Bakgrund:
Har 1 miljon i sparpengar som är fördelat på 50% sparkonto med ränta, 30% aktier och 20% fonder.
Äger även en bostadsrätt som är värderad till 2.6 miljoner och där har jag lån på 800.000kr (tanken är att sambon ska köpa in sig på halva).
Är 31 år och sambo. Inga andra lån och höginkomsttagare med väldigt lite utgifter (sparar 20-50k/månad). Sambon har precis börjat jobba efter studier och har i princip ingen buffert.
Sparandemål:
Har egentligen inget tydligt sparmål… Men inom närmsta året är planen att skaffa barn. Lägenheten behöver totalrenoveras (vilket planeras inom 5 år).
När är det tänkt att sambon ska köpa in sig? Det påverkar väl dina val en del tänker jag. Ska hen köpa av dig, överta lån eller gör ni nå’n annan lösning?
Hur mycket är din del av den planerade renoveringen? Det påverkar också hur du ska tänka.
Men spontant tänker jag att du har väldigt låg risknivå för dina investeringar. Med två inkomster i ett gemensamt boende och ännu inga barn ser din ekonomi toppen ut. Att ha en del på sparkonto kanske är klokt, men det ska räcka med en rimlig buffert i ditt fall.
Jag skulle sagt att du gott kan byta plats på sparkontodelen och fonddelen, så länge det är bred(a) indexfond(er).
Ser ganska bra ut i dagsläget då där är ett visst behov inom 5 år. Jag hade flyttat alla aktier till breda indexfonder med låg avgift placerat i ett ISK. Jag hade avvaktat med att minska bufferten tills det är uträknat med sambons inköp i bostaden och vad din andel av kostnaden för renoveringen blir. Bortom det föreslår jag en buffert på 50-100k beroende på levnadskostnader och allt annat sparande utan särskilt syfte såsom bil eller semester borde gå till ISK för att växa långsiktigt.
Hej!
Tack för dina tankar! Har lagt in en stor del på ISK nu. Känns bra!
Tanken var att sambon skulle köpa in sig innan årsskiftet. Vi har ännu inte blivit riktigt kloka på hur vi ska lägga upp detta med lägenheten. Våra tankar var att vi ska dela lägenheten på 50/50. Inköpspriset i början av 2023 var som sagt 2.6 miljon och jag har 800.000kr i lån. Tanken var att sambon skulle köpa in sig för inköpspriset. Är osäker på vad han skulle få för utgifter med ränta osv eftersom han inte har något större kapital (ca 100.000kr). Har funderat mycket på hur stor andel han skulle gå in, vilka kostnader det skulle bli för honom eller om jag bara skulle stå kvar på lånet själv… men har ingen lust att betala för hela renoveringen själv heller… Har du några tankar?
Låter toppen - sitt bara still i båten om det börjar gunga lite. Och jag hoppas du köpt breda indexfonder och inte bara satt in kontanter.
Det är en klassisk nöt som ni har att knäcka. Det går aldrig att få till millimeterrättvisa, men mycket handlar om hur ni som par ser på relationen. Har ni ambitionen att dela på allt, ser ett giftemål i någorlunda snar framtid och det redan hörs små fotsteg på parketten så är läget ett och om ni tycker om varandra men inte har planerat mer än att äga boendet ihop så är det ett annat. Åtminstone som jag ser det.
Det mest ekonomiskt korrekta för dig är ju om ni värderar lägenheten och sambon lånar för att köpa in sig till halva värdet. Om vi leker med tanken att värdet fortfarande är 2,6M och du har 800k i lån så handlar det alltså om 900k som han behöver skaffa på något sätt samt att han övertar halva lånet. Det går ju att låna av banken eller så lånar han av dig. I det senare fallet behöver ni diskutera en vettig nivå på räntor o dyl.
Alternativ två är att du fortsätter äga, men då bör du också betala renoveringarna själv. Samtidigt behöver ni då enas om nå’n form av hyra som står i paritet med värdet. Det finns uträknare för sådant, men det är ju inte särskilt “sexigt” i en parrelation.
Mitt förslag är alternativ ett, men det kräver ju att han är beredd att ta dessa lån, prata med banken och se över sina möjligheter. Men i ärlighetens namn är ju inte 1,3M särskilt mycket pengar på dagens bostadsmarknad som han inte har tidigare problem så borde det funka.
Får han låna hela summan hade jag övervägt att låna ut om jag var du, men skriv då papper på det. Exempelvis är det ju lättare att låna ut en mindre del (såsom handpenning) eller liknande än att han ska känna att han bor på nåder hos dig tills allt är betalt.
Ja, det var lite tankar, men skriv papper på det, prata om de olika sätten och diskutera gärna med banken också. Kanske fler kommer med tankar i tråden. Så länge du inte sätter dig i en sits som gör att du förlorar om relationen inte håller. Det skapar enbart bitterhet.
Ja, det beror på hur man är som person. Vi var i liknande sits, men ändå inte. Bodde ihop första tiden i min lägenhet. Som förblev min under de första småbarnsåren, men efter två barn flyttade vi och köpte hus tillsammans. Det var inget problem eftersom vi aldrig skulle ha gjort problem av det oavsett vad som hänt i relationen. Men alla är inte såna.
Man får fundera på vilka man är som personer.
Vi bor fortfarande i huset och äldsta barnet har flyttat ut.
Vi har alltid betraktat allt som gemensamt och köper i princip ingenting om inte båda är med på det. Men rent lagligt sätt så har vi också varit gifta - men det var ju mer bara som att bekräfta vad vi redan var…
Jag ser det mycket ur ett “rättvise-perspektiv” då jag och min ex-partner delade på oss och processen med att dela upp allt blev oerhört jobbig i en redan jobbig situation. Jag och min nuvarande har varit ihop i 6 år och vi planerar framtid, barn osv. Så jag ser det som att det är “för evigt” men det förflutna ligger kvar och skulle förhållandet mot förmodan gå åt pipsvängen ska det vara enkel och rättvis fördelning ut bådas perspektiv…
Jag har funderat på om han skulle låna av mig - åtminstone en del av det. Och handpenningen som du säger låter rimlig. Vill ju inte heller att han ska ha höga utgifter och jag lever som en kung heller. Vet du om man får man gå till en privat jurist för att skriva papper om man skulle låna ut en del, eller är det jusrist via banken?
Jag ser det mycket ur ett “rättvise-perspektiv” då jag och min ex-partner delade på oss och processen med att dela upp allt blev oerhört jobbig i en redan jobbig situation. Jag och min nuvarande har varit ihop i 6 år och vi planerar framtid, barn osv. Så jag ser det som att det är “för evigt” men det förflutna ligger kvar och skulle förhållandet mot förmodan gå åt pipsvängen ska det vara enkel och rättvis fördelning ut bådas perspektiv…
Vill ni skriva nå’t tydligt och giltigt så är det nog egen jurist som är bäst. Men viktigast att lösa är ju hur han ska låna och vad banken säger. Är det en mindre summa som han sedan lånar av dig så är det ju ett vanligt privatlån och då är det inga avancerade regler utan det borde en jurist fixa ganska lätt åt er.
Har lagt in en stor del på ISK nu. Känns bra!