Hur ska man lära barnen spara när de blir självständiga vuxna så att de fortsätter och göra det och inte misstag man själv gjorde? Framförallt spara i fel saker.
Själv har jag ju världens chans att ge mina barn den bästa chansen att låta sina pengar växa tidigt i åldern. Jag vill lära mina barn att spara pengar och spara i globala indexfonder tidigt och sedan försöka att hålla i det så att de kan använda pengarna för att slippa jobba livet ut.
Jag och min sambo sparar till barnen men inte i deras namn utan vi har det separat och det är våra pengar. Vi tänker att dessa pengar ska lyckligtvis gå till dem när de blir äldre och vi tänker hjälpa dem ekonomiskt med sådant som behövs, kanske bostad, plugga, körkort, bil osv.
Men helst vill jag att de blir som jag själv när det gäller pengar och skulle kunna ge dem hela summan och att de förvaltar den väl med det jag lärt dem.
Hur gör ni? Vad har ni för tips?
En tanke som slagit mig är att det barnen sparar dubblar jag så länge de sparar till något långsiktigt och ändå kan leva på de pengar de har kvar.
Du behöver inte göra någonting alls! Det där är genetiskt så om det finns där så kommer det komma automatiskt. Annars får de helt enkelt lära sig den hårda vägen.. Om nu ens det hjälper.
Om barnen tex vill köpa något i spel nu nu nu som jag behöver godkänna säger jag att de måste vänta 1 eller flera dagar för att om möjligt lära dem stävja impulsköp. Vet inte om det ger något resultat men man kan ju hoppas.
Jag har börjat spara först på senare år men har sparat ihop en rejäl slant till ungarna som de fick när de blev vuxna. Skulle vilja beskriva mig som en ekonomisk katastrof fram till för några år sedan. Trots detta har mina barn blivit genuina ekorrar som mångdubblat de sparpengar de fick från mig! Ju äldre jag blir ju mer förstår jag hur lite jag förstår och hur lite man egentligen kan påverka - önskar jag begripit detta i unga år tänk så mycket möda jag kunnat spara!
Att vänta till något står på spel för dem på riktigt. Då lär de sig. När inget står på spel så blir det lite blahablaha. Man kan prata om det när de är mindre (typ 7) men vänta med att driva på till de faktiskt vill ha/göra något själva. Man ska inte börja hetsa när de knappt fattar vad pengar är.
Sedan är mitt standardråd att se till att de har de pengar de behöver. Dvs att de har extrajobb när de är tonåringar. Det är när de känner för mycket brist som det blir problem med både sparandet och de ekonomiska besluten.
Nu blir det anekdotiskt, men jag är ju en sån där genetiskt hopplös unge. Mamma ekonomen lät mig föra kassabok, tog sig tid och tålamod för att sitta ner med mig och budgetera utifrån Konsumentverkets siffror och jag brände ändå sparandet jag fick tillgång till på fest och resor och levde lön till lön. De har även behövt rädda mig ur knepiga ekonomiska situationer pga mitt slarv i tidiga 20-årsåldern när något varit på väg till kronofogden. Jag hade inget långsiktigt sparande förutom till barnen fram till för ett år sen (är 40+). Jag skärpte mig när jag fick barn men beteendet med spontanitet och lön till lön har hängt kvar länge.
Nu är det jag som har full koll på hushållsekonomin och som har skapat förutsättningar som gör att vi som familj går in i det nya året utan kreditkortsskulder trots utlandsresa, flera dyra bilreparationer och ett större nödvändigt möbelinköp. Sparande ingår och det finns pengar kvar i slutet av månaden. Biljetter till kommande roliga aktiviteter i vår är förbetalda. Jag pratar med barnen om ekonomi och visar hur jag gör och tänker, men det är tydligt att vissa av barnen är slösa och andra spara.
Jag är förstås tacksam för allt mina föräldrar gjort men hade önskat att de inte räddat mig fullt lika mycket när jag var ung vuxen eftersom det tog tid för mig att sluta räkna med dem som möjlig borgenär, typ. Och att få bli självständig tog därmed lite längre tid. Hade det varit så farligt om jag fått en prick när jag var 19? Den erfarenheten kommer säkert påverka hur jag bemöter mina barn i liknande situationer i framtiden. Misstagen är nog inte så allvarliga i början av vuxenlivet, husrum i kris kan vi bjuda på hellre än Swish.
Intressant med erfarenheter från en “slösa”. Det verkar ju annars vara mest “spara” här. En kategori som jag själv tillhör och när jag tänker tillbaka på mitt liv har jag alltid varit en sådan. När jag inte hade egna pengar var det godis som var det dyrbaraste och även där kommer jag ihåg att jag sparade in absurdum.
Nu har jag har märkt rätt fort att åtminstone ett barn är en spara precis som jag själv. Tendenser till uppskjuten belöning och sparande kunde man se redan vid 3-4 årsålder. Jag är inte det minsta orolig där att det ska bli en slösa och även om jag hade varit det så är det inte så mycket att göra något åt saken än (precis som du skriver) låta de få ta konsekvenserna av kortsiktighet och spontana beslut.
Ah, jag hade kompisar som sparade godis och jag kunde inte begripa hur det gick till. Jag äter det jag vill och slänger resten
Det där med uppskjuten belöning kan jag dock märka av nu när jag är “på andra sidan”. Jag flyttar hela tiden fram gränsen för vad jag ska ha uppnått i sparande eller investerande innan jag “får” belöna mig med det där som jag faktiskt sa att jag skulle göra som belöning. Då är det lättare att ge något till andra, vilket iof också blir en slags belöning. Beteenden är sjukt intressanta.
Prata teori, värderingar och visa exempel. Sen är praktik lika viktigt, låta de ta egna beslut och göra misstag där de faktiskt för ta konsekvenserna av sina beslut. Det går inte att lära sig gå utan att falla! Kan du komma på en enda sak du lärt dig och blivit bra på utan misstag i massor? Se till att allt det är befäst i kontrollerad miljö i uppväxten där konsekvenserna är betydligt mildare än när man är vuxen men känns och upplevs lika starkt!
Sparande och investerande är precis som allt annat när det kommer till lärandet. Vanan skapas också precis som alla andra vanor!
Det finns mycket forskning både när det gäller lärandet och vaneskapandet.
