Hej! Behöver lite kloka råd kring vår bostadssituation. Kanske har någon varit i samma situation eller har kloka råd att ge
Vår nuvarande situation:
Familj: 2 vuxna, 2 barn.
Bostad: 70-talshus i mindre ort i Södra Sverige (köpt 2018 för 3,4 mkr, värderat till ca 4 mkr).
Ekonomi: Inkomst 80 000 kr/mån före skatt. Låg månadskostnad idag (1 % amortering).
Underhåll: Har lagt nästan 300 000 kr på underhåll/förbättringar under våra 7 år.
Dilemmat: Vi stod i begrepp att renovera tvättstugan, men insåg att det drar med sig stora kostnader (stambyte/rör) utöver att taket behöver åtgärdas på sikt. Huset känns dessutom lite för stort med ytor vi inte nyttjar. Tanken på att lägga stora summor och tid på framtida renoveringar tar emot.
Vi har därför titta på ett nyare hus (6 år gammalt) som vi fastnade starkt för. Det innebär högre bolån och månadsavgift, men å andra sidan lägre driftkostnader, inget underhåll de närmsta 5–10 åren och mer utrymme för “leva och bo”, resor och sparande istället för renoveringsbuffert.
Våra två alternativ:
Bo kvar: Låna upp för att renovera och bo kvar tills barnen flyttar ut. Lägre bolån, men kräver mycket tid, energi och pengar i underhåll.
Flytta till nyare: Högre bolån/månadskostnad, men underhållsfritt, bekvämare och mer i linje med vad vi faktiskt vill ha ut av boendet just nu.
Hur hade ni tänkt? Någon som varit i samma sits och vill dela med sig av sina erfarenheter?
Bra fråga. Vårt nuvarande ger oss mycket glädje såklart. Bra grannar, optimalt läge, lungt område osv. Men det känns såklart stundtals överväldigande att tänka på de renoveringar som troligtvis kommer att behöva göras inom de närmaste åren. Och barnen är fortfarande hyfsat små. Det nya vi tittat på har i princip allt på kravlistan och ligger väldigt nära vårt nuvarande. Fortfarande nära till centrum, skola, förskola etc.
Det skulle vi säkert kunna. Jag tycker dock det verkar vara en himla gråzon. Vi har haft flera hantverkare på plats för offerter. Någon säger att de inte rör ytskikten utan att vi måste dra om rör etc som uppnått sin livslängd. Vissa har sagt att vi kan renovera men att det blir avvikelse i intyget. Även pratat med vårt försäkringsbolag och det är väl kanske här som stresspåslagen började. Med en avvikelse i inyget är risken att vi står utan erssättning OM något skulle ske. Rören har dessutom uppnått sin livslängd, så för att sova gott om nätterna kanske vi skulle behöva ta tag i det. Är dock medveten att både rör och tak tex kan hålla betydligt längre än vad som anges på papper…
Summering, vi skulle absolut kunna renovera utan att ta stammarna. Men jag tror att både jag och min man känner en stress/oro över att göra det “halvdant”. Och sen är frågan, hur länge kan man blunda för den typen av renoveringar. Det är vårt första hus och trots att vi bott här ett tag nu och lärt oss enormt mycket under årens gång, så känner vi oss osäkra i hur vi ska resonera och tänka.
Vi har gjort en uppdaterad kalkyl utifrån nuvarande vad våra nya kostnader skulle lada på, och kalkylen håller ju. Men procentuellt bör det bli ungefär så här:
Nytt hus: Ca 27-28%
Nuvarande: 21-22%
Ovan är räknat med bolånen + driftskostnad (ungefärligt/månad).
Om ni byter alla ytskikt i tvättstugan bör ni så klart byta stammarna men kan inte tvättstugan hänga med som den är i flera år till med hjälp av lite bättringsfärg, några nya krokar och enklare grejer istället för ett komplett byte av ytskikt?
Absolut skulle vi kunna låta den vara. Frågan är hur länge man kan blunda för plastmatta etc som gjordes vid senast på 90-talet
Nej, men givetvis skulle vi kunna låta det vara (sen är det en grovhall som också behöver renoveras, och ytterligare ett badrum med dusch kommer att behövas när barnen närmar sig tonåren). Och det är väl där vi velar. Fortsätta bo kvar och låta bli att renovera (möjligtvis att känslan blir att man bara skjuter upp problemet), bo kvar och bestämma oss för att göra alla renoveringar som behövs. Och det tredje alternativet, vara “klara” med nuvarande och köpa ett nyproducerat.
Tack för svar och bra input. Du har helt rätt, kan såklart avvakta. Anledningen till att vi började dra igång hela projektet var för att skåpinredning börjar falla isär, vitvarorna sjunger på sista versen, plastmattan börjat släppa här och var, fruktansvärt dålig ventilation. Listan kan såklart göras lång, men visst är den fullt funktionsduglig i nuläget och kan vara ett tag till, förmodligen.
Om man kollar på avskrivningstider i vissa tabeller och teknisk livslängd etc så inser man att något är lite off ganska ofta. Även normalt utfört kan livslängd vara rejält längre.
Om man kollar på vilka värden äldre hus åsätts vid affärer och vad som typiskt gjorts och inte gjorts av föregående ägare inser man att konsensus inte stämmer med tabellerna över teknisk livslängd.
Man avskriver i realiteten i praktiken fungerande delar klart mycket långsammare.
Jag har svårt att se att det kan vara generellt feltänk.
Men alla varianter förekommer.
Vi har ägt ett hus som pga tveksam 60-tals konstruktion behövde nytt yttertak redan efter 20 år. Och vi känner personer som äger obra byggda sextitalshus ( platt tak mm ) där man troligen på goda grunder behövt investera orimliga summor för att byta ut många dåliga lösningar.
En annan pusselbit som pekar på ett ofta bra kvarvarande bruksvärde även hos äldre delar generellt kan vara att en vad vi uppfattade som normal husförsäkring har enligt en tabell en ganska brutal åldersavskrivning på olika delar i hemmet som används när man räknar ut ersättning sammanlagt för exempelvis stora skador på huset vid en brand.
MEN i alla fall vårt försäkringsbolag erbjuder en bara lite dyrare “stor” försäkring där det så kallade åldersavdraget är maximerat till en mycket låg totalsumma med ett undantag. Badrum som inte renoverats på 30 år täcks inte.
Dvs i värsta fall får man nedbrunna huset uppbyggt igen förutom kostnaden för badrummen som man får stå för sjäv om dom var gamla.
Tack för svar, är enig om det du skriver. Tycker också att det är många delar som känns orimliga när diskussion förs med försäkringsbolag vs med byggkunniga. Det är väl också det som gör det extra svårt, när det blir avskrivningar och red flags i teorin, men i praktiken kan äldre hus hålla betydligt längre utan att åtgärda de “stora” delarna som rör och tak tex. Det var ju efter diskussion med försäkringsbolaget som vi började tveka, om jag ska vara helt ärlig.
En bra input. Och något vi också diskuterat mycket fram och tillbaka. Vi skulle i så fall gå från ca 160 kvm boyta till dryga 130. Fördelen i nuvarande är många “extra-rum”, som dock står outnyttjade ganska ofta. Så ur den aspekten är vi ganska bortskämda idag, men vi har också vid flertalet tillfället halvt på halvt på allvar, halvt på skoj konstaterat att vi hade kunnat downsizea rejält.
Fördelen i nya är att det finns två stora badrum redan, något vi saknar i nuvarande och som jag är medveten om att vi kommer att behöva lösa på sikt i nuvarande - när barnen närmar sig tonåren. Sällskapsytor finns även i det nya huset och egna sovrum åt alla givetvis. Och det finns på sikt möjlighet att göra om planlösning till ett extra rum som skulle kunna agera gästrum/tonårsrum på bottenplan eller i det stora garaget (redan isolerat), så på det stora hela känns det som ett litet projekt i form av tid och kostnad att sätta upp en vägg, mot vad vi räknar med i vårt nuvarande när jag ser på listan kring vad som troligtvis kommer att behöva göras.
Nu är det 5-10 år innan barnen är i tonåren och jag är medveten om att de kanske vill ha mer “space”, men om jag minns min egna tonårstid så spenderade jag också betydligt mindre tid hemma Men bra input, och svår fråga att ge ett bra svar på. Vi velar fram och tillbaka…
Trivs ni i huset och vill bo där >15 år? Då spelar det mindre roll om ni överrenoverar, dvs inköpspris+ renovering> vad det dyraste huset i omgivningen går för. Ni är ju där for the long run
Låga månadskostnader är fantastiska. Bättre att behöva spara ihop till en renovering än att ge banken en massa pengar
Ni vill ändå flytta för att ni inte trivs,/ tycker det är jobbigt att renovera mm då gäller fortfarande att hitta ett boende där månadskostnaden är så lågt det går förutsatt att ni inte står inför större löneökningar i snar framtid.
Av egen erfarenhet
Läge, läge, läge
Och håll månadskostnad nere- otroligt stressande med höga månadsavgifter
Dessutom även ett nyare hus kommer att behöva renoveringar
Lycka till
Det viktigaste är läget på det nya huset, att det inte är sämre iom att det är byggt så mkt senare. Många fastigheter byggda tidigare årtionden ockuperade de bästa placeringarna för ort/område och nybyggnationer tenderar ofta att hamna mindre gynnsamt.
Är läget bättre skulle jag möjligen tänka mig att byta hus även om kostnaden blir lite högre. Vi tänkte när vi byggde hus på att bra läge är prio 1, 2 och 3. I förhållande till områdets karaktär, trivsel, lugn, population, förskola, skola 6-års till åk9 (inkl kvalitén på skolan), vår arbetsplats, läge/storlek på tomten osv.
Men det jag också ville var att huset skulle bli tillräckligt stort för att kunna erbjuda tillräcklig yta för att barnen på sikt skulle kunna, men ffa. vilja, vara hemma med sina respektive kompisar i lagom avskildhet… istället för att ständigt dra runt utomhus. Vilket lett till att vårt hem alltid varit öppet för barn och ungdomar (ffa under den initiala tonårstiden) när man vill och behöver veta var de håller hus i stor utsträckning.
Det sistnämnda är en nog så viktig aspekt avseende husets storlek, eller så var det iaf för mig.
Vi har gjort resan från ungefär samma storlek till ungefär samma storlek.
Flytt osv gick bra sen bytte frun jobb till ett som var 100% remote från 100% på plats och jag bytte tjänst till en som var mycket mer hemarbete än tidigare. Helt plötsligt så var vårt nya hus för litet istället då vi saknade det där extra rummet för hemma kontor .
.