Framförallt därför att invandring i Sverige inte längre är någon marginell företeelse. Tidigare var det något man ganska enkelt kunde välja bort att komma i kontakt med. Iom att vi har den politiska ordning som vi har krävs det idag större och större individuella “krumbukter” för att slippa märka av invandringens konsekvenser. Det blir lätt så att invandrare på kollektiv nivå jämställs med kriminalitet, problem och sådana saker. I praktiken är bilden inte så entydigt negativ. Det jag menar är alltså inte att man bör/ska acceptera förekomsten av allvarliga problem, mer att inse att invandrare inte kollektivt och automatiskt skulle innebära problem.
2 gillningar
Du har helt rätt. Apropå ditt tidigare inlägg så har jag utländsk härkomst, men född i Sverige. Mina barn ser alltså inte “svenska” ut. Jag har bott i en mängd så kallade utsatta områden så prio för mig var att mina barn ska komma så långt bort som möjligt från dessa områden. Växer man upp i närheten av dessa, eller går i en skola där förortsjargongen är vanlig (vilket tyvärr är många idag) så är risken att ens barn snappar upp saker som inte har en positiv inverkan över deras liv reell. Därför jag resonerar som jag gör.
För att återgå till den praktiska frågan så är min bild nu efter corona att det är svårt att hitta fynd på husfronten. Farsta och Huddinge är inte superlångt bort. Lite beroende på vad ni har för ekonomisk ram är det nog tyvärr så att man måste hamna väldigt off för att priserna ska vara lägre. Alternativt hitta ett udda objekt. Tex ett litet enplanshus som man bygger på med en våning.
De erfarenheter jag har av infartsparkeringar är att man helst ska vara där innan 08:00. De som verkar stå ut bäst med lång och krånglig pendling i flera steg är de som flyttar till ett läge de verkligen vill ha. Inte som en suboptimal kompromiss. Men många lever ju med krångel, ni känner er själva bäst och kan avgöra om ni har tålamod med det där. Kanske är det inte så många år till barnen kan gå själva till skolan?
Jag tycker du ska titta på skatten. Om jag inte minns fel är skatten ganska hög i Huddinge jmf med till exempel Stockholm.
För min del bodde jag tidigare längre från stan, men flyttade närmre och upplevde ett enormt lyft i livskvalitet. Inte egentligen pga infartsparkering utan mer logistik och intryck, MEN det ska tilläggas att jag har barn i förskole/lågstadieåldern vilket gör att det är viktigt för mig att kunna komma hem relativt snabbt v.b.
Jag tror det enda sättet är att prova och passar det inte er livsstil får ni väl flytta igen 
1 gillning
Bra poänger där. Vi har passerat 9 år av sådan krångelperiod avseende olika riktningar på skolor & förskolor med svårförflyttade trötta småbarn. 9 år av promenader åt olika håll och emellanåt byten mellan buss/tbana.
Om 5 år går yngsta barnet i mellanstadiet. Barnen ska redan vara på samma skola vid 8. Någonstans vill jag tro att det är mindre krångel att ha bil vid gårdsuppfarten, barnen kliver i/ur och man lämnar/hämtar vid skolan 15-20 min bort. Ja, infartsparkeringen och byte till tbana eller pendel då. Men jag har själv växt upp och levt ett yrkesliv med promenadavstånd och eller kollektiva förbindelser, ingen egen “känslomässig involvering” att jämföra med…
Vi valde att flytta från innerstan till en söderförort när vi fick barn. Jag upplever inte att behov av bil blivit större. Vi har gångavstånd till både bra skola och pendeltåg (men för de som åker bil är pendlarparkeringen gratis) . Det som skiljer sig mot när vi bodde i innerstan är väl egentligen att tågresan är längre (och att vi fick huset till halva priset…)