I tidigare trådar har olika medlemmar framfört att barn och deras aktiviteter står för en stor del av deras bilbehov. Jag tvivlar inte på att de som skriver så också har den situationen. Jag undrar dock hur generell den är.
När man har små barn är bilbarnstolar lite bökiga. Att hyra bil fungerar i princip men med flera stolar som ska flyttas runt blir det opraktiskt. Med något äldre barn kan bälteskuddar vara ett alternativ. De är enklare att hantera.
Många nämner att sådant som träningar och turneringar är ett stort inslag i tillvaron och att det förutsätter mycket skjutsande. Är denna bild generell med barn över låt säga 10 år eller handlar frågan mest om att vissa barn ägnar sig åt lagsporter där träningar och turneringar bidrar till bilbehov?
En faktor är förstås också, som alltid, var man bor. Ska man ta sig från någon villamatta till ishallar eller liknande så är det ju ingen självklarhet med busslinjer som går just där. Bor man mer centralt med god tillgång till kollektivtrafik blir det iallafall enklare.
Frågan är alltså om hur de med barn i åldern 10-15 år klarar sig utan bil, om de nu gör det. Innebär ingen bil (”fattig”) helt enkelt att barnet tvingas avstå från en massa saker eller är det mer varierande?
Du har besvarat din egen fråga här anser jag. Om skola och fritidsintressen finns nära (gångavstånd eller enkla att ta sig till via kollektivtrafik) så går det, annars inte. Om man inte kan låna bil av någon i närheten såklart.
Det går säkert för många om man drar det till sin spets men innebär ju mindre bekvämlighet.
Om barnet har/får intressen som friluftsarna, ridning el dylikt är bil ett totalt måste. Även annars skulle jag säga. Har två barn 4 och 11 och gör knappt annat än att snurrar runt i bilen mellan aktiviteter och handlingar av mat Så jag skulle säga att barn är definitiv = en eller två bilar
Jag själv är uppväxt med förälder utan bil och det mesta löser sig, men blir ju aningen krångligare. Spelade innebandy i många år och fick skjuts av mina lag kamrater, eftersom min mor inte hade bil fick vi lösa lagets tvätt tillsammans med några andra som inte hade bil.
Självklart vart det aktiviteter jag inte kunde göra pga av detta, men gick ju att cykla också.
Känns som dagens generation är så curlade och ska ha skjuts över allt och dem ska ha möjlighet till allt, tyvärr så kan det komma som en chock för många när dem blir vuxna sen att allt inte kommer serverat och man får helt plötsligt brottas med motgångar som man måste lösa själv.
När man bor utanför Stockholm och inte har tillgång till ett väl utnyggt kommunalt transportnät så är det nog tyvärr så i dagens samhälle att om man vill vara delaktig i sitt barns fritidsaktiviteter vilket många föreningar även kräver så känns det som att bilen blir mer och mer ett måste. Jag är själv ordförande i en idrottsförening i en individuell idrott och jag tajmar mitt jobb för att åka lilla stan runt och plocka upp ungdomar så de enklare kan komma till träningen den dagen i veckan som jag är tränare. Vi har några i klubben med ansträngd ekonomi och där gör vi vad vi kan för att underlätta så ungdomarna fortfarande kan skjuta men jag har ju även sett familjer som inte mäktar med och då är enda kostnaden hos oss en medlemsavgift på 200:- för ungdomar under 21. Vi betalar även alla kostnader för alla tävlingar och resor till SM för ungdomarna, enklare tävlingsutrustning har vi som de får låna obegränsad tid.
Läste först lite slarvigt och tolkade ditt inlägg som att 3/4-delar av alla dina barn är med i en idrottsförening. Det lät som att du hade en del att hålla reda på…
Frågan avser inte “vad som är teoretiskt möjligt”. Jag vill hitta konkreta personer som kan berätta hur de löst det. Jag förutsätter nu att det är personer (liksom jag själv) som är fullt tillräckligt välbeställda för att ha en bil om man skulle vilja men som valt att avstå. Man kanske har valt att avstå tidigare, men insett att det inte funkar. Eller så har man några andra omständigheter. Detta är det intressanta.
Vi har alltid haft bil, men aldrig fler än en samtidigt.
För att lösa situationen där barnens träningar/matcher/cuper samtidigt var på olika platser tillämpades samåkning.
Så är det alldeles säkert. Jag har ingen önskan att skuldbelägga någon för att de har bil eller komma med några pekpinnar. Mina egna förutsättningar är dessa:
Jag har yngre barn
Jag bor i Stockholm, på en punkt nära en hubb i kollektivtrafiken. Det finns en rad olika hallar för aktiviteter som man kan åka till på rimligt sätt.
De erfarenheter jag hittills har av sport vs. åka kollektivt är att det tar lite längre tid (kanske dubbla tiden) men att det annars inte är något problem. Då pratar vi att resa till träningar på en bestämd plats.
Den ålder när barnen mer aktivt håller på med idrott och deltar i turneringar har vi inte kommit till än.
Mitt eget intresse av sport är noll. Jag har aldrig sysslat med sport annat än i begränsad form och då på hemmaplan. Om barnen ska inspireras till att börja med sport på i mer aktiv form så skulle det komma från kompisar. Från mig kommer inget sådant.
Min äldre son är lite som jag och verkar inte så intresserad av sport. Han började med fotboll och hoppade av mer eller mindre direkt.
Min yngre son verkar mer intresserad av sport men är för liten för att det ska påverka bilfrågan. Intresset kan ju gå över också. Jag hade själv konstiga intressen som liten som idag mest är kuriosa.
Av olika skäl tänker jag att det vore bra att åtminstone tills vidare avstå från att ha bil men det går förstås att ompröva senare. Jag skulle åtminstone vilja avstå från bil under det pågående skiftet till elbilar. När elbilarna dominerar mer om 5-10 år så kan bilden bli annorlunda.
Sysslar alla som är med i idrottsföreningar med cuper och turneringar? Jag har själv alltid tyckt illa om prestationsmomentet i sport. För mig (som liten) hade det roliga med att vara med i en förening vara att ägna mig åt sporten X med kompisar. Hade jag behövt tävla hade jag hoppat av, oavsett vilken sport det hade handlat om.
Jag har släktingar som har ungefär sådana omständigheter. Varenda helg är inrutad av diverse träningar som det ska skjutsas till. Det verkar rätt trist.
Med de förutsättningarna du nämner så tror jag det är fullt möjligt att klara sig utan bil. Dock kommer nog barnen känna sig lite ”besvärliga” om de alltid måste åka med andra barn till matcher och aldrig själv har bil. Men då finns såklart möjligheten att ibland hyra.
Kör på utan bil så länge som du känner att det är jobbigt att inte ha en.
Jag tillhör kategorin “ungar” som alltid åkte med till alla matcher och tävlingar och jag är väl kanske urtypen av dagens barn med aktiviteter varje vardag plus tävlingar på helgerna. Mor inom vården och far egenföretagare och bara intresse av en av de idrotterna jag höll på med så den fick jag skjuts till och någon enstaka gång hängde hade han tid att hänga med på helgerna för att se tävlingarna. Jag upplevde det aldrig som jobbigt att alltid åka med andra men det kanske beror på att på den tiden var det ingen som påtalade att mina föräldrar inte var speciellt deltagande i mitt idrottsutövande och jag var ju bara glad att få åka iväg och tävla. Jag är säker på att man kan klara av att ha sina barn i aktiviteter utan att ha bil men individualismen idag är så mycket större än på 80-talet när jag växte upp så i en del områden kommer det säkerligen att tisslas och tasslas vid matbordet hos de med bil.
Vad är poängen här? Jag försöker fundera kring den här frågan. Om det kunde gå att inte ha bil så vore det bra. Att förstå den större bilden är en fördel då.
Jag bor i Stockholmsområdet och gjorde mig av med bilen när mitt barn var 8. Det var enklare att åka kommunalt till jobb, skola och även fritidsaktivitet mitt inne i stan. Mataffärer på gångavstånd. När bilen började gå dåligt för att jag körde så sällan, sålde jag den och hade inställningen att omvärdera om kostnaden för bildelning/hyrbil konstant låg på flera tusen i månaden. Det blev aldrig så utan istället har jag haft friheten att slippa leta parkering och allt krångel som här bilägande till, hyrt eller lånat bil vid behov och dessutom kunnat lägga undan mer pengar.
Nackdelen kanske är att jag kör så sällan att jag är lite ringrostig.
Jag tänker att barn har en fantastisk förmåga att lära sig, och tonåringar gärna vill bryta sig loss och klara sig själva. Mina barn är vana vid att cykla och åka buss, dessutom har de nästan alla aktiviteter inom 2,5km. Mestadels klarar de träningarna själva, men till en hall följer vi för att cykelbanan bitvis försvinner. Om bussresan krävt byten med långa väntetider vet jag inte hur vi hade känt men än så länge har det funnits direktbussar.
Matcher och cuper kan vara lite krångligare, men tänk på att hälften av matcherna är hemmamatcher och fortfarande lätta att ta dig till. För bortamatcher får man samordna med andra föräldrar och hyra bil var fjärde gång.
Mina spelar handboll så det är ingen tung packning.
Jag har två barn. Bor i Malmö i radhus men ganska centralt läge. Vi har aldrig ägt bil men brukar hyra bil hela sommarsemestern och vid behov helger, sportlov o.s.v. Mina barn är i nuläget 10 år. De är tvillingar och har än så länge haft samma aktivitet(er). 1-2 i veckan har det varit hittills, ingenting på helgerna. De är inte särskilt idrottsintresserade, annars hade det kanske varit mer. I normalfallet cyklar vi till dessa. När barnen var mindre skjutsade vi i lådcykel, nu cyklar de själva om det inte är rejält regnigt, då blir det lådcykel (med kapell/tak, dock börjar barnen bli lite stora för att få plats därunder). Är det RIKTIGT busväder har det hänt kanske 2 gånger totalt de senaste tre åren att vi tagit en bilpoolsbil till den skridskoskola de gått på tidigare. Olika städer har så klart olika förutsättningar, inom centrala Malmö går det oftast nästan lika snabbt att cykla som att köra bil. Hade vi behövt ta oss till olika kranskommuner för matcher och liknande hade det så klart varit svårare, gissningsvis hade vi försökt lösa det genom samåkning med andra familjer och de gånger vi kört hade vi hyrt bilpoolsbil eller liknande men för vår del har det som sagt inte varit aktuellt. Vi har inte inställningen att våra barn måste ha många olika aktiviteter om de inte själva är intresserade av det så vi har inte pushat för att öka mängden (här kan man säkerligen ha olika inställning).
Så jag skulle säga att barn är definitiv = en eller två bilar