Min sambo och jag diskuterar detta just nu. Inga barn i dagsläget men något som förhoppningsvis inte ligger alltför långt bort i tiden. Bor i lägenhet inne i stan (gbg) och svärföräldrarna bor 1.5 timme bort med kollektivtrafik. Vi funderar på om man kommer känna sig låst hemma och inte vilja transportera sig under småbarnstiden om man inte har egen bil.
Bilpool blir snabbt ganska många tusenlappar extra om man vill hälsa på familj och vänner flera gånger i månaden.
Parkeringsplats saknar vi så detta är också något att ta hänsyn till.
Det är såklart olika.
Frågar du en militant näsringsbeprydd vegan boendes på Södermalm så går allt att lösa med lådcykel.
Frågar du mig, en vit medelålders trebarnsfar med chinos och jobb, så är svaret givet.
Jag har iofs både villa och två familjekombis.
Jag är ganska övertygad om att de flesta som bor i centralt i stan inte behöver bil, bara för att man skaffar barn. Ni gör klokt att räkna på vad ALLA kostnader med bil skulle innebära för er (finns många trådar på detta forumet med tips). Man glömmer fort service, försäkring och inte minst parkering som gärna kan gå på en tusenlapp i månaden. Säg att man snabbt kommer upp i ca. 5000 kr i fasta kostnader varje månad. För dessa pengar kan man resa väldigt mycket kollektivt samt bilpoola flera helger varje månad inkl några veckodagar, innan man kommer upp i samma summa.
Mitt tidigare svar till trots får jag nog ändå instämma.
Men det förutsätter ju att man lyckas designa vardagslogistiken på ett sätt som funkar utan bil.
T ex förskola nära hemmet…
Vi har testat båda alternativen. Utan bil är att föredra varje dag i veckan. Det är så mycket enklare med tunnelbana och bussar än att köra och behöva hitta parkering (vilket är omöjligt och gör att man drar sig för att flytta bilen om man har en bra parkeringsplats).
Vi kör bilpool och taxi när det behövs. Tidigare så var vi tvungna att ta med babyskyddet vid taxiresor men från att vi bytte till vanlig bilstol så finns det många taxis som har en stol i bakluckan.
Kostnaden för bilpool är försumbar vs kostnaden att äga bil. Vår 10 år gamla bil kostade 6000 kr/månad (alla kostnader inkl värdeminskning) och att hyra bil kostar 2500 kr/helg inkl 500km körning. Så vi kan hyra bil varannan helg och ändå spara 1000 kr/mån.
På Södermalm, absolut.
I ”centrala” Alingsås, Bengtsfors, Svalöv eller vilken stad som helst utöver de typ fem största i Sverige så är kollektivtrafiken inte riktigt på den nivå man kanske tror när man sitter där i tunnelbanan och våndas över vilken skäggolja som gäller nuförti’n.
Instämmer i att det nog är olika beroende på vilken stad ni bor i. Men tror ni att det skulle kunna gå skulle jag rekommendera att testa utan först och sedan skaffa bil först om behov uppstår.
Man klarar sig ofta rätt bra utan sådan bekvämlighet tills dess att man skaffar den, sedan är det plötsligt helt omöjlig att vara utan.
Tro mig, jag kör bil till mina föräldrar som bor 2 km bort.
Barnen blir sjuka. Ni blir sjuka. Ni behöver ‘akuta’ saker och behöver röra er. Det är inte roligt att vänta på kollektivtrafiken för att hämta sitt barn på förskolan eller vänta på taxi m.m.
Det är inte heller roligt när barnen skriker eller skiter ner på bussen, taxin eller i hyrbilen.
Barnet sover hos kompisen och vill hem, klocka 02 på natten. Vänta på kollektivt / taxi eller bil? Tänker man “Suck, vakna hämta och direkt hem.” Fine. Då funkar taxi.
Men det är inte alltid fallet.
Självklart finns det ytterst få fall där man klarar sig men generellt tror jag att om ekonomin finns, bör man skaffa bil om man skaffar barn.
Det finns mer än ekonomin att tänka på när det gäller barnen.
Haha, helt sant. Jag tog för givet att när någon skriver ”stan” så bor man centralt i Sthlm eller Göteborg men det kanske var ett snävt antagande
Reviderar därmed svaret, om det tar kortare tid än 3 min att köra genom stan eller om stan har färre än 2 centrala busslinjer så antar jag att bil är att föredra, oavsett antal barn
Jag kan bara tala för mig själv men jag tror inte att det går att säga att det är generellt rätt att skaffa bil när man skaffar barn.
Vi hade bil från ålder 0,5-1,5 år med vår dotter och deltog på babysim och gympa etc. Vi tog alltid tunnelbanan till aktiviteter och den enda gången bilen användes var vid resor till mina föräldrar som bor ca 2h bort.
Det är nog sannolikt att behovet ändras när aktiviteterna blir fler och dom börjar vara själva hos kompisar. Men det är inget problem med en 3-åring iaf.
Ett par kollegor pratade i veckan om att det finns en policy i regionen att helst inte ger platser (på dagis/förskola eller vad det heter nuförtiden) inom 500m från hemmet för att ungen ska lära sig kliva utanför “hemmabubblan”. Det kan ju så klart försvåra strävan efter ett bilfritt liv. Livspusslet ska inte bli för praktiskt för småbarnsföräldrar tydligen.
Om det där inte är en skröna så bör någon ringa media. Herregud vilket slöseri med allas tid och resurser. Förmodligen drivet av nån woke integrationsångest.
Det gäller Malmö stad, så det går kanske att kolla upp. Hela vitsen med att bo i en större stad är ju just att ha nära till allt och slippa bil, så ja, ett sanslöst slöseri är det i tider då vi uppmanas att “ställa om”.
Du skriver att du bor i stan utan att skiva vilken stad, förutsätter att det är Stockholm eftersom det är bara stockholmare som skulle skriva så. Eftersom jag inte bor där har jag inte den blekaste aning om hur det funkar utan bil där. Själv bor jag i en av sveriges 20 största städer och här hade jag aldrig i livet velat vara utan bil under småbarnsåren. Det kändes som man skulle flytta om man skulle iväg någonstans med barnen, så otroligt mycket grejor.
Jo, det går att säga att det är generellt rätt att skaffa bil när man skaffar barn. Det är en majoritet av det svenska folket som skulle gynnas av att ha bil om man har familj.
Det är extremt sällan där livet blir sämre av att skaffa bil, om man har familj.
Det låter som en skröna. Däremot kan jag se vinsten med det (dock blir det här off-topic). Barn behöver träffa olika socioekonomiska personer och andra bakgrunder än sin egna. Det är hela grejen med att de blir utsatta för olika ämnen och böcker i skolan. Även om boken kan vara omöjligt att relatera till, blir det en utveckling hos barnet.
Det handlar inte om integration eller att slösa på resurser. Det handlar om att främja barnets utveckling.
Dock känns det som sagt som en skröna.
