Ska du verkligen nämna utdelningsportföljer i denna tråd också? 
2 gillningar
Hej @Fredrik_841 ,
Jag vet förstås inte mer än någon annan här på forumet om hur personer på nivå 5 och 6 placerar sina pengar. Det jag vet (eller tror mig veta) är dock att alla som har pengar på dessa nivåer är stora aktieägare, men ingen av dom har blivit så rika genom passivt sparande i indexfonder. (Se @janbolmeson ’s tidigare inlägg i frågan.)
Extremt rika personer som placerar sina pengar i passiva indexfonder (vilket förekommer och inte är fel) måste därför vid någon tidpunkt i sin ekonomiska utveckling ha ändrat sitt tänkande om aktier och investeringar ganska radikalt. Vilket inte är så troligt eftersom merparten av allt privat sparande (> 75%) fortfarande placeras i aktivt förvaltade portföljer och fonder.
De flesta personer som har pengar på dessa nivåer har antingen ärvt dom, skapat dom genom extremt framgångsrik näringsverksamhet eller haft viss skicklighet och enorm tur i sina aktiespekulationer. (Det finns förstås också ett inte helt försumbart antal personer som blivit extremt rika genom ekonomisk brottslighet och annan kriminell verksamhet, men dom bortser jag från för tillfället.)
För att skapa förmögenheter av den här storleken krävs sannolikt både begåvning, kreativitet, mod och framåtanda, samt ett stort mått av kunskap, entreprenöranda och en mycket stark vilja att bli både framgångsrik och rik.
Hur som helst talar vi om starka personligheter som knappast låter sig nöja med att investera i indexfonder och sedan sitta på sina händer och se pengarna växa, även om forskningen säger att det skulle vara de smartaste dom kan göra (och att det sannolikt också skulle vara så).
Ytterligare en sak som kännetecknar extremt rika personer är att de har råd att anlita andra för att göra sådant som dom inte kan eller vill göra själva. Det gäller även investeringar, som ofta överlåts till experter och finansiella rådgivare av olika slag – ofta genom så kallad Privat Banking-verksamhet. De som förvaltar kapitalet vill förstås göra rätt för sina mycket höga ersättningar och då duger det inte med att bara föreslå att placera kapitalet i billiga indexfonder.
En annan förklaring (som tidigare nämnts här i tråden) är att de som uppnått stora förmögenheter kan vara mer rädda än andra för att förlora sina pengar, och aktieplaceringar generellt kan då anses vara alltför riskabla. Man vill sprida riskerna genom placeringar i många olika tillgångsslag, gärna sådana som inte samvarierar så mycket med varandra (jfr. begreppet ”allvädersportfölj”).
Slutligen, en liten reflektion kring olika båtar. Ett vanligt råd här på RT är att om du har en bra båt ska du sitta still i den även om det stormar. En bra båt klarar sig i alla väder och tar dig fram dit du ska, även om det kan ta litet tid. Detta gäller fram till dess att du uppnått nivå 4 (som Jan tidigare påpekat). Vill du vidare måste du byta båt till en som är avsedd för tävling. Sådana motorbåtar är små och lätta med mycket starka motorer, segelbåtarna är mycket svårhanterliga för ovana seglare och tävlingsroddbåtarna är smala och mycket ranka. Det är mycket riskabelt att ta sig fram med sådana båtar, särskilt om det börjar blåsa ordentligt.
För att ”tävla” och bli extremt rik genom aktieinvesteringar måste du i ett tidigt skede hitta potentiella vinnare och satsa det mesta av ditt kapital på några få aktier som sedan kommer att utvecklas extremt bra, något som forskningen visat är i det närmaste omöjligt. Och om du mot förmodan skulle lyckas är sannolikheten stor att du säljer av ditt innehav för tidigt för att ”ta hem” din stora vinst.
Låt mig berätta en sann historia som belyser detta. En mig närstående person var en gång i tiden (på 80-talet) med och startade upp svenska Oracle. I sin ledande roll fick han delar av sin lön i form av aktier och optioner i Oracle. Mycket få personer hade på den tiden hört talas om företaget och aktierna var lågt värderade.
Nu ser det annorlunda ut. Oracle är ett av världens mest framgångsrika företag och Larry Ellison tävlar med Elon Musk om att vara världens rikaste person. Om min närstående person hade satt sig på sina händer och inte gjort någonting alls med sina aktier hade han varit miljardär idag, men det gjorde han förstås inte.
2 gillningar
Anekdotiskt, men i min yttre bekantskapskrets/bransch finns det ett helt gäng entrepenörer som klivit upp på nivå fem “över en natt” när deras företag har köpts upp. Visst, man kan argumentera för att förmögenheten har funnits där innan exit i form av onoterade aktier, men de friheter och möjligheter som rikedomstrappan skissar upp fanns ialla fall inte där.
Det finns ju helt klart något form av “entrepenörssjuka” i dessa kretsar där de som redan vunnit spelet snabbt är tillbaka med ett nytt företag och ska leva startup-livet igen. Eller så blir de affärsänglar. Om man gör det men egna pengar eller reser kapital är en personlighetsfråga, men kontentan är att man inte behöver satsa sin egna förmögenhet. Har man en gång drivit en lyckad startup så finns det gott om investerare som vill vara med på nästa initiativ. Det finns inga anledningar att ta fortsatt stora risker med det egna kapitalet när man kan göra det med någon annans pengar.
Om jag ser mig själv i en liknande situation så tycker jag att en samling olika indexfonder ändå låter som en bra portfölj. Företaget med verksamheten är borta och på sin höjd har man ett investmentbolag eller trädabolag.
3 gillningar
Intressanta reflektioner. En annan mig närstående person har gjort exakt det du beskriver – byggt upp ett företag från grunden, vilket sedan såldes för ett tresiffrigt antal miljoner. Efter tre år i karantän startade han upp ett nytt företag (för egna pengar), som i sin tur såldes för ett ännu större belopp.
Jag tror att det är precis som du säger – pengarna är egentligen inte drivkraften, utan det är själva entreprenörskapet som lockar. Att göra något som man tror på, och visa att man kan.
Exakt hur han placerar sitt kapital vet jag inte, men jag vet att han har en egen portfölj med huvudsakligen techaktier i företag som han har god insyn i. Han bor och lever för närvarande i USA.
Sen är det ju inte nödvändigtvis så att de som förvärvat en stor förmögenhet har ett gott ekonomiskt sinne eller bra långsiktiga investeringsstrategier. Det finns många vitt skilda idéer om hur ett större kapital bäst ska förvaltas och många “kunniga” som säger emot varandra.
För mig leder detta till en intressant frågeställning: Hur skall jag förvalta det (relativt småskaliga) kapitalet jag ärvt? Hur skulla jag förvalta ett större kapital om mitt företagande lyckas? Där tycker jag att Fire-rörelsen och den skola som forumet förespråkar har mycket stor trovärdighet. De som lyckats knega, spara och investera sig till en förmögenhet kan nog mer om att få pengar att växa, än de som haft turen att göra några klipp.
Klart det fungerar. Det är bara propaganda för att sälja på helt onödig rådgivaravgifter.
1 gillning
Jag tänker främst att det kan vara knepigt att förvalta en hedgefond om man bara köper indexfonder.
Denna tjurskallighet och hybris gör sannolikt att en stor andel av dem egentligen underpresterar ekonomiskt, om hänsyn tas till hur stort kapital de redan har.
Jag tror att precis som med småsparare är det få av dem som gör en ärlig utvärdering mot lämpligt jämförelseindex.
Men sen är det inte bara det ekonomiska värdet som lockar heller utan att få vara företagsledare och skaka tass med andra sådana och få känna sig mäktig och viktig, vilket för dem är en investering i sig.
1 gillning
