Jag har rätt begränsad erfarenhet av bilar. Jag köpte min första bil 2017, en begagnad Opel Astra Sports Tourer från 2012. Jag hade satt upp ett gäng parametrar och börjat titta på olika modeller. Min idé var att köpa “en billig men samtidigt bra bil som inte ska vara alltför gammal”.
Jag betalade 65 tkr för bilen som jag köpte privat. Den hade varit utsatt för 72 tkr men säljaren (den första ägaren) hade sänkt priset på Blocket med “prutförbud”. Jag uppfattade priset som bra. De flesta andra bilar jag tittade på, av andra märken men i samma klass, skick och ålder, kostade (där och då) 80-100 tkr. Det verkade vara så att Opel var ett mindre populärt märke och därför billigare än andra. Kia Ceed verkade, där och då, vara den mest populära bilen av samma typ
Sedan den här tiden har mycket hänt. Priserna på begagnade bilar verkar ha gått upp enormt. Det finns också betydligt färre begagnade bilar i den här klassen att välja mellan än när jag skulle köpa bil. Jag kan se åtminstone två möjliga förklaringar:
Elbilarna är på väg in. Många vill egentligen ha en elbil men de är för dyra. Då behåller man sin gamla bil ett tag till istället för att byta bil.
Reglerna för förmånsbilar har ändrats. Tidigare pumpades massor av halvnya förmånsbilar ut på marknaden varje år. Nu har den volymen minskat och det bidrar till höjda priser. Istället för att köpa en ny förmånsbil köper man loss den gamla och då kommer den inte ut på marknaden.
Utan att veta något mer bestämt antar jag att faktorn 2 ovan är den dominerande anledningen än så länge. Faktorn 1 lurar dock i bakgrunden. Än så länge uppfattar jag att marknaden för elbilar och fossilbilar i ganska hög grad är separerade. När nypriset på elbilar blir lägre lär den breda efterfrågan öka och priserna bli mer påverkade av varandra.
Det är fullt möjligt att det finns fler aspekter av den här frågan och även fler faktorer som har påverkat utvecklingen. Är det någon som har koll på hur allt hänger ihop?
I kronor räknat har de gått upp, men inte fullt så mycket i exempelvis euro? Mer på andrahandsmarknaden går på export till övriga Europa?
Med avskaffandet av reduktionsplikten fick nog dieselbilen ifall att uppsving på bland annat andrahandsmarknaden.
Elbilar på andrahandsmarknaden är fortfarande svajig. Jag upplever att många drar sig för att köpa en elbil second hand, mest på grund av batteriet och hur länge det orkar leverera - okänd mark.
Eftersom mycket av nybilsförsäljningen idag är just elbilar, blir det färre förbränningsbilar på andrahandsmarknaden, vilka då fler ska slåss om, prisdrivande - hänger samman med punkt 3.
De var rätt stora leveransproblem med framför allt halvledare till bilindustrin under pandemin/Suez-proppen. Färre (relativt sett) bilar har därav nått andrahandsmarknaden de senaste åren?
Nybilspriserna steg i samband med pandemin och efterföljande komponentbrist. Efterfrågan var hög pga låga räntor och folk hade gott om pengar. Nu har det varit hög inflation ett tag. Priser går upp men sällan ner.
Bilarna blir allt mer komplicerade med hybriddrivlinor och allehanda hjälpmedel/säkerhetsfunktioner.
När nya bilar går upp i pris följer begagnat efter.
Poängen med den svaga kronan och export av bilar är jag med på. Den faktorn lär har en betydande påverkan. Däremot undrar jag om det inte är “en viss typ av bilar” som exporteras. Jag menar då märken, årsmodeller och ev. andra faktorer. Bilar som är för gamla för att vara attraktiva där borde då, iallafall i teorin, inte påverkas lika mycket.
Priset på nya bilar har ökat dramatiskt sedan 2019. Både prishöjningar och att basversioner med låg utrustningsnivå har försvunnit från marknaden.
Hög export av begagnade bilar. I Tyskland är prisnivån på begagnat också hög och utflödet dit har varit högt.
Bonus/Malus gör att tre år gamla bilar blir mer attraktiva då den årliga skatten är runt 10k lägre per år.
Dieselmotorer ersätts av bensinhybrider hos biltillverkarna. Inte lika attraktivt för en del av marknaden
Anekdotiskt: En tre år gammal dieselbil av populär modell som har gått runt 6000 mil kostar i dag lika mycket begagnad som den gjorde ny. Min VW Sharan GT 4motion köpte jag för 405 k sommaren 2021. Exakt likadana annonseras ut hos Riddermarks och VW-handlare för över 400 k. Min svärson har liknande upplevelse med sin Ford S-Max som är 4 år.
Tack för bra och klargörande svar. Den här tråden känns som den blev bra.
Frågan framåt blir vilken utveckling som man kan förvänta sig. Jag antar att de nya elbilarna i lägre pris- och storleksklasser kommer att röra om marknaden för begagnade bilar en hel del. Detta borde ske dels nu snart när dessa billigare elbilar säljs som nya. Många som idag köper begagnade bilar kan tänkas köpa en ny elbil istället. Kalkyen för TCO blir annorlunda när du slipper betala en stor premie för elbil. Nästa steg kommer förstås när de billigare elbilarna börjar säljas begagnade 3-4 år senare och förändrar marknaden mer ordentligt. Påverkan på hela marknaden borde framöver kunna bli potentiellt sett mer omvälvande än de prissänkningar som hittills genomförts på dagens förhållandevis dyra elbilar.
Nu spekulerar jag bara men är det inte också räntorna som gör att folk sitter nöjda i det de har istället för att köpa nytt och dyrare? Vilket i sin tur minskar begagnatutbudet (och nybilsförsäljningen).
Gick själv i tankar på en MY för några år sedan men nu när pengar börjar kosta igen har intresset svalnat.
De högre räntorna kan säkert också ge en knuff uppåt bland ”billigare bilar” 100-200 tkr.
Det faktum att framförallt märkesverkstäder har en i mitt tycke orimligt hög timkostnad för felsökning/reparation /service/underhåll (2-3000:- inte ovanligt ) i kombination med att nyare bilar kräver specialverktyg, specialkompetens och datorer med specialprogram för att kunna laga och serva gör att efterfrågan på äldre bilar ökar. Både av de som är duktiga på att fixa själva men även av de som lämnar in på verkstad. Fler mindre (billigare) verkstäder har möjlighet att laga och serva äldre bilar. Detta bidrar också till ökade priser på begagnade bilar. Håller med om många av de faktorer som nämnts av övriga skribenter.
Angående elbilar är jag personligen tveksam till att det kommer bli någon riktig fart på försäljningen totalt sett. Jag misstänker att många som funderar på att köpa ny elbil inte nöjer sig med att nybilspriset sänks på elbilar. Så länge andrahandsmarknaden är trög på gränsen till stendöd och räckvidden inte ökar drastiskt kommer nog många tänka sig för innan köpbeslut. Det riskerar att bli ett moment 22, sänkta nypriser gör att beg marknaden går trögt och beg priser sjunker vilket gör att färre köper nya elbilar vilket i sin tur leder till ännu mer stiltje på beg marknaden. Osäkerhet kring kostnad för reparation och service gör nog att många tvekar inför elbilsköp. Skräckhistorier om trasig laddkontakt på elbil som skulle kosta mer än bilens värde att laga och kostnad för batteribyte på flera 100tkr kan få de flesta att tveka… Larmrapporter om barnarbete i groteskt dålig arbetsmiljö i gruvor där tungmetaller till batterier bryts förbättrar inte läget heller…
Jag köpte en opel astra ca 2018 för 85000. Jag gjorde en värdering 2021 och då var den värd 130000 kr. Första gången jag haft en bil i 3 år och den gått upp i värde. Jag tjänar i topp 5% skiktet, men skulle aldrig köpa en helt ny bil, de är för dyra. Jag gissar att fler börjat vakna upp.
I en annan tråd försökte jag göra gällande att den optimala tiden för att överge bilägande och övergå till bildelningstjänster skulle vara nu. Det verkade inte riktigt som att alla höll med mig om det där men här verkar ju bevisen staplas på hög för att denna tes är helt korrekt.
Många verkar ha en idé om att “de flesta behöver sina bilar på riktigt och de som kan avveckla den egna bilen är väldigt få”. På platser som Ödebyhult stämmer givetvis detta. För personer som jobbar inom särskilda yrken eller bor/jobbar på udda platser ute i spenaten kan egen bil också vara viktigt. För betydande grupper är dock det egna bilägandet inget reellt behov. Så länge begagnade bilar av nyare modell kunde köpas till hyggligt låga priser var givetvis konkurrensen från detta alternativ stark. Man var i princip tvungen att ha en hög kostnad för parkering eller liknande för att det skulle vara ekonomiskt rationellt att inte äga bil. Det har nu sannolikt ändrats för många.
Nu väljer sannolikt många att behålla sina befintliga bilar längre än innan och det gör att “explosionen” av efterfrågan på bildelningstjänster inte riktigt infinner sig. Dock verkar bildelningstjänsterna själva ha insett att deras tid är nu och ökat tillgängligheten markant. Det tar givetvis tid innan olika personer möter läget där en ny bil behövs och alternativ kan övervägas. Förutsatt att man gör sin hemläxa och undersöker de faktiska förutsättningarna är jag helt övertygad om att många kommer att välja bildelningstjänster istället för eget bilägande.
Bilden ovan baserar sig nu på en statisk bild av nuläget där just inget ändras. Det som kommer att förändras är att elbilarna kommer på bred front och blir tillgängliga för många fler än tidigare. Det är förstås också en successiv utveckling men jag ser det som mer eller mindre självklart att elbilarna kommer att bli mer konkurrenskraftiga när de kommer ner i pris. Om en elbil som passar för vardagsbruk kommer att kosta 250.000 kr ny så kommer det att förändra bilmarknaden i grunden. Inte minst kommer bildelningstjänster kunna tillhandahålla sådana elbilar till många för en överkomlig kostnad.
Ditt resonemang om bildelningstjänster gäller alltså en visserligen inte liten mängd människor men kraftigt begränsat till centrala städer och under rätt många förutsättningar.
Min satsning är att marknaden för begagnade bilar kommer att vända när det finns elbilar tillgängliga i alla prisklasser, och det är i de billigaste prisklasserna som de fortfarande saknas. Någon gång under 2026, när t.ex. VW Id.2 lanseras så ska jag ut och titta på elbil.
Det är exakt detta som har förändrats. Innan jag skaffade min första bil 2016 gjorde jag en noggrann koll av möjligheterna att slippa äga bil. Där och då fanns inga förutsättningar för mig att regelbundet använda bil på ett spontant och flexibelt sätt utan att äga den själv. Idag har detta förändrats.
Jag bor inte i någon stadskärna eller särskilt centralt. Däremot bor jag inte heller i någon glesbygd utan i hus i en förortsmiljö, i den typen av miljö där det hittills varit norm att äga egen bil. Det har inte så mycket haft koppling till att alla haft så stora behov av bilpendling (eller liknande) utan mer att det har varit bekvämt med egen bil, att man regelbundet velat besöka platser dit det det är enklast att åka med bil och att alternativa lösningar (bilpooler etc.) med god tillgänglighet saknats.
När jag undersökte dessa frågor tidigare kunde jag konstatera att det fungerade mycket bra med bildelning i Stockholms innnerstad. Detta intygade också många personer. Bland husägare utanför stadskärnan var dock bildelning inte ett alternativ som var tillgängligt på riktigt.
Det jag inte känner till så bra är förhållandena i mindre städer. Jag bor ändå i Stockholm. Vad “mindre stad” innebär i praktiken är lite av en öppen fråga här. Även i mindre städer finns dels stadskärnan dels sammanhängande områden med hus runtomkring. Utifrån hur förhållandena i Stockholm ser ut ser jag ingen anledning att tro att utvecklingen där skulle stå stilla men jag har inte undersökt frågan praktiskt.
Att vissa personer kan ha “särskilda behov”, ofta i form av ett fritidshus som man önskar besöka regelbundet och där flexibiliteten gällande av- och hemresetid inte är särskilt stor, är en realitet. Sannolikt är detta fortfarande en hypotetisk anledning till att vissa kan tveka att välja bort det egna bilägandet. Rimligen går även det att lösa men jag skulle tro att det fortfarande är en bit kvar innan det går att tillgodose behovsbilden fullt ut.
