Checkar in i tråden för en liten uppdatering:
*fortfarande inte återställd
*ska göra en ny datortomografi
Fy tusan alltså. Har fått diagnosen “postkontusionellt syndrom” och för de flesta går det över inom 1-3 tre månader (jag närmar mig 3-månaders strecket). Bland det jobbigaste har varit sömnsvårigheterna, de har långsamt blivit bättre och jag sover nu relativt ofta ungefär som jag gjorde innan olyckan. Försämrat korttidsminne är en annan tung grej, speciellt i kombination med koncentrationssvårigheterna. Har väldigt lätt att tappa humöret också.
Har fått lära mig mycket om vårdprocesser och hur man kan hitta en väg fram. Som boende på en liten ort på landet så har man fått komponera ihop en egen lösning genom att kombinera vård från regionen med privata aktörer. Har varit till olika läkare, psykolog, fysioterapeut, massaterapeut och ska till arbetsterapeut till veckan.
Har fått tagit en paus från studierna. Jag var på väg från skolan och till arbetet när olyckan hände. Allt detta behövde tydligen anmälas till olika instanser (försäkringskassan, kammarkollegiet, mitt eget försäkringsbolag). Innan olyckan visste jag inte ens om att de två första var “spelare” utan det har jag uppmärksammat senare.
Har fått ersättning för utlägg och kostnader (för sjukvård, läkemedel, hjälpmedel, resor) från min privata försäkring. I och med att skadan har medfört sjukskrivning så kan det bli tal om andra ersättningar, “sveda och värk” är något som har nämnts. Vet inte i vilken utsträckning sådana ersättningar samordnas om flera instanser är inblandade, förmodligen något jag kommer att få veta mer om framöver.
Hade aldrig kunnat tro att något så “banalt” som att halka på en isfläck skulle kunna leda till sådana konsekvenser. Jag som inte har rest på 20+ år överväger skarpt att övervintra nästa vinter i solen.
Ta hand om er där ute!