Frekvent läsare här sedan något år tillbaka men detta blir mitt första inlägg. Som rubriken lyder så hade jag önskat input från era andra ekonomiintresserade och inte enbart från familj (som tyvärr är analfabater gällande ekonomiska frågor).
Lite bakgrund:
Jag och min sambo är i 30-årsåldern och har båda väldigt goda inkomster. Båda har lön några/någon tusenlapp över gränsen för statlig inkomstskatt men löneväxlar dessa till tjänstepensionen så netto får vi ut ca 41 000 vardera (54tkr brutto efter växling).
Till saken hör också att jag sedan något år tillbaka har blivit delägare i juristfirman jag arbetar på. Detta innebär att jag får ut ca 200 000 netto (efter bolagsskatt och kapitalskatt) ytterligare per år som en aktieutdelning. Självklart är denna summa inte given utan kan gå upp och ned eller ställas in helt.
Vi har båda 150 000 kr investerat vardera på ISK samt en gemensam buffert på 100 000kr.
Jag och min sambo bor idag i en tvåa i Vasastan i Sthlm värd ca 5,5mkr om man räknar konservativt och har bolån på ca 4mkr. Jag räknar alltså att vi får loss minst 1,5mkr kontant till nästa bostad som vi köper.
Eftersom vi är i åldern att vi har börjat prata om tillökning i familjen så har vi naturligt också börjat att prata om en större bostad. Vi trivs otroligt bra i våra kvarter där vi bor och vill helst gärna bo kvar. (vi bodde tidigare långt utanför tullarna i en 70-tals tvåa och innan dess i min sambos korridorsrum).
En trerummare (storlek mindre) i våra kvarter ligger på ca 7,5mkr vilket innebär att vi skulle behöva låna ca 6mkr vilket är en hiskelig summa.
De tankar jag vill lufta med er är:
Är lånesumman helt orimlig med våra inkomster?
Våra bruttolöner (efter löneväxling) x 4,5 gör att vi ”kan” låna 5,8mkr utan att behöva amortera extra. Lite överslag så skulle boendekostnaden ligga på 27 000 kr/mån (ränta före ränteavdrag, amortering, avgift, el och försäkring)
Kalkylen går ihop idag med två inkomster och inga barn. Om vi i framtiden får barn så går den enas inkomst ned under föräldraledigheten. Och hur dyrt är det att ha barn egentligen? Jag har såklart försökt söka och räkna men svårt att bilda sig en uppfattning så vill gärna höra från er som blivit föräldrar i närtid.
Vissa har haft invändningar att vi inte kommer kunna nyttja allt vad det innebär till fullo att bo i innerstaden med små barn och därav borde söka oss lite längre bort där vi också får mer för samma peng. Jag kan förstå detta till viss del men ser fortfarande att vi verkligen vill bo kvar i några år till innan vi rör oss mot hus då vi trivts så otroligt bra de två åren vi bott här.
Ang. Kostnaden för barn så skulle jag säga att barnbidraget definitivt täcker den kostnadsökning som uppstår bortsett från att det kräver en del engångsinköp som barnvagn etc. Men det finns massvis med bra saker till en bra peng på marketplace. Barn börjar kosta först efter några år. Sen är det ju klart att om ni köper alla kläder nya från polarn o pyret, ska ha nyaste dyraste prylarna etc så kan det ju dra iväg.
Det som kostar är minskat inkomst.
Jag tycker att ni ska köra. Vad är det värsta som kan hända? Att ni behöver sälja och flytta till något billigare? Ni kommer troligen ha god lönetillväxt närmsta åren
Banken sätter kalkylen och om man sedan klarar den är upp till en själv. Teoretiskt kan man såklart få ett lån godkänt och sedan få 10 barn samt minskad inkomst.
Jag tycker dock ni ska kolla på hur flexibla ni är. Exempelvis jag kan tycka det är gott med ett glas vin till maten men om min ekonomi helt plötsligt inte skulle tillåta det skulle jag klara snabbt att ställa om till vatten.
Hur ”fyrkantig” man är brukar de flesta veta när de är 30+ om du förstår vad jag menar.
Förut bastade jag varje dag i princip men när elpriserna började stiga dock jag bort den vanan.
Skulle ni gå under om ni blev tvungna att leva på gröt i 2 år eller hur är er mentala inställning till förändring?
Tack för perspektiv!
Har inte ens tänkt på någon extra tusenlapp i bidrag.
Jag har också förstått det som att det är engångsinköpen år 1 som kostar men sedan ganska “billigt” några år därefter. Om man skulle få för sig att skaffa ytterligare barn så tänker jag också att engångsinköpen som gjordes för barn #1 återanvänds till största del.
Nej det kan ju hända att som du skriver att vi känner oss som fångar i vårt bolån och väljer att sälja. Om den känslan uppstår misstänker jag att vi har ett annorlunda ränteläge så då blir “faran” att vi byter ned oss i en dålig bostadsmarknad vilket gör att förlusten blir lite mer svettig än om vi hade bytt upp oss i samma marknad.
Såklart.
Den kalkyl och storlek på lån som SBAB ger i sin prel. kalkyl ger mig ont i magen att bara kolla på.
Jag förstår verkligen vad du menar och tror vi börjar komma till dessa insikter. Vi har ex. alltid matlåda/vardagsmiddag för en billig slant då vi prioriterar att lägga så stor del av matbudgeten på restaurangbesök som möjligt. Det kanske inte är något vi kommer att göra ändå i samma utsträckning om vi får tillökning i familjen.
Jag tror att vår mentala inställning till förändring är OK men det är såklart enkelt att säga när jag inte behöver leva upp till det i dagsläget.
Jag vet att du frågar om det ekonomiska, men jag skulle råda er att tänka ett varv extra kring hur ni ska bo, framför allt då ni planerar för barn. Ett råd jag läste här på forumet är att fundear över om man kan bo i den bostad man köper i tio år framöver. Det låter kanske drastiskt, men säg att vi får ytterligare en bostadskrash dagen efter ni köper er lilla trea. Risken blir då att ni blir “fast” i ett boende som inte passar ert liv. Självklart går det att bo tre i en trea, men säg att ni får ett barn till. Eller två? Eventuellt riskerar ni att inte kunna skaffa så många barn som ni vill, då alternativkostnaden, dvs att ta förlusten på lägenheten, helt enkelt känns för stor.
Det är bara ett annat sätt att tänka som varken är mer rätt eller fel, men vi stod inför exakt samma val som ni för några år sedan, dock hade vi redan ett barn och visste att vi ville ha ett till. Vi tittade på treor i närområdet, men beslutade oss slutligen för att flytta en bit utanför stan till en lägenhet vi kan växa i, där barnen kan få varsitt rum, med två badrum, nära till skola och förskola etc. Jag kan inte tänka mig att det kunde ha blivit bättre, framför allt då bostadsmarknaden gick ned mer eller mindre direkt efter vi köpt. Dessutom till en markant lägre kostnad än treorna där vi bodde.
Visst sved det lite att behöva lämna staden och dess bekvämligheter, men i slutändan är vi mer än nöjda.
Det kan vara precis hur dyrt som helst, men det behöver inte vara det. Det som generellt är dyrt och svårt att undvika är större boende (som ni redan räknar på) och minskad inkomst. Alla grejor man behöver första åren är peanuts i sammanhanget om man får/köper beg.
(När barnen sen blir äldre går kostnaderna upp markant. Mat, aktiviteter, ev resor m m blir dubbelt så dyrt med två barn 7+ år)
Välkommen till Bergshamra annars, det är väldigt mysigt här. =)
(Förutom Bergshamra Centrum, som man gör bäst i att bara snabbt gå igenom för att inte drabbas av förortsångest när man är van att bo i stan…)
här håller jag inte med alls.
Kanske när barnet är super litet, men då som du själv säger så ska du köpa barnvagn osv, så då ryker barnbidraget all världens väg iaf.
sen när barnet blir större har du aktiviteter, läger osv. Fritids betalar man också för, bara där ryker en betydande del av barnbidraget.
Kan ni inte hämta själva kl 16 när barnet är litet kommer ni vilja ha en barnvakt.
Nej, Mina barn kostar nog runt 5-7k per månad iaf.
Åker man på semester så kostar de trots att de är 6 och 8 ungefär som en vuxen. Ja du sparar några 100 lappar på flyget, men that is it.
En 10års horisont tycker jag kan är lite väl tilltagen innan det rör sig om att köpa hus eller bostad där barnen ska växa upp. Eller i alla fall planen där de ska växa upp. Med det sättet så hade jag ju aldrig köpt min första lägenhet för 1,9mkr eller den lägenhet vi idag bor i. Men förstår såklart vart du vill komma!
Jag skrev längre upp i tråden om att det är en farhåga att behöva “byta ned sig” prismässigt i en dålig bostadsmarknad så köper det du säger.
Däremot så har innerstan (nominellt sett) alltid stått sig ganska bra, även under 2022. Det känns som att lägesmässigt är det minst risk med bostadsköp här. På samma sätt kan man ju vända på det och ha en oro över att köpa en fyra utanför tullarna i områden man inte vet hur attraktiva de kommer att vara om 4-5år.
Eftersom de inte skaffat barn än syftade jag naturligtvis på småbarnsåren. Innan de börjar skolan kostar de inte mycket om man lever ett vanligt svenssonliv iaf. Definitivt inte 5-7k i månaden iaf i den åldern.
De största utgiftsökningarna som småbarn för med sig torde vara relaterat till boende och transport.
Både för oss och andra i umgängeskretsen ledde utökning av familjen till köp av bil och större bostad.
som vanligt är alla olika, men att blunda för kostnad för blöjor, kläder osv verkar dumt om man vill göra en “riktig” kalkyl. Utebliven inkomst är en annan “kostnad”.
Min erfarenhet är att de flesta som får barn köper nya kläder till dem, barnvagnar för 10k, skötbord, sängar, leksaker, blöjor osv. Hur det inte kostar en hel del pengar vet jag inte.
Som SNS skriver är det bland annat större boende, bil eller byte av bil eller en till bil som är de absolut största kostnaderna. Därtill nedsatt inkomst och en del engångsinköp. Sen kommer blöjor, kläder och barnmat
Ni ska bo så ni trivs, det är det första. Ingen relation gynnas av att bo där man inte trivs, och att skaffa barn är inte bara enkelt för relationen.
Sedan är det första året/åren med barn ganska enkelt, det börjar bli värre när logistiken kring två jobb och dagis kickar in. Då blir det plötsligt skitjobbigt att bo i den charmiga trean (under takåsarna men utan hiss), ingen plats i trappen för barnvagn etc.
Om jag fick göra om den perioden av livet hade jag flyttat till större i samma område, skaffat barn och tagit funderaren på att flytta ut från Vasastan när vardagen börjar skava.
Vem vet, den kanske aldrig börjar skava för er? Vi har vänner som bott med två barn i en liten trea i Vasastan tills det att yngsta barnet var typ tio år
Det här med bilen irriterar mig. Boendet också, men framför allt bilen.
Som om alla singlar/barnlösa kör minimala budgetbilar.
Kan ju lika gärna dra runt i en sportbil kostar 100 gånger så mycket som familjen som kör en gammal v70 och lagar med silvertejp.
Är det extra bilkostnad att vara singel då?
Mitt svar är ju vad som gäller generellt.
Samt att de bor i innerstan i Stockholm där många saknar bil öht.
Jag själv är barnlös, men har en fin/dyr bil. Så skulle jag få barn blir det inte per automatik dyrare med bil.
Inte heller med boende. Jag skulle få plats med partner och barn i mitt hus nu utan att annat än el, vatten och mat kostar mer.
Jo. men det kändes som vi “låtsades” att barnbidraget täckte barnkostnaderna men för någon som bor i Vasastan och jobbar på advokatbyrå så tror jag inte så är fallet.
Det är en alternativkostnad, poängen är att barnet skapar ett behov av att skaffa en viss storlek på boende och bil. Det spelar ingen roll om du hade de behoven på annat håll redan, för du kan göra dig av med alla de andra behoven men fortfarande behöva det större boendet/bilen för du har barnet kvar.
Det är samma med inkomstbortfall, även fast du inte skulle jobba utan barn, så finns möjligheten att göra det. Barnet tar bort möjligheten.
