Har prövat det mesta. Vill bara inte känna tvång varje dag. Därför tänker jag bli fri så fort som möjligt. Förhoppningsvis vid 45 eller senast vid 50. Det är dock tveksamt om jag ens orkar jobba mer än nåt år till. Är bara helt jävla slut och vill bara kunna ägna mig åt mina intressen nu.
Har prövat att jobba med min passion som fotograf, men tog bara död på all glädje jag kände inför det, det blev bara kravfyllt och jag kunde inte vara kreativ i den mån jag ville. Som yrkesfotograf är man oftast bara där “för att trycka på knappen” och får trots det ändå all skit efteråt trots att någon annan planerat hela fotograferingen. För att inte tala om att jobba mot privatpersoner, tex bröllop… Herregud, det var då jag tappade tron på mänskligheten, för att inte tala om kvinnor, som jag före detta både beundrade och såg upp till…
Samt, jag klarade knappt matte 1 (Matte A) i skolan (att jag dessutom läste in matte 1 på folkhögskola säger inte så lite, snarare att jag aldrig ens läst mer än den lägsta nivån av högstadie-matte) - Dagens matte 1 är på en så sjukt avancerad nivå att jag inte ens skulle klara att läsa den kursen igen på Komvux, vilket man inte ens får senast jag ringde och kollade, dvs man FÅR INTE läsa en kurs man redan fått godkänt i, så jag är liksom utelåst från att ens börja studera. Vilket oundvikligen innebär att alla intressanta eller spännande jobb är för mig lika ouppnåeliga som om de skulle vara förlagda till en annan planet. Det är liksom FET-kört på den fronten.
Kanske är jag pessimistisk? Men att säga “vad hindrar dig från att TA ett jobb du vill ha” brukar alltid komma från någon som har lätt för matte, dvs klarat både matte 2 och 3 som en dans, eller någon som jobbat på samma företag hela livet. Klarar man matten så ligger världen för ens fötter och det finns inget jobb man inte kan få.
Det sorgliga är i slutändan att jag ändå tror att det skulle kunna gått att klara matten… Problemet vara att alla präntade in i huvudet på en “du måste få godkänt i alla ämnen” och då blev självklart det man hade svårast för mest lidande. Ingen sa sanningen, dvs att om jag bara skitit i allt annat och ENDAST pluggat matte hela skoltiden så hade mitt liv sett totalt annorlunda ut och jag hade åtminstone KUNNAT söka i stort sett vilka utbildningar som helst och senare jobbat med något intressant.
All den tid man la på att plugga meningslös skit sena kvällar, nätter och helger, vad gav det? Godkänt på ett papper? Så jävla meningslöst! Har aldrig behövt varken mina högstadie eller mina gymnasiebetyg till någonting.
Svenska skolan - bränn ner skiten och glöm den.