Jag tror inte att det behövs men det underlättar onekligen! Men tänker att man kan ta saker pö om pö och testa helt enkelt. I värsta fall går det inte. Jag börjar som konsult inom primärvården där det är rätt säkert inflöde mm för att ev sedan starta och ha egen mottagning men det får bli mer framöver när jag känner en större trygghet. ^^
1 gillning
Som jag läser ditt inlägg har du inte riktigt gjort analysen kopplad till ditt område. Det är ganska vanligt att utbilda sig inom något, sedan komma ut och så krockar allting med verkligheten. De där tjänsterna man har tänkt sig kunna söka finns inte eller så finns det personer med helt annan bakgrund som mycket lättare kommer ifråga för tjänsterna ifråga.
Jag är själv civilekonom och hade miljö som inriktning. Det var ett idealistiskt val men verkade ligga i tiden. Dock var utbildningen som jag läste tydligt före sin tid. När jag kom ut för 20 år sedan fanns ingenting att söka inom miljö som inte handlade om forskning. Idag skulle läget se helt annorlunda ut och att t.ex. få tjänst inom någon stor organisation som hållbarhetscontroller hade legat nära till hands. Idag är det ett normalt yrke, det var det inte då. I den mån sådana tjänster fanns så handlade det om fabriker med stora utsläpp och till den tjänsten rekryterade man främst någon ingenjör eller liknande.
Inom vissa områden krävs det master, inom andra gör det inte det. Jag tyckte själv att det var roligt att plugga så att plugga länge var aldrig någon issue för min del. Det här med att “plugga för att få ett jobb” uppfattade jag då som en bonnig idé. I min värld var det självklart att “plugga för att plugga”.
Att få jobb var mer en biprodukt av pluggandet, inte ett givet mål.
Jag jobbade i flera år inom kommunal förvaltning men insåg efterhand att det inte var min grej. Jag lärde mig mycket där men kom ingen vart karriärmässigt. Sedan hade jag en fas på flera år när jag stegvis rörde mig till den internationella sektor som jag jobbar idag. Jag hade redan tidigare haft idéer om att jobba internationellt men inte riktigt förstått mig på hur jag skulle komma dit. Som ung hade jag svårt att riktigt tro på mig själv och våga söka sådant där konkurrensen var hög. Idag har jag förstått att man behöver satsa på det man är bra på. Är man bra så lyckas man. Det handlar mycket om att förstå vad man är bra på och att våga satsa på det.
Jag tror inte på att prata om att utbildning eller erfarenhet som generell väg till det ena eller andra. Det avgörande är dels att ha satsat på områden man är bra på dels att ha en väldigt tydlig plan. Inom vissa områden krävs det att man gör praktik för att få jobb. Inom det område jag själv jobbar har vi massor av praktikanter hela tiden. När det uppstår ett vikariat så finns det alltid någon att anställda. Är praktikanten man har för tillfället bra så blir det den som får erbjudandet. Att söka jobb utan att ha gjort praktik är förmodligen helt meningslöst eftersom alla man konkurrerar med har gjort det.
När det gäller personliga brev så beror det nog mycket på vilken typ av jobb man söker. När man söker juniora jobb skulle jag säga att en viktig faktor är att ha bra koll på begreppen inom branschen. Inom alla branscher finns olika förkortningar, roller och begrepp som är viktiga. Kan man dem hyggligt blir allt genast mycket enklare. Man behöver också lägga tid på att skriva brev som fungerar som svar på annonsen. Generellt svammel (vanligt!) är inte bra utan brevet ska innehålla information om de punkter som listas i annonsen, i en eller annan form. Att försöka “blåsa upp” små erfarenheter till stora är ingen framkomlig väg generellt. Det är bättre att vara öppen med att sakna viss erfarenhet än att bli påkommen med att ha angett X som erfarenhet när det är Y som efterfrågas. På en intervju skulle det bli svårt att hålla masken och ingen skulle egentligen tjäna på det heller.
Att söka jobb generellt handlar i min värld mycket om att ha en bra story. På en intervju är det ideala att kunna hitta på en berättelse som innebär att precis allt du gjort i livet har varit förberedande moment för att få precis just det här aktuella jobbet. Så har det sannolikt inte varit i verkligheten men lyckas du med det har du stor chans att få många jobb. Jag har lyckats själv ibland. Det handlar om att vara selektiv med sina erfarenheter och lyfta fram sådana som stödjer tesen att du passar bra för rollen.
I ditt specifika fall vore ett bra första steg att definiera om du vill jobba inom offentliga organisationer eller något helt annat. Det spelar väldigt stor roll för hur du bör tänka. Jobbsökande inom offentliga organisationer är något annat än inom privata företag. Jag jobbade en kort period på ett stort välkänt börsbolag. Det var en bra och attraktiv arbetsplats och det var inget fel med min roll där. Dock vantrivdes jag och gick varje dag och funderade på vad som var meningen med arbetet. Jag fick sedan ett bra erbjudande inom ideell sektor och lämnade efter tre månader.
En generell lösning på problemet att inte få jobb med utbildning inom samhällsvetenskap och humaniora är att vidareutbilda sig till arkivarie. Det finns förstås andra vägar att gå men det är en patenterad lösning för historiker, geografer och andra som valt utbildning på idealistisk grund och sedan helt oväntat upptäckt att det inte fanns några jobb att söka. Det förutsätter inte några andra väsentliga talanger än den nördighet som ofta var grunden bakom utbildningsvalet från början. Det låter kanske ironiskt när jag skriver om det så här men jag uppfattar det som ett bra val. De av mina bekanta som gått den vägen har varit nöjda.
1 gillning
På temat personligt brev så behöver du bara svara på två frågor:
-
Varför söker du denna tjänsten?
A
B
C -
Varför ska vi välja just dig?
A
B
C
(Sen kan jag ju lägga till att väldigt många är förvånande dåliga på att svara på dessa frågorna.)
6 gillningar
Jag skulle satsa på att ta jobb som utredare eller handläggare på en statlig myndighet. Ha jobbat både som arbetsförmedlare och utedare inom sjukförsäkringen på fk. Ingångslön ca 30 000 kr utan lång annan myndighetsefarenhet.
Många PA och statsvetare och säkert din utb som finns på dessa.
Tänker också CSN migrationsverket osv söker ofta folk. Många myndigheter framförqllt FK skulle ja säga har svårt att rekrytera i perioder och är en riktigt bra ingångsport till andra utredartjänster privat i kommun regioner osv.
Även socialtjänst har svårt att rekyrtera. En vän till mig som är utbildad personalvetare fick nyss jobb på soc, aldrig satt sin fot där förut och fick 37 000 kr i lön.
1 gillning
Jag var i en liknande situation. Jag sökte mig utomlands där rollen jag hade fanns i större utsträckning för att sedan komma tillbaka med mer och väldigt intressant erfarenhet. Hade också en bostadsrätt men iom utlandsflytt så kunde jag hyra ut den under tiden som jag var borta utan problem.
Arbetar med film effekter efter 2års KY utbildning som det hette då efter att ha arbetat som elektronik konstruktör ett tag och märkt att det inte var min passion.
1 gillning
Jag känner igen mig i det du skriver. Är i ungefär samma ålder som dig och jobbade tidigare i butik i många år. Min karriär stod helt still och jag hade ångest över att jag inte kom någon vart. Trots att jobbet i sig kan vara stimulerande så avskydde jag till slut det för att man inte utvecklas mer efter en viss gräns.
Bestämde mig för att testa något annat och sökte jobb som utvecklare/programmerare då jag har ett enormt intresse av det men tyvärr ingen utbildning (kan kalla mig självlärd). Jag fick genom en vän kontakt med ett it-företag som tog in mig trots att jag saknar utbildning. Jag älskar verkligen mitt jobb och det är en fröjd att gå till jobbet varje dag. Längtar till måndag redan på fredag kväll. Det jag vill förmedla är att du kan hitta ett jobb som du längtar till och tycker om att gå till. Det handlar mycket om att förstå vad man faktiskt tycker om att göra och våga testa något nytt. Lycka till!
2 gillningar
Rekryterar själv just nu. För mig är brevet viktigt, men det behöver inte vara fancy på något sätt. Svara på frågorna och du är bättre än 80% av ansökningarna. Dessutom, och kanske ännu viktigare, är du mycket bättre förbredd till en eventuell intervju.
2 gillningar
Utbildning: ej färdigställd kandidat i systemvetenskap.
Tror jag har typ 10 hp kvar, alltså typ lägga fram uppsatsen och få den godkännd. Men jag lyckades av ren slump få ett jobb som utvecklingsingenjör på ett stort svenskt verkstadsbolag.
Det gick ganska bra, jag hade intresse för produkten och kunde ju “utveckling”, dock av IT och inte av den typ av maskiner jag jobbade emot. Men det spelar mindre roll, det gick att lära sig. Jag är ganska praktiskt lagd och och är fordonsintresserad så it utvecklingen gick att omvandla till fordonsutveckling. Nu blev jag ju ingen typisk konstruktör utan mer av en kravställare på produkten och vi jobbar med systems engineering som metodik så det gick att omsätta it-utveckling till att bara tänka fordon istället.
Nu har jag bytt jobb och jobbar inom samma företag men mer mot it. Nu är jag datanalaytiker och jobbar på försäljningsregionen. Lite friare arbete och inte samma tunga processer, mer av att vara kreativ och lösa problem snabbt både för oss inom försäljningsregionen men främst för våra återförsäljare. Ganska typiskt business intelligence jobb. Fördelen med min bakgrund inom utveckling av produkt/produktkänedom och IT har varit ganska givande.
Lönen är okej, jobbar trotts allt i en liten stad, där bostadspriserna inte är skyhöga. Har grundlön på 40 i månaden, helt fri arbetstid och plats, inte mycket möten, bonus, möjlighet till övertid (utnyjar det inte alltid men det blir ändå några timmar här och där när jag känner att det krävs). Så i snitt har jag i år tjänat 45/mån. Är 30 år gammal och ganska nöjd med tillvaron.
Inser att jag hade tjänat betydligt mer i sthlm, säkert över 50. Men där hade jag inte haft råd med hus eller bilar då min sambo pluggar.
1 gillning
Här kommer mina reflektioner, jag är 61 år och är numer 50% pensionär. Jag har bara gymnasiepåbyggnad men har lyckats hitta bra arbetsgivare under alla år med vilja att satsa på att utbilda personalen samt intern personalrotation.
På så vis har jag jobbat inom olika branscher där jag genom företagens betalda utbildningsinsatser provat på massa kul (innesälj, service dispatcher, produktchef, inköpschef, teamleader it-servicedesk för att nu tillslut jobba statligt inom arbetsmiljö/miljö/elsäkerhet och kvalitet).
Inget csnlån, inte betalt en krona i utbildning. Vet att det är andra tider nu men hoppas det finns många arbetsgivare där ute som fortfarande förstår vikten att vidareutbilda sin personal. Så jag hoppas du kan hitta rätt arbetsgivare i första hand där rollen kanske inte är 100% från början men där du ser utvmöjligheter…
Stämmer verkligen in i kören här. Precis så här har jag fått alla mina meningsfulla jobb. I mitt fall har det främst varit en bieffekt av att jag velat ha mer information om arbetsplatsen innan jag eventuellt sökt tjänsten, men just det intresset och den noggrannheten är nog inte oviktig för en arbetsgivare. Det är rätt svårt att bli av med folk från fasta tjänster i offentlig sektor.
Det tror inte jag stämmer. För mig har det varit jobb på universitetssjukhus, dvs tjänster som måste utlysas offentligt och stora organisationer. Jag tror att det handlar om att det är väldigt svårt att på ett meningsfullt sätt särskilja välförberedda kandidater utifrån CV+intervju, men om man har hållt sig framme och visat upp sig på ett eget sätt sticker man ut från mängden.
2 gillningar
Jag har själv gått på regelrätta arbetsintervjuer ett par gånger och nästan aldrig fått något den vägen, däremot har ovanstående strategi landat flertalet jobb åt mig, det är inte inom sälj eller dyl. utan olika ganska tekniktunga branscher.
Som jag skrev innan tror jag det handlar om att visa att man vågar ta initiativ och också ser till ro saker i hamn även om det är obekvämt.
2 gillningar
Utan att nödvändigtvis lägga någon värdering i det så var det min tanke också. Idag är många företag bakom en vägg av rektyterare så att det kan vara svårt att få tag på rätt person ens om man söker ett utannonserat jobb. Men jag kan tänka mig att chanserna att t.ex. knalla in i en bilhall och säga att man vill jobba som säljare är bättre än att ringa till en bank och säga att man vill jobba med deras IT-säkerhet.
Med det sagt så tror jag mer på om man genom lite research osv kan “råka” möta samma personer i något annat sammanhang och skapa en relation innan man sen vill göra affär. Det är väl för övrigt så bedragare ofta arbetar men tillvägagångssättet lär fungera även med godare avsikter.
Det är jättelätt att få kontakt med en rekryterare. Bara skriv på linkedin:
”Hej, jag heter X och duktig på Y. Jag tror att jag hade passat bra på er arbetsplats. (Och ser att ni har tjänsten som Z annonserad).
Har du tid till en kaffe?”
Sparar oerhört mkt tid för alla parter. Ingen kommer säga nej
Det låter jobbigt att inte hitta rätt.
Har läst medicin och har nog haft en typisk läkarkarriär. Och valt rätt specialitet utifrån mitt intresse.
Vet dock hur det känns att inte trivas på sin arbetsplats/arbetsuppgifter och bytt så fort som det har varit möjligt. På det viset har jag hittat bra chefer och bra arbetsplatser som gett mig energi vilket i sin tur boostar karriären.
Håller jag med om tidigare trådskrivare- gör ngt åt det nu! Det finns inget som tar så mkt energi.
Jag vet inte hur det fungerar hos dig men i mitt yrke hittar får man de bästa jobben via kontakter. Även mina första underläkarjobb fick jag för att ngn jag kände kunde säga ngt bra om mig.
Kanske ta kontakt med dina gamla kursare, vem har ett bra jobb, en bra arbetsplats.
Lycka till!
Utbildning: redovisning och revision och jobbar som ekonom/controller.
Redan i början satt jag ett mål att jag bara jobbar för stora organisationer/företag.
Jag ändrar aldrig personligt brev. Samma till alla arbetsgivare.
Eftersom CV/personligt brev ser generellt ganska bra ut, har jag lätt att få komma på intervjuer där jag får prata.
2 frågor som jag försöker att hitta svar innan intervjuer:
- vad är det som lockar mig att söka tjänsten?
- varför ska de välja just mig?
Min lön har ökat 100% jfr med 2015.