Infartsparkering jobbpendling, Stockholm

När jag tittade på hus själv var jag på visningar i många olika områden, i söderort och västerort. Jag fokuserade på Stockholms stad eftersom jag uppfattar det som fördelaktigt att bo i Stockholm. Det finns flera poänger med Stockholms stad men några är:

  1. Relativt låg kommunalskatt
  2. Omfattande omfördelningsprogram inom skolan
  3. Långsiktigt gynnsamma förutsättningar

Omfördelningsprogrammen inom skolan har funnits länge och möjliggörs av att Stockholm är en rik kommun. Det finns många skolor där man kan ta och osthyvla bort kanske 10% av resurserna för att ge kraftiga tillskott till skolor där behov finns. Detta innebär inte att alla problem försvinner men det har betydelse. Det är inte alla kommuner som har resurser att göra på det här sättet och många har också ideologiska motiv för att låta bli.

Jag köpte hus i Kista men Farsta var mitt huvudalternativ söder om stan. Förhållandena är på många sätt snarlika. Det finns relativt många stora radhus med bra driftsekonomi. Det finns närhet till spårbunden kollektivtrafik och stort bra centrum som gör att man inte behöver åka bil överallt hela tiden och restiden in till stan är förhållandevis kort. Det här med parkering har jag skippat som modell eftersom jag inte bor på någon plats där jag är bilberoende. Jag skulle helt kunna ta bort bilen i princip men har bil för närvarande.

Att priserna skulle vara markant lägre på platser med närhet till utsatta områden är inte riktigt sant. Jag skulle snarare beskriva det som att det finns särskilda “statusområden” med egna prisbilder. Det kan handla om hela bostadsområden eller delar av större bostadsområden. I de områden som ligger utanför är prisbilden relativt sammanhållen.
Det är billigare i västerort än i söderort generellt. Jag tittade själv i söderort först men insåg att den budget jag hade då inte räckte till för att kunna konkurrera om bra objekt.
Där och då köpte jag hus själv och min sambo hade ingen inkomst alls.

Någon direkt anledning att välja/välja bort områden som ligger nära utsatta områden ser jag egentligen inte. I slutänden beror allt på individuella faktorer. Några sådana saker är:

  1. Är man invandrare bör man absolut bo långt ifrån utsatta områden. Dessa områden kännetecknas av avsaknad av stark stabil svensk majoritetskultur. Som invandrare bör man se till att barnen blir så svenska som möjligt, inte några knarkande förortskids som lyssnar på våldsförhärligande skräpmusik.
  2. Har man redan barn behöver skolfrågan lösas på ett bra sätt. Man kan inte räkna med att kunna ställa sin 5-åring i kö till en bra lokal skola. De bra skolorna är normalt friskolor och de har medvetet få platser. Deras affärsidé är att kunna välja ut de duktiga och billiga eleverna och inte behöva få in en massa annat klientel.
1 gillning