Jag tror du överskattar medelsvenssons marginaler.
Om jag inte minns har en majoritet ett problem att betala en oförutsedd utgift på 5000 kr.
Räkna om 10 000 med inflationen till idag och det är antagligen något de allra flesta inte kan betala oförutsett.
Tack för ditt inlägg. Vid ett tillfälle lånade jag faktiskt 5000 kr av min mamma… Jag hoppas och tror ändå att våra barn fick en lycklig uppväxt.
Allvarligt talat. Detta är i de flesta fall fullkomligt självförvållat.
Helt annorlunda på 90-talet då bostadsägarna fick uppleva en chockhöjning av lånetäntorna.
Vad har självförvållat eller inte med saken att göra?
Det förändrar inte situationen. Folk har inte mer marginaler nu oavsett orsak.
Självklart har de flesta som som vill betydligt bättre marginaler än för 30-40 år sedan. 12000 kr var en hyfsat hög lön på slutet av 80-talet. Motsvarar kanske runt 22000 kr i dagens penningvärde,.klart under medianlönen idag.
Att påstå att ekonomin för svenskarna var bättre på 80-90-talet är historieslöst. Tro mig, marginalerna för vanligt folk var mycket låga
Notera att du använder nyckelordet “vill”.
Gemene man har inte de marginalerna.
Nja, jag vill påstå att de flesta har mycket bättre marginaler idag.
Jag kan bara gå till mig själv. Mina barn sparar mellan 5000 kr och 9000 kr per månad. När jag var i deras ålder fick jag vara glad över att kunna spara 300 kr. Skillnaderna är alltså helt enorma mellan årtiondena.
Att en stor del av svenska folket, då som nu, väljer att överkonsumera är bara ett faktum som vi uppenbarligen får leva med.
+1 på denna. Växte själv upp på 80-90 talet och har som motto att om det dög på 80-talet så duger det bra nu. T.ex. alla prylar som man nuförtiden ”måste” ha till barn som man klarade sig fint utan på 80-talet. Min morsa har inte hört talas om hälften av babyprylarna som säljs nuförtiden.
Reallönerna har ökat med 25% sedan 1990-talet och folk bränner pengar på ett sätt som inte fanns på kartan förr - utlandsresor, kafébesök och resturangmat till vardags, massor av kläder och underhållning, etc.
Finns mycket större ekonomiska marginaler i dag.
Är du säker på det, hur ser det ut vad kvoten bostadspris per lön nu och då? Säg i Stockholms innerstad?
Tittar man på bostadskostnad ser det nog bättre ut nu, med låga räntor, men i de låga räntorna finns ju de höga priserna inbakade, och därmed en mycket hög latent risk.
Det du tar upp handlar väl om rättvisa mellan generationer. Jag är förvånad att det är så stort fokus på rättvisa mellan olika inkomst- och förmögenhetsgrupper, men nästan inget tal om rättvisa mellan generationer i Sverige. Jag är förvånad att inget inget politiskt parti driver detta.
Någonstans runt då dina föräldrar köpte sitt hus, kanske något tidigare, så gick man med vinst på sina bostadslån, om man hade turen att kunna få låna, vilket inte var givet. Den totala effekten av räntor, inflation och avdrag gjorde att man gick plus varje år på sina lån. Så även om bostadspriserna inte rusade lika mycket då som de gjort de senaste 20 åren, så tjänade man fina pengar på sin bostad.
Ditt stora fokus verkar vara bostäder. Du bör då även reflektera kring hur Sveriges kraftigt ökande befolkning, p.g.a. invandring, påverkar bostadspriserna.
1975 till 1985 ökade Sveriges befolkning med i snitt 15 700 personer per år.
2011 till 2021 ökade Sveriges befolkning med i snitt 100 332 personer per år.
Sveriges demografi – Wikipedia
D.v.s du måste köpa bostad på en marknad där befolkningen ökar 6,4 gånger så fort som dina föräldrar.
En sak är säker, vi bygger inte 6,4 gånger fler bostäder nu. Dessutom måste du beskattas för att finansiera bostaden för allt fler som inte kan det själva.
Ändå stort grattis till ett fint sparande, hoppas det inte naggats allt för mycket av den rådande marknadsturbulens!
Vad menar du med levnadsstandard? Räknar du in alla onödiga saker som vi “måste” ha? Om du gör det håller jag med dig om att levnadsstandarden är mycket högre nu.
För mig handlar levnadsstandard mera om saker man måste ha på riktigt och då tycker inte jag att standarden är högre nu. Det viktiga som finns nu fanns då också och alla hade det.
Vad jag minns var det även ganska bra med prylhetsande på 80-talet med, med videobandspelare, c64, nintendospel, walkmans, microvågsugnar etc som alla helt plötsligt bara måste ha.
Tro mig, det vsr inte bättre förr. I början på 60-talet när jsg gick i årskurs 7-9 fick vi ingen skolmat. Jag fick ha med mig termos och smörgåspaket. Läroböckerna i realskolan fick vi givetvis betala själva.
80-talet var bättre, men standarden var inte överdrivet hög då heller.
Vad är det för fel på microvågsugnar, walkman, mobiltelefoner, mm? De ingår i alla fall i min definition av levnadsstandard.
På 80-talet fanns det skolmaten men man önskade man slapp äta den.
Inget fel egentligen, min poäng var mer att diskussionen “marginalerna har inte växt för att att folk nuförtiden slösar mer på onödiga saker” inte nödvändigtvis är sann.
Definitionen av onödiga saker har ändrats, på 80-talet sågs de sakerna jag räknade upp som “onödiga saker folk slösade pengar på” av många.
Smartphone med abbonemang och sånt är bara i teorin valfritt.
Teknikprylar var dock förhållandevis mycket dyrare.Skulle säga tex att normala TV-apparater kostar ungefär lika mycket nu som då, dvs det upplevdes som mycket dyrare då. Min första stereo vill jag minnas kostade 3000 och det var ingen lyxvariant.
Men generellt sett är min bild att den ekonomiska baselinen var lägre precis som @Nestor skriver. Här är några saker som var i min familj när jag växte upp och som jag uppfattar var vanligt för medelklassen (anställda) då under 80-talet:
Vi åt gröt en gång i veckan, för att hålla nere kostnaderna antar jag (80-tal). Åt aldrig ute på semestrar utan man hade alltid med sig mat, ofta mackor i plastlådor. Ett tydligt barndomsminne var när vi en gång bodde på hotell och fick gratis frukost på hotellet. Och då var ändå bägge mina föräldrar heltidsarbetande med löner över medel.
Men vissa saker var mycket bättre på den tiden. Samhället var långt tryggare, det skedde inte en massa bombningar och skjutningar. Den offentliga vården var klart bättre, vårdköer visste man knappt vad det var. Stöd till arbetslösa, sjuk o s v var mycket generösare.
Absolut, och det gör ju bara saken ännu värre ur ett “slösa pengar på onödiga saker perspektiv” (om man nu säger att tekniksaker är onödiga saker).
Jag tror också att ekonomiska baselinen var lägre, så jag håller egentligen med er båda.
Men… Så mycket “hemskare” var det inte enligt min erfarenhet under min uppväxt på 80-talet.
Jag kanske lever i en bubbla, men mycket av det som du listade ovan gäller fortfarande, i alla fall i vår familj.