Jag vet inte om någon har lagt märke till eller överhuvudtaget bryr sig om detta faktum att det finns inga femstjärniga svenska indexfonder på Morningstar. Inte en enda. Men det finns flera aktiva fonder som är det, och särskilt bland småbolagen. Det finns ett par bra Spiltan fonder och Länsförsäkringars Fastighetsfond har en stabil historik. Bland indexfonder är Xact Högutdelande ett intressant alternativ (ett påhittat nordiskt smart beta index).
Sen finns det några aktiva USA- och teknikfonder med lång stabil historik och med bra avkastning. Och den trenden verkar hålla i sig - har ännu inte sett några större tecken på avmattning.
De allra flesta aktiva fonder är skitdåliga och jättedyra med hög risk och dålig avkastning. Men det finns ett fåtal som är riktigt bra och det ska inte vara så himla svårt att hitta och analysera dem om så vill. Det är inte det som är problemet. Inte idag. Problemet är att många av dem som väljer aktiva fonder verkar inte ha en vettig och hållbar sparstrategi. Man är impulsstyrd, känner inte till riskerna, vet inte hur aktiv man ska vara och när är det dags att byta. Det finns ingen tidsplanering och begreppet diversifiering känner man inte till.
På den här bloggen dyker det upp då och då några självlärda fondexperter som ger rådet att alltid välja den fonden som går bäst för tillfället. Och efter några veckor eller månader när börsen gått ner ska man byta till en ny fond som råkar ha turen att vara på toppen. Eller något snarlikt. Det vore väl konstigt om ingen ansvarsfull och medkännande person blev förbannad och frustrerad. I värsta fall kan ju någon inget ont anande stackare följa rådet.
Så till frågan om indexfond eller aktivt förvaltade. Jag får väl säga som Matti Nykänen: det är fifty-sixty.
”När det handlar om tur, skapa din egen.”
- Bruce Springsteen