Göteborg är staden =) Tack för intressanta svar!
Jag tycker fortfarande att du generaliserar på fel grunder.
Jag kan hålla med om att det generellt är rätt att äga en bil för majoriteten av svenska folket givet den allmänna tillgången till kollektivtrafik.
Det du indikerar dock är att det blir mer rätt för den generella svensken att äga bil först när dom får barn vilket jag menar är fel då behovet sannolikt är oförändrat.
Du behöver också hålla isär uttrycken. Det är ingen i den här tråden som har påstått att livet blir sämre för att en barnfamilj skaffar bil.
Visst. Men att förskolebarn träffas över föräldrarnas inkomstgränser har nog begränsat värde jämfört med att tvinga skötsamma studiemotiverade sextonåringar att bussas ut till bilbrandsområdet.
Jag begriper att det för samhället är smidigt att späda ut problemet genom att låta allas våra barn få lida, men på individnivå är det helt bisarrt.
Mina barn som fortfarande går i grundskolan berättar om hur de blir ”erbjudna” hörselkåpor i klassrummet eftersom lärarna inte lyckas få med ljudnivån på de gapiga ungarna. Detta är i ett svennebananområde med rätt begränsat med sociala problem, de flesta föräldrar har jobb och så.
Lik förbannat kommer mina ungar hem med migrän pga det spaka skolsystemet som i sin iver att inte kränka gaphalsar istället väljer att fördärva skolgången för de 85% som faktiskt är skötsamma.
3 gillningar
Skulle säga att det beror helt på hur ni designar era liv.
Vi bor i villa i förort och har bil. Men ibland går det 2v mellan att man startar den. Mataffär/centrum och förskola/skola på gångavstånd och tåg eller cykel till jobben. Så vardagen går bra utan bil. Men skulle ändå inte vilja vara utan bilen för det är många resor till släkt och vänner runt i regionen som skulle bli för jobbiga utan bil.
2 gillningar
Bara nyfiken undrar vad tar ni egentligen med er när ni lämnar hemnet?
För oss räckte det med en barnvagn samt en skötväska (inklusive extra kläder).
Tyckte det var enklare liv när barnen var i den åldern då man kunde lasta allt som behövdes samt köptes in i barnvagnen och sen gå hem igen.
Det går alldeles utmärkt att ha barn utan bil. Göteborg har ju bra kollektivtrafik
1 gillning
Ännu bättre går det att ha bil utan barn.
1 gillning
Bor i villa i utkanten av en mindre stad med 2 barn 1 1/2 och 4 år. Till vardags så står bilen för det mesta. Är när vi ska på utflykter och ugnarna ska på aktiviteter som den får rulla. Så kan man lösa den biten utan bil så är det inget måste.
Måste slå ett slag för cykelvagn när barnen passerat 1 år och man vill ta sig lite längre utan kollektivtrafik (om det ens existerar 
)
Att köpa respektive sälja bil går så lätt att göra att frågan kan få vara öppen länge tänker jag. Prova som ni har det nu utan bil och ändra er när behoven faktiskt förändras och livet börjar kännas knöligt nog att börja betala bilkostnader. Köp inte bil innan dess tänker jag.
Ett litet barn behöver så otroligt lite första åren. Gå till en gräsplätt och det blir hur kul som helst 
Sen köper ni kanske bil till slut men på vägen sparade och investerade ni kanske bilkostnaden som ni slapp?
3 gillningar
Min tanke på detta med bil och barn är att så länge barnen är små och inte springer runt själv klara man sig hyfsat utan bil, sen skulle jag säga att så fort man vill göra utflykter med barnen så ger det mycket mer frihet och bekvämlighet att ha bil, värt varenda krona enligt mig iaf.
Hade ingen bil första 2 åren med sonen. Fungerade jättebra. Bor ganska centralt i Stockholm. Dock hyrde vi bil när vi skulle hälsa på våra föräldrar, som bor 4,respektive 5, timmar ifrån oss.
Jag skulle säga att det beror avstånd, hur bekväm man är och barnens aktiviteter.
Om jag inte ska ha bil vill jag ha max 200 meter till mataffären. Inga aktiviteter för barnen som kräver transport. Gärna bo vid en knutpunkt i mitt fall Stockholm t ex Stockholm C, Odenplan, Liljeholmen, Sundbyberg eller Farsta.
I dagsläget med 2 barn som bland annat gillar hockey och ridning så kan det bli “utmaningar” som Löven skulle säga med transporter på tidiga tider till olika platser runt stan 
Nu jobbar jag inom IT och antagligen oerhört miljöskadad av ett agilt arbetsätt och projektplaneringar, men kan ni inte aktivt välja att skjuta upp detta beslut tills det är dags och ni vet mer?
Det finns inget värre än en projektledare som vill ha ett estimat innan man fått undersöka 
Jobba iterativt, prova först utan bil. Känner ni att ni behöver en bil, då tar ni tag i problemet. Det är ju ingen idé att lösa problem som inte finns Don’t fix what aint broken™
7 gillningar
Hej vill bara säga att man behöver inte köpa bil med en gång det kan man ju ta när man tycker det behövs OM…
Man klarar sig ofta bra på kollektivtrafiken om man är van vid det och det funka innan.
Mycket ändras av barn och beroende på barnets personlighet och andra omständigheter kan bara gå ut kännas för svårt. Med eller utan bil. Samtidigt. Som med ett lungt och nöjt barn kan man göra stora utflykter med utan att det känns tungt.
2 gillningar
Här i Stockholms villaområden är inte frågan om man har bil utan hur många.
Trenden just nu verkar vara två vanliga och en triangelbil per hushåll.
Ouch. Har redan påbörjat min lobbyingkampanj för att ungarna självmant ska se mopedbilarna för vad de är (gigantiska töntmarkörer utan existensberättigande) och det verkar lyckas bra såhär långt. Häromdagen sa elvaåringen ”titta pappa, där kommer en sån där tonårsrollator” 
3 gillningar
Det klassiska misstaget är att fastna i tankesättet att taxi är “för dyrt!”, samtidigt som man missar hur dyrt en bil är.
När du väl fått barn, räkna hur ofta du faktiskt besöker vänner och bekanta. Kolla vad en taxiresa hade kostat. Våga beställ taxiresor för tusenlappar, det kan fortfarande vara värt det.
Att lägga 3500 kr/månaden på taxi (och några hundralappar på hemkörning av mat m.m) är förmodligen ett mycket bättre (billigare och mer bekvämt!) alternativ än en bil, som utan vidare kostar >5000 kr/mån när man lägger ihop alla kostnader (värdeminskning, alternativkostnad, bensinkostnad, service, däck, försäkring, självrisk, tvätt, nya lampor, krimskrams till bilen, parkering, p-boter (underskatta inte den reella månadskostnaden av p-boter…). Och då pratar vi billigast möjliga bilar här (men som är kanske 4-8 år gamla - säkerhet är värt pengar!).
8 gillningar
Detta är ingen bilkostnad, det kan man undvika om man bara tänker till lite - så vida man inte ser det som en ren parkeringskostnad!
1 gillning
Jag har haft bil i typ 25 år.
Min fru likaså.
Ingen av oss har någonsin fått en p-bot.
Har flera bekanta som ondgör sig över frekventa p-böter. Samma bekanta kan inte leva utan takeaway, senaste iPhonen och tre resor om året till Thailand för lånade pengar.
Lustigt hur det kan vara.
5 gillningar
Jag tror det beror helt på vart man är. Det är dumt att säga att det inte kan vara en reell kostnad.
I stockholmsområdet är det ibland väldigt, väldigt svårt att alltid parkera rätt på gatan och liknande. Några centimeter för nära en uppfart? Böter! Snöröjning på måndagar, men ingen skylt? Fortfarande 1100 kr i böter… Glömma sätta in p-skivan rätt, något som vem som helst kan göra? 1200 kr böter!
Har diskuterat det med många kollegor och vänner och det är absolut normen att få ett par p-boter per år, även om man är försiktig. Blir faktiskt lite förbannad över carlfs kommentar, som är helt världsfrånvänd. Det är lite som människor som räknar bort matsvinn när de beräknar matkostnader… “för man KAN ju undvika det!”. idiot-tänk.
3 gillningar