Har arbetat som handläggare på myndighet i snart 6 år varav de två senaste på min nuvarande arbetsplats. Fick första jobbet pga gedigen utlandserfarenhet och jobbet krävde inte akademisk examen.
Har jobbat hårt och bra, alltid skött mig, haft goda resultat. Med det sagt har jag en lön på 33 700 kr efter 6 år (började på 27 500) men lönen har inte hängt med inflationen och jag känner mig less på att tjäna dåligt.
Jag har på fritiden studerat företagsekonomi och är nästan klar (har en termin kvar) på min fritid. Har riktat in mig på ledarskap och hade velat jobba med det men känner att jag inte får en chans att ta klivet vidare.
På min tidigare arbetsplats var jag teamkoordinator vilket är det närmsta en ställföreträdande vi hade. Har pratat om mitt intresse för min chef men vi har gjort neddragningar pga budgetminskningar så just nu tror jag inte vår chef är villig att släppa någon då vi redan är lite kort om handläggare och vi har någon form av anställningsstopp på arbetsplatsen. Dock ser jag ändå tjänster poppa upp.
Jag är less på att tjäna dåligt. Vi bor i en mellanstor stad och kostnaderna har ökat markant. Vi äger en br 4:a och har tre barn. Ska tillägga att jag är kvinna - dock jobbar jag på en arbetsplats med många kvinnliga chefer så tror inte det ska vara något hinder där jag är. Trivs på arbetsplatsen men är villig att testa andra för att få intressantare arbetsuppgifter. Men jag har helt kört fast, hur ska jag ta nästa kliv med de förutsättningar jag har?
Jag söker jobb där jag framhäver de erfarenheter jag har men det verkar inte räcka riktigt. Sitter även med lite extra kompetens inom offentlig upphandling pga sidouppdrag. Men om jag får önska fritt gillar jag ledarskapsbiten och verksamhetsutveckling trots att jag vet att det ibland är utmanande när man har med medarbetare kontra ledning att göra.
Ofta brukar väl chefstjänster förutsätta dels akademisk examen dels några års erfarenhet med examen som grund. Undantag går säkert att hitta, främst då roller som gruppchef för några med enklare befattningar.
Det du skriver om din chef låter lite konstigt. Din chef borde rimligen bry sig om din utveckling. Sedan är det ibland så att de personer som själva har intresse för chefsroller inte bedöms lämpliga. Att ni är kort om folk i din funktion nu borde inte spela någon roll. Om det finns tjänster att söka som du uppfyller kraven för borde du efterfråga din nuvarande chefs stöd för att söka dig vidare.
Ja och jag är ju i princip klar så jag hoppas ju att detta ska förbättra oddsen. Huruvida jag är lämplig eller inte är ju svårt att säga innan jag får chansen eller hur? Jag är ödmjuk inför att jag kommer behöva vägledning till en början och att jag inte är perfekt men jag har ett brinnande intresse och har utvecklat en bra känsla för hur man ska vara chef där man behöver uppmuntra och förbättra vissa medarbetare medan andra jobbar mycket bättre med mindre kontroll.
Men det låter onekligen lite kontraproduktivt om enbart individer med noll intresse av ledarskap ska inneha dom rollerna då går ju alla bara runt och mår dåligt av sina arbetsuppgifter. Sen finns det såklart mer och mindre lämpliga.
Jag har ingen anledning att misstro att du kan ha helt reko förutsättningar rent personligt. Viss erfarenhet har du ju också. Sedan är det ändå skillnad på arbetsledning inom någon mer praktisk roll och andra delar av chefsskapet. Allt går att lära sig men man måste ju först få förtroendet.
Det jag menar är främst att det här med vem som är lämplig eller inte också kan vara subjektivt. Du behöver ha en bra chef som är villig att hjälpa dig att komma vidare. Alla chefer är dessvärre inte bra och den faktorn har generellt stor betydelse.
Ja du har helt rätt. När jag en gång i tiden var väldigt ung och flyttade till en stor internationell stad matade jag ut mitt CV och lyckades landa ett rätt bra kontorsjobb till skillnad mot andra nyinflyttade i staden som ofta hamnade restaurang/cafe/butik med minimilön och därefter hade jag en bra karriär inom ett område som inte passar så bra med familjelivet (mycket resor och sena kvällar) detta jobb tog mig till andra sidan hemisfären och gav mig ett betalt år i Afrika med massa nya erfarenheter!
Nu tänkte jag kanske inte mata ut CVt men du har såklart helt rätt i att man måste börja söka för att få några som helst chanser.
Jag förstår vad du menar och vad du försöker säga. Jag har själv haft min beskärda del av dåliga chefer - förhoppningsvis kan den erfarenheten ge mig referenspunkter hur jag inte vill vara. Min nuvarande chef har jag bara haft några månader men verkar bra såhär långt så jag är ändå nöjd. Dock var min gamla chef fantastisk på att lyfta de som ville vidare - men förutsättningarna var också bättre då.
Jag har funderat på om det exempelvis skulle vara lättare att få ett chefsjobb inom kommun men jag är ändå lite ambivalent då det är väldigt god arbetsmiljö där jag är nu till skillnad mot tidigare myndighet (som ändå var helt ok tyckte jag då i alla fall)
Ingen konkret direkt i ditt fall men skulle verkligen rekommendera dig att hitta en mentor samt engagera dig i olika typer av nätverk med ledare och andra personer i mer framstående position. För mig har det gjort all skillnad i värden med nya dörrar som öppnats, ha människor som känner en att bolla med osv. Det är guld!
Att komma till intervjun. Jag brukar vara rätt duktig i intervjusituationer och har nog fått 90% av alla jobb jag blivit kallad till intervju till. Men bra input. Att vässa CVt borde kanske ligga som prio.
Tack. Jag har varit inne på det. Förra veckan pratade jag med min gamla chef som finns inom organisationen och hon gav mig lite tips på personer jag skulle kunna vända mig till. Hon är fantastisk på att hjälpa andra på att komma vidare i karriären oavsett vad dom ville göra och har lyft många så det var väldigt värdefullt. Så jag har börjat dra i lite trådar men all er feedback här med är väldigt värdefull!
Jag har en approach som ledare att jag gärna hjälper alla mina anställda som vill vidare. Det är av rent egoistiska skäl:
Det finns ingen bättre känsla än att höra ifrån någon man hjälpt som fått en drömposition eller som markant förbättrat sin lön, ofta till fördel för hela dennes familj.
Jag har hellre en motiverad medarbetare i två år som sedan går vidare än en omotiverad som stannar i 20 år.
Däremot är det många människor som har sagt genom åren att de vill vidare som inte varit drivna nog att göra det som krävs (påstår på intet sätt att du är en av dem)
De medarbetare jag haft som i 100% av fallen lyckats (ingen överdrift) har:
Varit supertydliga med sin vision. “Min högsta önskan är att ha en ledarroll, och jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att komma dit”
Ställt massor av frågor till mig och andra i organisationen. Hur gjorde du? Vad behöver jag lära mig? Vad skulle du säga att jag behöver förbättra? Vad vill du se från mig för att bli övertygad? Kan du berätta mer om resultatrapporten? De har varit genuint nyfikna på allt.
De har tagit action på de punkter vi pratat om på eget initiativ
De har överpresterat utanför sin roll. De har tagit extra uppdrag, kommit med input som hjälpt andra, tagit på sig att lära upp nya medarbetare, etc. Många gånger små saker.
De har utsatt sig för möjligheten att ha tur. De har breddat sitt nätverk inom organisationen, de har sökt massor av jobb (och följt upp när de inte fått det). De vågar ta sig igenom obehaget det innebär.
Ett sista tips är att många kvinnor (långtifrån alla) är bra på att beskriva vad de har gjort rent praktiskt och vilka utbildningar de har (även i sitt CV) medan många män är bättre på att beskriva sina framgångar.
Du kanske redan gjort allt ovan, så ta det inte som kritik eller mästrande. Min erfarenhet är bara att om man gör ovan så har man mycket stora möjligheter att växa -antingen i eller utanför företaget för eller senare.
Ett sista tips för att höja lönen är att byta arbetsgivare. Ibland är det grönare på andra sidan, ibland inte, men då kan man ju faktiskt byta igen. Det är inte så farligt.
Tack, det är oerhört värdefullt att höra dessa tankar. Mycket av det du skrivit har jag gjort, har idag sidouppdrag, varit handledare, jobbat med kompetensutveckling osv.
Men något som verkar vara en stor brist hos mig inser jag är mitt CV. Precis som du säger listar jag allt relevant jag gjort på mitt cv men pratar inte om framgångar jag nått.
Har haft 100% kundnöjdhet vilket gav mig en teamledartjänst och blev skickad till Afrika för att träna upp och hjälpa teamet där. Till och med mitt första butiksjobb hade vi så hög kundnöjdhet, hög försäljning mm vi vann årets butik (BC, och vi tre anställda), på mitt tidigare jobb hade jag över 100% i produktivitet när jag egentligen bara skulle ligga på 80% pga av sidouppdrag osv osv. Jag vet att jag kan prestera och är duktig på det. Men jag tror ibland att jag inte listar detta pga att det känns som skryt, gillar nog inte tanken på att ”hävda” mig heller. Vilket såklart inte är fördelaktigt när man ska framhäva sina bästa sidor.
Jag ska ta mig till av punkterna du skrivit och se vad jag kan göra mer av. Tack för feedbacken!
Det här med att skriva CV och personligt brev är något av en konst. Det är också något man aldrig blir riktigt färdig med. Det går alltid att utveckla och göra bättre, särskilt när man börjar på en ny omgång jobbsökande.
upplever att första tröskeln är svårast.