Jag röstade på komboalternativet. Men för tydlighet hade vi nog tagit en del av bufferten (som känns väl tilltagen) och kombinerat med en ökning av lånet (100 tkr från varje). Hade komboalternativet inte funnits hade vi nog ökat lånet.
Vill du säga något mer om vilken kategori av utgift det är?
Är det en tvingande renovering av huset?
Är det en skatteinbetalning?
Är det byte av bil?
Är det en 40-års present, typ lång resa till Bali?
Ska egentligen inte vara någon skillnad, men rent mentalt kan det vara så att vissa utgifter kanske man vill ta som bolån, medan andra kanske man tar av besparingar.
Det råder ju fortfarande låtsasräntor, dvs pengar är nästan gratis och i princip lägre ränta än den verkliga inflationen. Och framför allt definititv lägre än förväntad avkastning på investeringar.
Så jag tycker det vore dumt att inte utnyttja bolånet. YOLO!
Min tanke är att det är lite ”krydda” av scenariot att utgiftens ”kategori” är dold. Beroende på hur resonemangen i svaren utvecklar sig kan det komma att avslöjas.
Det ska som du säger egentligen inte vara någon skillnad.
Svarade 1 över 2, mest av bekvämlighetsskäl.
Bygga tillbaka bufferten tar 3 år, och utökar man lånet på huset hamnar man över 50% belåningsgrad vilket skulle innebära att man ändå fick tvingande amorteringar.
Antar att bufferten finns på ett vanligt sparkonto med väldigt låg ränta. Om målet var att ha en buffert på 200t skulle jag fram till utgiften spara mera till bufferten för att sedan slippa tömma den. Det borde gå att spara mer än 10% så jag skulle öka det.
I ett tidigare utkast till diskussionstrådens inledning stod det faktiskt “Innan du svarar i tråden - se till att läsa igenom Axrs tråd [insert trådlänk]” men jag tänkte att ingen kommer förmodligen följa rådet så jag plockade bort det ur inledningen.
Du avslutar ditt resonemang i tråden du länkade till med att säga:
Så vad röstade du på för alternativ i den här tråden?
Flexibiliteten här är obenfintlig i avseendet att flytta på utgiften. Den kommer 2026. Exakt när den kommer under 2026 vet vi inte idag.
Om jag ska följa resonemanget i tråden du länkade till så gissar jag att ditt svar på A blir ungefär investera bufferten idag + så mycket som möjligt med tillgänglig sparkvot fram till utgiften kommer och betala den då med försäljning av investeringar från ISK.
Har jag agerat ut ditt resonemang korrekt då givet förutsättningarna som gavs i TS?
Kombo, för jag tycker flera av alternativen är bra.
Eftersom du inte hinner spara ihop hela beloppet innan nästa år, och jag vet inte vilka övriga stora utgifter du kan tänkas trilla på, så kan du behöva en del av bufferten.
Du kan inte räkna med att faktiskt få uttöka banklånet, t ex—det är upp till bankens beslut om de tycker det du anger som låneorsak är ok. Om jag hade velat gå den vägen så hade jag börjat dra i det nu direkt. Personligen hade jag nog velat utöka banklånet väsentligt för att investera i stället, snarare än bara för att betala kommande kostnaden, men det är bara jag.
Sedan är frågan om man känner att det finns tillräckligt mycket pengar för att ha allt investerat och skippa bufferten. Sätter man allt i iskn, 700k+200k=900k, och man åker på en 50%ig nedgång när man behöver ta ut, då har man 450k-200k=250k kvar—så man förbrukar nästan 50% av sina investeringar i st f 25%—det kan nog svida ganska rejält. (Jämför t ex med om man hade 4 milj som blev 2 miljoner, då är 200k bara 10% i stället för 5%.) Samtidigt hade man i nedgångsscenariot för 700k+200k bara haft 350k kvar om man i stället kör med buffert, så skillnaden är bara 100k—drygt ett års månadssparande, så, ja… Trolig avkastning på ett år på 200k i isk är dock inte så mycket, så risken känns obalanserad.
Jag hade nog inte vågat investera hela bufferten iom att det är en garanterad stor utgift, men jag hade nog tagit ner bufferten minst med det belopp jag kunde spara in innan kostnaden kom. Sedan hade jag kanske tänkt att ”men lite kan jag ju riskera i iskn” och tagit ner buffeten lite till med det belopp jag kan riskera.
Men det är för att det är en garanterad utgift vid fast tid. Hade det varit en möjlig men inte trolig utgift på 200k, då hade jag istället investerat alltihop.
Intressant respons! Jag blir nyfiken och du får gärna skriva mer om hur dina tankar går bakom din slutsats.
Jag gissar att ditt resonemang kanske bottnar i tanken att en utgift som rör bostaden mentalt lättare finansieras med utökat bolån… eller kanske för att banken bara skulle vilja låna ut pengar för renoveringar (aka värdeökning) på bostaden och inte annan typ av utgift.
Eller har det med ideologi att göra? Att du känner att endast utgifter som rör bostaden borde finansieras med belåning av bostaden?
Komplicerat att utveckla i och med att jag inte vet vad det rör sig om för specifik utgift i just ditt fall och att täcka alla baser blir fort en väldigt lång text att skriva men jag kan försöka
Kanske ligger en viss ideologi bakom men även hur det fungerar rent tekniskt/praktiskt.
Vad händer om du lånar upp på bostaden till att köpa en husvagn och något skiter sig så du får problem att betala? Du blir av med boendet.
Om du tar en vanlig finansiering av husvagnen via handlaren och sedan får svårt att betala så tar de tillbaka husvagnen medans du sitter tryggt i ditt boende.
En annan sak är att tänka på är att man riskerar att ligga kvar med skulden på bolånet långt efter att husvagnen är såld om man inte amorterat i den takt som man annars hade gjort vid vanlig avbetalning via handlaren
Risken att det går så långt är kanske inte så stor men det är en av fördelarna med att finansiera respektive sak på det “tänkta” sättet även om det inte är billigaste lösningen.
Att ta av bufferten kan vara ett alternativ men det beror på om utgiften var tänkt att täckas av bufferten när buffertens storlek bestämdes vilket jag gissar att den inte var med tanke på dess storlek i förhållande till bufferten.
Nästa avvägning blir den mellan att ta på avbetalning och att sälja innehav på isk.
Jag brukar tänka att den ränta jag slipper betala på avbetalningen är garanterad avkastning på pengarna jag säljer. Inte det mest fördelaktiga alternativet rent ekonomiskt men jag sover gott om natten i vetskapen om att jag fått 5% garanterad avkastning på 200tkr.
Höja bolånet. Du/ni har ju bara 50% belåningsgrad. Jag skulle höjt bolånet även utan den där utgiften på 200 tkr. Förstår inte varför man ska ha så låg belåningssgrad om man har en trygg ekonomi.
Buffert för mig är krispengar 3-6 mån inkomst- tex blir sjuk, arbetslös el liknande. Dessa rör jag aldrig om det inte händer ngt krisaktigt.
Jag brukar betala allt annat cash. Du verka ha möjligheten till cash i form av ISK/spara (spara aggressivt?!) till den kommande utgiften. Det hade jag gjort.
För mig är lån generellt sett en risk plus att jag ogärna betalar banken, CSN, andra ränta.
(Min bostad är belånad med strax över 40% och redan det stör mig….)
Jag har ett kombinerat konto för “krisbuffert”, resor, dyrare inköp etc. så för mig känns det som att det naturliga valet är att försöka spara mera dit och sedan betala utgiften med pengar från det kontot.
Trolig avkastning på ett år på 200k i isk är dock inte så mycket, så risken känns obalanserad.
