Vi fick tillträde till huset i april 2018.
Vi låste våran boränta i mars 2020.
Som vi har förstått det så kan man omvärdera sitt boende efter fem år, vilket vi i så fall tänkt göra eftersom radhusen på vårat område sålts för cirka 1.3 miljoner mer än vad vi gav för vårat.
När vi band våran ränta så band vi den på 2 år.
Så det kommer alltså bli aktuellt med både omförhandling av bolåneränta och husvärdering under våren 2023.
Kan vi/hur kan vi dra nytta av att dessa två sker ungefär samtidigt? Kan vi dra nytta av husvärderingen vid ränteförhandlingen?
Alla tips och tankar mottages gärna!
P.s. Att inte vara trogen våran bank ser vi som en självklarhet! D.s.
Om husets värde ökar minskar ju samtidigt er belåningsgrad. Banken kan vara mer positivt inställd till en lägre belåningsgrad när det kommer till ränterabatt eller hos nischbankerna, ex så lånar ju Staeblo och liknande bara ut till den med 60%.
Det man brukar använda omvärderingen till är främst att komma under gränsvärdena (70% eller 50% belåning) för att kunna minska eller sluta att amortera.
Vissa banker sätter räntor utifrån belåningsgrad, men inte alla. Det är inte säkert att bankerna som sätter räntor utifrån belåningsgrad alltid är de billigaste. Bästa är antagligen att göra som vanligt och höra med olika banker och se vad de erbjuder.
Jag böjer mig för din expertis i frågan. Men som kund har jag inte upplevt att man från bankens håll pratar så mycket om belåningsgrad. Det pratas mer om huruvida man kan tänka sig att flytta fler affärer till banken, tex försäkringar mm. Kanske är det så att det har mest betydelse om man ligger högt? Att gå från 60% till 50% belåningsgrad verkar inte göra ngn jätteskillnad på räntan?
Det finns ju många banker som bara lånar ut upp till en viss belåningsgrad. Som är kända för att ha låga räntor off-the-shelf. Självklart måste även storbanker konkurrera med dessa banker, de vill ju inte förlora kunder bara för att de har låg belåningsgrad. Då är det bara te o match låga räntor för storbanker.
Oftast är det så att kunden har ett visst lånebehov och det är inte mycket att göra något åt. Då finns det ingen anledning för banken att tjata om belåningsgraden, bättre att lägga kraft på något annat.
När bankerna lånar upp pengar på kapitalmarknaden får de en billigare upplåningsränta ju lägre belåningsgrad de kan visa på den lånestock de lämnar som säkerhet.
Men visst, som kund får du en väldigt mycket bättre effekt om du kan sänka dig från 85 till 75 procents belåningsgrad jämfört med från 60 till 50 procents belåningsgrad. Med 85 procent har ju banken en substansiell risk. Risken på 60 procents belåningsgrad är ju extremt mycket lägre.
Nu pratar vi ju om omvärdering, så frågan som TS ställer är hur man kan använda en sänkt belåningsgrad som argument efter en omvärdering. Som jag skrev beror det på siffrorna, men det blir inte automatiskt lägre ränta av att belåningsgraden sänks, det beror på.
Jag hade bara värderat om i dessa tider om det fanns god marginal för att komma under en viss brytpunkt, tex 50 eller 60% under förutsättning att det kan spela roll för era möjligheter att låna…
Men som kund har jag inte upplevt att man från bankens håll pratar så mycket om belåningsgrad. Det pratas mer om huruvida man kan tänka sig att flytta fler affärer till banken, tex försäkringar mm. Kanske är det så att det har mest betydelse om man ligger högt? Att gå från 60% till 50% belåningsgrad verkar inte göra ngn jätteskillnad på räntan?