Vad jobbar ni med och vilken utbildning/erfarenhet har ni?

Vardagsekonomi Jobb-, lön- och arbetsrelaterat
1

Hej! Jag är ny på forumet men har lyssnat på podden ett tag.
Jag hoppas att det är ok att starta en sådan här tråd även om den inte direkt har med investeringar och börsen att göra.

Jag är 27 år, har en kandidatexamen inom ett samhällsvetenskapligt område (examen 2020) men jobbar inte alls med detta då jag inte lyckats få något jobb inom området än. Jag kan i princip räkna jobben jag sökt inom detta på två händer så det finns inte överdrivet med annonser ute inom detta område. Och 98 % av de jobben som finns kräver erfarenhet.
Av de jag sökt har jag aldrig blivit kontaktad vilket jag ju i 9 fall av 10 förstår eftersom erfarenhet, som jag inte har, efterfrågas.

Vad är det för extremt nischad utbildning du valt tänker ni nu, (skyll dig själv osv.) men så är inte fallet utan titeln är relativt ny men man kan jobba under flera olika titlar och det finns olika typer av utbildningar till typ samma tjänst, vilket typ också försvårar jobbsökandet eftersom en ganska bred massa kan kvalificera sig. Jobben finns i huvudsak inom kommuner, landsting, statliga verk etc.).

Jag vantrivs något så otroligt på mitt nuvarande jobb, är grovt understimulerad/uttråkad och det finns inte möjlighet att klättra. Jag har ångest inför varje jobbdag. På helgerna har jag ångest inför att det snart är dags igen, osv. Jag står STILL.
Jag vill känna att jag utvecklas, lära mig saker som betyder något, känna att det finns möjlighet att komma framåt, uppåt, både i kunskap och lön. Samtidigt är jobbet jag har nu en enorm trygghet och en okej lön (för mig).
Jag tjänar 27 500 kr/mån och jobbar endast kontorstider, ej helg, aldrig övertid.

Jag är i valet och kvalet om jag ska bygga på med en master (även om det inte verkar vara det som efterfrågas), plugga något helt annat (men det känns väldigt tungt att “börja om” och i sådana fall vill jag vara mer säker på att utbildningen leder till jobb), eller börja söka jobb i andra städer än Stockholm (dessa tjänster är ofta mer junior). Det sista alternativet känns tufft eftersom att jag och sambon nyligen köpt en bostadsrätt i Stockholm och trivs väldigt bra i både lägenheten och området.
Hur som helst måste jag göra något snart eftersom jag mår riktigt dåligt över min situation.

Jag undrar helt enkelt; vad jobbar ni med och hur kom ni dit? Vad har ni för utbildning och erfarenhet och vilket av dessa upplever ni har gynnat er mest? Hur söker man jobb egentligen? Jag hatar att skriva personliga brev, det är det mest opersonliga jag vet. Hur sticker man ut?
Och hur skulle ni göra i min situation?

Alla tips mottages tacksamt!

1 gillning
2

För det första - det finns mängder av jobb (närmare 200.000 lediga jobb bara hos arbetsförmedlingen). Många av dem är spännande och du är kapabel att prestera inom många områden.

För det andra - det är inte hållbart att leva med den vantrivsel du känner nu. Ta tag i det ASAP. Det första jag skulle göra är att tala med min chef. Det är hens ansvar att du trivs på jobbet (eller kommer fram till hur du ska kunna trivas bättre.)

För det tredje - som jag skrev i den andra tråden. Tänk bredare och större. En bibliotekarie har garanterat egenskaper som behövs i ett techbolag (organisering?, datahantering?, strukturering?), en kypare kan prestera bra inom finans (kundservice? bankkontor? kundupplevelse? Partnerskap?

En hjälp kan vara att använda ett Ikigai-diagram likt detta:
job

@janbolmeson För övrigt kanske ‘att hitta/söka rätt jobb’ är ämne för ett avsnitt?

7 gillningar
3

När det gäller det personliga brevet, varför hatar du att skriva det? För mig är följebrevet bara en kort summering av varför jag är intresserad av jobbet och varför de borde vara intresserade av mig — dvs en hyperfokuserad kortis som plockar det viktigaste ur CVt och vinklar det till det specifika jobbet för att hooka dem. Jag skriver inget privat eller direkt personligt där.

På det sättet tycker jag följebrevet är ganska odramatiskt; jag vet varför jag söker och varför de borde vara intresserade, så bara att skriva ner det.

Ser jag brevet annorlunda än de som vet hur man egentligen söker jobb?

2 gillningar
4

Utbildad ingenjör inom maskinteknik, inriktning konstruktion och beräkning. Jobbat mestadels som konstruktör inom produktutveckling sedan 1998, inom fordon, medtech, militärutr, optronik. Både i små startupföretag till jätteföretag.

Tips är kort effektivt personligt brev och cv, försök inte sticka ut för mycket eller låtsas vara mer än du är. Visa istället att du förstår vad mottagaren vill ha (bortom fluffiga formuleringarna i jobbannonsen…). Alla vill ha någon som är lätt att samarbeta med, kommunikativ, entusiastisk, ansvarstagande.

1 gillning
5

Antar att du kommer få en hel del bra svar på denna, jag bidrar istället med lite Inspo och kopplat till vad Pareto skrev, att se till vad man är bra på och sina färdigheter istället för strikt vad man har utbildat sig till… En kompis till mig (hoppas jag inte outar för mycket här, men nämner så klart inga namn) är jävligt cool. Utbildad inom hotell/restaurang management, jobbade där flera år, tröttnade och började leta annat. Hittade annons om att ett byggföretag sökte admin/chefsassistent. Fick jobbet och efter ett tag där blev hon mer och mer intresserad av hållbarhetsarbetet som gjordes (eller kanske snarare inte gjordes) inom branschen. Efter några år sa hon upp sig, började på ett solcellsföretag och efter ytterligare några år där bröt hon och en kollega sig ut och startade eget inom solcellsbranschen. Det går som tåget nu och det var en lång och krokig resa för att komma dit hon är idag. Men ser man inga hinder utan bara möjligheter så :).

Det kan ta ett tag att fundera ut vem man är och vad man är bra på, ibland behöver man gå på många minor och trial and errors innan man hittar rätt. Konceptet Ikigai som tipsades om är bra att läsa om, finns flera bra böcker om det. Personlighetstester som MBTI (använd dem som ett kul verktyg, ta dem inte som absoluta vetenskapliga sanningar, för det är de inte) är något som hjälpt mig på traven i att förstå hur jag fungerar.

Du är fortfarande ung, jag var först 28 år när jag klev ut i arbetslivet efter att ha mest lallat runt i livet sedan tonåren och jag var inte alls säker på att min byggingenjörsutbildning var helt rätt för mig då. Nu har jag ett bra jobb som inspirerar mig, men jag kan inte säga att jag kommer fortsätta där i all framtid. Rätt som det är dyker nåt annat upp runt kröken som jag kan hoppa på. Kanske startar jag eget och säljer egenodlade grönsaker, kanske jag säger upp mig och flyttar till Costa Rica och öppnar surfskola, eller så blir jag kvar där jag är men söker mig vidare uppåt till en chefsposition. Who knows?

Det jag kan ge dig är att din personlighet väger ofta tungt. Jag är absolut inte den mest kunniga i byggteknik, och kommer nog knappt ihåg hur man löser en andragradsekvation längre. Men vet att mina kollegor och chefer uppskattar mig för min lösningsorienteringsförmåga, mitt driv att föra projekt framåt samt mitt sätt att kommunicera med beställare, leverantörer och övriga entreprenörer. Jag fyller en funktion i teamet som jag inte hade en aning om att jag var ämnad till, och det var definitivt inget jag pluggade mig till i tre år.

Wall of text blev det, men hoppas du fick ut nåt av det. Lycka till!

2 gillningar
6

Hej Isabell, välkommen till forumet!

Hur gör du för att söka nya tjänster? Har du t.ex. en schysst LinkedIn-profil? Har du skapat kontakt med relevanta rekryterare på LinkedIn? Visat ditt intresse? Delar relevanta inlägg på din profil för att visa upp att du har intresse? Bett nån kollega ”rekommendera” dig så det syns på din profil?

Att flytta UT från Stockholm för att hitta jobb känns konstigt, oftast är det ju tvärtom.

1 gillning
7

Hej! Det finns en tjänst som heter
Jobseeker där man bara behöver skriva in vissa nyckelord så formar de CV och Personligt brev utifrån deras färdiga mallar. Kostar dock en liten summa i månaden ( tror det är 10kr första månaden).

Ifall du ska plugga mer kanske yrkeshögskolan kan vara ett alternativ? Där får man in en fot genom LIA-perioder och kan på så sätt skaffa sig praktisk erfarenhet.

Lycka till :slight_smile:

1 gillning
8

Hej! Passar på och gör mitt första inlägg som svar här då jag känner igen mig. Jag har en fil. kand. med statsvetenskaplig inriktning. Fick efter examen jobb som utredare på en myndighet, helt ok jobb egentligen men vantrivdes. Idag, utan ytterligare utbildning, jobbar jag som produktchef på ett internationellt bolag med stort personalansvar. Att jag hamnade inom den branschen var ren slump men har aldrig ångrat att jag vågade testa yrke utanför min utbildning.

2 gillningar
9

Jobbar som teamledare/administratör/planerare på en metallindustrin. Älskar mitt jobb. Det är väldigt varierande, nya utmaningar varje dag med personalfrågor, planeringspussel, kvalitetsfrågor m.m. Jobbar endast kvällskift måndag till torsdag. Ställer dock upp på en hel del övertid och då hjälper jag till i produktionen med att producera istället.

Är utbildad elektriker så har inte hamnat i det jag utbildat mig till. Tjänsten jag har nu har jag fått genom att klättrat från maskinoperatör på golvet som jag fick tack vare en spontanamskökan när jag var trött på nattarbete på mitt förra jobb.

1 gillning
10

Du kan inte vara tydligare med vad utbildningen du har innebär?
Vad räknar du som att söka inom Sthlm?
Kan du tänka dig distans jobb? Där jag jobbar söker de någon organisationsutvecklare där utbildningen är mellan beteendevetare och HR. Men vet inte hur det passar mot vad du är.

Men som svar på dina frågor.

Vad jobbar ni med och hur kom ni dit?
Elkonstruktör på kärnkraftverk, gled in på bananskal. Sambon blev tillfrågad om hon visste någon som kunde kopiera papper i två veckor och jag hade precis blivit arbetslös.

Vad har ni för utbildning och erfarenhet och vilket av dessa upplever ni har gynnat er mest?
Jag har en YH som elkonstruktör och ca 60hp i allt möjligt, inget av detta hade jag när jag började utan har läst i efterhand. Jobbat snart 15 år som elkontruktör. I övrigt har jag varit på industri ett år och städat något halvår.
Inget då jag aldrig sökt ett jobb med något av dem.

Hur söker man jobb egentligen?
Tror man skickar brev och cv men det har aldrig gett mig något jobb så jag hade ringt och besökt företag oavsett om de har annonserat eller inte.

Jag hatar att skriva personliga brev, det är det mest opersonliga jag vet. Hur sticker man ut?
Ring eller besök om möjligt. Annars är ha kontakter väldigt bra. Annars en video alla barney stinson :grinning:

Och hur skulle ni göra i min situation?
Om jag visste vad du är (eller vad du vill jobba med) hade underlättat, men annars sökt på andra platser och ringt runt. Det är inget man kan jobba med som konsult eller bemanning? Isf hade jag kollat med såna bolag.

1 gillning
11

För övrigt är personligt brev trams och överskattat. Skicka inte in det om det inte uttryckligen krävs i annonsen.

1 gillning
12

Jag kan berätta att jag aldrig fått ett jobb genom ett personligt brev, CV eller platsbanken, däremot så har jag en bra strategi som funkat oförskämt bra för mig och personer i min närhet.

Det handlar om att våga ta för sig och sticka ut, hur? Kontakta företaget (inte via mail, ring istället) få nys om vem som är ansvarig för den grupp just du vill jobba för, berätta för denne precis som det är: du vill väldigt gärna jobba just på deras arbetsplats och undrar om det är möjligt att få till ett litet möte där du förutsättningslöst kan få presentera dig lite. Får du till ett sådant möte är hälften vunnet. Väl där så säljer du helt enkelt in dig så gott du kan, får du till svar att du saknar erfarenhet så frågar du helt enkelt om det inte finns någon liten arbetsuppgift som du hade kunnat börja med som hade avlastat de som är mer erfarna samtidigt som du får erfarenheten. Osv osv.

Vad lyckas man med genom att vara såhär ”jobbig”? Jo man visar att man verkligen vill något och att man är villig att gå långt för att uppnå sina mål. Har man även den rätt utbildning och kompetens så skulle det förvåna mig om du inte hittar ett jobb snart trots avsaknad av erfarenhet.

Tänk på: alla arbetsgivare vill ha kompetenta och drivna människor som lyckas med det dom ställs inför, visa att du är den personen! I ett Sverige där gemene man gärna gömmer sig bakom ett välformulerat mail så är det inte svårt stt sticka ut, våga röra om i grytan lite!

6 gillningar
13

Jag har två utbildningar. Jobbar som lärare. Tråkigt att höra du vantrivs, jag älskar mitt jobb även om jag ibland jobbar nästan dygnet runt. Ja, bokstavligen.

Det är knepigt med personliga brev. För egen del tror jag det räcker med att verka självsäker. Jag brukar tänka på att inte skriva några klyschor alls, det tror jag kommer särskilja ditt PB också. Så med andra ord: inga bollar i luften och inte umgås med vänner på fritiden.

Kanske en vanlig strategi, men kolla upp företaget du slänger iväg ansökan till och försök anpassa brevet efter det. Som ex. kan jag nämna att jag sökte ett jobb på en skola som valde att lyfta upp solceller på taket samt skryta om sin miljöprofil. Då valde jag så klart att berätta om att jag gärna har många diskussioner om miljö med eleverna och att jag gärna vill se solpanelerna in action.

Lycka till! Du klarar det nog galant. :slight_smile:

1 gillning
14

Lite fördomsfullt tänker jag mig att den metoden fungerar bäst till platser där det ingår i arbetsuppgifter att vara framåt och påstridig på det här sättet?

1 gillning
15

Jag har gått ungefär samma väg som MattiasA90, och det ser jag att väldigt många gör på företaget där jag jobbar. Min historia är alltså inte på något sätt unik på min arbetsplats.

Jag har endast gymnasieutbildning (Teknikprogrammet) och var väldigt skoltrött efter gymnasiet. Hade diverse timanställningar och nåt vikariat på det företaget där jag är nu, där jag dessutom sommarjobbat under gymnasietiden.

Efter ett tag fick jag jobb som truckförare på ett mindre företag där jag jobbade under ett par år innan jag (efter en “spontanansökan”, d.v.s jag sökte ingen specifik tjänst) fick jobb i produktionen på det företag där jag är nu. Trivdes bra med det jobbet som var omväxlande, gav schysst lön och med bra villkor i övrigt. Jobbade exempelvis bara dagtid, ganska sällan övertid och hade flextid. Jag hade då inga ambitioner att göra något annat utan hade förlikat mig med tanken att det är den typen av jobb jag kommer ha till pensionen 40 år senare.

Under dessa år skaffade jag ett kontaktnät runt om på företaget. Dels i mitt dagliga jobb men också i diverse projekt jag deltog i. Efter några år uppmanade en kontakt mig att söka ett föräldraledighetsvikariat inom företaget, men inom ett helt annat område. Efter viss tvekan gjorde jag det och fick tjänsten. Min chef på den tjänsten satt i platsledningen, och sista veckan på vikariatet kom hon in och sa till mig att hon hade pratat med HR. “xxxx på HR väntar på att du ska kontakta henne för att diskutera din framtid på företaget, att låta dig gå tillbaka till produktionen vore slöseri med resurser”.

Jag gjorde så, och 1 månad senare började jag på IT-avdelningen. Jag hade ju ingen eftergymnasial utbildning inom IT, men jag hade hunnit skaffa mig en ganska gedigen erfarenhet av företagets IT-system under mina år, och dessutom varit med i ett ganska stort IT-projekt där jag lyckats lösa några IT-relaterade utmaningar där IT-avdelningen själva misslyckats. Första åren jobbade jag som programmerare, numera (7 år senare) även som teamleader samt att jag jobbar mycket med kravinsamling och systemering i större uppdrag. Jag får även ta tag i problem som mina kollegor gått bet på vilket är väldigt stimulerande (åtminstone när man lyckas lösa dem…).

Skillnaden mellan mig och många andra som gått ungefär samma väg på företaget är att många andra haft den avsikten från början, att först få in en fot och sedan söka sig vidare till mer intressanta tjänster inom företaget. För dem har det oftast gått snabbare än vad det gjorde för mig.

Mina lärdomar från detta är bl a:

  • Våga utmana dig själv.
  • (Rätt) utbildning är inte allt. Personlighet och driv är minst lika viktigt, men då måste man ju få chansen att visa framfötterna först vilket är svårt när man kommer utifrån och söker sin “måltjänst” direkt.
  • Att jobba på en större arbetsplats där det finns karriärsmöjligheter är en stor fördel i sammanhanget.

Jag tycker att du gör helt rätt som tar dig en ordentlig funderare på hur du ska komma vidare. Att du inte har den lönen du önskar vid 27 års ålder (och 2 års arbete) är nog inte det som hade bekymrat mig mest, utan jag hade precis som du är inne på fokuserat mer på hur du ska komma vidare på sikt.

3 gillningar
16

Har inte mycket till utbildning att skryta med.

Bestämde mig för att bli yrkesofficer när jag var fyra år gammal och funderade sedan aldrig på något annat innan jag blev nekad att göra värnplikten under gymnasietiden. All motivation för skolan försvann helt och jag gick ut det samhällsvetenskapliga programmet med ett “samlat betygsdokument” (alltså inte ens en gymnasieexamen).

Var sedan arbetslös några år och fick göra diverse praktik via Arbetsförmedlingen, innan jag till slut fick min första anställning, varefter det gick ungefär så här:

Nattdeltidare på terminal → Heltidare på terminal → Lagerarbetare → Lagerförman → Budbilschaufför → Lastbilschaufför

Ådrog mig en skada i arbetet så jag blev tvungen att avsluta chaufförskarriären. Fick i födelsedagspresent av min yngre bror att skriva högskoleprovet och fick 1.9 i resultat. Lyckades med det som hjälp mygla in mig på en YH-utbildning till logistiker på högskolan (uppfyllde egentligen inte antagningskraven på grund av otillräckliga godkända poäng i gymnasiet). Blev under min första LIA-period erbjuden en tjänst hos praktikanordnaren, varefter det gick typ så här:

Trafikledare → Teamleader trafikledning → Lokal projektledare → Projektledare på nationell nivå → Projektledare i internationell tjänst → Utlandsstationerad projektledare i internationell tjänst → utlandsstationerad systemutvecklare/BA i internationell tjänst

Blev sedan rekryterad som extern VD till ett företag (extern i bemärkelsen att jag inte tillhör grundarna/ägarna eller deras familjer), där jag sedan självmant tog ett steg nedåt till driftchef tidigare i år efter att - ingalunda ensam men i en drivande roll - helt vänt företagets ekonomiska utveckling till det bättre.

Då jag inte har vidare mycket utbildning att skryta med så kan jag inte direkt påstå att den har gynnat mig särdeles mycket (utöver att jag kanske aldrig fått jobberbjudandet som trafikledare utan att läsa en utbildning till logistiker). Logistikutbildningen var dock mer inriktad på produktionslogistik än transportlogistik, så i övrigt tror jag inte heller den spelat någon vidare roll. Därtill är jag av den introverta personlighetstypen och har en släng av ASD.

Jag fick mitt första jobb när jag var 24 år gammal och är i skrivande stund 42 år, har under mina år skickat många arbetsansökningar innehållande såväl CV som personligt brev men har inte fått ett enda jobb den vägen.

För min del har det mest handlat om att halka in på ett bananskal, sedan visa stort driv och engagemang och arbeta mycket och hårt. Ryktet har väl sedan spridit sig antar jag… Att ha ett hyfsat intresse för ekonomi, juridik och IT har sannolikt hjälpt en del på vägen och därtill har jag på egen hand lärt mig viss grundläggande programmering, bokföring, etc som kommit väl tillpass med tanke på de arbetsuppgifter jag haft eller varit intresserade av och sedan gett mig på.

Det jag personligen tror har gagnat mig mest är att jag är väldigt effektivitetsfokuserad. Kombinerar man det med lite intresse och hårt arbete tror jag man kan komma långt.

3 gillningar
17

Åh vad många bra svar! Det är otroligt inspirerande att läsa, tack för att ni delar med er.

@Pareto tack för tips! Jag känner till begreppet Ikigai, har faktiskt kollat på en hel del videos om just detta men har inte funnit min Ikigai (än) vilket ju är en anledning till att jag mår så pass dåligt. Att jag saknar syfte. Jag har en del hobbys och är helt okej på dessa men jag tänker alltid att “det finns redan folk som gör det där (bättre än mig) så vad är meningen?” Ungefär så.

@axr Åh, det lät sannerligen odramatiskt. Nästan så att jag vill skriva personligt brev nu! Felet jag gör (inser jag nu) är att jag skriver på tok för långt och personligt. Skäms också alltid efteråt för att det känns som att jag skickat in en självbiografi. Tack för tips!

@Xiro Tack för att du delar med dig och tack för tips!

@Parabola Åh vad inspirerande! Jag glömmer oftast att vägen inte är rak och att man inte alltid vet vägen i förväg. Jag blir istället stressad och tänker att det betyder misslyckande men icke. Bra påminnelse! Detta är precis varför jag vill höra hur folk har kommit dit de är idag eftersom man tenderar att bara se den nuvarande positionen de innehar och glömmer att det gått en väg dit och troligtvis inte en rak sådan.

Jag tror att en del av mitt problem är att jag känner att allt är omöjligt så länge det inte finns en utstakad väg.

Jag fick absolut ut något av det du skrev, tack!

@Johann Hej och tack!
Svar nej - jag har inget av dessa (än?). Många av mina tidiga jobb är inte i branscher där det används flitigt - men nu är det ju väldigt aktuellt för mig. Jag ska ordna med det!

Jag tycker det är väldigt jobbigt att söka jobb, jag tycker det är svårt att framhäva mig själv. Intervjuer däremot, det skulle jag vilja säga att jag är bra på, så det går i princip alltid bra när jag får en intervju men det är just foten in som jag tycker känns nästintill omöjlig. Och som sagt har jag aldrig ens fått ett svar när jag sökt dessa tjänster och jag vet att det borde göra en mer motiverad men jag vill bara gräva ner mig.

Ja, precis men eftersom majoriteten av dessa jobb finns i kommuner så är konkurrensen oftast mindre i mindre kommuner.

@Bjpenn Tack för tips, inte hört om den tjänsten förut!

Ja, jag tänker också i de banorna. Praktik vore guld värt!

@Elime åh vad spännande. Det är sånt här som ger mig hopp!

@MattiasA90 @wizzman
Jag upplever att många har gått just den här vägen, att det dyker upp möjligheter mer ofta än att man aktivt söker sig till dessa. Väldigt inspirerande läsning!
Jag jobbar inte på ett företag, därav är det svårare att ta sig uppåt och utvecklas.

@E.D
Stockholms län. Ja, mer än gärna! Det är min dröm att kunna jobba hemifrån. Men vad jag förstått det är det mer av en lyx som man inte kan förvänta sig som ny i branschen.
Jag har varken läst beteendevetenskap eller HR. Min linje är mer åt samhällsutveckling. Men tack ändå!

@Alecci imponerande hp-resultat! Det öppnar ju en mängd dörrar, tom. låsta dörrar i ditt fall. Häftig resa!

@Smuts
Har du lust att dela med dig av vilka utbildningar du läst?
Haha, jag har faktiskt lyckats undvika just dessa två klyschor.

Bra tips! Och tack :slight_smile:

Det är så himla kul och lärorikt att få ta del av era olika vägar!

Den röda tråden i den här tråden verkar ju vara att erfarenhet, driv, intresse, hårt arbete och ett kontaktnät som byggts upp över tid ger möjligheter som en utbildning inte kan mäta sig med.

Jag tänker att jag inte ska vara lika bitter när det kommer till att min utbildning inte gett mig jobb inom branschen än, att allt är steg på vägen och att olika stopp fyller sin funktion även om jag kanske inte ser funktionen där och då.

Men som jag tidigare nämnt så upplever jag att det är väldigt svårt att få in den där foten, speciellt idag, det känns som att det är så extremt hög konkurrens. Att alla har topputbildningar och ett stort kontaktnät innan man fyllt 25. Jag känner att jag ligger efter, och det stressar mig enormt mycket.

6 gillningar
18
  1. Jag jobbar som psykolog sedan 5 år (är 32 år nu). Jag fattade tycke för det när jag var 12 år redan och kämpande med högskoleprovet i 2 år innan jag kom in på utbildningen. Studerade första året på programmet och läste en termin om psykologi allmänt innan jag kom in. Trivs otroligt bra. Heltidslönen är 47 för mig (hoppat lite inom organisationen så kunnat klättra lite i lön) men jobbar bara 60 % för att täcka min vardag. Just startad AB och jobbar som konsult på 20 % på annat företag inom primärvård för att få in pengar till verksamheten.
    Jag upplever att det har varit enklare för mig som man att arbeta inom sjukvården så fått en del gratis tack vare detta. ^^
    Jag har alltid försökt hitta något lite svårare jobb (söker som chef nu) och testar med det och tänker att det ser bra ut på CV när man gör saker som sticker ut lite.

Jag har standardbrev sedan 15 år med personligt brev som jag har justerat med åren bara. Tänker inte heller att det säger så mycket men jag har inte vågat skippa det än. Försöker dock vara noga med att sticka ut med någon rad i mejl om det skickas ut så och fråga om tjänsten till ansvarige, även om jag inte ”vågat” ringa än.

Använd triangeln som visades ovan och fundera vad du gillar och skit i normen. Måste du jobba heltid verkligen? Jag har jobbat 60 % nu och ska jobba mer just för att få igång företaget lite. Tanken är att kunna lita på företaget mer framöver och mindre på fast anställning. Men tar det stegvis. Går det bra med konsultarbetet går jag ner 10 % mer i fasta anställningen helt enkelt. På detta sätt kan jag umgås med vänner och kanske hitta nytt sidoprojekt. Ska i dagarna starta en podd om begrepp inom psykologi exempelvis. Trodde jag aldrig för en månad sedan men blev pepp på det så förbereder för det helt enkelt. ^^

1 gillning
19

Hur kan man få erfarenheten som krävs för kommunjobben? Till varje tjänst finns det väl alltid en “inkörsport” via en annan tjänst?

Finns det möjligtvis utanför kommunala sfären antingen liknande tjänster, eller annorlunda tjänster men där man får liknande kompetens? Jag tänker att en potentiell inkörsport för dig kanske kan vara att skaffa en jäkligt snygg LinkedIn-profil, få kontakt med rekryterare, och gå in 1-2 år antingen direkt i ett företag eller som konsult, innan du söker till kommunjobben? Då med högre chans att få drömjobbet.

Men jag gissar bara, för jag har varken samhällsvetenskaplig examen eller vet vad du letar efter för position :slight_smile:

1 gillning
20

@Kim_elis
Häftigt att känna ett sånt kall. Starkt jobbat med HP!
Det kanske inte är så men jag upplever att folk som startar eget eller liknande oftast kommer från mycket erfarenhet eller har en bra utbildning i ryggen, precis som i ditt fall. Det är också lättare att våga ta steget eller känna att man kan göra vad man vill när man vet att man har något att falla tillbaka på (en attraktiv utbildning, bred erfarenhet/kunskap eller båda delarna).