Hej
Jag och min man är 55 år. Vi bor idag i ett hus värt ca 8 MSEK. Vi funderar på att sälja och när vi gör det kommer det att bli en bra vinst.
Nu har vi hittat två fina boenden:
Hus 1. Läget är bättre än det vi har idag, men vi kommer att behöva låna ytterligare 2-3 MSEK för att kunna köpa detta. Vi vill egentligen inte ha mer lån o kostnader, men skulle klara det ekonomiskt.
Hus 2. Huset ligger fantastiskt i naturen, men ligger inte alls på ett så attraktivt läge som nummer 1. För oss ligger detta väldigt vackert men är enligt marknaden inte ett attraktivt läge i den meningen. Detta huset är billigare än det vi har idag, 5 MSEK.
Om vi tänker att vi säljer om 10 år så kommer värdeökningen att vara betydligt högre på hus 1. På hus 2 kanske obefintlig.
Hur hade ni resonerat om ni var i samma ålder som vi?
Jag o min fru är i ung samma ålder och leker med tanken på att flytta. Det enda med ekonomi vi tänker runt ev nytt hus är att binda upp så lite kapital som möjligt i det. Ev framtida värdeökning är helt ointressant, vi ska bo där vi trivs och inte där vi tjänar mest i avkastning. Husets avkastning räknar vi i trivsel per m2 medans vi bor där
Köp ett boende som ni vill bo i, trivs i och har råd med. Kanske ska ni stanna, kanske är det en lägenhet, kanske är det en stuga i skogen, men det kan bara ni svara på.
Att optimera boende efter värdestegring känns helfel. Ett boende är ett boende och som 50-åring själv skulle jag inte “optimera arvet” riktigt än s a s.
Instämmer med @anon84430615 och @angaudlinn - köp för att bo där ni vill (och kan finansiera). Vill ni maximera värde så är det en helt annan kalkyl.
Om jag själv skulle flytta idag skulle jag även fundera lite över vilket boende som skulle fungera bäst även högre upp i åldern. Det är lång tid kvar, men man vet aldrig om man trivs fantastiskt och blir kvar längre än man tänkt sig från början.
Jag hade resonerat som om, har man inga problem ekonomiskt, så skulle det dyrare alternativet vara mer attraktivt.
Då kan ni köpa det billigare alternativet om 10 år med ordentlig hävarm från det dyrare alternativet och kanske tom vara skuldfria som pensionärer.
Men det är en risk att tänka så men samtidigt ett vinnande koncept att våga utmana sig.
OM nya lån är aktuellt i er ålder. Skaffa de medans ni kan. Bankerna fokuserar på lön/inkomst/pågående livsvarig pensionsutbetalning.
Tillgångar i form av andra obelånade fastigheter, sparande (t ex tjänstepension), skog, lösöre vill de ogärna ta hänsyn till även om värdet överstiger lånen med faktor x3, x4, x5.
Hamnade i den sitsen själv och blev förvånad hur strikt de räknade. (Var då 53år). Så är ni under en ”omställningsfas” i livet avvakta t ex med att lösa bort lån om det kan behövas nya inom några år.
Beror helt på vad ni uppskattar.
Nu som runt 65 vill jag helst slippa sådant jag brukat göra själv. Dvs Måla husets olika delar, Renovera ytskikt av alla möjliga slag ute som inne.
Sådan har vi i stort sett gjort klart för dom närmaste 5 åren i alla fall. (Om man är ok med lite “gamlingsslitage” och kanske nästa ägare ändå vill byta vårt 90-talskök. Kanske 10 år till och med kan funka)…
Vore även nice att slippa fixa med en stor trädgård med träd och buskar och skotta snö etc och sanda mm.
kanske vi också säljer. om 5 år eller så.
OM det fanns skulle jag kunna tänka mig ett typ halverat hus/radhus boende.
Ett plan, kanske max 100 kvadrat, ett garage, en bilplats. liten tomt på säg 250 kvm^2.
Tyvärr är sådana ovanliga här i alla fall hyfsat placerade.
Har också börjat tröttna på att mecka med gamla bilar i garaget eller på egen garageplan.
Kanske köper något i bilväg med säg rejält med garanti kvar på om 5 år. “Slipper” då mecka . Då kan jag klara mig utan garage. Bara en P-plats skulle funka.
Dvs. Byta upp sig på större dyrare hus skulle varit totalt ointressant för mig/oss som 55 ish då vi planerade att börja tagga ner på jobbandet en del runt 60 redan.
Vi ville verkligen inte bränna pengar på boendet i onödan. Vare sig i drift eller räntor eller renoveringar.
Om vi bytte ner oss nu till mindre radhus eller en lägenhet skulle vi bli helt skuldfria och få låga boendekostnader och få lite pengar över till en nyare bil.
DET känns helt rätt. Vi eldar hellre pengar på långa resor till varma länder.
Beror på vilka mål ni har. Har ni lust att jobba i 12 år till eller vore det skönt med lägre kostnader?
Kan ni tänka er att bo i båda alternativen tills man får bära ut er, eller är det en tydlig plan att sälja igen om ca 10 år?
Hursomhelst, jag hade tvekat lite att dra på mig riktigt höga lån inför pensionen. Med hög hävstång kommer också högre risk.
(I övrigt fascinerade hur många som yrar om lägenhet. Som att svara ”bacon” på frågan om vanilj- eller jordgubbsglass är godast…)
Farfar bodde i hus i liten by till 93 års ålder (tänk skotta snö, hugga ved, gå med hund och trädgårdsfippel, svära åt ungjävlar a la en man som heter Ove) sen in till äldrevård de sista 3 åren då knoppen inte hängde med. Tror han hade trillat av pinnen långt tidigare om han bott i lgh. Med dagens gym, medicin, AI hjälpmedel, hälsobloggar och dylikt borde vi väll förvänta oss leva minst lika länge. Bör kanske tilläggas att tung skogs, gruv och järnvägsarbete under 30 och 40 talet troligtvis la en bra fysisk grund att stå på. Tror man ska bo där man trivs och kan aktiveras oavsett om det är lgh eller hus. 55 är fan ingen ålder! som farfar hade sagt.
Hej, jag tror att vi kommer att arbeta minst 10 år till. Vi har ingen strategi där vi tänker att vi ska sälja inom en viss tid. Vi bor tills vi vill göra något annat. Min rädsla är nog att om vi sätter oss i ett billigare hus så blir det betydligt svårare att sedan köpa ett dyrare när man är ännu närmre pensionen.
Vill ni absolut ha det dyrare så är det nu ni ska köpa det, inte senare. Som sagt tidigare i tråden, det är inte säkert att ni kan ta nya lån om fem år.
Om man främst vill optimera investeringarna är det en bra strategi att hitta ett hus som har olika former av utvecklingspotential. Tex i ett område som är på väg att gå från sommarstugeområde till permanentboende eller där man planerar att bygga ut ett område. Tex i Stockholm skulle jag kika på områden som gynnas av förbifart Stockholm eller utbyggnad av lokaltrafiken. Likaså områden som idag har lägre status men med utvecklingen och läget sannolikt kommer att bli mer populära i framtiden.
Skulle alltså inte satsa på någon av husen du beskriver om syftet är ekonomisk optimering, men om jag var tvungen att välja så skulle jag ta hus 1, skulle inte satsa på ett hus som marknaden anser har låg potential och det inte finns några tecken på att detta kan förändras.
Intressant tråd. Om ni gillar naturen, kanske hellre vill ha naturtom och kan spara ränta på ränta i ca 10 år på mellanskillnaden, köp för 5 å sälja för 8. Då har det ju många fördelar tycker jag?
Vi är själva i en lite liknande sits, ska vi fortsätta driva vår gård med boenden(lägenheter och häst/skog). Eller ska vi stycka ut några tomter och bygga 55-pluss till oss själva och några andra samt sälja gården. Det är inte lätta val. Inte samma tänk som när man var 30. Jättesvårt. Men vi siktar på downsizing, det är väl att börja fokusera på mindre saker att kunna vara stressad av som gäller från 50 å framåt?
