Så här tänker jag spontant och jag är helt öppen för att jag har fel och blir gärna utmanad. För per definition så ser jag ju inte det som jag inte ser.
Ja, det här är jag, bortsett från en del i räntefonder / bankkonto.
Njae, tvärtom. Jag upplever att det är slutsatsen efter 20+ år av analys, forskning och empiri… Men, jag är fullt öppen för att jag har fel.
Ja, fullt diversifierad inom tillgångslaget aktier.
Nej, snittavkastningen finns ju inte i verkligheten och dessutom är ju den årliga avkastningen extrem. Det är ju det här som Taleb kallar för ergodicitet, att man behöver skilja på “tidsavkastningen” och “ensembleavkastningen”.
Nej, det är den inte.
Tror jag har varit i alla alternativa investeringar som finns. 
Det enda jag inte på riktigt har ägt är mark / skog / hyresfastighet.
Ja, fast det är ju inte en bugg, det är ju en feature och meningen i en indexfond.
Det är det definitivt inte, det är en lösning på problemet: “Bäst odds för en riskjusterad avkastning i tillgångsslaget aktier”.
Som vad? För här är jag genuint nyfiken. För i grunden tänker jag att det handlar om olika problemdefinitioner.
För att citera @Jonathan.S - indexfonder är en bredspektrumlösning som löser många problem för en investerare. Men inte alla - den löser t.ex. inte problemen:
- Jag vill få utlopp för spänning
- Jag vill lära mig mer om ekonomi
- Jag vill följa enskilda bolag
- Jag vill ha en hög volatilitet i mitt sparande
- Jag har en misstro mot det monetära samhället
- Jag har åsikter om marknadens riktning
- Jag vill stötta en viss specifik utveckling i samhället
- Jag vill markera min sociala status genom mina investeringar
- Jag vill investera i en viss geografi
- Jag vill undvika nedgång i portföljen
- Jag vill ta en risk lägre än 4 på kiid-skalan
- Jag vill gå plus / oförändrat i en svart-svan situation
- etc.