Jag har en fundering som gnager sedan ett antal år. Jag har alltid köpt märkeskläder i budgetklassen och behållt under många år typ
Houdini, peak performance osv.
Har nött ut dessa under 5-10år, och sedan bytt ut mot nya.
Nu har jag dock fastnat för Dolce&Gabbana och Prada. Har sneglat på dessa märken sedan många år, men alltid tyckt det är överklass, snobberi, ej värt pengarna osv.
Nu däremot, ser jag bortom det, och att det är något jag vill ha samt kommer att behålla i många år.
Tänker då färre plagg men dyrare. Använder ju inte så många plagg ändå om man ser på storleken på garderoben.
Tankarna kommer då främst på vad kommer kompisar, barn ytligt bekanta att tycka osv?
Viss skillnad på plagg för 1000:- och 10000:-. Äldre släkt och vissa vänner förstår förmodligen inte skillnaden, men för övriga?
Finns det fler på forumet som lägger pengar på dyrare kläder?
Det kommer säkert finnas både en del som blir imponerade och en del andra som tycker det är extremt skrytigt. Speciellt om du väljer modeller med en stor logga med märket på. Väljer du modeller för att de har bra passform och kvalitet men bara har en liten diskret logga någonstans kommer de flests mest tycka att du är snyggt klädd utan att störa sig på det. Frågan du får ställa dig är vilken kategori av människor du vill tilltala.
Det där var en bra synpunkt. Lite mer diskret logga kanske passar mej. Det har ju fastnat mera kläder som är diskreta än med stora märken när jag valt vilka jag vill köpa.
Men just det där med imponerande stör mej, eller att det är någon med pengar som har dessa kläder……
Men å andra sidan, varför har man köpt kläderna? Är man en som vill visa att man har pengar?
Förmodligen är svaret JA? Varför vill men annars ha märkena?
Det är det som stör mej mest. Att jag vill vara märkvärdig.
Jo. Men det beror på hur man vill utstråla sin fåfänga. Vill man utstråla jag vill visa att jag har mycket pengar köper man de dyraste märkena man hittar med stor logga. Vill man utstråla jag har bra klädsmak väljer man en stil. Sen letar man upp de märken som har den stilen i en bra passform för en, och med bra kvalitet.
Vilket man väljer är som sagt upp till vem man vill tilltala.
Förstår inte. Vill du undvika att verka fåfäng så går du in i en herrbutik och köper kvalitetskläder, märken du kan titta på är t.ex Incotex, Rose & Born. Inga problem att spendera mycket pengar och få god kvalitet. Bra val om du vill undvika loggor.
Ja, det går ju men då får ju inte fåfängan plats heller……
En viss del av mej vill ju trots allt visa status uppenbarligen, men inte genom dyra bilar och prylar.
Dock så vet ju även där dom som som vet att det är dyra kläder att det är dyra kläder.
Då handlar det väl mer om att det är mindre välkända märken än D&G.
Då känns ju kvaliteten lika som peak som håller i tio år men som känns billigare än D&G.
Ursäkta om jag är helt lost då jag inte hört talas om märkena som du skriver om……
Jag handlar en hel del kläder på Jula och myser i dom till vardags men när det gäller tyget i garderoberna med belysning så är det Boss som gäller.
Strumporna och kallingarna suger men t-shirtarna är bra. Kostymerna och de dyrare skjortorna är underbara. De billigare skjortorna är lika bra som ännu billigare skjortor av andra märken (brukar köra Stengaade).
När det gäller kallingar och strumpor så kan det vara så att jag är för fet helt enkelt. Det verkar som om Boss har riktat in sig på metrosexuella kontorsfjantar i bantamvikt.
Tror jag råkat ut för det med… Kallingarna är fan i mej hål i allihop….
Vet dock inte om det beror på frugans avhållsamhet eller dåliga kalsonger.
D&G har jag dock inte testat än, säkert förstärkta med tanke på priset.
Nu är vi där igen, fast tvärtom. Sportbilsmetaforen gäller nog för andra klädintresserade. De som känner dig redan skiter fullständigt i om du går i märkeskostymer eller handlar på Dressman.
Jag reagerar isf mer på hur människor rör sig. Man kan vara en slashas eller en med karisma oavsett plagg.
Inledningsvis, märkeskläder har nödvändigtvis inget med kvalité att göra. Däremot skapar märket förutsättningar att ta bättre betalt eftersom kunden vill associeras med den livsstil etc. som t.ex D&G förmedlar.
En CG dunjacka eller ett på RM Williams boots håller både stil- och kvalitetsmässigt i många år. Men, förutsätter att bäraren inte är den nervösa typen med ett behov av att vara ständigt inne för att ge långsiktig valuta för pengarna.
Sedan kan man ju fundera över om t.ex en Finamore skjorta är dubbelt så bra som t.ex Eton, eller om du betalar för något annat än kvalité / livslängd
Jag lägger pengar på dyrare kläder för kvalitetens skull. De märkena du tar upp skulle jag säga kostar vad de kostar p.g.a märket, inte material, hantverk eller kvalitet.
Som tidigare nämnts i tråden rekommenderar jag en välsorterad herrbutik. Titta på klassiska engelska märken för ex. plagg i olika ullkvaliteter. Det finns även mycket bra svenska märken, ex gör berg&berg väldigt högkvalitativa byxor. Samt skjorttillverkarna från Borås.
Bryr man sig om synliga märken och att se ”dyr” ut så funkar dock inte förslagen ovan. Men som sagt, det är inget problem att köpa en högkvalitativ vinterrock för 50Kkr eller mer, men de som blir imponerade av stora logotyper kommer inte bli imponerad av denna rock, som för övrigt kommer hålla livet ut.
Sen finns ju även världen av skräddarsytt, men där pratar vi kanske oftare mer förbättrad passform än kvalitet, även om den såklart också går upp.
Billiga kläder kan hålla bra kvalitet men det är en chansning. Många vill hänga med i modets skiftningar och då passar billigare plagg med kortare hållbarhet bra.
Jag köper nästan aldrig andra plagg än T-shirts, kallingar och strumpor. Förslitningsdelarna i garderoben. Då blir det normalt inga märkesplagg. Finns märkesstrumpor överhuvudtaget?
Skalplagg får kosta, men inte onödigt mycket. Priset är sekundärt egentligen men det måste vara prisvärt. Prisvärt är nyckelordet.
