Perfekt 
(10 tecken)
Ett ytterligare alternativ skulle kanske kunna vara att belåna portföljen? Där är ganska förmånlig ränta upp till vissa nivåer.
Själv hade jag nog försökt betala direkt i så stor utsträckning som möjligt, men utan att nolla bufferten, troligtvis kompletterat med någon form av lånedel.
Förutsatt att utgiften inte är till konsumtion så skulle jag flytta över hela månadssparandet till bufferten och sedan använda bufferten till att betala utgiften. Därefter skulle jag fortsätta fylla på bufferten till önskad storlek innan jag återupptog sparandet i fonder. Var i liknande situation och hanterade det så själv då.
Resonemanget är att det är till oförutsedda och oundvikliga utgifter som bufferten är till för och här har du chansen att fylla på den relativt snabbt också eftersom du har en förvarning innan utgiften kommer.
3 gillningar
Buffert. Därför man har den ju 
Alternativt bolån men helst då om ni kan ligga kvar under 50% för att slippa tvångsamortering.
Copy-paste på @Esko då alltså
2 gillningar
Trots att det optimala säkert är att öka på belöningen så röstar jag av känslomässiga skäl för att ta det av bufferten.
Låna gör jag så lite som möjligt, och absolut inte för lyx/villhöver-konsumption. Husinköpet var (förhoppningsvis) enda undantaget.
“Den som är satt i skuld är icke fri”.
2 gillningar
För oss i hushållet har syftet med buffert uttryckligen varit en trygghet. En trygghet att kunna möta i princip alla oväntade/oförutsedda ekonomiska smällar. Inte bara teoretiskt (som i - “vi kan nog alltid utöka bolånet om vi behöver kapital” eller “vi kan nog alltid skaffa en kredit för snabbt kapital”) utan reeellt… och vi har accepterat kostnaden att värdeminskning sker över tid givet att inflationen är högre än sparräntan på kontot beloppet förvaras i.
Om utgiften uppstått nu i Augusti 2025 (när den här tråden startades) så skulle vi direkt använt buffferten för att betala utgiften.
Det som nu gjort att tråden startades… är att den här utgiften hamnar någonstans mitt emellan oväntad/oförutsedd och planerad utgift. Dvs, vi har lite tid på oss att planera hur vi vill finansiera utgiften.
Vår egen ryggradsreaktion var samma som ni förespråkat. Mer eller mindre att stoppa huvudet i sanden, fortsätta med vardagen ur ett ekonomiskt perspektiv och låtsas som om ingenting… och sen ta från bufferten för att betala utgiften när den kommer. Med några som rekommenderar att redan nu “överfylla” bufferten för att den ska gå snabbare att återfylla efter utgiften inträffat.
Jag är nästan lite förvånad att det inkommit 27 svar i tråden och ännu är det ingen som har gjort någon matematiskt optimal uträkning. De flesta går på känslan.
Det är positivt 
3 gillningar
I liknande situationer har vi hittills:
-
Ökat bolånet när det gällt renovering på huset där kostnaden varit så stor att vi inte hunnit spara ihop den. (I början av vårt husägande då vi var unga och precis börjat arbeta, samt senare när vi gjorde en större tillbyggnad och renovering där fakturan låg på ca 600 000 kr.)
-
Använt buffert och riktat sparande till bufferten både innan utgiften och efteråt för att fylla på bufferten. Även dragit ner på utgifter för att kunna spara mer.
Jag svarade nu kombo eftersom 200 000 är en så pass låg summa i sammanhanget. Jag gillar inte lån, vare sig till nära och kära eller banken. Ekonomiskt klokt eller inte spelar ingen roll. Lån ger en känslomässig börda för mig, det är inte värt det.
Det går inte att ge något rakt svar om man inte vet hur cashflow ser ut, vad det är för form av utgift (konsumtion/livsförändrande operation/ny bil/förskott på arv etc).
Spontant så betyder 650 tkr efter skatt och 10% är sparande så är det 65 tkr som sparas och 585 tkr som konsumeras.
Det går rimligen att skjuta på staplarna och spara undan mer till utgiften.
Med förutsättningarna som är givna i första inlägget och inget mer att gå på så tar jag fria tyglar och säger:
Öronmärk hela bufferten till den tvingande utgiften, det är pengar som du vet ska användas och inte finnas låsta någonstans.
Lev som om du har 0 kr kvar på buffertkonto och spara allt och lite till in på bufferten. Var beredd att sälja av från ISK om det kniper.
2 gillningar
Hmmm, det komplicerar såklart och det var lite det jag menade med:
Det är alltså lite mer som att man tänkt renovera toaletten för kanske 50k men när man börjar riva hittar man en massa murket virke och notan slutar på 187 283:50. Planerat… men oplanerat.
Ett förslag:
Men för att låna in @janbolmeson och hans klassiker då: -Varför inte båda? Dvs, ta 100k från bufferten och sälj av för 100k (el dyl) och se det som att hälften var oplanerat och hälften planerat.
3 gillningar
Tack för ditt bidrag till tråden och för att du efter lite gnissel accepterade & förklarade vad du skulle gjort givet scenariot som det beskrivits
Det borde absolut gå att spara undan mer till utgiften. Men det är ju alltid en dragkamp/balans mellan att leva nu (konsumera) och planera långsiktigt till sin framtid (spara). Vi är också flera i hushållet som behöver enas (kompromissa) om strategin.
Här finns ju utrymme att resonera om riskaptit… Om vi nu står 1 år bort från utgiften och ser den på horisonten. Då kan vi ju välja att månadsspara på bankkonto eller investera på ISK. Låg risk eller hög risk. Och avvakta med att bestämma om utgiften löses med 100% buffert (om börsens utveckling varit svag) eller med X% från ISK om börsens utveckling varit stark.
… men vad finns då kvar av syftet med att ha 200k på bankkonto som buffert?
Just ja. #andasienpåse
Alltså det optimala är ju att maxbelåna alltid och investera det parallellt i börsen, med en fallback så att man kan hantera nedgångar med tillräcklig säkerhet.
Det enda som är komplext i detta är ens känslor.
Så därför pratar vi om det.
2 gillningar
Så där ja, nu känner jag igen RT-communityn 
1 gillning
RikaTillsammans—eller hur jag lärde mig att sluta oroa mig och belåna huset för att investera på börsen. 
1 gillning
Kommer vara lite off topic nu, men det här är den mest störiga tråd jag läst.
Det grundar sig i din överlägsna ton gentemot alla som försöker hjälpa till. Och ditt tramsande om att inte våga tala om vad utgiften gäller. Blir en märklig katt och råtta-lek med ord när alla famlar i mörkret och inte lyckas pricka in svaret du tänkt dig.
Bra att du säger det. Det har inte alls varit intentionen från mitt perspektiv. Jag har uppskattat alla inlägg för det de bidragit med.
Tråden startades för att se vilka möjligheter communityn ser på det specifika scenariot - givet de förutsättningar som getts. Chansen är ju stor att jag som TS inte ser den bästa lösningen själv. Eller att jag genom diskussionen kan få bättre förståelse för ett annat perspektiv…
Att berätta mer om utgiften skulle förstås ge mer specifika svar, men risken är (tror jag) att en del av svaren skulle bli mindre förankrade i de rent ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för scenariot.
Helst skulle jag ha gjort två undersökningar… en med mer detaljer och en utan 
Gör något av det jag skriver nu att du blir mindre triggad av mig/tråden eller gör jag det bara värre?
2 gillningar
Bifall på detta, jag förstår inte riktigt vad TS är ute efter egentligen…
Är frågan vilket alternativ som skaver minst för olika personer eller vad fiskas det efter?
Och om man inte får veta vad det rör sig om för typ av utgift gör bara att jag undrar ännu mera, vad är en tvingade utgift?? Har Sergei’s Benkrossar Inkasso AB plötsligt dykt upp utanför dörren eller är det något man vetat om länge men som nu är dags att betala? En renovering av badrummet?
Oavsett egentligen så handlar det ju om att hosta upp 200 papp på något sätt, och då känns det naturligt att ta från bufferten om den var helt oväntad, och sen sälja av lite på ISK för att fylla på bufferten om man tror man snabbt behöver fylla på den igen.
Kan man avbetala och fortfarande behålla ett av benen och hoppa runt på krycka om man gråter när man säljer av sin pengamaskin kanske det känns bättre? 
1 gillning