Det ligger ju lite i betraktarens öga vad som är ”världsfrånvänt”. Och klart att jag skrev min lilla anekdot i syfte att retas lite.
Samtidigt är det väldigt ofta samma människor som ”råkar” parkera fel, som ”råkar” köra för fort eller ”råkar” vara sockenmästare på att göra nån annan slarvgrej som tenderar att öka risken för allehanda ”merkostnader” i tillvaron.
Jag står fast vid att p-böter ska bokföras på klantkontot och inte bilkontot. Tycker man annorlunda bör man väl isf se till att även avsätta en liten bilbudget för fortkörningsböter, påminnelseavgift på trafikförsäkringen och extra handkräm för att man ju blir torr om händerna när man tvättar bilen.
Påståendet var aldrig “det här är saker du bör bokföra som en bilkostnad”, utan mer “det här är de reella kostnaderna av att ha en bil”, sen kan man bokföra det lite som man vill. Jag tror det är betydligt vanligare att ha en bilbudget snarare än en klantbudget, men man får ju bokföra som man själv vill
Sen är det inte bara klantighet p-boter handlar om. Ibland är det inte realistiskt möjligt att veta vad som gäller, och ibland gör företagen som bötfäller fel (och ofta är det inte värt att bestrida) osv.
Från konversationer med bilägare i stockholmsområdet så vet jag att det ändå handlar om ett par hundralappar i månaden man bör beakta när man skaffar en bil (vs. att ta en taxi). Och jag bestrider att majoriteten av de jag känner med bil skulle vara totala klantarslen…
Jag kan garantera att @Anonym inte försökt parkera en vardagkväll i innerstan i Stockholm. Kom hem efter 18:30 och du kan få leta parkering i 1h utan problem och ändå riskera en bot.
Innan vi flyttade ut från stan så räknade vid med en bot per månad i budgeten.
Som kuriosa, där jag växte upp så fanns det ingen parkeringsvakt och därmed lättare att undvika.
Se upp, här är det snarare riktiga bilar som de via mjukvara gör om till epatraktor. Sen när väl körkort är taget blir det normala bilar igen.
Dina barn kanske vill ha en ny större pickup vid 16 års för att köra runt med istället för tonårsrollatorn (går iaf 2 nya pickuper som Epa traktor i mitt närområde).
Jodå, där har du fel. Men eftersom jag är listig som en räv så gjorde jag det aktiva valet att emigrera ut från innerstan så fort livet så tillät. Man ska vara snäll mot sig själv och inte utsätta sig för såna stresspåslag i onödan.
Som bonus är det gratis parkering i villaförorten. Och plats för fem bilar på min uppfart. Och två i garaget.
Det tvivlar jag på. De tycker redan att kompisar med elscooter är lata…
Och om de mot förmodan skulle ändra sig til sextonårsdagen så tänkte jag stå ut som mängden som förälder och faktiskt förvägra mitt barn en sak som de vill ha.
Kan ni parkera vid era jobb? Hur långt är det till era jobb? Hur åker ni dit idag, tid?
En annan faktor, har svärföräldrarna bil? I så fall skulle jag flytta en bit ut från Göteborg som du nämner, i deras riktning, till ett eget hus, så de enkelt kan komma och parkera när de skall hjälpa er med sjuka barn. Då slipper du och din fru tappa 5 år på era karriärer i vabbande för era 2,1 kommande barn.
Dessutom mår dina barn och ni bra av att ha en egen tomt att leka på, då är de sjuka mindre, mindre vabbande.
På en plats som centrala Göteborg eller centrala Stockholm bör alternativ som Snappcar eller Gomore fungera bra. De har både billiga och dyra bilar men är generellt billigare än kommersiella bilpooler. Jag tittade själv på Snappcar innan jag skaffade bil. Där jag bor är spridningen för dålig men just i innerstan har det lossnat på ett annat sätt. Detta har förstärkts ytterligare under pandemin när de här tjänsterna fått en väldig tillväxt.
Den enda haken är bilbarnstol som kan vara lite bökigt att bära runt på. Annars ser jag inga problem med detta.
Hej!
Jag bor precis som ni i centrala Gbg och parkeringssituationen är något att ta i beaktande. Det är mest boendekort med i princip inga lediga parkeringar. Jag kan faktiskt tycka det får en att bli mer ”låst”. Det finns några parkeringsgarage centralt, men det är dyrt. Dessutom så har man rusningstrafik morgon/em som försvårar ordentligt. Jag har själv gått över till kollektivtrafik och använder bil bara helger, ibland inte alls.
Mitt råd: börja med att testa utan och se hur det funkar. Som tidigare personer sagt så finns många dolda kostnader som man inte tänkt på som kan göra att hyrbil/bil-pool blir billigare.
Jag känner många som har barn och bor i centrala GBG. Funkar jättebra
Hade ni bott utanför Gbg alt i en förort så hade jag dock gett ett annat svar
Hej!
Tror behovet av bil är väldigt individuellt för olika hushåll. Man får nog utgå helt från hushållets preferenser.
Lite om hur vi resonerar. Hushåll på 4 personer, bor i utkanten (förort) Stockholm, inga direkta förbindelser med tunnelbana/pendeltåg till centrala Stockholm. Dock bussar till olika knytpunkter där man vidare kan ta sig in till centrala Stockholm med tunnelbana eller pendeltåg. Inte optimalt, men funkar.
Vi själva har bil och väljer att unna oss den “lyxen”. Drar man det till sin yttersta spets så behöver vi inte ha en bil - vi skulle klara oss på kollektivtrafiken. Vi värdesätter dock den flexibilitet bilen ger oss & betalar gärna premium för det. Att ha barn & få ihop livspusslet är tufft som det är - vill då gärna slippa behöva förlita oss på kollektivtrafik som för oss inte är optimal (dvs. vi bor inte i någon knytpunkt med flexibla & bra rutter för kolletivtrafik).
Jag har två barn, 12 och 14. Bil behövs verkligen inte. Den korta period som vi hade bil delade vi med en annan familj. Det blev mest att den andra familjen lånade ut bilen till sina släktingar och vänner. Jag har inte körkort och saknar aldrig det.
Förutom den ekonomiska aspekten av att ha bil - folk verkar ju vara villiga att betala hur mycket som helst för att få ha en bil - så finns det en miljöaspekt. Bilåkning är inte bra för miljön, och då behöver inte lyxigheter såsom bekvämlighet vara avgörande. Vidare, framtidsaspekten av att ha en bil lär knappast vara ljus.
Om du och din partner är fysiskt förmögna att cykla och gå så skulle jag inte skaffa bil. Investera 5000 SEK i månaden i indexfonder till barnen istället. Jag lovar att barnen kommer att bli mycket gladare av det när de ska flytta hemifrån och får en slant som kanske räcker till en liten lya någonstans eller åtminstone insatsen om 15%.
Slutligen, tänk på också vilket budskap som dina barn kommer att växa upp med. Jag har växt upp utan bil, och det har gjort mig mera självgående. Jag vet inte hur många av mina klasskamrater i högstadiet tramsade runt i visshet att pappa kommer med bilen om det blir jobbigt. Jag har också sett bortskämda studenter på universitetet bli i det närmaste förlamade när de flyttar hemifrån och inte har bil som konstant lösning för logistiska problem. Det värsta jag sett var en student vars föräldrar tog bilen från Haparanda till Umeå, för att hjälpa till med att flytta ett par kilometer.
Vi behöver skapa ett bilminimalt samhälle, och det börjar med att vi måste avsäga oss en himla många bekvämligheter.
Väldigt hypotetisk fråga. Skulle dock säga att få barnfamiljer väljer att bo kvar i stan efter de fått barn.
Första barnet går toppen, men blir det fler så börjar man ofta snegla mot hus.
Men alla vill olika, vad vill ni?
Bil i stan kräver i stort sett parkeringsgarage idag. Det är dyrt.
Vart jobbar ni? Hur funkar logistiken dit?
Återigen funkar första åren ofta bra men sen när barnen är 5+ och de ska på fotbollsläger 2h bort, eller du ska hjälpa till att hämta kompisar till ditt barn för simskola.
Ingen bil funkar om du vill bo kvar i stan och begränsar dina och dina barns möjligheter och flexibilitet.
Vad gör du när ditt barn måste åka till sjukhuset kl 02.30? Tar du taxi då? Är du säker på att du får tag på en?
Ett annat tips är att flytta till det boendet du vill att dina barn skall växa upp i så fort ni kan vara tämligen säkra på att ni får barn (så typ v20). Flytta inte när du har barn och tro att ni skall renovera över tid. Det är en mardröm. Bara barnen är ett heltidsjobb
spontant känns det som att en person utan körkort kanske inte är representativ för övriga landets småbarnsföräldrar. Misstänker att du inte bor särskilt långt ut på landet utan förlitar dig på kollektiv infrastruktur, vilket går rätt så stick i stäv med din hållning om att vara “självgående”. Eller hur tycker du själv? Känns det verkligen genuint “självgående” när tonåringen ska flytta hemifrån och får be en kompis farsa om flytthjälp för “min pappa har inte körkort”?
Allt beror på var ni bor. Tror jag. Vi bor utanför stan i villasamhälle. Hade aldrig klarat vardagen utan bil, med transporter till förskolan och sedan 1 mil till jobbet, jobbstart 6.45. Affären ligger nära men tar ändå 20 min att gå. Att skjuta barnvagn med två barn och alla varor, nej det var aldrig ett alternativ! Nu när barnen är större överväger jag elcykel till/från jobbet men tar nog nåt år till innan de är så självgående på morgonen att jag kan åka hemifrån så tidigt.
Läst hela tråden och noterar att frågan verkar vara något infekterad. Får flashbacks till när man diskuterar barnförsäkringar och logik plötsligt inte existerar, utan fokus blir mer på känsloargument kring extremsituationer.
Jag har valt att inte ha bil. Bor på mindre ort med ganska dålig kollektivtrafik, men den mindre orten gör att vi har möjlighet att ha cykel/gångavstånd till allt i vår vardag (det mesta finns inom 2 km radie, några saker vi besöker mer sällan inom 4 km radie…). Vi har lastcykel och alla familjemedlemmar har egna vanliga cyklar också. När det dyker upp ovanliga situationer kör vi på taxi, men det har varit väldigt sällan det är aktuellt i vårt liv faktiskt.
Tycker det social stigmat är jobbigast om jag ska vara ärlig, på en liten ort i alla fall tycker folk man är lite knäpp som kör utan bil. Men jag ser att vi får mervärden genom att göra så. Om det självklara transportsättet är att gå och cykla, så går och cyklar man helt enkelt mer. Mina barn växer upp och lär sig att kroppen är bra för att använda att ta sig till olika ställen. Och jag får röra mig mycket i min vardag.
Är helt öppen för att skaffa bil när barnen är i tonåren, till exempel, för att det då helt enkelt blir ett maktmedel. Jag vill vara den de ringer för att få skjuts hem, och jag är inte naiv nog att tro att lastcykeln lockar mycket då.
så jag är flexibel i min inställning utifrån hur situationen ändras men vill bidra med perspektivet att ett liv utan bil kan ha mervärden bortom det ekonomiska.
förstås fattar jag att man inte är tvungen att ta bilen för en sträcka på 2 km bara för att man äger den, men jag vet att i alla fall jag är mycket mer benägen att ta ett kortsiktigt bekvämt alternativ om det finns än om det inte gör det
