Min morfar som var smålänning hade en anekdot han gillade att berätta om någon dialektforskare från skåne som kom till hans by och frågade om han kunde säga “haurre och skaurre” vilket han plikttroget upprepade med skorrande r. Dialektforskare skulle då ha blivit till sig, ända tills morfar frågar “Men vaffö vill farbro att jag säger hare och skare sådär?”
1 gillning
Inte svärmor 94 år.