lyxkonsumtion anpassar man ju faktiskt ändå efter förutsättningarna så där kan man ofta ta lite risk (tycker jag i alla fall). Här har du din mellanriskhink.

Sen kan du sätta resten på ett mer långsiktigt sparande. Du behöver inte ha maximalt med aktiefonder om du inte vill. Men när du satt upp de första två hinkarna så tror jag att du kan känna en viss trygghet i att du har en buffert som tar dig ur nästa kris.

Detta är bara ett förslag. Jag har ingen utbildning i ekonomi eller så, är bara helt vanlig småsparare som du.

Du kan också köra in hela summan på sparkonton och fatta beslut nästa år. Då hinner det kanske smälta lite. Dela i så fall upp det på fyra olika banker så att allting täcks av insättningsgarantin.

2 gillningar

Jag kan bara rek ta kontakt med oberoende rådgivare @Runnemo :person_tipping_hand:. Lycka till och ta det lugnt :+1:

5 gillningar

Tjena, tack för svar!

Jag vet faktiskt inte den exakta summan, ligger under skuldsanering och då kan man inte se den exakta summan på Kronofogdens hemsida.
Men jag skulle tro att det just nu handlar om ca. 200 000:- plus/minus 20 000:- kanske. Har betat av det månadsvis under ca. ett och ett halvt års tid från ca. 360 000:- eller så.
Sen har jag även ett CSN-lån som ligger utanför, men känner ingen panik i att bli av med det men beroende på vad jag känner sen löser jag det också, det är kanske 140-160 000:- eller något sånt.

I övrigt har jag inga skulder, runt 7400:- i månadskostnad för hyra + el/vatten, ca. 500 för bredband, 275 för mobil, sen det vanliga med Spotify och Netflix, A-Kassa och såna mindre belopp. .
Så tror att det borde finnas utrymme för att kunna spara en hel del också varje månad om jag är smart (återstår att se)!

2 gillningar

Personligen hade jag nog prioriterat ungefär som dig, betala av alla skulder inklusive CSN även fast det kanske inte det är det mest ekonomiska.

Sedan hade jag satt kanske 30-40% av pengarna i någon indexfond, köpt något jag drömt om att ha kontant och satt resten på ett/flera sparkonto med bra ränta (inte över insättningsgarantin). Låta det sjunka in några månader helt enkelt efter man gjort det ovan.

2 gillningar

Jag skulle gjort så här:

  1. Betala av alla skulder, antar de är i storleksordningen 200000:-.
  2. Om du fortfarande har betalningsanmärkningar så är en första prioritet att bli av med dom. Dvs vakta alla räkningar mm som en hök och vänta ut tills de löpt ut till treårsgränsen. Sedan kan du tänka på bostadsrätt mm.
  3. Satsa större delen i globala indexfonder med låg avgift och gott rykte. Placera dom i en/flera ISK. ISK pga du kan realisera fonderna utan vinstskatt när du behöver pengarna för en ev bostadsrätt. Här utgår jag ifrån att du inte behöver (större delen av) pengarna de närmsta 10 åren ung.
  4. Lägg undan till en buffert för oväntade utgifter som typ en ny tvättmaskin eller ny/beg bil. Jag skulle dela upp på två delar, dels lägga en del i låst sparkonto på 6 månader och en del i olåst sparkonto (beroende på hur fort du kan behöva pengarna). Allt på bästa ränta, finns nischbanker men välj de som har varit med länge och har gott rykte eller i varje fall inte dåligt. Eller t ex Nordea, de erbjuder också bra ränta numera. Och naturligtvis med insättarskydd!
  5. Lägg ev undan pengar för sådant som en semesterresa närmaste året etc.
  6. Fortsätt spara regelbundet.

En annan sak: jag personligen anser att det finns en väsentlig risk att börsen faller mycket de närmaste två åren (ung).

Men du skulle alltså inte sätta upp det långsiktiga sparandet i indexfonder eller sparrobotar som Lysa? Jag är jäkligt rädd för att göra fel val annars bara, även fast jag också fattar att det finns bra mycket bättre ställen att stoppa in pengarna för maximal tillväxt på pengarna.

Att bara ha pengarna på sparkonton känns dock inte heller superkonstruktivt, utan sparkonto ser jag som mer för buffert och pengar jag kan komma att vilja använda inom dom närmaste 1-2 åren åtminstone.
Så jag har definitivt inte tänkt sätta av mer än insättningsgränsen på sparkonto, utan hade tänkt max några hundra tusen kanske.

Men det är extremt svårt att säga vad jag kommer att spendera i lyxkonsumtion faktiskt, jag har en hel del grejer jag behöver och villhöver, men då pratar vi kanske inte en Porsche utan typ en ny TV, ny dator, nya skärmar till datorn, lite nya möbler till min lilla 1:a som jag bor i, sen har vi resande, god mat och en del såna grejer. Det är dock den delen av pengarna som jag är minst orolig över just nu.

Men annars funderade jag på att ha en liten mini-buffert på något konto på samma bank där jag har mitt personkonto för mer akuta utlägg men ingenting massivt utan typ någonstans mellan 50 000-80 000, sen eventuellt ha kanske 300 000-400 000 på ett bra sparkonto med ränta typ SBAB, och sen resterande pengar är väl där jag är osäker. Lysa hade jag väl tänkt lägga in kanske 100% aktiefonder, men eventuellt kanske 80/20 eller 70/30 på aktiefonder/räntor.
Men jag vet inte heller om jag är beredd att lägga in 4 miljoner på bara Lysa heller (för när jag sa ett arv på 4 miljoner så är det nog i underkant, jag tror att det kanske är någonstans mellan 4,5 och 4,8 mkr troligtvis, men jag är inte helt hundra var vi landar).
Så om man ska köra t.ex. Avanza Global till hälften och Lysa till hälften, eller få med något svenskt också, typ Avanza Zero också? Det är just att jag känner att jag inte har riktigt mage till att se STORA nedgångar utan att panika. Visst, går det ned typ 5-7,5% skulle jag kanske ha is i magen, men mer än så och jag skulle antagligen göra dåliga val av rädsla att förlora allt även om det säkert skulle vända och gå upp igen, samtidigt som jag inte gillar att ha för många bollar i luften att behöva ha koll på. Så vill inte lägga mina pengar på typ 100 olika ställen.

Vet inte heller om man ska sticka in sitt sparande där man har investerat pengarna i t.ex. Lysa, eller om såna belopp gör sig bäst på typ sparkonto med ränta?

Tack för tipset.

1/2. Jag vet inte exakt hur det fungerar i min nuvarande sits när jag har suttit på en skuldsanering. Det var ju längesen en räkning gick till Kronofogden egentligen, det är väl redan 3 år sen egentligen. Men vet inte om betalningsanmärkning försvinner då vid avbetalning av skuldsanering, när 5 år har gått oavsett (som en skuldsanering egentligen ska vara), eller 3 år efter sista betalning till dom.

  1. Exakt, ISK är det som är mest intressant för mig också, jag har insett att jag inte kommer att orka sitta och göra detaljerade deklarationer på försäljningar och sånt och sitta och räkna på det för att få saker att gå ihop, det är inte riktigt där mitt huvud är.
    Men sen är det svåra valet att välja rätt globala indexfonder också, vet inte hur stor skillnad det är mellan olika i utfallet egentligen?

  2. Jag har inte körkort faktiskt, men jag har tänkt att det är dags att börja ta upp det nu när jag faktiskt har pengar, men sen vet jag inte om jag har tänkt köpa egen bil faktiskt.
    Har kollat på dom olika bankerna och jag vet också att vissa med den bästa räntan är banker jag ínte skulle föredra att sätta in mina pengar på för att dom verkar ha svåra att göra med i vissa fall. T.ex. känner jag inte igen företaget för någonting.
    Har Nordea bra ränta? Använder dom som min primära bank och tyckte sist att dom hade obundet typ… 1,6% eller något sånt?
    Apropå insättningsskydd… man säger att man ska dela upp det så att man inte går över statliga insättningsgarantin, men frågan är ju, förlorar man inte på att kunna få maximal ränta om man har 4 potter med 1 mkr var istället för en stor pott på 4 mkr på ett ställe även med lika förutsättningar (samma procentuella ränta t.ex.)? Som du märker är jag inte så jäkla kunnig men det känns som att det skulle bli så rent spontant. Nu hade jag ju inte tänkt sätta allt på sparkonton såklart, men mer bara som en grej överlag, om man delar upp sina investeringar.
    Men nu är det klart att jag fattar att sparkonto-grejen handlar om att inte riskera att förlora en stor summa om banken skulle gå i konkurs och man lagt in 4x insättningsgränsen på samma ställe, men försöker tänka åt båda hållen, typ.

Har funderat också på börsen och hur den kommer att röra sig framöver, och även implikationerna av att det kanske skulle kunna bli att amerikanerna… okej, nu kan jag inte svenska termer för att jag läser för mycket på amerikanska sidor och liknande, men om dom “defaultar” på sina skulder om dom inte kan komma överens om någonting kring deras skuldtak?
Skulle vara sjukt att dra in pengarna och se börsen rasa och krascha någon dag efter eller så.

Varför bara 30-40% i indexfond och resten i sparkonto? Menar du enbart i startskedet för att inte göra något överilat med pengarna? Annars känns det lite väl konservativt att bara ha så lite i indexfonder tänker jag.

Tack! Har velat hitta någon som är oberoende och inte bara kommer rekommendera sin egna produkt och ha långsiktiga % på det man spenderar eller % på ens vinster eller vad som nu är vanligast… Utan mer rådgivning där man betalar enbart för tiden man får av rådgivaren.

Om folk överlag tycker att dom är bra så kan jag överväga att boka in en tid för att prata med dom när jag väl fått pengarna.

3 gillningar

Hade jag varit du hade jag bokat tid med dem nu, innan du fått pengarna. Det är ju inte den exakta summan som är viktig utan principtänket och där kan de garanterat bistå med bra input till dig.

2 gillningar

Jag har förtroende för småspararguiden så kolla på: Fondguide - Hitta bästa aktiefonden | Småspararguiden

Jag har sparande på Nordea låst 6 mån. Har ränta på 2,85%. Tror du kan få mer än så numera. Eller på annan bank.

Det är ingen ränteskillnad för dig om du sparar i 4 “potter” om 1 miljon eller 1 “pott” om 4 miljoner. Så du ska dela upp så du inte går över 1050000:- i en enskild bank.

USA kommer inte “defaulta” på något sätt.
Vad jag tänkte på var den allmänna globala ekonomin och att det kan komma börsfall den närmsta tiden. Men sparar man på minst 5 års sikt är det inte relevant.

Apropå körkort:
Det är fördelaktigt på två sätt:

  1. Det gör det möjligt för dig att söka jobb som kräver det.
  2. Det gör det möjligt för dig att bosätta dig på platser som har dålig/obefintlig kollektivtrafik. Vilket i sin tur ger dig möjlighet till bättre bostad till lägre pris s a s. Men det verkar inte vara aktuellt för dig de närmsta åren vad jag förstår.

Sedan innebär bil relativt höga kostnader. Som kanske kompenseras med högre lön och annat.

1 gillning

Jepp jag är glad att jag tog körkort när jag var 18 för mer än 10 år sedan även om jag aldrig själv ägt en bil så har den underlättat allt ifrån jobbsökande till att faktiskt ibland behöva bil antingen privat (har hyrt/lånat bil) eller på arbetet även om det ej sker så ofta.

Nu bor jag centralt men är också ganska skön känsla att veta att jag har möjlighet att flytta löngre yt där det finns dålig kommunal service etc.

Jo, det är väl inte helt omöjligt att det skulle vara bra.
Men satt ändå och kollade igenom och tänkte boka, och det kändes som att man skulle kunna få mer konkret rådgivning när man har pengarna på kontot egentligen, och dessutom är jag inte helt hundra på hur mycket pengar jag kommer landa på i slutändan. Arvet kan vara typ allt mellan 4 mkr och 5 mkr egentligen, vilket ändå är en tillräckligt stort spann för att göra en skillnad tänker jag.

Kanske inte i principtänket som du pratar om, men jag känner att jag föredrar att ha informationen helt färskt i huvudet när jag gör någonting, så bokar jag en tid nu och får ut pengarna om en månad eller två kommer det kännas stort och “läskigt” igen tror jag.

1 gillning

Så hade jag gjort, se till att få bort alla skulder och ha mycket pengar på kontot eftersom du pratade om att köpa boende inom några år, dessa pengar skulle jag inte satt in på börsen.

Jag hade satt in en klumpsumma sen startat ett månadssparande i samma fonder :slightly_smiling_face:

1 gillning

Grattis till att du fått en bättre ekonomisk situation. Du har fått många bra råd i tråden. Hoppas du även kan ge dig själv lite ekonomisk möjlighet att leva lite också, då du under lång tid verkar ha behövt fokusera på att ta hand om din hälsa och klara av vardagen. Reseminnen kan blekna något men finns ofta kvar länge länge…

1 gillning

Hej !

Om jag vore i dina kläder :

Skulle jag direkt betala av ALLA skulder.
Att får möjlighet till att få känna sig skuldfri kan vara en skön känsla speciellt när man tidigare inte mått bra.

Resterande pengar skulle jag sätta in på olika banker med insättningsgaranti.
Då finns det gott om tid till att planera och man behöver inte ta några förhastade beslut.

Från den ersättningsränta som kommer från sparandet på bank
(ta tex SBAB som just nu ger 3 % ränta och fria uttag )

De ersättnings-pengarna skulle jag använda
till att köpa mig de saker jag vill och önskar.

Insatta pengar finns då kvar på bankkontot och samtidigt finns möjlighet till att spara ihop avkastningen och handla det man vill och längtar efter för dom avkastnings-pengarna.

Tiden innan man gör sitt inköp när man får planera, drömma och längta kan uppfattas som en glädje i sig.

Ha en fin vår och Lycka Till !

Hej,

Tack för svar! Det finns en chans att jag betalar av alla skulder, men beroende på månadskostnaden för att betala tillbaka CSN finns det en chans att jag tjänar på att ha dom extra pengarna på ett konto/fondsparande baserat på den låga räntan på CSN-lånet, tror jag? Så att behålla pengarna kan få dom att förränta sig mer än att bara göra sig av med skulden och därav minska beloppet pengar som kan ge mer pengar tillbaka.
Sen ska man inte underskatta den psykologiska friheten av att vara totalt skuldfri såklart, och det är en avvägning jag kommer att göra när jag väl är där.

Jo, gällande saker man vill ha och vill göra så är det faktiskt en prioritet i mitt liv just nu, att bygga upp en bättre och roligare tillvaro där jag faktiskt kan skaffa saker jag vill ha och göra saker jag vill göra utan att behöva oroa mig över att det kommer att paja min plånbok och göra att pengarna är slut innan nästa lön. Inte konsumtion enbart för konsumtion, men att se till att man har kvalitetssaker och kan lägga pengar på ens hobbies och få se lite mer av världen än vad jag har gjort. Var utomlands sist 2016, och innan det var det nog 12 år sedan (om man inte räknar Norge och Danmark), så jag tänker att det skulle vara kul att få åka iväg lite mer.
Jag har som nämnt tidigare i tråden sett min mamma ganska snabbt bli såpass dålig i kroppen redan i mitten av 40-årsåldern att jag är osäker på om hon kommer att åka iväg på sina drömresor som hon velat göra sen alltid, trots att hon nu har pengar att göra det. Så jag inser att även om man behöver pengar för att klara av livet sen så ska man inte lägga allt åt sidan för sparande, jag anser att pengar är till för att spenderas, speciellt om man inte har någon arvinge eller någonting sånt - jag har inga barn, syskon, morbröder/farbröder eller ens kusiner som skulle kunna ärva mig som det ser ut i nuvarande läge, vilket jag tycker absolut förändrar lite hur jag ser på sparandet.

1 gillning